Lycka på jobbet...

Vi satt och pratade på frukosten på jobbet om vad som gör våra förhållanden till bra sådana...
En av mina kollegor sa att anledningen till att hennes förhållande var så annorlunda mot vad hon upplevt innan, var att tillskillnad från det som har varit så för första gången i hennes liv så lever hon med en man som hon kan vara fullt öppen med, De pratar verkligen om allt..
En annan på jobbet sa att hennes man förutsåg hennes behov utan att hon var tvungen att säga ngt, och att hans lugn behövdes eftersom hon varvade upp så lätt...
Själv känner jag att vad jag har nu kan bli helt rätt, för aldrig förr har jag blivit "älskad" med en sådan kravlöshet. Han kräver inte att jag ska vara något annat än vad jag är, men samtidigt så utmanar han mig till att våga kliva utanför buren jag byggt åt mig själv. I hans ord; "Det är dags att gå ur buren, den är gammal, rostig och alldeles för liten för dig älskling".
Det enda han egentligen vill är att jag ska må bra med honom, och ärligt det är ju inte så svårt, för aldrig har jag träffat en människa som får mig att må så bra!

En ny känsla...

Jag har inte skrivit på väldigt länge. Livet har kommit i mellan så att säga...

Eller om jag ska vara helt ärlig så är det väl snarare kärleken som kommit i...
Min raring var här igår, och det var alldeles underbart, vi lagade mat (Chicken tikka masala från scratch, ruggigt starkt men ack så gott!!)
Inte ens att konversera med fadern över telefon eller ett mindre gnabb med mams kunde grumla denna lycka.
Så idag tar jag mig tiden att känna mig lite tacksam över allt trots att det är svårt så här tidigt på morgonen. Jag är så tacksam över att ha en hand att hålla i, eller screw that(!) Jag är lyckliga över att ha hans hand att hålla i.
Min raring lugnar mig, älskar mig, viskar med mig i mörkret, vi har vår lilla humor (Ja, jag vet...Redan..) och bäst av allt Han är bara min.....

Till Raringen...

http://www.youtube.com/watch?v=wO_pZTv_J6Y 

Lite ändringar...

Jag dejtar exklusivt ett tag....Så ni vet..... (Och Ja, han är faktiskt ljuvlig....)
Han får mig att må bra....

Jag borde sova....tror jag!!

Insåg precis att totalt är det 38 timmar nu, och har bara tagit en powernap, är dock så illa tvungen att erkänna att jag inte är det minsta trött. Skulle nog kunna sitta uppe ganska så länge till, men det blir väl så när man har en hel att fundera på...
Mina vänner är i mina tankar hela tiden, likaså en massa annat som jag inte tänker vara för snabb med att formulera i de ord som kanske passar någonstans på vägen, men just nu finns det inga lämpliga ord för det hela, eftersom jag inte vet var jag står i frågan... (Kryptiskt, jag vet!)

Men jag har som sagt en hel del att processa gällande allt, men mest så oroar jag mig för min Rosa Prinsessa, Hon har det tufft just nu så som man kan ha det ibland. Jag hoppas att hon ger sig själv chansen att tänka över allt med både hjärta OCH hjärna. Man kan inte gå på logik eller känsla, ibland måste man blanda de tu... Men det måste Prinsen också förstå...

Nä man kanske skulle ta och krypa ner, sluta de blå och låta favoritmannen mysa en till sömn (John Blund That is!)
God Natt..

Sova...

Jag klarade mig fram till 12.15 sen så fick jag erkänna  mig besegrad....
Det blev en timmes powernap, men känner mig fortfarande vimmelkantig och "sticky" som om min kropp fastnar vid allt jag tar för mig. Att resa sig upp är ett näst intill oöverstigligt hinder, och jag kan fortfarande inte hålla en logisk och resonlig tanke på plats i mer än ungefär 15 sekunder.....
Att jag blivit en slav under mina egna sömnbehov var nyheter för min hjärna....
(Känns som om detta ger tillbaka lite vuxenpoäng, för att balansera ut det andra..)

Crap?!

Jag kan eventuellt ha gjort något fundamentalt dumt.....
Det är troligen så det förhåller sig, men är just nu för trött för att lyckas resonera logiskt....
Min hjärna skriker efter KAFFE och SÖMN...

Man ska inte vara full efter jobbet (Man ska inte vara full på jobbet heller!), man ska inte spela Tvspel klockan 4 på morgonen, definitivt inte med främlingar, man ska inte kyssa ovannämnda främlingar (eller ska man det?) och man ska inte ta första bussen hem med ostbullar och take away kaffe.....
 Man ska inte vara vaken 24 timmar i sträck....

Det känns som om jag gått Walk Of Shame.......
(Jag är 15 igen, and I don´t like it at all if I may say so.....)

Aningen upprymd...

Tänk att ngt så enkelt kan få en att känna sig lite förväntansfull
Att man kan få känna sig lite upprymd, att man kan hoppas lite...

Nu ska jag tänka positivt (dagens lärdom!) Idag har varit en bra dag, Imorgon ska också bli en bra dag, Och nu ska jag gå och lägga mig och sova sött och drömma ljuvligt!!!

Godnatt världen...