Man ska ju ta sitt liv i sina egna händer...

Det har varit en väldigt lång natt med väldigt lite sömn, men nu är besluten fattade. Lite lagom till det nya året, och jag tror att de val jag gör nu kan vara de bästa för mig. Jag tror att detta är vad jag behöver, jag tror faktiskt att detta är precis det jag behöver. Det är ett sätt att ta några steg mot någonting annat, att det innebär 2 steg tillbaka först det är en smäll jag får leva med, men nu ska det göras...

Så trött..

Just nu vill jag ta paus från min existens, är trött på mitt boende, är trött på jobbet, är trött på människorna jag omger mig med. Känner att jag inte har något tålamod med människorna som jag ändå kallar mina vänner. Jag är trött på att ta emot alla som faller, jag är trött på att ta hand om, trött på att stötta....trött på allt faktiskt... Som en person sa till mig; "Vem ska ta hand om dig när du behöver det?" Och den personen har en bra poäng, vem tar hand om mig när det krisar? Jo, jag....

Nu jäklar ska det gnällas...

USCH!!!!
Fy fan för ABK... Jag är mitt i processen att försöka fixa min egen lägenhet, och jag har aldrig och jag menar aldrig misskött en hyra. Men hos ABK är det kalla handen eftersom jag har en prick hos Kronofogden. Ja jag vet att det är oansvarigt och väldigt dumt att ha det men ibland så blir det skit av saker och jag ar suttit i den skiten upp till knäna faktiskt. Men det är också något jag håller på att fixa till. Så jag knatade in till ABK innan jul och tänkte jag kollar med dem eftersom jag trots allt har ett jobb med en fast anställning men NEJ! Jag måste antingen fixa en borgenär (för det är ju sååååå lätt!!!) eller så måste jag betala in 4 (ja 4!!!!) hyror i deposition. Fullkomligt jävla galet! Hur förväntar dom sig att man ska kunna fixa det? Sen så tittar man sig omkring i det området där jag bor och bara konstaterar att uppenbarligen kan vilka jävla nötter som helst få en lägenhet av ABK men inte jag?? Jag menar Herre gud... Jag är skötsam trots pricken jag har, har aldrig misskött en hyra (är faktiskt den som betalar in hyran i mitt nuvarande arrangemang) jag har aldrig fått ett klagomål om att jag skulle vara störande, till skillnad från många andra här ute kan jag lova! Så just nu är jag mäkta sur på det bostadsbolaget. Det känns som man blir utstraffad av dem vid 25 år ålder, För jävligt!

Gnäll nr; 2.
Min Jävla Tand!! Eller brist på den, nu har jag den halvsidiga påssjukan igen, och en himla massa var dessutom. Och ont gör det!! Men är det inte meningen att det ska ha läkt vid det här laget eller något i den stilen iallafall? Så nu är jag tillbaka på Corsodyl och smärtstillande,

För att balansera det hela, så får jag väl nämna att julen var jättefin. Maten var god (of course, jag lagade den!) Sällskapet var trevligt och jag fick världens finaste klappar! Jag fick äntligen min tio-års-dagbok (tack älskling!) och jag fick världens gosigaste raggsockar (Tack mamma!) Så min jul var näst intill perfekt!!

Snöfall och änglatårar

Jag fick ett besked igår som jag absolut inte ville höra. Något så smärtsamt att känslan blev så stark att det stod mig upp i halsen, det kändes som om jag skulle spy av smärtan. Jag kan inte skriva exakt vad mer än att jag är ok. Jag vill inte hänga ut någon som inte vill synas såhär....
Men denna person har stått mig så nära så länge, vi har delat så mycket och då är det så svårt att tänka sig att den personen kanske inte alltid kommer att vara där. Att denna person kanske slutar existera långt innan det är dags för det....
Vi har gjort så mycket, skrattat tillsammans, gråtit tillsammans, lidit tillsammans, älskat varandra men också hatat varandra bittert och nu kanske det är slut med det....

Jag ligger på sammanbrottets rand av ilska, smärta, sorg och oro. Men jag försöker se en ljusning i det, det kanske går bra. Jag hoppas att det gör det, för som jag sa till denna person; "Jag vägrar begrava dig!" Så trots min agnostiska läggning så skickar jag en bön till denna person....

" Du är för älskad för att förgås, din tid har varit alldeles för kort, du är en ljusning i den mörkaste timmen, måtte allt gå som planerat och ge dig ett långt och varmt liv. Om du försvinner dör en del av mig med dig, så överlev mot alla odds och sprid din glädje till världen. Lev!"

Full rulle!

Idag har min dag sett ut såhär;

• Vaknade alldeles vimsig av för mycket sömn, tittade mig i spegeln och frågade mig själv; "Är jag upp och ner, ser jag ut så här och vilken dag är det?"
• Ms Ztardust blev sen till klipp och färg hos moi på grund av snön! Så frukosten blev lunch, men men (hon blev förövrigt alldeles lovely!
• Matlagning (mums!) Kyckling med ugnsrostade rödbetor och vitlöksmarinerade grönsaker till!
• Avhandlande av diverse kvinnliga rutiner........ 

• Och slutligen blir det spontan utgång, Perfekt! Jag ska ut och dansa och det ska bli alldeles underbart. "Vad är väl en bal på slottet?"

Snö

Det snöar, mycket och det är absolut ljuvligt. Snö kan göra även den gråaste betongdjungel vacker speciellt när man har Melissa Horn som sällskap via Spotify!

Julstress..

Nu smyger inte julen närmre längre, den kamikazeklampar sig fram. Och jag är som vanligt inte beredd, inga julklappar köpta, julgranen är inte här än och julen ska firas i mitt hus! Hjälp! Tror att jag får skriva inköpslistan idag, så jag vet vad för mat jag behöver ha hem, och så antar jag att julklappar måste inköpas :) Men denna stress, helt galet ju!
Och vad gör jag mitt i denna stress, jo jag blir trött...Helt plötsligt så blir jag astrött klockan 10 på kvällen, och däckar i säng, för på det sättet hinner jag med så mkt av julstressen.

För att toppa allt så har jag människor att klippa och färga, en grattis-du-har-fått-barn-present att välja ut, och ja just det någonstans i detta ska jag ju hinna andas också....
God Jul!!

....

Nu smiter jag iväg till jobbet, det är dags för mig att lämna avtryck i snön och vara lite social...

Jag har tråkigt!

1. Hur gammal är du om fem år? 30 (jisses!)
2. Vem var den sista du träffade? Kombon
3. Hur lång är du? 179 cm
4. Vilken var den senaste film du sett? Ice age 3
5. Vem ringde du senast? Ms Ztardust (fast hon svarade inte :( )
6. Hur löd ditt senaste sms och till vem? Gud mitt hjärta känns tungt just nu, jag saknar ditt skratt, jag saknar ditt sätt att få mig ur balans...<3
7. Vad är dagens planer? Sova..
8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? Lite av varje
9. Är dina föräldrar gifta? Hälften av dem är det :)
10. När såg du senast din mamma? Idag
11. Vilken ögonfärg har du? Grå
12. När vaknade du idag? Kl.09.47
13. Har du någon gång hittat en katt? Ja
14. Vilken är din favoritplats? Min kökssoffa
15. Vilken plats föredrar du minst? Tja, måste man välja...finns så många...
16. Var tror du att du befinner dig om tio år? Jag har absolut ingen aning...
17. Vad skrämde dig som barn? Snubben i skrubben XD
18. Vem fick dig att skratta senast? Kombon
19. Är du för ung för att äga vinylskivor? Har gjort...
20. Har du stationär eller bärbar dator? Skrivmaskin men lånar kombons bärbara
21. Sover du med eller utan kläder på dig? Utan...
22. Hur många kuddar har du i sängen? 4
23. Hur många landskap har du bott i? 2
24. Har du någon gång spytt på fyllan? Helt klart (och det var inte trevligt tänker bara säga att JD inte är gott på väg upp heller!)
25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Barfota
26. Är du social? På mina vilkor
27. Vilken är din favoritglass? Ben & Jerrys!!!!!
28. Vad skulle du göra om du vann en miljon? SHOPPA
29. Tycker du om kinamat? Yes!
30. Tycker du om kaffe? JA!
31. Vad dricker du till frukost? Oatly chokladmjölk
32. Sover du på någon särskild sida? Tja, räknas hela sängen som en sida ;)
33. Kan du spela poker? Ja lite grann...
34. Tycker du om att mysa? jaaaa
35. Är du en beroendemänniska? Helt klart (nikotin, skor, cocacola)
36. Känner du någon med samma födelsedag som din? Nej.
37. Vill du ha barn? Kanske
38. Kan du några andra språk än svenska? Engelska
39. Har du någonsin åkt ambulans? Nej, inte vad jag kommer ihåg iaf...
40. Föredrar du havet eller en pool? Havet... eller sjö...
41. Vad spenderar du helst pengar på? Me, me, meeeeeee...
42. Äger du dyra smycken? Tyvärr inte....
44. Vad var det senaste du stoppade i munnen? Proviva jordgubb
45. Vem är den roligaste människan du känner? De flesta i min närhet är roliga annars hade jag ju inte umgåtts med dem...
46. Välj ett ärr på din kropp? Långt ärr på benet efter en rakningsolycka.
47. Vad har du för ringsignal? Chunky - Will.I.Am
48. Har du kvar klädesplagg sen du var liten? Ja, klänningar som jag ska återanvända någongång...
49. Flirtar du mycket? Jag är en flört...
50. Vart togs din profilbild för din blogg? I köket
51. Kan du byfortkörningsböterta olja på bilen? What? Was? Fattar inte...
52. Har du fått? Vad? Krupp, frispel, psykbryt? All of the above....
53. Vilken var den senaste bok du läste? Lolita - Vladimir Nabokov
54. Läser du dagstidningen? Ibland
55. Prenumererar du på någon veckotidning? Nej
56. Dansar du i bilen? Det händer...
57. Vilken radiostation lyssnade du på senast? P3
58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? Ett litet mentalt psykbryt, om att vara nöjd eller inte
59. När var du i kyrkan senast? 3 veckor sen, i min jakt på lugn och ro
60. Vilka personer utmanar du? Alla och ingen men mest mig själv

Mandelmusslor med älsklingen!

Jag har för första gången i mitt liv bakat mandelmusslor (och de blev jääääättegoda!) Och jag måste säga att det var riktigt trevligt att stöka rundor i ett kök med älsklingen och hans mormor...

Nu sitter älsklingen min och spelar som en ren protest mot mitt bloggande :( Men jag måste säga att han är absolut ljuvlig. Jag har aldrig haft en människa så nära mig som får mig att känna så mycket bra. Jag känner aldrig att jag slösat bort tid när jag varit med honom, utan jag känner bara lycka av hans närhet! <3

Uppdatering 1

Det har inte gått så himla bra idag, 3 timmar sen så föll jag för svagheten och köpte cigg :(
Jag är en svag, hopplös och uppenbart karaktärslös kvinna....
Jag kan inte stå emot en frestelse alls, någon viftar något lockande framför mig och jag bara kontrar med; "Inled mig icke i frestelse.......Jag kan gå själv!!!!!"
Jag behöver inte ens frestas för att överge mina planer, bara tanken dyker upp i mitt huvud så är det kört...

Detta har iofs lett till en hel del äventyr men är det inte dags att börja bygga karaktär ungefär nu? Eller helst igår....

Hur kan detta te sig som så jäkla lockande att det driver mig till vanvett? Seriöst?

Dag 1

Så där, då ska vi ge det ett ärligt försök....
Jag ska sluta röka hade jag tänkt, för det är ju ärligt talat på tiden att jag lägger cigaretterna. Jag har 1 kvar i asken sen så ska det vara färdigt *fingers crossed*
Uppdatering av läget kommer ;)

Isch......

Idag är helt klart inte min dag, sitter och sörplar té på löpande band. Halsen känns som om den vore gjord av fetvadd...Jag har varken tid eller lust att dra på mig värsta förkylningen just nu....
Och för att göra det snäppet värre, så har jag ont i lungorna...Det är nog så dags att lägga rökningen börjar jag misstänka..
Och slutligen för att göra värre värst, så idag ska spiralen in, AJ!!!

Hyckleri...

Det är vad jag sysslar med just nu...
Jag har alltid svurit på allt som är heligt och dyrt att jag aldrig skulle vara tillsammans med en kompis ex, det är helt verboten om man säger så.
Jag har alltid sagt att den vän eller bekanta som dejtar något av mina ex är struken från min julklappslista forever...
Men här sitter jag, och är tillsammans med en kille som har varit sambo med en bekant till mig. Vilket jävla hyckleri...
Jag tror att det är dags för mig att revidera åsiktsbanken en aning, för en hycklare känns inte som ett tillmäle jag känner för att behålla. Jag får ta ett steg fram och säga; "Ok gott folk, jag hade fel.... Mina åsikter kan inte vara konstanta och oföränderliga, Jag hade fel"
Men det svider, För om jag backar på detta så kommer det ju att vara fritt fram för vissa i min bekantskapskrets att beblanda sig med mina ex..... Jobbigt!
Så kan jag samtidigt undra om det skulle vara så illa att ha fel? För även om jag har fel (vilket jag iofs tekniskt inte har eftersom jag får ha mina principer och åsikter oavsett) så har jag ju min älskling kvar...

Lycka på jobbet...

Vi satt och pratade på frukosten på jobbet om vad som gör våra förhållanden till bra sådana...
En av mina kollegor sa att anledningen till att hennes förhållande var så annorlunda mot vad hon upplevt innan, var att tillskillnad från det som har varit så för första gången i hennes liv så lever hon med en man som hon kan vara fullt öppen med, De pratar verkligen om allt..
En annan på jobbet sa att hennes man förutsåg hennes behov utan att hon var tvungen att säga ngt, och att hans lugn behövdes eftersom hon varvade upp så lätt...
Själv känner jag att vad jag har nu kan bli helt rätt, för aldrig förr har jag blivit "älskad" med en sådan kravlöshet. Han kräver inte att jag ska vara något annat än vad jag är, men samtidigt så utmanar han mig till att våga kliva utanför buren jag byggt åt mig själv. I hans ord; "Det är dags att gå ur buren, den är gammal, rostig och alldeles för liten för dig älskling".
Det enda han egentligen vill är att jag ska må bra med honom, och ärligt det är ju inte så svårt, för aldrig har jag träffat en människa som får mig att må så bra!

En ny känsla...

Jag har inte skrivit på väldigt länge. Livet har kommit i mellan så att säga...

Eller om jag ska vara helt ärlig så är det väl snarare kärleken som kommit i...
Min raring var här igår, och det var alldeles underbart, vi lagade mat (Chicken tikka masala från scratch, ruggigt starkt men ack så gott!!)
Inte ens att konversera med fadern över telefon eller ett mindre gnabb med mams kunde grumla denna lycka.
Så idag tar jag mig tiden att känna mig lite tacksam över allt trots att det är svårt så här tidigt på morgonen. Jag är så tacksam över att ha en hand att hålla i, eller screw that(!) Jag är lyckliga över att ha hans hand att hålla i.
Min raring lugnar mig, älskar mig, viskar med mig i mörkret, vi har vår lilla humor (Ja, jag vet...Redan..) och bäst av allt Han är bara min.....

Till Raringen...

http://www.youtube.com/watch?v=wO_pZTv_J6Y 

Lite ändringar...

Jag dejtar exklusivt ett tag....Så ni vet..... (Och Ja, han är faktiskt ljuvlig....)
Han får mig att må bra....

Jag borde sova....tror jag!!

Insåg precis att totalt är det 38 timmar nu, och har bara tagit en powernap, är dock så illa tvungen att erkänna att jag inte är det minsta trött. Skulle nog kunna sitta uppe ganska så länge till, men det blir väl så när man har en hel att fundera på...
Mina vänner är i mina tankar hela tiden, likaså en massa annat som jag inte tänker vara för snabb med att formulera i de ord som kanske passar någonstans på vägen, men just nu finns det inga lämpliga ord för det hela, eftersom jag inte vet var jag står i frågan... (Kryptiskt, jag vet!)

Men jag har som sagt en hel del att processa gällande allt, men mest så oroar jag mig för min Rosa Prinsessa, Hon har det tufft just nu så som man kan ha det ibland. Jag hoppas att hon ger sig själv chansen att tänka över allt med både hjärta OCH hjärna. Man kan inte gå på logik eller känsla, ibland måste man blanda de tu... Men det måste Prinsen också förstå...

Nä man kanske skulle ta och krypa ner, sluta de blå och låta favoritmannen mysa en till sömn (John Blund That is!)
God Natt..

Sova...

Jag klarade mig fram till 12.15 sen så fick jag erkänna  mig besegrad....
Det blev en timmes powernap, men känner mig fortfarande vimmelkantig och "sticky" som om min kropp fastnar vid allt jag tar för mig. Att resa sig upp är ett näst intill oöverstigligt hinder, och jag kan fortfarande inte hålla en logisk och resonlig tanke på plats i mer än ungefär 15 sekunder.....
Att jag blivit en slav under mina egna sömnbehov var nyheter för min hjärna....
(Känns som om detta ger tillbaka lite vuxenpoäng, för att balansera ut det andra..)

Crap?!

Jag kan eventuellt ha gjort något fundamentalt dumt.....
Det är troligen så det förhåller sig, men är just nu för trött för att lyckas resonera logiskt....
Min hjärna skriker efter KAFFE och SÖMN...

Man ska inte vara full efter jobbet (Man ska inte vara full på jobbet heller!), man ska inte spela Tvspel klockan 4 på morgonen, definitivt inte med främlingar, man ska inte kyssa ovannämnda främlingar (eller ska man det?) och man ska inte ta första bussen hem med ostbullar och take away kaffe.....
 Man ska inte vara vaken 24 timmar i sträck....

Det känns som om jag gått Walk Of Shame.......
(Jag är 15 igen, and I don´t like it at all if I may say so.....)

Aningen upprymd...

Tänk att ngt så enkelt kan få en att känna sig lite förväntansfull
Att man kan få känna sig lite upprymd, att man kan hoppas lite...

Nu ska jag tänka positivt (dagens lärdom!) Idag har varit en bra dag, Imorgon ska också bli en bra dag, Och nu ska jag gå och lägga mig och sova sött och drömma ljuvligt!!!

Godnatt världen...

Ett tack till en som förtjänar det...

Jag har aldrig tackat dig för att du funnits där, Vi har känt varandra i 8 år men aldrig har jag tackat dig för din existens. Jag skriver aldrig ut namn på den här bloggen men jag ska göra ett undantag; Roger. Du kom in i mitt liv vid en punkt där jag behövde dig, du har aldrig dömt mig utan bara hållit mig om axlarna när jag behövt tröst. Du har gett mig skratt, massor av skratt. Massor av minnen, som den gången vi körde till Helsingborg mitt i natten. Den gången vi körde fast din bil på en stubbe mitt ute i skogen. När vi satt på din säng och drack körsbärsvin tills vi va så fulla att vi inte visste var vi va....
Du har gett mig så mycket av dig själv att jag känner att tacksamhet är det minsta jag kan ge dig. Vi pratar inte på långa vägar så ofta som vi borde men livet är ju så ibland. Så jag skriver istället för orden kommer lättare såhär....
Tack för din existens, och för att din existens ledde dig till mig och för att din existens ledde dig till din kärlek, För jag kan inte tänka mig någon som förtjänar att bli älskad mer än du......

Debbie Harry

Henne skulle jag vilja vara......

Stilen, attityden....

Amazing!

Denna kvinna!

Förstår så mycket mer...

Jag har snart läst ut "inte som andra döttrar" av Deborah Spungen för andra gången. Det är Nancy Spungens biografi ur hennes mammas ögon, och för varje gång jag läser den känner jag att jag förstår mer och mer om mig själv.
Nancy hade en fruktansvärd födelse, och min födelse hamnar väl inte heller i kategorin enkel. När jag läser om hennes vrede och den hopplöshet hon verkade känna så känner jag igen vissa delar av min egen rastlöshet.
Med detta vill jag inte ha sagt att jag självmedicinerar och att jag har en medfödd instinkt om min egna död. Men vreden jag kände i tonåren som fortfarande kan blossa upp känner jag igen. Det är inte så att jag vill blossa upp men ibland så kan jag bara inte kontrollera det, i tonåren försökte jag inte ens. När jag läser boken får jag en känsla av att Nancy alltid var på väg till något annat, på jakt efter något som fick hennes smärta och utanförskap att försvinna.
Så levde jag hela tonåren, hela tiden på jakt efter något annat, något som gjorde mig hel och smärtfri. Något som gjorde att jag inte kände mig så förbannat annorlunda, Jag drack för mycket, Jag grät för mycket, Jag skrek och drog mitt eget hår,Jag hatade mig själv, världen och allt i den, Jag svalt mig själv. Jag gjorde allt för att den slukande känslan av tomhet och utanförskap skulle försvinna. Men det gjorde den aldrig, jag kan fortfarande uppslukas av just den känslan men försöker skrämma den på flykten med annat. Försöker hitta utlopp, kreativa utlopp som sätter färg, ord och mening till känslan.
Så när jag läser just den boken, så ser jag var jag kanske hade varit om det inte hade gått bättre. Och jag är tacksam för att det gick bättre....

Försoning

Jag har äntligen sett filmen.....
OMG! Den gröna klänningen är vacker, "Robbie" är vacker, absolut inte snygg men my god Vacker!
Jag grät i slutet, inte bara åt deras öde utan Bryonis öde också....
Lyssnar på soundtracket nu, ljuvligt!

Hmmm...I wonder!

Ok nu är det så att jag är den mer eller mindre stolta ägaren till ett par medlemskap på ett par olika dejtingsidor, måste testa alla vägar ju! Men jag har märkt en väldigt störande sak som troligen betyder att den manliga rasen förlorar all självinsikt dagen de typ fyller trettio. jag har 40åringar som skickar mail, 50åringar som flörtar och en man som var närmre 60 som undrade om jag ville komma och mysa med honom? Nu skulle jag gärna vilja veta varför? Vad är det som får en man att tänka "hmmmm, jag tror att jag stöta på en 25åring idag?" Ok, om mannen bara såg bra ut och hade en personlighet så kan jag ju överväga det upp till 50 (såvida det inte är Viggo Mortensen, för seriöst den mannen är typ 51 och äckligt snygg!) men de äldre männen som stöter på mig är överviktiga sluskar..... Ser jag ärligt talat ut som om jag vill ha en överviktig slusk?

Kökssoffan!!!

Jag har äntligen fått en kökssoffa!!!! Hurra! Nu har jag någonstans att ligga och filosofera med en kopp kaffe i handen. Den är så fin......

höst i luften

Det är kallt och det är dags att börja klä på sig massa varma saker. Det är dags för sjalen!!!!

Det är en färgglad höst i år har jag bestämt!!!!

Världens sötaste och snällaste låtsas syster...
En färgklick i tillvaron, och vi har alltid lika kul!
(Igår var det inköp på maxi, ack så spännande!!)

Att vakna

Idag var det underbart att vakna, solen sken in genom mina gardiner så hela sovrummet badade i ett orange sken. Som att vakna i en varm dröm....
Ljuvligt!

Vad vill ni unga?

En tant frågade mig vad vi unga egentligen ville i livet. Jag tror att det är en av de svåraste frågor jag någonsin fått och jag får ändå frågor genom mitt jobb som varje dag tvingar mig att tänka över både liv, död, ångest, omtanke och medmänsklighet. Men så kommer denna lilla tant (såååå söööt!) och ställer en så svår fråga över en enkel kopp kaffe. Vad ska man svara på en sån fråga? Så jag svarade det första som dök upp i mitt huvud, "alla vill olika precis som det varit i alla andra generationer, bara att vi har fler val än någonsin." Hon bara nickade, log och tog en klunk av sitt kaffe...

När jag gick därifrån började jag fundera vidare på hennes fråga, och den har spunnit i mitt huvud hela dagen. Jag tror att jag hittat den gemensamma nämnaren mellan oss unga, Vi strävar efter lyckan men vet inte alltid var vi ska finna den.

Själv så skulle jag vilja vara Underbara Clara, för hon är i sanningens namn så himla ljuvlig. Hon har fått mig att drömma om ett eget litet hus, med luktärt planterat så det klänger på huset. Hon har fått mig att köpa en pastellrosa visseljohanna, för att hon gett mig insikten om att allting måste inte gå snabbt. Att man mår lite bättre när saker får ta sin egen tid. Hon har fått min lust till bakning att återvända, och hennes inspiration har fått mig till att koka farmors rabarbersaft. Hon har fått mig att förvälla och drömma mig tillbaka till grönsakslandet jag åt solvarm sallad från som barn. Hon inspirerar och lyfter en trasig själ, hon ger hopp och en dos medmänsklig kärlek. Hon har fått mig till att bli stolt över att jag är en liten husmor när alla andra rynkar på näsan och kallar en gammalmodig.

Men som verkligheten ser ut så kommer jag aldrig att bli henne, för fysikens lagar talar emot det. Men jag vill fortfarande vara henne men mest av allt vill jag fortsätta sträva efter min egna lilla lycka....

morgonstund har vad i mun???

Morgon IGEN, trött som vanligt, absolut inte hungrig och antibiotikan slank ner lättare än vanligt!!!! Men gud vad jag är trött, och my god vad det är mörkt och kallt ute. Nu skulle jag gladeligen gå och lägga mig igen men nej, jag ska gå och jobba och jag skall göra så tills klockan blir 16.00!!

Så en god dag till er alla :D

Jag har fallit från frälsning och är utan nåd!

Bagage...

När man släpper in någon i sitt liv släpper man även in någon till att beskåda sitt bagage. Alla har vi våra mentala resväskor, fullproppade med massa skräp, massa gammal ångest, gamla minnen och allt som ligger och gnager. Alla har vi saker som övermannar oss när mörkret smyger sig på, att sedan släppa in någon i ens egna mörker är inte den lättaste av uppgifter.

Hur vet man att personen man väljer att släppa in faktiskt accepterar det bagage man har och hur kan man få dem att förstå att det bagage man har faktiskt är en viktig del av det man är. Att det bagage man har faktiskt formar en varje dag, att det man har i sin väska är saker som inte alltid är så trevliga och att det kan verka så banalt för andra och det kan ändå vara världens största sak för mig!

Hur kan man få någon till att förstå hur det ligger till?

ljuvlig text!

Läs detta, så underbart!
http://blogg.aftonbladet.se/martinezpeleta/2009/10/lyssna-pa-din-kropp-alskade-dotter

Farliga drömmar

Gå icke alltför nära dina drömmar:
de äro en rök och de kunna förskingras -
de äro farliga och kunna bestå.

Har du skådat dina drömmar i ögonen:
de äro sjuka och förstå ingenting -
de hava endast sina egna tankar.

Gå icke alltför nära dina drömmar:
de äro en osanning, de borde gå -
de äro ett vansinne, de vilja stanna.

Landet som icke är (Edith Södergran, 1925)

mörkerfilosofi...

Sitter och tänker på hur långt ett liv egentligen är, hur många dagar, timmar och minuter man egentligen lever. Och hur mycket man hinner med på ett liv. Jag fyllde nyligen 25 och har alltid trott att jag skulle hinna så mycket mer innan den dagen kom. Men jag står här vid 25 och inser att allt det jag trodde skulle finnas inte gör det. Men inser också att det faktiskt inte gör så mycket, att jag faktiskt är ganska lycklig med det jag har....
Jag har en familj som älskar mig, som jag galenälskar tillbaka.
Jag har vänner som står mig nära, som är min valda andra familj.
Jag är fin, både ute och inne. Jag har en viss förvirrad frid, som bara är min egen och som jag njuter av....

Men tänk så mycket jag ändå hunnit med;

Jag har varit sjuk, frisk, dumpad, förlovad, nykär, full, nykter, galen av oro och av sorg, bitter, lycklig, olycklig, tveksam, shoppinggalen, Jag har hunnit gå i skolan och att jobba. Jag har hunnit lära känna människor och mista dem. Jag har lärt mig att älska mig själv och andra, framför allt andra...
Jag har varit på botten men också på toppen, jag har lärt mig att det fixar sig, att man till slut landar någonstans, och jag har lärt mig att uppskatta det jag har!

Tänk så mycket jag faktiskt lyckats hinna med på 25 år...

Tjejerna!

Sitter med mina tjejer i köket, surfar nätet och diskuterar alla konstiga män vi snubblat över. Alla lustiga män som stöter på oss... Alla män som inte gör det trots att vi är fullkomligt underbara, en väninna sa följande; Vad med mig är det som är så anskrämligt att ingen vill stöta på mig!?

Men gumman, det ÄR inte dig det är fel på...
det är dom som inte fattar vilket kap du faktiskt är. Du är vacker, söt, snäll, rolig och rent ut sagt ljuvlig! Så ha förtröstan, männen kommer att rulla in! :)
Vi ska bara ta oss uppåt landet först, right babe?

Att falla...

Att trilla, snubbla och bara följa med...

Att hoppas att någon fångar, att förälskelsen kanske inte är utan mening.

Ska man våga chansa, när insatsen är så stor?

Jag hoppas att meningen finns där, att Mannen förstår min tveksamhet. Avståndet är stort, tiden knapp, och min insats känns enorm. Jag lägger mitt hjärta öppet och hoppas att det kan ta smällen när allt brakar samman.

Godnatt

Till en älskad vän

Jag önskar att jag kunde laga sprickorna i din själ, att jag kunde laga dem med all den kärlek du förtjänar att bli överöst med.

Jag önskar att jag kunde ge dig hopp om en bättre värld, ge dig känslan av att allt kommer att bli bra i slutändan!

Jag önskar att jag kunde bära dina bördor så du inte skulle kvävas av tyngden.

Jag önskar att jag kunde få dig att älska ditt eget värde, att du skulle inse att du är värd en kärlek som inte gör dig sorgsen, en kärlek delad med någon som behandlar ditt hjärta med de varsammaste smekningar du någonsin känt!

Jag önskar dig en kärlek som fyller ditt liv med ljus, som kysser din panna ömt, som håller dig högt och nära.

Jag önskar dig lycka, jag önskar dig älskad, jag önskar dig hel.

Bakfull men lycklig ändå!

Igår va en fullspäckad dag!
Dagen började med loppis på staden...

Ljuvliga skor fyndade jag iallafall (50 kr helt nya!)
Passar perfekt till min nya sekreterarlook....

Mamma fyndade en tweeddräkt till mig, (20 kr) som hittat för något i så bra skick...
Den ska användas, believe me!!



Provade den hos mamma, och kände mig som en skotsk godsägare!!



Efter allt fyndande blev det frukost på stan bestående av varm chokladmjölk med grädde och ja, jag skäms alldeles underbar chokladglass på Darins! Fullkomligt skamligt men ack så gott...

Man var ju tvungen att grunda inför kvällen med ngt gott, så det blev hemmagjord klyftpotatis, bearnaisesås(den kryddiga sorten) och mozzarella och paprika inlindat i skinksnitzel. MUMS!!

Kvällens stil! Självklart med mina nya stövlar på!!! (Ignorera röran i bakgrunden, det ser alltid ut så hemma hos denne man!)
Det blev en runda på Valvet, där brukar vara ganska bra ös men trots att det var lönehelg så var där skrämmande lugnt...
Fått höra att det var fullt på Banken så skulle nog gått dit istället!

 Kvällen avslutades relativt tidigt med KEBAB!!!!
OMG, vad gott det är trots att man inte vet vad som finns i det!!!

Dags att åka hem!!!!

Nya skor!

Nya skor, älskar nya skor! Och de här stövlarna får mig att se sådär härligt långbent ut!! Och det var ju ett lagom pris dessutom!!
Älskar man inte bara dem???

Dagens hemska look, inte världens bästa bild. Men den beskriver min känsla idag ganska bra! Ska försöka uppdatera med ny bild senare.

Lite ensamhet tack...

Just idag hade jag gärna kastat datorn, stängt av telefonen och varit alldeles allena. Satt igång lite skön musik, plockat fram duk och färg och målat bort ett par timmar. Försvunnit i färgen, känslan och inspirationen. Rökt för många cigaretter och druckit en massa té. Bara glömt omvärlden och alla problem. Lyssnat på klassisk musik och studerat fåglarna i kastanjen utanför balkongen.

~~Drömmar~~

Hon har blivit en person som hon inte tycker om, en person som hoppas till den gräns att hon nästan är villig att böja på vissa av sina regler. En person som så gärna vill känna sig åtråvärd att hon sitter och väntar på något som uppenbarligen inte kommer att ske. För vi vet alla att mirakler sker inte...

Hon sitter och önskar att någon ska svepa bort henne från hennes liv, ge henne något som är större än henne själv. Hon sitter och drömmer om att någon ska göra allt bra. Men vi vet alla att ingen kan rädda någon annan, allra minst från sig själv.

Hon har blivit arg, snäsig, besviken, sorgsen och framförallt sårad. Hon vill ha något hon aldrig kommer att få så innerligt att hon försöker böja sig för allas viljor bara för att om hon är snäll så är kanske andra människor lika snälla tillbaks.

Hon vill inte vara känslig, speciellt inte när människor tror att hon är hård och tuff.

Hon vill sluta vara späd på insidan, och resa sig upp och gå.

Men hon undrar hur man kan gå ifrån något som aldrig varit?

Hur går man ifrån något som inte finns, som inte ens existerat mer än i drömska fantasier....

Och hur får man någon att veta att drömmen är slut, att det är dags att släppa....

Dags för en sammanfattning!

Först och främst ett tack till alla som grattat:
Mamma- Du är guld värd och jag kan inte tänka mig en bättre mamma än du!
Syster- Kon jag fick av dig är den finaste sparbössa jag någonsin haft!
Lillebror med Sambo- Tack för att ni kom och tack bror för att du äter som en häst.
PP- Tack för att du kom, ska titta på filmen ikväll!
Mormor och Morfar- Det var så kul att ni äntligen sett hur jag bor....Tack så mycket för allt!
Moster Å- Tack för vinet, och för att du kom!
Moster A- Tack för den underbara tavlan, den är perfekt!
Kusinerna- Tack tack tack...Fotot på -S- är ljuvligt, ska rama in det!

Tack till alla mina vänner, för att ni kom och skrålade med mig, för att ni dansade med mig, för att ni söp mig full, för att vi hade jävligt kul!

Dock ett minus;
Pappa- Dålig stil att inte gratulera din dotter när hon fyller 25, det var den sista spiken i den kistan. Nu lägger jag ner, av eller hur man ska uttrycka det!

(Han ringde dagen efter, som vanligt, och sa att han kommit på det sent på kvällen och inte ville ringa, som vanligt. Vissa saker ändras tydligen aldrig!)

Och Em, Kurviga M och Ms Ztardust ni var utan tvekan saknade. Men Em, tack för att du skickade Maken. Det var trevligt att se åtminstone en av er där!!!!

Och när det gäller alla andra, Tack för alla Sms och Facebookinlägg. Ni har utan tvekan förgyllt min dag!!

En riktig pudding!

Snyggaste tjejen i stan!

Bakfull!!

Ja, då är man ju 25 också! Helt otroligt, undrar var åren har tagit vägen för det känns som om jag gick ut högstadiet igår! Det var en väldigt kul dag igår, släkten var här och jag fick massa fina saker, och jag fick höra lite intressant skvaller ( kan man göra annat än att gilla den såpopera som kallas släktträff!?) På kvällen kom en del av mina vänner över och vi hade en väldigt skrattfylld kväll som slutade med Valvet och kebab. Jag drack för många drinkar, tjafsade med för många tyskar och kramade massa människor som jag inte träffat på alldeles för många år! Det var utan tvekan bland det roligaste jag gjort på länge!

Lite bilder från dagen ifråga!

Det blev små "minitårtor" istället för en stor! Chokladmuffins med marsankräm och drottningsylt! Mumsiga, även om mormor jämförde sin med en gråsten (de hade stått i kylskåp!)

Nästan all maten! Det enda som saknas på bordet är kycklingen och potatisgratängen!

Jag o mina flickor innan det började spåra ut!

Hamnade här (?) strax därpå! Satt på kanten och bara gled ner. Och tyvärr så är det inte första gången jag hamnat påklädd i ett badkar men som tur är var det inget vatten i den här gången!

Väl hemma, så skönt att bara krypa in i morgonrocken!!!!

25 och onykter

Jag för kvällen!

stajlad o klar!

Lite kort kjol!

Jag o karin (min fadder från skolan!)

Jag kan inte fatta att jag fyllt 25.....

Det känns som om jag var 15 igår!

Och Ms Ztardust, hans hår var inte lockat med locktång! :(

Att inte kunna sova!

De senaste veckornas händelser har väckt en massa frågor i mig. Det är som om jag har en massa nycklar men inget lås. Eller är det bara så att jag inte ställer rätt frågor för att få de svaren jag letar efter?

Ms Ztardust är ljuvlig, hon kan vara fullkomligt sprudlande när hon sätter den sidan till. Men när hon går är det som att kraschlanda. När hon är här lyfter jag hennes bördor och gör dem till mina. Jag känner hennes rädslor, oro och hennes tvivel. Och jag kan inte skaka av mig den känslan ikväll.

Så nu sitter jag här med frågor och vet inte vem jag ska fråga..

Det är det tråkigaste med att vara solo, ingen som kan lindra ens oro på natten. Ingen som kan hålla ens hand när rädslan smyger sig på, ingen som vill dela mina bördor och göra dem till sina egna. Jag saknar den tryggheten, värmen och närheten. Jag saknar att ha någon att viska med när mörkret faller. Någon att ha hemligheter med. Jag känner mig sällan halv och ensam, men ikväll gör jag faktiskt det....

Jag enligt andra...

Ms Ztardust;

Prydlig, ärlig, sprudlande med en liten touch av positiv bitterljuvhet, empatisk, Och,säg vad du vill, men du utstrålar självförtroende...

Kurviga M;

hmm.. fötterna på jorden.. trevlig, lojal.. humoristisk.. omtänksam.. kanske en aning för realistisk..                       


Kom gärna med fler beskrivningar!

Ms Ztardust på besök!

Jag har fått världens gulligaste saker idag!!!

 

Det är mina prinsar! Är själv speciellt förtjust i den till vänster!

Fick även ett kort där det står;

Visst vill alla prinsessor finna sin prins....

Meen....

Prince Charming kan också vara otrogen, sälja droger och springa "Ärenden"...

De här gör dock inte det, utan finns snällt med så länge du vill....

Se det som en symbol på att bara det bästa är nog.. och tack för att du finns :)

XOXO/ Ms Ztardust

Man får kyssa många innan man hittar sitt svin

Börja med dessa....

Ms Ztardust är sååååå gullig.

Tack raring för att du är mörk o svår med mig, och tack för att du låtit mig veta att jag inte är den enda med plocka-recept-broschyrer-i-butiken-syndrom. Vi måste starta en stödgrupp, så vi kan få ordning på våra beroenden!!!

Min vän

är dödligt förälskad i rosa flamingos, medan ms Ztardust bara gillar färgen. Tror att det är det enklaste sättet att sammanfatta kvällen. För jag lovar och svär att kvällen är nog det som varit det bästa idag (jobbet var skit och jag bråkade med alla!)

Nu ska jag återgå till mitt sociala liv, och diskutera Göteborg, män och färgen rosa!

God natt världen!

Kedjerökande i köket...

Jag sörjer något som aldrig blev, något som tydligen inte var meningen. Något som jag gärna åtminstone provat, känt på, smakat.
Jag sörjer någon som inte passade, trots att jag så gärna ville det.
Jag sörjer förlusten av en intimitet av en sort jag sällan upplevt.
Jag sörjer förlusten av någon som lyssnade, av någon som uppskattade mig (det är åtminstone vad jag tror)
Jag sörjer att mina principer ibland står i vägen för saker, trots att jag gärna skulle vilja att de inte gjorde det. Just nu ångrar jag att mina principer ofta är benhårda och fullkomligt orubbliga. Men samtidigt hoppas jag att mina åsikter i slutändan ska göra mig något gott.

Jag sa till Mannen att jag stått i skiten på grund av män förr och förmodligen på grund av samma saker som han verkar uppehålla sig med.

Jag har svurit på att aldrig mer ge mig in ett förhållande av något slag där jag spenderar det mesta av min tid med att oroa mig över huruvida den jag längtar efter kommer att komma hem och i vilket skick. Jag har svurit på att aldrig mer vara den som gråter mig till sömns för att ovissheten gnager i sönder mig på insidan. Svurit på att inte vara den som känner mig tom av närheten med en människa som är där men ändå inte. Jag fick nog efter den förra, att i slutändan offra så mycket av mig för att få så lite tillbaka. Att alltid undra om kärleken finns där.

Jag drog mig ur, eftersom intresset fanns där. Mannen fick mig att må bra med mig själv i alla fall när jag väl visste att allt var väl med honom. Resten av tiden mådde jag skit på grund av ovissheten. Jag drog mig ur innan jag blev fast, innan jag föll. För det gör så ont att falla när man inte vet om man blir fångad eller ej.

Förlåt -R- för att jag inte vågade chansa, och om mina gissningar om dig slagit helt fel, Förlåt för att tilliten inte var större.

Ny friss till min grrl...

 

Denna friss har numera min Grrl, och hon är sjukt jävla het i den!

Bilden hittade jag här; http://blog.frisorska.se/

Oh My God...

Detta är det ultimata beviset på att gud är en bitch och att gud ganska så uppenbart tycker att vi är jävligt irriterande....

Jag antar att det är ganska tragiskt men jag kan inte låta bli att skratta åt ironin!!!!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5782883.ab

Vilken vecka....

Vilken vecka detta har varit, det har varit väldigt upp och det har varit väldigt ner.
En av mina grrls träffade en man på nätet, och denne man var en underbar man. Han var mån om henne, såg efter henne, kramade henne. En ljuvlig lite blyg man. När hon var hos honom gick han upp tidigt bara för att göra kaffe till henne, en riktig pärla om man säger så. Hon blev förälskad  och han blev också det. Och allt var vackert och sagolikt. Men denne man visade sig ha ett mörkt förflutet som inte endast var ett förflutet. Något som var såpass mörkt att det av rent principiella skäl var oöverstigligt. Han förstod inte alls var problemet var, tyckte inte att där var något som skulle kunna vara något problem. För det han gjorde var ju absolut inte farligt, men det spelade ingen roll. Hon gjorde ett vuxet beslut och gick där ifrån. Denna kvinna sa en gång att hon inte kunde vara lika hård som mig och ms. Ztardust. Men nu vet hon att när nöden kräver det är hon hård, stark och modig. Hon har all min beundran för att hon gick därifrån med huvudet högt trots förolämpande kommentarer. Jag hade blivit arg och börjat skälla, ställt till en scen. Men inte hon, hon tog det med ett sällan skådat lugn.

Självklart finns sorgen där, hon kysste en groda men han blev ingen prins utan han fortsatte att vara en groda.

Välkommen

Ner till vår planet, välkommen till allas verklighet, Välkommen till livet. (det är inte så lätt som man kan tro!)

Insikternas dag

Idag har jag en släng självömkan och en liten gnutta livsleda.

Man definierar sig alltid utifrån den roll man har i samband med andra. När det gäller min familj så vet jag min roll, men om man i ett annat sammanhang helt plötsligt märker att rollerna skiftat? Att maktbalansen är ändrad? Är man fortfarande den man alltid trott att man är? Jag har alltid sett mig själv som relativt attraktiv och som relativt modig.
Men vad gör man när man upptäcker att den som man definierat sig som så med helt plötsligt springer om en? Att rollerna helt plötsligt är ombytta? Det känns som om jag ligger mil bakom där jag började, min utveckling går inte framåt utan jag blir snarare mer sluten med tiden...

Vad gör man när man känner sig överflödig (som min kära chef sa "från och med 1 oktober är du överflödig!") När man känner att man inte passar in, när man inte vet var man passar in heller för den delen?

Vilken är min roll nu?

(Kan tillägga att när detta skrivs så har mitt dagliga intag uppgått till 4 Alvedon, 2 Ibumetin, 1 Banan, 1 Proviva active, 1 kopp kaffe och ett glas läsk. Tom att dricka gör ont och jag ska på akutbesök imorgon eftermiddag!)

Oj fan....

Jag tror att jag har en livskris/identitetskris... Innebär det att jag ska köpa en liten förmodligen gul sportbil och dejta 16 åringar som tycker att jag är patetiskt trots att de aldrig skulle erkänna det? Eller är det reserverat för män med 40-års krisen? Eller ska jag göra det ultimata kvinnliga och gräva ner mig och tycka väldigt aynd om mig själv, späka mig själv och undra vad det är jag gjort för fel? Men jag har alltid trott att kriser kommer vid särskilda tidpunkter typ vid 30, skilsmässor, barnafödande osv...
Det är ju inte meningen att jag ska ha en nu? eller?
Jag läste en artikel på aftonbladet och det satte igång ett hjul i rullning rent tankemässigt, det stod att 30-åriga kvinnor är väldigt ensamma trots synliga framgångar. Nu är iofs jag inte 30 och de synliga framgångarna lyser med sin frånvaro men ändå...
Det drog igång tankarna, om jag känner mig ensam vid 25 vad kommer jag då inte att göra vid 30?

Just nu vill inte jag vara i mitt eget skinn

Varför mår man som man gör ibland?

Oj oj oj....

Min Grrl ska kanske vara en extra stygg flicka idag! Sedär sedär, jag rådde henne till att inte göra ngt som jag inte hade gjort. Vilket som tur är, är en ganska så böjlig regel att följa.

De växer upp så snabbt *snyft*

Mitt hjärta blöder...

Jag lider med pojken, jag kan känna hans ångest sippra ut genom datorskärmen. Hans helvete skulle jag inte önska min värsta fiende. Jag vet att väldigt många människor lider som han varje dag och jag har hört historien så många gånger förr. Jag har sett den utspelas, spelat med i den men trots det så är det fullkomligt hjärtskärande. Det är sorgset att se att hans självbild reflekterar det dom säger att de ser. När han förmodligen är fullkomligt normal, och troligen snäppet smartare än vad de är eftersom han inte baserar sin självbild på hur många människor han kan plåga. Det mest tragiska i situationen är att om 10 år kommer han fortfarande dras med sina demoner medan de inte ens kommer att komma ihåg att det hänt....


www.metrobloggen.se/pojkebloggen

Jag får såna skuldkänslor, för att jag vet att jag en gång i tiden gjorde en persons liv till ett helvete på jorden av den banala anledning att "alla" andra gjorde det. Gudarna ska veta att jag inte var snäll, och i slutändan kan jag känna att fy fan vilken rutten människa jag var. Som mobbade ut någon på en så simpel grund. Med det vill jag inte ha sagt att det jag gjorde var rätt om det varit baserat på något annat heller. Men villfarelsen om att "alla" andra gjorde det känns så lågt, så kränkande både mot min och andras intelligens. För alla andra gjorde inte så, men de människorna som jag så desperat ville passa in hos gjorde det. Och det var ju dem som var viktiga, men jag har betalat mitt pris, bett mina ursäkter, försökt göra bot. När jag förstod att jag gjorde en människas liv till ren tortyr bara för att passa in bland människor som i slutändan var fullkomligt ointressanta började jag rikta min omtanke mot dem som behövde det bättre.

En dag började det en tjej på vår skola, som blev värre mobbad än något jag någonsin sett. Den tjejen gjorde jag till min vän, och 13 år senare är hon i stort sett den enda från den tiden i mitt liv jag fortfarande umgås med. Hon är min absolut bästa vän, och hon är lojal trots att hon känner till alla spöken i min garderob. Så lika väl som hon tackar mig för att jag "räddade" henne, så får jag rikta ett tack till henne för att hon räddade mig från att gå under av omänsklighet.

Sjuk!

Jag är sjuk! Jag hatar att vara sjuk, som om inte värken i munnen vore nog. Nej nu ska jag bli sjuk också, mest troligen på grund av hålet i munnen. Jag har feber, frossa och har precis sovit bort 2 timmar (bara det, jag sover aldrig på dagarna) Just nu känner jag att jag inte orkar mer, jag orkar inte vara sjuk! Jag hinner inte det just nu, jag har en fest att planera även om det verkar som om ingen tänker komma. Jag har en lgh att städa, ett jobb att sköta. OCH jag vill verkligen äta någonting som inte är flytande! Det är väl bara till att proppa sig full av smärtstillande, och ringa käkkirurgen(imorgon bitti) för nu ska jag ha antibiotika så att detta löser sig!

Till råga på allt så skulle jag ringt Mannen och tusen andra människor ikväll, men känner inte att jag orkar vara social.

Jag har ju en jättelista över vad jag måste göra!
Städning:

• Putsa fönster (jag skiter i det!) och hänga gardiner
  
• Plocka undan och damma
• Ta ut alla mattorna, dammsuga och torka golven

Övrigt:

• Ringa runt och fastställa vilka som kommer (nästan klart!)
  
• Bestämma en meny
• Beräkna mängden mat
• Handla hem allt som behövs
  
• Tillaga ovannämnda mat
• Baka bröd och kakor
• Bestämma mig för en tårta (och baka den, jag lutar åt ngt med choklad!)
• Och till sist och syvende klura ut varför det betyder så mycket för folk huruvida där är alkohol eller ej? Jag menar nyktra människor världen över klarar en middag utan öl varenda dag!!
  

Och framför allt så ska jag hinna bli frisk, så att jag orkar med allt som står på listan!

Tantuppdatering!

Idag har jag blivit hårt klappad över kinderna av en dam, inte en, inte två, utan tre gånger! Och ja det var samma dam, och denna dam var fullt medveten om att jag har väldigt ont. Och det vet jag för att hon precis innan frågat hur det var med tandvärken, och att hon efter att hon klappat mig på kinderna släppte ut ett rungande skratt.

Ok, för att man kan tycka illa om hemtjänsten, men kom igen!

Snart dags att jobba...

Börjar snart jobba, och vet knappt om jag orkar.
Dels var jag uppe lite längre igår kväll än vad jag vanligtvis är och dels så vägrar "tanden" sluta värka.
Jag har misstänkt sen i lördags kväll att stygnen gått upp, men har tänkt att eftersom det inte gjorde mer ont så kanske inte ändå.

Men när man för 4:e dagen i rad vaknar och överväger att slita huvudet av sig så har man väl mer ont än man ska? För ärligt talat så börjar detta bli olidligt.....

Good night!

Nu ska jag sova! Fast först ska jag prata lite med Mannen!

God natt!

En teori om mänskliga alfahanar...

Ms. Ztardust fick mig att fundera på ngt som jag inte skänkt en tanke på väldigt länge. Det här med män och deras synnerligen intressanta sätt att bekräfta för oss att de är män. Som hon poängterar på sin blogg så vill de snacka om sex konstant över msn. Det måste ju vara ett nytt sätt för dem att visa upp sin manlighet på samma sätt som de manliga i djurriket har en färgglad skrud. Dock så kan ju jag känna att kanske är de riktiga alfahannarna de som vågar gå utanför ramen och inte trycka upp sin manlighet i ansiktet på oss kvinnor. De som vågar förlita sig på att deras personlighet räcker tillräckligt.

Eller har vi som samhälle har blivit så översexualiserade det så att ingen vågar ta ett steg tillbaka och bara låta "romantiken" sköta sitt. Har det blivit så illa att alla har glömt bort att tygla sin behovstillfredställelse till den nivå att vi är som spädbarn? Har vi inte lärt oss tålamod nog? Är det inte värt att vänta, och låta lite frustration byggas upp? Blir inte vissa saker bättre av lite väntan?

Klart!

Då var den rosmarin inlagda rostade paprikan färdig!

Till och med jag har mina produktiva ögonblick ;-) Ganska enkelt men vi får ju se om det kommer att smaka så gott som jag hoppas! Tänkte att jag skulle stoppa det i matmuffins tillsammans med mer rosmarin och fetaost till födelsedagen! *Mums*

Förövrigt så börjar meny arta sig!

Pust, stånk o stön!

Det är dags att börja planera 25 års kalaset! Har funderat lite på det i omgångar, första tanken var mat och tårta, men att försöka beräkna buffémat när man inte riktigt vet hur många som kommer fick mig att lägga det på hyllan.
Sen tänkte jag, Hmmm... Jag kan ju göra ett överflöd av goda kakor så får det vara bra med det! För att baka är ju väldigt kul! Men gjorde det stora misstaget att berätta det för mamsen, som direkt började propsa på mat! Så nu får det bli mat!

Det ger mig helt plötsligt väldit mycket att göra till den 19 september, för det är då det stora släktslaget ska ske!

• Städa hela lägenheten inklusive fönsterputs (gömma allt skräp)
• Ringa rundor och kolla hur många som kommer, familj respektive vänner
• Planera en meny som räcker och som dessutom faller de flesta i smaken

Jag har med andra ord ett ganska så stort projekt framför mig!

Måste man förövrigt servera alkohol?

Något vackert!

Tänkte jag skulle lägga upp ngt vackert som inspiration till drömmarna, något som påminner om sommaren när regnet faller. Som påminner om allt det vackra som finns kring oss när vi tar allt för givet. Som skänker ro till brustna drömmar, som kanske ger lite hopp till en frusen själ!

 

(Tog bilden för 2 somrar sen! Ljuvlig!)

Älskar blommor, speciellt de rosa!

Godnatt världen!

Manshatarklubbens första officiella möte

Jag och The Vixens har ett hata män möte, och funderar på att skriva boken kvinnor som hatar män!

Det artar sig!
Det är ganska skönt att spy ur sig lite galla över den manliga rasen!
Man behöver göra det ibland.....MÄN!

Man kan inte leva med dem, men man får ju inte skjuta dem heller!

mer från fotoprojektet

  

Tänk kroppen man hade när man var ung! *IRONI*

Fina tavlan

Den här hänger hos en vän, hon har för övrigt beställt en till med blommor och mönster.

Ganska pretty!

Gammalt foto projekt

Dessa bilderna är från ett fotoprojekt jag hade med en kompis inför en konstutställning på gymnasiet! de är från 040216, Min mamma hade fått spader, men va fan!

Meningen var att jag skulle vara en alternativ pinuppa! Typ som suicide girls är nu!

 

Najs?

 

Det var det!

Värk uppdatering!

Aj som fan och tack gode gud för värktabletter!

*sitter och drömmer om revbensspjäll!*

Little miss Ztardust

Ms Ztardust kommer på fika ikväll, vi ska diskutera vår bojkott av vissa män, äta kärleksmums och dricka alldeles för mkt kaffe!

Ms. Ztardust är den sötaste lilla flickan! Luv her!

Mannen

Han hörde av sig inom den tidsfrist jag satt upp! Helt otroligt! Mannen hade tom en ganska så bra anledning till att vara frånvarande under en såpass lång period! Helt amazing! Men Mannen är väldigt snygg och väldigt trevlig så hans ursäkt godkännes trots att det borde gå emot ngn sorts feministiska regler, men ärligt talat så bryr jag mig inte. För dejting spelet är i allra högsta nivå efter deras regler, och då får jag väl spela efter dem tills jag kan ändra dem från andra sidan!

Principhat!

jag och en vän (vi kan kalla henne little miss Ztardust)har över kaffe principhatat män den här veckan men samtidigt kommit fram till att vi faktiskt är ganska stora hycklare när vi gör det! Nu är det ju så att vi mest svär över vissa specifika män (Jag nämner inga namn), som sagt vi svär över dessa män och sen så vänder vi oss om och gör till viss del det de vill.
De säger till oss att vi inte har en chans på vissa män, vi tror dem och så låter vi bli att stöta på just de männen. Helt sjukt hur vi som är underbara, ngt frigjorda kvinnor kan underlåta oss till att faktiskt basera vår självbild på vad just de här männen tycker!
Nu är det ju så att i grund och botten så finns där en karl som vi märkt har denna inverkan på oss, jag kan ju som en tanke tillägga att han är inte vidare snygg och oftast inte vidare trevlig. Men ändå så envisas vi med att träffa honom och kalla honom en vän. Trots att vi borde veta bättre?!
Vi går på hans fester, socialiserar, och har till stor del denne mans fester som mittpunkt i det lilla sociala liv som finns i hålet i marken de kallar krstd.

Man kanske skulle bojkotta ett tag och hitta ngt roligare att göra?

Ack vilken värk!

Jag brukar säga att det inte finns en värre känsla än en blodinfekterad njure, MEN jag tar tillbaka det! Det var innan jag upplevt värken man har efter att man fått en visdomstand utdragen!!! Fy bubblan vad det gör ont! Och så här dagen efter, så ser jag ut som om jag har påssjuka, men bara i halva ansiktet och inte kan jag tugga heller! Jag önskar att värken bara magiskt försvann, så att jag kan äta som folk igen!

Att det kan vara så svårt..

Finns det ngn gräns då man måste släppa allt och bara gå vidare? Eller kommer vissa saker kännas som skit resten av livet?
Jag menar, rent teoretiskt så borde det inte vara så svårt. vissa saker går inte som man vill, men ibland vill man ju veta varför det inte går som man vill!
Jag vet att jag borde fokusera på det som är viktigt nu, men det är oundvikligt att bli påmind om det som hänt i en stad där alla känner samma människor. Där alla är vänner med den man försöker undvika, där alla älskar den person som du försöker glömma. Det är bara så förbaskat svårt att glömma ngn som var med så länge! Speciellt när mina girls använder honom som sexleksak.
Jag börjar undra ifall det är nåt kvinndomsprov att ligga med honom?

I vilket fall som helst, så borde jag försöka skaffa vänner som inte vill ligga med honom.

Twilightdildo, är det seriöst?

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article5697254.ab

Detta är det roligaste jag har läst på väldigt, och då menar jag väldigt länge! Det är ju helt hysteriskt, en Twilightdildo. För jag vet ju personligen att alla mina girls inte vill ngt hellre än att stoppa upp ngt som är kallt, rosa och glittrar. Dock så vet man ju att det finns ganska breda utbud av olika sexleksaker på nätet. Men seriöst, ngt man ska stoppa i frysen för att få en "autentisk" känsla?
Ni vet det där ens mamma brukade säga när man var liten, om att man inte skulle sätta sig ner på kalla saker för då får man urinvägsinfektion? Borde detta rent tekniskt inte ingå i kategorin kalla saker? Eller det är kanske bara jag?

Vilket fall som helst så skulle jag mer än gärna se försäljningssiffrorna på den leksaken!

Äntligen hemma!

Färdig för idag! Bokstavligen helt färdig, slutpumpad, genomsvett och fruktansvärt trött, men det är väl meningen när man jobbat en hel dag!
Har kommit fram till att om man vill bli miljonär ska man verkligen inte ha mitt jobb. Och för övrigt borde jag verkligen sluta upp med att smyga in reklam för Tv4. Det är nästan lite patetiskt.
Men om man vill känna att man åstadkommit ngt ska man definitivt ha mitt jobb och om inget annat så lär man sig städa ganska snabbt.

Det är dock väldigt oglamoröst, så bara för att sparkle upp dagen lite, så blev det paljettväst. Arbetskamraterna såg måttligt roade ut, men tanterna tyckte att jag var riktigt tjusig!

Så typiskt mig, att helt enkelt inte passa in i ramen.

Men varför skulle man göra det egentligen, när det finns så mkt mer utrymme att bre ut sig på utanför den!

Första gången

Det har pratats om bloggar i så många år men tänkte att nu fick banne mig jag göra ett allvarligt försök.
Om jag känner mig själv rätt kommer jag väl att tröttna men det är ju värt ett försök.
Mitt första inlägg kommer att vara helt utan substans, eftersom det har varit en helt vanlig dag i ett helt vanligt liv i en helt vanlig stad.
Har varit och jobbat men det är väl också det enda jag faktiskt uppnått med denna dag i mitt liv.