mörkerfilosofi...

Sitter och tänker på hur långt ett liv egentligen är, hur många dagar, timmar och minuter man egentligen lever. Och hur mycket man hinner med på ett liv. Jag fyllde nyligen 25 och har alltid trott att jag skulle hinna så mycket mer innan den dagen kom. Men jag står här vid 25 och inser att allt det jag trodde skulle finnas inte gör det. Men inser också att det faktiskt inte gör så mycket, att jag faktiskt är ganska lycklig med det jag har....
Jag har en familj som älskar mig, som jag galenälskar tillbaka.
Jag har vänner som står mig nära, som är min valda andra familj.
Jag är fin, både ute och inne. Jag har en viss förvirrad frid, som bara är min egen och som jag njuter av....

Men tänk så mycket jag ändå hunnit med;

Jag har varit sjuk, frisk, dumpad, förlovad, nykär, full, nykter, galen av oro och av sorg, bitter, lycklig, olycklig, tveksam, shoppinggalen, Jag har hunnit gå i skolan och att jobba. Jag har hunnit lära känna människor och mista dem. Jag har lärt mig att älska mig själv och andra, framför allt andra...
Jag har varit på botten men också på toppen, jag har lärt mig att det fixar sig, att man till slut landar någonstans, och jag har lärt mig att uppskatta det jag har!

Tänk så mycket jag faktiskt lyckats hinna med på 25 år...