Livets små bisarra.

Ibland krävs det att man sitter i skiten för att man ska inse exakt hur bisarrt livet egentligen är och hur fruktansvärt roande det är.
Jag kan inte ens bli dyster just nu, jag gjorde ett försök.
Jag kröp ner i ett varmt bad med lite milt melankolisk musik och ett glas vin, tänkte mig liksom att det aningen dystra skulle komma av sig själv men icke då.
Istället låg jag där och skrattade så vilt att hälften av vattnet hamnade på golvet.

Vad nu undrar ni säkert.
Låt mig berätta min historia:
Jag har skulder och betalningsanmärkningar.
Inga stora skulder men tillräckligt för att de ska hindra mig i livet.
Min Kombo har kommit in i en skola i en annan stad och ska därmed flytta dit för att slippa en lång, plågsam och tråkig pendling.
Hon har kontraktet på den Lgh jag för närvarande residerar i.
Med andra ord måste jag finna en annan bostad.
Jag ringer till mitt kommunala bostadsbolag som presenterar 2 alternativ för mig.
1. Borgenär (tillåt mig att skratta rakt ut *hahahahahahaha* Jo, i finanskrisens dagar så vill ju många man känner ha ytterligare en ekeonomi att oroa sig för!).
2. 4 månadshyror i förskott. 4!! Nej, jag lovar det är verkligen inget skämt.
Jag frågade den stackars kvinnan i uthyrningen om hon kände många skuldsatta 27-årngar som har 12000 skräpandes i ett hörn..
Hon kände tydligen inte en enda, vilket absolut inte är chockerande.
Hade jag haft 12000 så hade de försvunnit i ett nafs.
Det är ju trots allt så det fungerar i dagens samhälle, har du pengar OCH skulder så kliver kära gamla kronofogden in och ser till att du inga pengar har.

Nåväl..
Nu håller jag så sakteliga på att försöka få ihop dessa pengar. På Soss inrådan (ja, jag ringde dem och undrade vad de eventuellt kunde hjälpa till med, uppenbarligen ingenting.. återigen chockerande?! I think not!) håller jag på att sälja av mina saker.
Halva min garderob bytte ägare igår till det facila priset av 750 kronor, för andrahandsvärdet på kläder från de vanligaste kedjorna med trendbaserat sortiment är inte skyhögt kan jag säga.
Imorgon åker en del av mina nyfunna älsklingar i LP-samlingen ut till försäljning.
Jag ska sälja möbler, kläder, saker, värdighet och stolthet för att få ihop 12000 till deponi till en lägenhet som jag inte kommer ha något kvar att fylla med.
Ironi på allra högsta nivå.
Jag kommer ha en bostad men minimalt med saker att fylla den med.
Jag kommer att ha en trygg plats att sova på men inga saker kvar som är minnen och älskade saker.
tragiskt, fast på ett tämligen roande vis.

Jag kan inte låta bli att skratta.