Kontrust: phonosapiens

Riktigt nice!!
Tack Herr Friberg!

Tingsek 'World Of Its Own'

Jag hade fel??!

Inte gay..
Han var inte gay, bara ett skämt. Som jag svalde, bete, krok, lina och fiskespö...
Fy fan vad lurad jag blev, och fy fan vad jag skrattade åt mig själv idag. För jag kan ju tänka mig hur jag såg ut i ansiktet. O_= Typ så...
Men jag kan ju inte förneka att jag blir lite glad av att jag hade fel. Det händer inte ofta att man är glad över att man har fel.

Men fy bubblan vilket förvirrande dygn det har varit, inte gay, gay, inte gay. :S
Och jag har nog aldrig känt mig så blond som jag gjort det senaste dygnet...

Har jag fel?

I could be wrong, men något säger mig att det troligen inte är så.. men ändock ett lustigt sms. Ett väldigt lustigt sms.
Jag känner mig ganska nollad just nu, och det är alldeles för tidigt på morgonen för att jag rimligen skulle kunna göra en rimlig utvärdering om hur blond jag är och om huruvida jag missuppfattat något på vägen. Jag fattar ingenting just nu, dagens inlägg skulle egentligen bli om den gnagande skammen som ändock fanns, men nu vet jag inte ens om jag ska skämmas. Eller jo, jag kanske eventuellt ska skämmas över min blondhet, men inte ens det vet jag säkert.

Jag är grymt förvirrad och borde egentligen sova.

Något jag inte såg komma...

Jag är nu hemkommen från en fika som varit fullkomligt fantastisk. Jag har skrattat, och pratat. Det var inte det minsta pinsamt egentligen.
Samtalet flöt på så himla naturligt.
Han har fantastisk klädstil, rolig som fan. Ett minspel som inte går av för hackor. han äter som en häst, pratar en massa. Är lika "kattig" som jag.
Helt perfekt egentligen, om man bortser från en liten detalj som borde få mig att skämmas. Och ja, lite skäms jag men jag kan inte sluta skratta åt min egen fånighet. Detta är så fullkomligt episkt att det för evigt kommer att följa mig genom livet.

Han är så perfekt att det finns ett intresse vi verkligen delar, han likaväl som jag gillar män.

Japp, jag har totalt missat att killen ifråga var gay. Gay. gay. gay.
Jättegay.
Vilket gör situationen en aning pinsam, men också ganska roande. Han gjorde ingen stor sak av det så det gjorde inte jag heller.

Menmen, some you win and some you lose.

Jag får helt enkelt lära av erfarenheten och ja, jag vet inte. Skratta åt det hela kanske??

Michelle Featherstone - Coffee & Cigarettes

Undran.

Ibland bara undrar jag, inte över något speciellt men bara sådär allmänt över allt.
Undrar hur det kan komma sig att jag sitter just här, precis just nu. Hur det kan komma sig att just jag formulerar just dessa ord i denna stund. Och då kan jag bli så himla överväldigad över hur många sammanträffanden som egentligen måste ha skett för att just jag med mitt färgade hår, mitt mineralvatten och mina tankar ska sitta här och faktiskt skriva ner min undran. Det är ganska så stort när man väl slås av det, hur mycket som har samverkat för att just jag ska finnas till. Hur mycket saker som har lett till just du som läser detta ska finnas till. Tänk så bra det slumpat sig egentligen. Att just vi finns, i denna stund. Och att vi faktiskt har tillgång till teknik som gör att just du och jag just nu delar på något som hade varit stört omöjligt massa herrans år sedan. Som när man var liten och hade brevvänner. Man gick vid brevlådan varje dag och bara väntade på ett svar, som man nuförtiden kan få på 10 minuter. Tänk så mycket som ändrats, och tänk vilken tur man har som får vara med om det även om det finns nackdelar med att väntan har försvunnit. Att vänta har blivit fullkomligt uttråkande och förgörande, till skillnad från barndomens väntan som var med skräckblandad förtjusning. För att man visste att det kom något bra i slutet.

Jaja, nu har jag varit nog med filosofisk för en dag.

Ps. Jag ska gå och fika med en snygging imorgon!! Yay!

I Will - Mozella

*Suck* Gud. Vad. Vackert!

När man minst anar det.

Satt på bussen, sur som fan med Danko Jones i hörlurarna på full volym. Sur som ättika, muttrandes till de andra passagerarnas förskräckelse. En uppsyn som lovade plågor och framtida men om de vågade komma i min väg. Jag satt och svor över män och det lät ungefär så här.. "satans, helvetes, jävla skitkarlar. Hur satans svårt kan det vara att svara på ett satans sms?? det är ju fan inte högteknologiskt att skriva ett satans ja eller nej?? Hur jävla dryg får man vara??" Ungefär så gick banorna.

De som såg mig tänkte nog "PMS!".. men.. så plötsligt plingade det till i fickan. Hoppet steg! 3-2-1.. Det var tamejfan frk. Vero. *suger!* (inget illa om födelsedagsbarnet, och jag får ta på mig skulden. Jag messade henne först!)

Jag svarade henne lite artigt och trevligt och skulle precis låsa skärmen då jag insåg att VÄÄÄÄÄNTA Lite...!!?? Där är ju ett sms till.. Från E. Och han "var helt klart på en fika" :D
Yay och Omg!!
Följande steg vidtogs efter.
Brudighet Nummer 1. Messa alla som lyssnat på mitt gnäll om karlfan, och tjuta av glädje. Han svarade!!!!
Brudighet Nummer 2. Skicka ursäktande blickar till min omgivning då glädjetjutet som endast skulle vara bokstäver i ett sms faktiskt undslapp mig.. Jag tänkte tydligen väldigt högljutt just då!!
Brudighet Nummer 3. Va fan ska jag ha på mig!! hjälp! Byxor? Kjol? Min förvirring blev total. Jag vet fortfarande inte vad jag ska ha på mig mer än en styck randig tröja som får min midja att se smal ut, mina bröst stora och ärligt.. Kan man begära mer från en tröja?
Brudighet Nummer 4. Flina som en byfåne hela dagen och knappt ens kunna dricka en kopp kaffe utan att bli illamående av nervositet inför onsdagen. (Ibland hatar jag att vara "känslig" då allt påverkar mig betydligt mycket mer än vad som är önskvärt!)

Slut på brudigheter.
Jag shoppade loss på kyrkans Secondhand, hittade en tröja på HM och ett par svarta tygskor. Jag bjöd födelsedagsbarnet på fika, så dagens frukost blev laxpaj och kaffe (som jag fick kämpa ner!) Fick även höra att jag glödde (inte illa!!)

Nu sitter jag och väntar bort lite tid innan jag kan träffa Ankan och dricka lite kaffe och skvallra lite till!! :)

Uppdatera.

Det finns inget värre än nervös väntan. Jag blir så illamående och så kan jag inte undgå känslan av att ha blivit nobbad.
Den maler i min mage, och det är inte speciellt trevligt. Jag borde egentligen inte tänka på det, jag borde ignorera och tänka; "Äsch.. det är sånt som händer..." Meeeen, inte så lätt.

Ohwell..
Ny dag imorgon.

Sådärja.

Nu har Tess betett sig moget och skickat det där sms:et. Äntligen kan man tycka. Men nu är det gjort. Kort, enkelt, kravlöst. Och trevligt formulerat för att visa lite personlighet.

Nu återstår det bara att vänta, och gissa vad?

Jag hatar att vänta.

Kort och gott.

Jag gjorde det inte.

Halledudane då.

Eller något.

Jag skäms lite, jag försökte prata med honom. Sprang hela jäkla maratonen men ungefär 5 meter från mållinjen så bestämde sig min hjärna för att "Va!! Tar vi oss framåt? Åh nej flicka lilla, nu slår vi i backen istället.." så jag stammade, mumlade och svamlade. Vilket i sig är pinsamt då jag i grund och botten har ett yrke som går ut på att vara social. Det är för guds skull mitt jobb, och varför går då inte detta att överföra på det här?

Men nej då.
Så kul ska vi inte ha det. Så Tess tappade bort sig rejält och mumlade fram något som skulle kunna vara jämförbart med en fjortonårings tappra och fumliga försök till en utbjudning. Det innehöll alldeles för många "typ" och "liksom" för att jag ska vara bekväm med det. Detta hände i Onsdags och jag har sen dess hållit mig i min ringhörna med förhoppningen om att blåmärkena jag gav mig själv ska gå ner lite.

Och när jag gnäller om det på fb, så är det ingen som har det minsta medlidande med mig. Alla blir bara chockade och anklagar mig för att vara någon annan. Tydligen tycks människor tro att jag är någon sorts magisk superkvinna som tar för mig. Någon sorts grottkvinna som tar det jag vill ha, som klubbar män över huvudet och drar hem dem till min grotta. Där jag kommer att laga deras kläder, baka muffins åt dem och massera deras axlar på dåliga dagar.

Men det är ju inte riktigt så.. Visst jag kommer att hålla hans hand, baka muffins åt honom, laga hans middag, laga kläder, massera axlar när det behövs. Men modet att faktiskt klubba ner någon.. Det är något jag inte har.

Det är mycket jag vågar, men det där med killar/män är fortfarande något av ett mysterium för mig. Jag (tjejen som gått ut i rosa hår, kjolar gjorda av slipsar och stayups väl synliga.) vågar helt enkelt inte ens starta en konversation med en kille bara för att han är attraktiv. Eller det var ju inte heller helt sant. Där var en lång, snygg servitör på Bar-B-Ko och honom kunde jag prata med utan bekymmer. Helt socialt. Men just han (E) är väldigt svår tydligen. Det kan vara för att han ler så mycket och så stort.

*suck*
Nu är det i alla fall helg och jag behöver inte oroa mig för att han ska dyka upp i min väg såvida han inte åker hit ut på sin lediga tid och något i mig tvivlar starkt på att han är sugen på det.

Nu drar jag till jobbet ett par timmar, men jag uppdaterar senare.
Adios Amigos!

Om män som blåst bort.

Här sitter jag. Välvårdad och glad, taggad till tusen och förväntansfull. Jag har varit på G sen i morse men nej. Inte fasiken har jag sett karlajäkeln någonstans. Nog för att det blåser mycket ute, och nog för att han är smal. Men att han bokstavligen skulle vara bortblåst är ju nästan för märkligt för att vara sant.

Varför är aldrig karlar där man vill ha dem? Varför?
När jag för en gångs skull byggt upp tillräckligt med *omph* för att våga, när jag för en gångs skull gett mig på det där med att faktiskt borsta mitt hår. Nej då finns han ingenstans att finna.

Så himla typiskt, när jag sen brännan i våras gått med modet och viljan i malsäck. Nu när jag väl har hittat lite vilja, lite mod.. så är han bortsprungen. Det vette fasiken om man ska gå en liten runda efter maten/ innan jobbet, för jag måste ju hitta en chans när slumpen inte skapar dem åt mig.

Nope, det blir en promenad. Sen jobb. och beroende på utgången av eventuella samtal ett glas vin för att sörja/fira.

Adios amigos!

Hur man generar en 26-åring!

Hur man lyckas få den här tjejen att bli generad, Recept följer!

Ta en snygg sommarvikarie (Han är tidigare omnämnd som den som Kombon inte trodde fanns...).
Ta en födelsedag.
Ta en söndertjatad och handlingskraftig Mor.

Tillsätt en konversation.
En lapp.
Och sist men inte minst.... *trumvirvel*
En mobil.

Ungefär följande konversation utspelade sig mellan min kära (läs: bindgalna) Mor och Manlig snygging av vikarierande sort. Det är ungefär så jag fått den återberättad och jag tvivlar inte på att det var så det gick till....
(M= Mor, H = Snyggingen.)
M: Hej!
H: Hej!
M: Nu kommer du att uppleva något du aldrig varit med om förr, och du kommer nog aldrig att vara med om det igen...
H: ...
M: Är du singel??
H: Rent tekniskt.. Ja?!
M: Va bra! Nu är det så att jag har en dotter som tjatat om hur himla snygg du är i flera månader, och jag tycker att det börjar bli ganska så jobbigt. Du har säkert sett henne!
H: ja??
M: Lång, blond och hon jobbar i Hemtjänsten här ute. Hon har sett dig iaf..
H:Jaaa..
M: Hon fyller år idag så jag tänkte att om du vill så kan du ju ringa till henne och gratta henne och typ bjuda ut henne på en blind date..
H: (troligen) ....
Mamma ger honom en lapp med mitt namn, mitt nummer och hur mycket jag fyller och sen rundar hon av samtalet med; "om det är så att du inte ringer så glömmer vi att vi faktiskt haft den här konversationen...."

X antal timmar senare... En styck Tess svarar i sin telefon och håller på att dö....
Tror först att någon ringt fel, sen att det är någon sorts spratt, men när polletten väl trillar ner kommer genansen. Och den kommer i mängder... Ska jag vara ärlig så har jag ingen aning om vad han egentligen sa efter sitt namn och att han jobbade för ***, han gratulerade sen var det blankt. Han fortsatte prata och jag har möjligen sagt ok till något jag inte vet vad det är :S Jag vet inte.

Så där har vi det. Så gör man en tjej generad, man är hennes mor och agerar dejtingkamikaze åt henne.

Grattis!

Grattis på mig! Jag ska leva 4 år i ett politiskt helvete. Idag vaknade jag upp med världens hemskaste känsla i magen och mycket riktigt blev den bekräftad när jag satte mig vid datorn. Min födelsedagspresent från svenska folket blev att jag numera ska vara rädd för att bli dömd för något jag inte är. Min present blev att jag numera ska behöva vara rädd när jag går ut i mitt område.
Tack svenska folket för att ni röstat in SD i riksdagen. Tack för att ni fått mig att bli rädd, tack för att ni fått mig att äntligen fatta hur jävla dumma i huvudet människor egentligen är.

Jag fattar att ni är rädda för det ni inte förstår, det är alla. Och jag fattar att ni vill ha en förändring, men är detta verkligen den förändring som behövs?? Är inte SD i riksdagen lite väl radikalt?
Har ni ens stannat upp och tänkt på vilka följder detta kan ge? Förmodligen inte, men gör det. Stanna upp en liten stund och fundera på vad detta kan ge oss (mer än problem då förstås...)

Nej. Jag gillar det inte, jag mår illa av det. Jag förstår att det är en reaktion mot hur de andra partierna har skött sitt, jag förstår att det är en reaktion mot integreringspolitiken men snälla...
Vad kommer det att ge?

Detta är min födelsedag och min 26:e födelsedag blev för alltid dagen då världen blev lite sjukare, då världen blev lite mer trångsynt och dagen då jag för alltid fullkomligt slutade tro på det goda i folk. Nu vet jag hur jävla skruvat allting är egentligen.

Grattis på mig!

Jag är hemma.

Det är alltid skönt att komma bort från den här stan, andas andra drömmar och annan luft ibland men gudarna ska veta att det är skönt att komma hem. Att komma hem och dricka kaffe i mitt eget kök, i min fula 60-tals blommiga morgonrock och spela min musik och veta att jag stör inte minst 4 personer med morgonrutin.
På BlueMan Group pratade de om information och hur mycket av det vi utsätts för, och jag kan känna att Stockholm blir en överdos av information för mig. Allt är så mycket. Mycket folk, mycket ljud, allt är mycket. Missförstå mig rätt, det känns ok att vara där men det är först när jag kommer hem som jag fattar hur mycket jag faktiskt uppskattar mitt eget utrymme och tystnaden.
I Stockholm känner jag mig lite tömd på energi hela tiden, men samtidigt behövde jag åka dit för att få lite energi. Jag behöver rörelsen för att förstå stillheten. Ojoj! Nu blev jag sådär sabla filosofisk igen..
Stockholm var trevligt, det var som vanligt mysigt att träffa Fribergarna och alla timmarna med K gick bättre än förväntat även om han fullkomligt tjattrar i sönder min öron. Fru D var vacker som alltid och Frk. J... Herregud kvinna! Jag hade knappt känt igen dig om vi skulle stött ihop på stan. Du har förändrats så mycket, din kropp, ditt ansikte, din person. Stockholm är bra för dig..

Idag ska det fixas här hemma, gardiner ska fixas. Det ska städas, jag ska baka lite och jag måste pyssla med ungefär 1000 andra saker så det var nog bra att vi kom hem igår för då har jag tiden att fixa till födelsedagen (som inte ska vara något stort projekt men ändå..)

På återseende folket!

Stockholmsmorgon eller Vin, Whiskey och Wii.

Igår var det shopping på stan med härliga Fru D och mina fötter värker fortfarande från vandrandet så idag blir det nog Converse på fötterna. Jag kan inte påstå att jag kom hem med stora fynd. det enda jag faktiskt kom hem med var 3 broscher och blåsor på tårna. På kvällen igår så tittade vi på BlueMan Group och det var bra. Det var bra men inte bäst. När de spelade i Köpenhamn så var de bäst. Här... Det var ju för guds skull både dubbat och barnvänligt. Och inte blev Roger uppdragen på scen heller :( Vi som verkligen försökte. Men vi satt iaf i stort sett i knät på de tre små blå gubbarna och det är ju iaf något.

Idag blir det Ikea med Kombon och K. Vi ska även möta upp med Fru D och Frk. J. Vi ska samla ihop oss och shoppa loss.

Nej nu ska jag socialisera och få på mig lite vettiga kläder. Vi får helt enkelt höras senare.

Ja, då var det Sthlm igen.

Jaha! Då var man i Stockholm igen. Från att ha varit en stad jag aldrig varit i, så har jag helt plötsligt varit här 2 gånger på ett år.
Förra gången kom staden som en chock, men den här gången så kändes det bara så satans vanligt på Centralstationen. Som om jag gör det här varje dag, detta är godis för mig...
Nu sitter jag i Fribergarnas kök med mitt morgonkaffe, ciggen smög jag förbi sovande människor för att ta och ute well, det var ganska skönt ute. Blåsigt, kyligt och soligt. Lagom liksom. Så himla svensk! "Tja, det var ganska lagom ute...."
Ibland undrar jag om det där med svensk står stämplat i pannan på mig... En väns bekant (första gången vi träffades) utbrast; "100% svensk!? Sen så skrattade hon hjärtligt. Då undrar ju jag direkt vad med mig det är som bara skriker ut svensk. Är det de där lite lagoma? Att vi sällan tar ut svängarna, för då sticker man ju ut ur mängden OCH det skulle ju vara döden.. Eller inte.
Att vara lagom är inte riktigt min grej, nedtonat fungerar inte för mig. Jag gillar att se dramatisk ut. Till och med en fredagmorgon framför datorn vill jag ha en viss känsla av dramatik över mig.
Nåväl..
Dagens planer ligger fortfarande ogjorda och det enda jag egentligen vet är att jag ska gå och titta på BlueMan Group. Det var snack från K´s håll om någon restaurang med god billig mat och schysst öl. Vem vet. Det kanske blir en helkväll av det??! Jag vet iaf säkert att jag definitivt vill ut på stan, jag vill shoppa och jag vill definitivt räcka ut tungan åt regeringsbyggnaden.

Hej så länge.

Hur dumma kan människor vara?

Oftast använder jag inte den här bloggen till att gnälla över saker som är relaterade till politik och världshändelser men idag... Idag!! Nu jäklar ska det gnällas.
Jag har på min Facebook vänlista en liten amerikansk man (spelkompis!), han är väl dryga 19 år och måste utan tvekan vara den mest ignoranta person som vandrat på denna jord. Han är så fylld av hat, så fördomsfull och så, så, Elak!
Varje dag när jag loggar in så ligger det något nytt dumt i hans statusuppdateringar, och det är så skrämmande att läsa. Han hatar Muslimer. Rakt av. Kallar dem självmordsbombare, och tycker att de alla kan försvinna från jordens yta. Det är så himla onödigt. Andra försöker argumentera med honom men han bara slänger random internetlänkar i ansiktet på dem som svar (källkritik någon??)
Det som gör det så skrämmande är att en överväldigande mängd håller med honom och de som inte gör det blir kallade dumma i huvudet.

I början trodde jag att han bara skrev allt det där för att provocera, men nej. Han är ju precis så dum. Så detta är min hälsning till honom (eftersom min engelska må vara bra men inte lika adekvat som min svenska så håller jag mig till det språk jag faktiskt behärskar!)
"Med ditt hat, sprider du hat. Din intolerans kommer att sprida sig som vågor på vattnet för ur så mycket ilska kan det inte komma något annat än mer ilska. Du glömmer att du pratar om individer, någons mamma, bror, syster, farfar. Det är människor som du buntar ihop och dömer ut. Du stänger ögonen för de som älskar, som lever i fred, som vill få slut på ondskan och smärtan. Istället väljer du att se de som agerar utifrån ilska liksom du själv. Det måste vara ganska ensamt att sitta på dina höga ideologiska hästar och döma alla andra för bredvid dig duger ju ingen till såvida de inte tänker likadant. Så för att runda upp det så ska jag citera en av dina vänner; "Grow a pair and shut up!""

Det blir så roligt att läsa hans resonemang eftersom han verkar tro att kristna är oskyldiga, buddister likaså. Och framför allt så har Amerika som nation aldrig (*Fniss*) gjort någonting. *Hmmm* Som nation (nu talar jag ur en generell vinkel och bortser från de fredsälskande individerna) hur ofta har inte de stått för dödandet? Hur ofta är det inte de som stått för hatet? Hur ofta är det inte de som gått in och bestämt vad som är ok och inte? Sedan har de agerat efter sina egna värderingar och dödat i kvadrat?
Europa befolkade världen och vår väg var kantad av liken från de som ansågs vara mindre värda, vi färgade marken röd. Allt för den ideologi som var rådande.

Herregud, vi behöver inte titta långt för att inse att mänskligheten har en historia av mord. En historia av våld och förtryck. Det rättfärdigar inte WTC, men det rättfärdigar inte heller hans hat.

Och allt detta blir ju ack så aktuellt med tanke på det stundande valet i Sverige. Vi står på en plats då allt kan förändras. Där ett parti (SD) som hatar lite mer än de älskar, kan komma till makten just för att de talar om kärlek. De tycker sig tala om en kärlek till en nation, men om de inte älskar kvinnan på mitt jobb som sliter som ett djur, mannen som bor bredvid mig som alltid är ute och gungar med sina barn, tjejen min lillasyster alltid leker med, så älskar de inte mig heller och jag är svensk och ingår tydligen i deras målgrupp. Varför inte ta världen för vad den är? Det kommer alltid finnas människor som hatar, människor som ser annorlunda ut, människor som tror annat än jag och ärligt talat, så skulle jag nog inte vilja ha det på något annat sätt!

Grattis Tjejen!

De flesta av mina vänner tycks fylla år såhär på höstkanten (precis som jag!) och idag fyller en av mina tjejer år. Lilla Fru D. Eftersom hon befinner sig en massa mil härifrån och jag inte får krama henne än på ett par dagar så tänkte jag ge henne en kort grattishyllning här istället!
Jag kommer ihåg när jag träffade detta förvirrade lilla stycke, konstigt smink och fräsiga kläder OCH en personlighet som trots att hon kunde vara lite awkward kunde få ett rum att bubbla. Sen dess har hon växt, förändrats och funnit sin röst! Där emellan har vi tillsammans funnit en vänskap vi inte trodde att vi kunde ha, hon förgyller mina dagar med sin rättframhet, sin lätthet att finna skratten och sin milt melankoliska och grymma humor! Så många grattis till en älskad vän som sitter alldeles för långt bort för att jag ska kunna krama henne! (Men det kommer... jag räknar ner dagarna :D)

Grattis och Kram Fru D! Du är guld!

Husliga dagen.

Francoise Hardy – Mon amie la rose

Idag är jag huslig, jag springer huset runt och fixar. Har haft mamma här på middag och hon älskade den färglada woken med kokosmjölk och sesamfrön.
Sitter just nu och klipper ut fina bilder ur mina gamla tidningar som jag vill spara och kastar resten av tidningen. Finns ingen anledning att spara hela tidningen när det räcker med de bilder som är fina. Tänkte samla ihop dem i en bok och ha dem att titta på som stilinspiration.

Jag har 2 limpor Finax solrosbröd i ugnen (japp.. tom jag köper brödmixer ibland :P) fast jag har pimpat mina med extra solrosfrön, linfrön, sesamfrön och lite flingsalt på toppen. Tänkte avnjuta lite nybakt bröd med avokadoröra senare.

Avokadoröra / Guacamole med twist.
(Går även som sås till kyckling, hamburgare osv. Man borde rimligen kunna använda den till dipp också.)
1 halv avokado
1 halv solo vitlök (borde rimligen kunna ersättas med 3 vanliga vitlöksklyftor men allt efter smak.)
2-3 msk creme fraiche
Lite limejuice (kan tas bort om man inte gillar det syrliga)
lite salt och svartpeppar
Riven Parmesan (jag vill ha massor men parmesan är ju inte ngt som alla gillar.)

Mosa ihop allt och njut!! :)

Tänkte fortsätta mitt husliga segertåg imorgon genom att faktiskt försöka få min symaskin till att fungera så att jag kan sy de där gardinerna till köket. Familjen kommer förbi på middag imorgon med (Mamma och syster!) och Sthlmsresan ska planeras till. Som det är nu så är lördagen vikt åt Fru D och Jen. Fredagen ska det tittas på Blue Man Group IGEN!! :D *gilla*

Nej det blir en bra vecka nästa vecka :)

*Hmm*

Jag vet att folk läser min blogg.. Men det är aldrig någon som kommenterar!! Är detta som med den snygga sommarvikarien på Abk, något jag inbillar mig (För er som inte vet, så anklagar Kombon mig för att hitta på snyggingen eftersom hon aldrig sett honom...)?
Så inbillar jag mig bara att folk läser min blogg, fast egentligen så sitter jag bara och skriver för mig själv? Eller finns det de som läser och smyger iväg efteråt utan att visa att de finns??

*Hmm* Tål att tänkas på...

Alla dessa ursäkter..

Jag har rensat min inbox idag (eftersom jag vaknade så tidigt att det är rakt okristligt...) och i min inbox låg en konversation som jag helt hade glömt bort. Ibland när jag blir konfunderad så konfererar jag med kära Fru D och hon får slå mig lite mentalt för att jag inte ska tolka in för mycket eller för lite. Rent ut, jag litar ibland mer på hennes omdöme än mitt eget.
Det lustiga är att just den konversationen är nästan identisk med den jag hade med en person igår.
Det hela handlar om alla dessa ursäkter folk slänger ur sig för att slippa forma band till andra människor (och dessa ursäkter är jag så gott som expert på, mind you.. jag jobbar i vården. Jag har människor upp i ansiktet dagligen och vet allt om att undvika att forma starka band till dem..)

Alla har vi väl varit i något stadie av förhållandebildning med någon och antingen själv sagt det eller hört det; "Jag är på en knepig plats i livet", "Det är mycket just nu", "Jag är inte stadig", "Allt är så rörigt"...
Men ärligt talat! Hur dumma ursäkter är det egentligen inte?? Det handlar ju inte om kärnfysik, antingen vill man ha en människa i sitt liv eller så vill man inte ha det! Precis så enkelt är det ju i slutändan.. Och vill man ha just den människan där så vill man ju det oavsett hur ens liv ser ut i övrigt? Det är väl snarare en fråga om den andra vill vistas i ens röra? Om den andra är villig att stötta dig på din knepiga plats i livet? Och om det sen skulle visa sig att de inte är villiga att göra det, då var ju inte den personen någon som var villig att satsa på dig?

Så enkel är väl logiken egentligen, så varför är det då så svårt att vara ärlig?
För jag tror att alla dessa ursäkter är just det ursäkter. Det är andra ord för att säga; "Jag är osäker på dig", "Jag vet inte om du är den jag vill ha i mitt liv" osv osv.
Men varför inte säga det istället? det kanske svider men livet svider. Ett konstaterat fakta. Livet svider och man får inte alltid det man vill ha.

Nej fram med ärligheten. Om någon tycker att jag inte är värd att ha i sin närhet så säg det! Istället för att linda in det i ursäkter om att det är du som är rörig. Säg det rakt ut; "Du är rörig och jag vet inte om jag vill ha dig och din röra i mitt liv!"

Jahaa...

Här sitter jag i mitt kök och gör ingenting. Dricker kaffe och tuggar Biscotti (MatKnark....)
Mobilen gick i sönder tidigare i veckan så nu har jag något vidunder som har touchscreen, som jag dessutom finner ganska skrämmande. Det är helt enkelt en läskig mobiljävel.
Jag önskar att jag hade något vettigare att skriva men tyvärr blir det inte vettigare än såhär.
Jag drar till Stockholm i nästa vecka, det är dags att shoppa, träffa vänner och titta på BlueManGroup. Det ska bli riktigt mysigt och riktigt kul. Jag hoppas att jag kommer hem med lite roliga klädfynd och kanske en och annan rolig pryttel.

Nope... det var allt.. Adjöss!