Såå tröött!

Känns som om jag bär all världens trötthet på mina axlar. Har knappt fått 4 sammanhängande timmar sömn och jag som precis börjat lära mig sova. Det tog 4 veckors semester för att jag skulle komma till en punkt då jag inte somnade sent och vaknade tidigt. 4 veckors strid för att kunna sova..
Och inatt låg jag och lyssnade på intet och bara väntade och inget hände, ingen sömn, ingen lugn känsla i magen. Varje gång jag försökte så blev jag klarvaken.
Klarvaken!
Som om jag nyss sovit i 100 år.. Hur fasiken kan man vara klarvaken kl. 2 på natten när man varit uppe sen 7 på morgonen?

Nu känns det som om jag inte sovit på 1000 år. Min kropp är tung, mina ögon värker och jag är så snurrig i huvudet.
Jag skulle kunna sitta och somna med kaffet i hand rakt upp och ner men nej. Det får jag inte göra. Kan inte skapa problem på jobbet redan. Måste hitta lösning på problemet, annars är jag körd.

Öppet brev till mig.

Hej!
Jag heter Therese och jag är 25 år gammal (snart 26 men inte riktigt än..) och jag bor i en stad i Skåne. Jag har levt större delen av mitt liv i den här staden, och kan den i stort sett utan och innan. Jag är en kreativ person, jag målar, syr, virkar, pysslar, lagar mat och bakar. Jag försöker ha gröna fingrar men oftast blir mina blommor lidande. Jag är ganska lång för att vara tjej men det är ett faktum som jag förlikat mig med. Att jag är lång betyder bara att jag har långa ben, och långa ben är rent generellt en bra sak. Jag läser mycket böcker och anser mig ha ett ypperligt ordförråd. Jag talar flytande engelska (om än med vad mina vänner benämner som en "posh" Accent). Jag har en utpräglad stil som inte är så förändrad som jag skulle vilja tro eftersom en bekant från gymnasietiden fortfarande förstår vad jag gillar och benämner saker jag skulle tycka om som "Tess", "Det där är Tess". Tydligen enligt många har jag till och med en ganska snygg stil. Inte vet jag men det jag tar på mig klär mig oftast och det mesta i min garderob är matchat. Jag dricker kaffe, alldeles för mycket kaffe och när jag dricker mitt kaffe så röker jag. Jag röker, en dålig ovana jag har med mig i bagaget sen länge. Jag borde egentligen sluta men har svårt att se mig själv utan ciggaretter. det är liksom en förlängning av mitt yviga kroppsspråk. Att jag ligger i riskzonen för lungcancer, kol osv stör mig inte märkvärt däremot finner jag tanken på rynkor fullkomligt skrämmande. Jag är nog mer rädd för att åldras än jag faktiskt är för att dö, och när jag var yngre så var jag vettskrämd för de båda.
Jag har varit tjock men är inte riktigt i den kategorin längre, men jag vet inte vad jag är där heller. Jag vet dock att jag i skrivande stund sitter med en klänning på som är i storlek 40.
Jag är en snäll person även om jag ibland uppfattas som arrogant och vass. Jag kan vara väldigt kritisk, men jag är alltid mer kritisk mot mig själv än jag är mot andra.
Det finns mycket jag skulle vilja göra, men jag kan aldrig komma på vad som jag egentligen vill syssla med. Jag har mycket men jag saknar en sak specifikt och det är ett syfte. Jag saknar syfte till den gräns att jag vid 25 års ålder sitter på ett kafé med mobilen avstängd och skriver ett öppet brev till mig själv med förhoppningen att någonstans i min text ska ett syfte uppenbara sig för mig. Än så länge har jag inte haft någon tur. Nu ska jag sippa på mitt kaffe och stirra ut genom fönstret en stund.

MvH Tess

Försöker klura..

Jag sitter redan med dagens andra kopp kaffe och försöker forma någon sorts dagsplan i huvudet, men som vanligt går det ganska långsamt framåt.
Jag vet vad jag borde göra och vad jag måste göra men att få det gjort är ju en helt annan sak. Jag vet vad jag skulle vilja göra men är absolut inte säker på att det är en så himla bra plan. Det finns 2 saker som jag skulle vilja göra, det första är att åka in till stan och bara sätta mig på ett kafé själv och läsa en bok. Det andra alternativet är att kasta mig iväg någonstans som jag inte vet vart och inte komma hem igen. Jag har fått en konstig känsla i magen på sistone, mest gällande jobbet. Jag vill aldrig gå dit någonsin, skulle helst vilja säga upp mig. Men jag kan ju inte bara sluta på ett jobb för att jag känner att det gör mig olycklig?? All denna smärta, allt detta lidande, all sorg och såå lite glädje. Det drar mig neråt, jag orkar inte engagera mig och det brukar ändå vara en av mina bra sidor när det gäller mitt jobb.. att jag faktiskt orkar engagera mig i mina vårdtagare, att jag bryr mig. Men just nu, bryr jag mig inte.

Jag ber bara en stilla bön varje morgon som låter ungefär såhär;

"Gode gud, gör att jag kan ta mig igenom denna dag utan att gråta över alltings meningslöshet, låt mig klara dagen. Låt mig orka tjäna pengar som gör att jag kan fly ett tag en annan dag. Snälla gör att jag inte kraschar."

Det blir svårare och svårare att faktiskt ta sig upp ur sängen, svårare att samla mina steg och leda dem till just den plats där jag inte vill befinna mig. Jag skulle vilja vara var som helst utom just där. Var som helst!

På toppen av ett berg.

Inatt drömde jag att jag satt på toppen av ett berg och bara tittade på min omvärld, jag bara satt där med basker och röda läppar. Rakt upp och ner på ett berg. Jag såg alla rusa förbi, jäkta fram. Stressa sig igenom livet. Ibland såg jag små glimtar av kärleken, av ångesten, av sorgen. Av glädjen. Desto mer människorna försökte pressa in känslorna innanför barriärerna desto blekare blev jag och desto högre blev mitt berg. Snacka om att jag blev glad när jag vaknade, för sekunden innan jag vaknade fanns det nästan inget kvar av mig. Bara ett par röda läppar (typ cheshire-katten...) och mitt berg var så högt att luften var tunn och galaxerna cirklade kring mitt huvud. Jag satt mitt i alltet och mitt i intet. Tyd den drömmen! :P

Idag är det jobb, som vanligt. Känner mig inte helt 100 så det ska bli ruggigt jobbigt att gå dit men det är bara att pallra min lilla rumpa dit. Det är fredag och jag vet att det inte kommer att vara en jobbig dag, det kommer troligen att flyta på.
Nu ska jag ta mig lite mer kaffe, och slänga på lite mascara för att jag faktiskt ska se ut som folk!

Hoppas att ni alla har en riktigt bra fredag så hörs vi senare :)

Och där kom det...

Det är samma sak varje år. Den här tiden håller på att ta knäcken på mig, detta limbo mellan sommar och höst. Dessa kalla morgnar, med soliga dagar och mörka nätter. Min kropp (och min garderob) hänger inte med. Min kropp vet inte vilken årstid den ska vara inställd på, om den ska göra sig redo för hösten eller om den ska fortsätta vara satt på sommar. Och för min hjärna blir det fel, den blir dyster, melankolisk, nedstämd, lite ledsen. Missförstå mig rätt, jag blir inte deprimerad, jag tar mig fortfarande upp ur sängen, jag duschar, äter, går och jobbar. Men det känns lite jobbigare och som lite större hinder på vägen. Jag tror att det är en biologisk avvikelse som ligger i min genetik som bara visar sig vid skiftet mot hösten, jag hade väl en anmoder långt tillbaka som drabbades av hysteri varje år i Augusti-September skiftet och jag har ärvt familjens kollektiva rädsla/sorgsenhet över situationen. Snacka genetiskt minne!

Så innan jag faktiskt måste masa min rumpa till jobbet och spendera hela min dag där så ska jag tömma ytterligare en kopp kaffe, och lyssna på; Camela Leierth – Memories Of You .
För det är lite dystert, det är lite sorgligt, det är lite mörkt, men det är så vackert att jag får gåshud. Och det får mig att längta efter hösten, så att jag kan svepa in mig i en kofta, hälla upp ett glas rödvin, tända några ljus och krypa upp i soffan med detta på stereon.

I brist på bättre saker.

Jag har i ett försök att glömma bort mitt eget huvud städat! Jag har städat hela köket, diskat, bytt gardiner, lagat kycklingsoppa och hade tänkt ta itu med vardagsrummet härnäst.
Men trots att jag gör allt detta hänger ändå sorgen kvar, som ett mörkt moln över mitt huvud. Tankarna snurrar hej-vilt trots att jag satt igång poppig musik, och studsar rundor som en studsboll utrustad med en dammtrasa.

Detta bara bevisar det ytterligare att det inte går att rymma från sitt eget huvud även om man hemskt gärna skulle vilja det, det går bara inte.

Sånt där humör...

Idag är det "det där humöret" som regerar. Jag vaknade med självförtroendet i botten så som man gör ibland. Jag tittar på mina vänner och inser att jag är en aning avundsjuk för de har alla något som jag inte har...
Frk. Vero har en förmåga att ta sig in i nya situationer smärtfritt, hon bara kastar sig huvudstupa och allt som oftast så går det bra.
Sophie har ett mål, ett tydligt sådant (dessutom har hon Roger som stöttar, klappar och älskar!!!)
Jenny drivs framåt, hon har ambitioner, hon sätter upp mål och jobbar som en galning tills hon är där.
Fru. D är på slutspurten på sin dröm (det må vara en lång jobbig slutspurt, men ändå!)
Kombon har sökt sin utbildning inom något som hon kan bli riktigt bra på..

Jag pratar inte om att de skulle ha tur, snyggare kroppar, lyckligare liv, trevligare män (även om Sophie och Fru. D har fått tag på riktigt fina exemplar!). Det jag menar är att de vet var de vill, de vet på något sätt vad de vill ha. De rör sig framåt med det de är bra på, för det är just det.. De är bra på det de vill göra!
Jag har inte den förmånen, för jag är utrustad med lagom-genen (vilket innebär att jag kan lite om mycket men egentligen inte tillräckligt för att kunna göra något av det!) Jag kan baka, men jag är ingen konditor. Jag kan sy men är verkligen ingen sömmerska. Jag kan laga mat, men jag är ingen kock. Jag kan skriva, men är ingen författare. jag kan fortsätta denna lista långt in i evigheten och en bit därtill.
Jag önskar att jag vore riktigt bra på något, att jag hade ambitioner, och en förmåga att komma någon vart men om sanningen ska fram så tror jag att jag alltid kommer att sitta här, vid min dator och försöka klura ut vad jag hellre gör än att gå till jobbet.

Somliga dagar bara är...

Hade tänkt att vara redo för dagen ganska tidigt men så blev det absolut inte, klockan ringde 1, 2, 3, 4 gånger och sen stängde larmet av sig... med resultatet att när älskade Sophie hörde av sig var jag ett sovande vrak. Så det blev till att kasta sig upp ur sängen, skicka en tacksägelse i rena farten till universum över att jag faktiskt hade gårdagens smink på mig... visserligen i halva ansiktet men ändå.. det var ju åtminstone något. (för er som inte vet det är jag i vanliga fall en enorm anhängare av att tvätta av sig sminket innan man går och lägger sig för annars tycker jag att det känns som om jag är bakfull när jag vaknar!) Nåväl, jag bokstavligen flög in i badrummet där jag insåg att det inte spelade någon roll att jag var sminkad, för min lugg såg ut som en solfjäder och jag hade konstiga lockar som aldrig varit där förr.. Det var utan tvekan en snabb dusch som gällde, så jag kastade mig med liv och lust in i duschen. Kläder på, fön igång, snabb redigering av sminkmängden utanför ögonområdet (typ ta bort det som satt i mungiporna :P) på med lite ny mascara och ut genom dörren som ett skållat ollon. På bussen inser jag att Sophie faktiskt ska fota mig och jag bara sjunker och tänker ÅHHHHH NEEEEEEJ! Jag ser ut som ett bakfullt as, som om jag varit på festival en vecka i sträck, som.. som.. FAN (!) helt enkelt. men vafan.. det får gå..
In på Fantasi där jag möter upp sällskapet, krama Roger (Han fyller år! och vill ni göra en medmänsklig gärning så går ni in och grattar honom här: http://rogerfriberg.blogspot.com/ )
1 kopp kaffe och jag börjar känna mig mänsklig, sen bar det av till tivoliparken där jag blir fotad med 2 döda fiskar (!?), 1 Roger och bara jag (fortfarande ugly!)
Senare hemåt, fast först en runda inom Rogers systrars lägenhet och MY GOD! så vill jag bo! kombo-boende ftw. Vilken fantastisk lägenhet, jag kan utan tvekan säga att om dom vill ha en syster till *blink blink* så får de mig om jag bara får bo hos dem i allt detta vackra!!

Väl hemma så skulle maten lagas... och det blev katastrof! Linsgrytan blev kolsvart OCH vidrig, och pasta grytan.. ja den gick iallafall att äta, men det var ganska så precist..

Så nu sitter jag här, hungrig och jag har tagit beslutet att cheesecakeglass utan tvekan är lämpligt att äta till kvällsmat! Jag tänker dessutom inte ens skämmas för kalorierna jag stoppar i mig utan jag tänker bara be en stilla bön om att gud är nådig och stoppar fettet på min rumpa istället för på magen (för lägger sig minsta gram till där måste jag köpa större byxor :P)

Ha en bra kväll!

Jobba!?

Jaha.. då var det dags igen. Tess ska gå och jobba! Jag ska faktiskt gå iväg och göra något nyttigt idag, bara det att lämna huset ett par timmar känns som en enorm sak. Under min semester har det funnits hela dagar som jag i stort sett inte lämnat lägenheten, och detta bara för att jag har velat det. Det har varit så skönt att stänga in sig och låtsas som om omvärlden inte existerar. Men nu är det färdigt med sånt! Idag bär det av på jobb enda fram till klockan; 16.00. Jag kommer att vara slut, färdig, fullkomligt utpumpad... men det är det faktiskt värt.

Så idag har jag klivit ur sängen 06.00 och satt igång med super-stora-projektet (Varning för I-landsproblem!!!) ... att få min lugg platt! Jag var och klippte mig i torsdags och allt blev superfint, superplatt och supershiny.. Nu... tja om jag säger att Kristina Lugn har en blond kusin så förstår ni nog vad jag menar. När jag vaknar på morgonen så är det absolut inte vackert och hur jag än gör verkar inte luggen vara jämn, vilket är konbstigt. För jag svär på att den var jämn när jag lämnade Studio Pink! De är f ö bra, riktigt duktiga frisörer så länge man är specifik i vad man vill ha. :) Jag fick i alla fall min stora tunga lugg (som jag älskar!) sen att denna lugg dagen till ära står ut från mitt huvud som en typ solfjäder det är ju en helt annan sak, det är ju knappast deras fel.

Nåväl... mer kaffe!!!

sysslolösa söndagen.

Brandon Flowers – Crossfire

Det är söndag.. och det känns som söndag.. Jag sitter nedhälld i en fåtölj och stickar. jag stickar en halsduk, den är lila-gul-brun randig. Jag lagar mat, svamprisotto.. precis så ospännande är mitt liv just nu. Och det gör ingenting. Jag gör ingenting. Och tänk.. det är ganska så njutningsfullt, att göra ingenting. även om det säkert finns någon som villigt kommer att kommentera att "att sticka, lyssna på musik OCH laga svamprisotto är inte att göra ingenting!!" Meh..
För mig är att göra så lite att göra ingenting. Jag har inte tre olika projekt på gång, jag har inte 8 saker i händerna, utan jag har 2 stickor, 1 tråd och med jämna mellanrum 1 kopp kaffe i händerna. Så.. jag är sysslolös, fast på ett bra sätt. Och jag vill inte ha något annat heller.

Ps. sista dagen på semestern är det också :)

Trött, fnissig och hungrig.

Igår landade jag i K-stad igen, efter massa trevliga dagar i K-krona. Jag hann inte mer än hem förrän planer inför kvällen organiserades upp, så med packningen från blekingeresan på armen bar det av till Domus, Systemet och massa klädaffärer! Allt för att göra sig redo för kvällen :)
Väl färdigshoppad var det till att hoppa på en buss hem och kasta sig i en dusch samtidigt som man planerade kläder, mat och dricka. Gulliga Frk. Dreadhead dök upp vid 20.00 ungefär och sen var galenskapen igång. Att tre flickor kan föra så mycket oväsen! Helt otroligt! Det bestämdes ganska snabbt att det skulle dansas så stegen styrdes mot Bånken! Lätt det bästa stället att dansa på i K-stad! och ärligt talat måste jag säga att stället var fullkomligt smockat med söta pojkar! Var gömmer de sig i vanliga fall?? Där var speciellt en lång, snygg, mörkhårig mansbit som fångade mina ögon och eftersom jag är lite lätt feg av naturen så bad jag flickorna ge mig en bra motivering till att gå fram så jag sa; Hur mycket får jag om jag pussar en fullkomlig främling på kinden?? Frk. Dreadhead erbjöd 50 kronor (omvandlades senare till en gratis fika) och kombon erbjöd sig att köpa min älskade kofta till mig. Sagt och gjort! Jag stegade fram (alkoholkurage ftw) och knackade killen på axeln, frågade om han var singel och det var han ju så han fick en puss på kinden.. och kan man tänka sig hans kind var mjuk och han luktade gott :)
Jag ångrar bara att jag inte frågade vad han hette :S
Så om någon får höra talas om en killkompis som fredagen den 13 augusti fick en spontan puss av en onykter lång kvinna i röda klackar på Bånken i Kristianstad... snälla meddela mig om killens namn, för han var seriöst söt och precis min typ!!

Anyway, efter allt det jag drack igår så trodde jag faktiskt att jag skulle må som ett as idag.. men tänk, jag är faktiskt relativt pigg.. Har till och med varit och handlat så att jag har lite mumsiga saker att tugga på..
Nu ska jag sätta igång kaffe, hugga min chipspåse (Mmmmm....*synda*) och kolla på Snatch :)

Hummer ngn??

Jag Ser ut som en hummer eller alternativt en kokt kräfta. Jag har spenderat i stort sett hela dagen på en balkong, iklädd endast bikinibyxor med resultatet att jag läst ut Dan Brown´s Den förlorade symbolen och har dessutom påbörjat nästa bok Naiv. Super. Den senare verkar ganska speciell, som en dålig blogg ungefär men jag kan ändå inte riktigt slita ögonen från texten för det är något med de skrivna orden som påminner lite om den förtvivlan jag själv kände i tonåren... Anyway..
Stackars Fru D är sjuk, så henne har jag hållit nerbäddad större delen av dagen. Nu har hon dock flyttat ut till oss på balkongen, hon ligger på en madrass tryggt nerbäddad under en filt och myser av solen och den svala brisen. Herr D har redan rymt till jobbet och lämnat oss flickar mol allena åter igen. Men jag har ju redan hunnit nyttja Herr D till det jag behövde honom för (Karuselltur på sailet ftw) så det gör inget att han rymmer.
Vi åt massa grillat, räkor, kräftor och en ljuvlig potatisgratäng igår innan vi turade in till Karlskrona för att titta oss omkring :) Vi tog en biltur till Färskesjön(??) i mörkret, och det är något speciellt med vatten i mörkret. Jag bara älskar det!

Nä nu ska jag överge datorn igen och fortsätta läsa denna mystiska bok som fångat mitt sinne! Ha en bra dag gott folk! Adios!

Där mina fötter vandrar ligger min själ.

Jag vaknade av att en fluga använde mig som promenadstråk idag, och min första tanke var; var i helskotta är jag.. Min andra tanke var; Hallelujah! Jag är inte bakfull!! Jag och Fru D drack lite för mycket rödvin igår kväll och jag trodde inte att någon av oss skulle komma upp i vettig tid idag men än finns det tydligen hopp. Vi var alla ur sängarna innan 7 och inledde dagen med kaffe på altanen. Snabbt följt av pannkakor med blåbär i.. Aldrig trodde jag att jag skulle finna små bitar själslig ro där inget väsen finnes. Det är så tyst här, vilket bara förstärktes när vi begav oss ut en runda till för att plocka blåbär. Denna gång var dock solen på vår sida, och det var en rejäl dos lugn och glädje i att höra vinden genom träden, se en groda hoppa förbi plötsligt och inte minst se sina fingertoppar långsamt färgas lila. Jag smög mig sakta längre och längre in i dungarna och kände doften av mossa. *fniss* Jag låter frälst, men inte har jag funnit Jesus.. Jag har funnit något som för mig är större, mjukare, underbarare och mer oväntat. För mitt ute bland buskar, vitmossa och lingonris fann jag allteftersom små bitar av min själ fångade mellan gummistöveln och moder jord.

Bär här, bär där, bär everywär??

Dag 1 i Karlskrona.. Fantastiskt! Mysigt! Underbart! Jag landar när jag är här, tar ett djupt andetag.. Andetaget innan man dyker ner i djupet. Fast det enda djup jag dyker ner i här, är ett djup av kvinnlig vänskap. Dessa kvinnor! Ack dessa kvinnor! De är helt otroliga! Deras sällskap i mörkret när man vandrar ut i skogen och plockar blåbär helt spontant med lite för mycket rödvin i systemet är precis vad som behövdes för att min semester faktiskt skulle kännas som semester! Underbart!

Jag tror inte att dessa kvinnor fattar vad det är de ger mig egentligen! Utan dem hade jag inte stått här... Utan dem hade jag inte fått ramla in i en skog tjutandes om fästingar i halvmörker. Jag hade inte fått planera en minikräftskiva..

Ack dessa kvinnor!! Alla dessa kvinnor som är så viktiga i mitt liv.. Mamma, mostrar, mormor, farmor, vänner.. *suck*

Nåväl... Nu ska jag pallra min fulla rumpa ut på en altan, tända en cigg och dricka upp resten av mitt rödvin. Imorgon ska jag upp tidigt och rycka upp en rabatt innan jag springer till skogs igen..

Sov gott!!

Det bär av.

Idag rymmer jag från stadens oväsen. Jag flyr ut till lantluft, målarduk och flickornas sällskap. Det ska bli så skönt att komma iväg ett tag och bara andas ut och samla in ny kraft. Så från och med idag och några dagar framåt så ska jag vakna till fågelsång, kor och salta stänk. Och det ska bli absolut fantastiskt! Jag måste ju dessutom passa på att gosa lite med Fru D innan hon rymmer till "far-far-away"! Tänk hon kom in, hon fixade det hela precis som jag trodde, och om jag känner denna kvinna rätt så kommer hon dessutom att fixa det hela med bravur... Hon kommer utan betänke tid bli den mestaste, bästaste och snyggaste begravningsentreprenören någonsin!! Said it! det här fixar sig tjejen! Vi finns och håller dig om ryggen!

Nu.. Nu rymmer jag!

Köket.

Jag har flyttat ut i mitt kök. Det känns som om det är min nya boplats, det är här jag dricker mitt kaffe, skriver mina inlägg, tänker mina tankar. Jag gör i stort sett allt utom att sova här, men jag skulle kunna :)

Varför ska man sitta med en enorm lägenhet när man inte gör något med resten av den? Jag skulle utan tvekan kunna spendera hela mitt liv i ett kök lagande mat. Det hade jag varit lycklig med, vem behöver terapi? Choklad? Sprit? Bara ge mig ett kök och massa ingredienser så ska jag hacka, tärna, laga och baka mig lycklig!

Idag är jag ensam hemma för ovanlighetens skull, och det är tråkigt. Fast tråkigt på ett bra vis, tråkigt på ett vis som inte uppbådar mängder med saker att göra men som gör att jag kommer på 1000 saker jag gärna skulle vilja göra. Men det enda jag faktiskt hittat energi nog att göra är att dricka kaffe, röka för många cigaretter och koka soppa. Men det är ju ändå inte en dålig dagskörd tycker jag!

Mentala steg.

Så härligt livet kan vara när det sätter den sidan till. Att sitta i kvällssol på balkongen och känna svala sommarbrisar smeka ens kind, att ha Tim Buckleys fantastiska röst som ett eko i ens öra. Ibland blir det inte mycket bättre än såhär.

Det är bra att ha semester, man hinner tänka efter då. Fundera på vad man vill ha, vart man vill hamna och hur man vill ta sig dit. Jag har alltid funderat, så länge jag kan komma ihåg. Jag har alltid varit en grubblare, en undrare, en som filosoferar saker i småbitar, men det är inte förrän nu jag börjar uppnå något med allt tänkandet. Jag ska inte påstå att jag blivit visare, bättre, smartare, men jag har lärt mig sätta punkt. Jag har lärt mig att styra mina tankar dit jag vill ha dem. Istället för att fastna på allt så kan jag navigera mitt eget huvud efter bästa förmåga, även i min hjärna finns det skrymslen dit jag gärna undviker att styra mina mentala steg.

Men sittandes på en balkong en ljum kväll i Augusti så tror jag att en väg börjar uppenbara sig, jag har funnit stigar som faktiskt tål att följas. En kväll i Augusti går mina tankar från klarhet till klarhet. För första gången någonsin.

Söndag 2.

Garderoben är avklarad (äntligen...)
Jag har tittat på Avatar idag och jag måste säga att jag ärligt talat blev lite besviken, jag tyckte att den kändes ganska så tunn. Vackert animerad, absolut men inte mycket mer än så..
Det kändes som en film om kolonialismen fast med smurfar som spelar de snälla och ack så missförstådda infödingarna som automatiskt har rätt eftersom stora stygga välutrustade Amerika jagar dem. Den stygga Armé översten kändes som Gargamel (!?) som var ute efter att utrota alla som inte tänker som honom.. Känner vi igen detta någonstans ifrån?? Hmmm... låt mig tänka.. *hrm* (Vietnam, Korea, Somalia, Afghanistan, Irak... Need I say more??)
Detta var en film om att Amerika startar krig på ställen där de inte hör hemma, och därmed anser sig ha rätten att döda alla som inte tänker som dem..

Anyway..
Det blev kvällsdopp i Råbelövssjön idag, liftade med Mams, Papric och systra min. Kombon följde också med. Bland det första som händer är att jag och syster börjar härja loss och på något vis så lyckas min "ring"tå på högerfoten komma i kläm. Jag misstänker att den faktiskt är bruten.. Duktigt!! Jag känner mig väldigt skillad kan jag säga :P

Nä, nu skiter jag i detta och går och gör mig lite varma mackor med massa ost istället..

Söndag 1.

Åhhh.. mitt huvud.. Det bultar och det bankar och det känns som om mina ögon ska ploppa ut ur huvudet och detta är ändå en förbättring om man jämför med hur det kändes när jag vaknade..

Jag vet inte om jag ska skylla på det vita vinet, häxgroggen eller rödvinet med cola.. Men i gengäld har jag någonsin missat en chans till att spendera halva dagen i sängen med kaffe och solglasögon på :)
Jag tänkte att jag stannar i sängläge tills lunch, sen masar jag min rumpa ur sängen och sätter igång med garderoben :) Jag har kläder som ska hängas, kläder som ska vikas. Jag ska göra iordning min garderob helt eftersom den har förfallit ganska så bra på sistone...

Jag måste säga att jag ler där jag ligger trots skallebanken, det var hur härligt som helst igår. Att springa på loppisar och prata hjärtat ur sig med flickorna är alltid ett guldkorn, allt som allt tycker jag att min första semestervecka har varit bra. I tisdags var jag i Lund och Malmö och ställde till bekymmer, sprang på secondhand butiker, Tiger och drack tantkaffe på konditori :)

Nä, nu ska jag sluta mina ögon en stund till och bara sitta och dåsa med en kaffekopp i hand :)