Jag började detta året ensam. Förälskad men ensam.
Och där påbörjade jag denna resa som gjort att jag sitter där jag gör.
Jag har varit hopplöst kär.
Jag har varit full (och ohyfsad).
Jag har målat mängder med tavlor.
Jag har rest ensam (för första gången i mitt liv. Inget stort men ändå).
Jag har solat, badat och grillat.
Jag har varit på sena dejter och hastat till jobbet från en ny plats.
Jag har bytt jobb.
Jag har bytt adress.
Jag har bytt hårfärg.
Jag har varit uppe 43 timmar i sträck.
Jag har dansat hela natten lång på Tivolirock.
Jag har träffat ny vänner, blivit av med gamla och upptäckt nygamla vänskaper.
Jag har växt, krympt, förändrats.
Och nu tackar jag för mig.
För jag är färdig här.
Den här bloggen går med detta inlägg till sin eviga vila.
Det kommer en ny blogg, men på ny adress, med ny stil och nya upplevelser.
Tack för den här tiden.
XOXO
torsdag 29 december 2011
söndag 4 december 2011
Igen.
Nu sitter jag här igen och vakar över mannen, som i sedvanlig ordning sussar sött.
Helst skulle jag vilja ta en kopp kaffe och en cigg just nu men jag blir allra troligaste grad kvar i stolen en bra stund till.
Det är sista natten för den här rundan, sen är jag ledig 2 nätter.
Imorgon blir det hem, däcka och sen igång med pillandet där hemma.
Bokhyllan ska skruvas ihop, böcker ska ställas upp, de sista köksgrejerna ska in i skåpen och förrådet ska ställas iordning.
Någon gång under veckan ska jag ta mig ut till gamla lyan och hämta prylar med.
Mycket att stå i helt enkelt.
Godnatt på er alla.
Helst skulle jag vilja ta en kopp kaffe och en cigg just nu men jag blir allra troligaste grad kvar i stolen en bra stund till.
Det är sista natten för den här rundan, sen är jag ledig 2 nätter.
Imorgon blir det hem, däcka och sen igång med pillandet där hemma.
Bokhyllan ska skruvas ihop, böcker ska ställas upp, de sista köksgrejerna ska in i skåpen och förrådet ska ställas iordning.
Någon gång under veckan ska jag ta mig ut till gamla lyan och hämta prylar med.
Mycket att stå i helt enkelt.
Godnatt på er alla.
Det lackar mot ___.
Det rör sig så sakteliga mot jul.
Som vanligt ligger jag 10 steg bakom i mina planer och det verkar inte som om jag kommer att komma ikapp heller.
Men det är liksom lite ok ändå.
Att hamna efter, att prioritera annat.
Jag jobbar mkt nu, det blir ju ungefär 15 nätter framöver.
Tätt packat.
Jag ska nog överleva.
Som vanligt ligger jag 10 steg bakom i mina planer och det verkar inte som om jag kommer att komma ikapp heller.
Men det är liksom lite ok ändå.
Att hamna efter, att prioritera annat.
Jag jobbar mkt nu, det blir ju ungefär 15 nätter framöver.
Tätt packat.
Jag ska nog överleva.
lördag 3 december 2011
fredag 2 december 2011
Flytt, jobb och inredande.
Jag flyttade igår till den underbaraste lilla lägenhet mina ögon skådat.
Huset byggdes 1956 och det är samma kökskåp, garderober och stil idag som det var då.
Det är tom samma skåp.
Köket är helt underbart, med snedtak, takfönster och mysiga tripp-trapp-trull skåp.
Jag är kort och gott positivt överraskad av lägenheten ( jag hade ju inte sett den innan inflyttningen igår) och jag har blivit förälskad i både lägenhet och utsikt. Jag har panorama-vy över halva stan.
Nu sitter jag på jobbet och vakar över en stackars liten sjuk man, men han sussar som tur är sött.
Och det är jag tacksam för.
Jag kommer att få sitta här i omgångar under nattens lopp, så det blir inget bakande av vaniljhjärtan ( vilket jag och Eva hade tänkt göra inför julen) men som tur är så har vi 2 nätter till på oss!
Jag ser fram emot att gå av passet imorgon bitti.
Då blir det hem, sova, gå till Willys och handla, koka kaffe till familjen (som kommer på besök), kramas med Herr och Fru D, gratta kalasvärden och sen tillbaka till jobbet igen för nästa arbetspass.
Full rulle.
Men jag gillar det. Jag känner mig nyttig då!
Nåväl gott folk! Ha en riktigt bra natt, sov gott/ festa hårt/ softa.
Adios!
Huset byggdes 1956 och det är samma kökskåp, garderober och stil idag som det var då.
Det är tom samma skåp.
Köket är helt underbart, med snedtak, takfönster och mysiga tripp-trapp-trull skåp.
Jag är kort och gott positivt överraskad av lägenheten ( jag hade ju inte sett den innan inflyttningen igår) och jag har blivit förälskad i både lägenhet och utsikt. Jag har panorama-vy över halva stan.
Nu sitter jag på jobbet och vakar över en stackars liten sjuk man, men han sussar som tur är sött.
Och det är jag tacksam för.
Jag kommer att få sitta här i omgångar under nattens lopp, så det blir inget bakande av vaniljhjärtan ( vilket jag och Eva hade tänkt göra inför julen) men som tur är så har vi 2 nätter till på oss!
Jag ser fram emot att gå av passet imorgon bitti.
Då blir det hem, sova, gå till Willys och handla, koka kaffe till familjen (som kommer på besök), kramas med Herr och Fru D, gratta kalasvärden och sen tillbaka till jobbet igen för nästa arbetspass.
Full rulle.
Men jag gillar det. Jag känner mig nyttig då!
Nåväl gott folk! Ha en riktigt bra natt, sov gott/ festa hårt/ softa.
Adios!
torsdag 1 december 2011
Sista natten.
Imorgon flyttar jag.
Det är min sista natt här,
Mitt rum är redan tomt.
Mina snarkningar kommer att eka över hela gamlegården.
Men det är lugnt nu.
Det är en ny epok.
En ny tid.
Och jag försöker ta det med ro.
Det är min sista natt här,
Mitt rum är redan tomt.
Mina snarkningar kommer att eka över hela gamlegården.
Men det är lugnt nu.
Det är en ny epok.
En ny tid.
Och jag försöker ta det med ro.
onsdag 30 november 2011
Ps.
Om ni tycker att det bloggas dåligt så är det för att jag inte har en dator och för att jag är så luspank att jag inte kan skaffa en heller.
Men nu vet ni iaf att jag lever.
Men nu vet ni iaf att jag lever.
Kan inte sova. Alls.
Insomnia.
Igen.
Användbart när man ska jobba på natten men inte fullt lika kul när man är ledig.
Så istället sitter och ligger jag vaken och planerar min flytt.
Det går sådär, och lasset går på torsdag.
Nej, dags att krypa tillbaka till sängen och försöka igen.
God natt!
Igen.
Användbart när man ska jobba på natten men inte fullt lika kul när man är ledig.
Så istället sitter och ligger jag vaken och planerar min flytt.
Det går sådär, och lasset går på torsdag.
Nej, dags att krypa tillbaka till sängen och försöka igen.
God natt!
måndag 21 november 2011
....
Det finns alltid gränser och linjer som inte ska korsas.
Det finns regler.
Standard.
Normer.
"Det normala".
Det finns personlig uppfattning.
Hur du uppfattar något kan skilja sig drastiskt från hur jag upplever det.
Och vice versa.
Jag blir orolig när du är tyst i flera dagar.
Jag tycker inte att det är rätt.
Jag tycker att det ligger i ditt intresse att bry dig om mig och visa mig en enkel gest av hänsyn.
Att helt enkelt höra av dig.
Du tycker att du har rätten att komma och gå som du vill.
Att mitt krav på hänsyn är ett kontrollbeteende.
Och att det inte är normalt.
Tänk så mycket det kan skilja sig i uppfattning och upplevelse.
Jag blir orolig när du försvinner.
Jag blir fundersam.
Du har rätten att vara själv, men visa då hänsyn och säg det.
Säg; "I helgen kommer jag inte att vara anträffbar".
Det skulle jag göra för dig.
Men att du sa det du sa, sårade mig.
Det gav mig en föraning om vad som kan bli slängt i ansiktet på mig varje gång jag ställer ett krav.
Och jag har rätten att ställa krav på mina relationer, för jag är också en del av dem.
It takes two to tango.
Jag kanske kräver mycket (enligt dig) men jag kräver aldrig mer än jag själv är villig att ge.
Så jag vet inte.
Jag måste fundera över detta ordentligt.
Det finns regler.
Standard.
Normer.
"Det normala".
Det finns personlig uppfattning.
Hur du uppfattar något kan skilja sig drastiskt från hur jag upplever det.
Och vice versa.
Jag blir orolig när du är tyst i flera dagar.
Jag tycker inte att det är rätt.
Jag tycker att det ligger i ditt intresse att bry dig om mig och visa mig en enkel gest av hänsyn.
Att helt enkelt höra av dig.
Du tycker att du har rätten att komma och gå som du vill.
Att mitt krav på hänsyn är ett kontrollbeteende.
Och att det inte är normalt.
Tänk så mycket det kan skilja sig i uppfattning och upplevelse.
Jag blir orolig när du försvinner.
Jag blir fundersam.
Du har rätten att vara själv, men visa då hänsyn och säg det.
Säg; "I helgen kommer jag inte att vara anträffbar".
Det skulle jag göra för dig.
Men att du sa det du sa, sårade mig.
Det gav mig en föraning om vad som kan bli slängt i ansiktet på mig varje gång jag ställer ett krav.
Och jag har rätten att ställa krav på mina relationer, för jag är också en del av dem.
It takes two to tango.
Jag kanske kräver mycket (enligt dig) men jag kräver aldrig mer än jag själv är villig att ge.
Så jag vet inte.
Jag måste fundera över detta ordentligt.
tisdag 15 november 2011
Update.
Det här;
Dry the river - Weights & measures
(I was prepared to love you
and never expect anything of you
If the spirit has left you baby
don't lie to yourself
Put them old records on
and admit that it's gone somewhere else
Just because we're beasts of blame by nature
doesn't mean that you should carry it again
It's a question of needs and not rosary beads in the end)
+
Greys anatomy (När Izzy inser att det är något fel på henne och Denny försvinner *suck*)
=
Gråtfest.
Dry the river - Weights & measures
(I was prepared to love you
and never expect anything of you
If the spirit has left you baby
don't lie to yourself
Put them old records on
and admit that it's gone somewhere else
Just because we're beasts of blame by nature
doesn't mean that you should carry it again
It's a question of needs and not rosary beads in the end)
+
Greys anatomy (När Izzy inser att det är något fel på henne och Denny försvinner *suck*)
=
Gråtfest.
Därmed vaken.
Jag är redan uppe.
Trots att jag inte borde vara det.
Jag fick ju se till att N.I fick kaffe innan han drog till skolan.
Annars är han en väldigt gnällig man.
Fast det hade ju iofs inte stört mig egentligen då han inte varit här.
Men ändå.
Att vara uppe nu stör mig inte heller, jag är bara lite seg i kroppen efter 3 jobbenätter i helgen.
Tröttheten slog idag.
Men uppe är jag, för det finns saker att göra som gärna ska bli klara inom det närmsta.
Flytten rusar närmre för varje dag som går och jag vill gärna vara färdig tills dess.
Dock så tror jag inte att jag kommer att vara det.
Men det är ju helt klart värt ett försök.
Jag borde fortsätta packa och rensa idag, men ja vet inte om jag vill det.
Jag vill släpa fram mina färger, dra igång Ray LaMontagne och drunkna i underbara texter och färg.
Men innan någonting annat, mer kaffe och mer morgonslöande.
Trots att jag inte borde vara det.
Jag fick ju se till att N.I fick kaffe innan han drog till skolan.
Annars är han en väldigt gnällig man.
Fast det hade ju iofs inte stört mig egentligen då han inte varit här.
Men ändå.
Att vara uppe nu stör mig inte heller, jag är bara lite seg i kroppen efter 3 jobbenätter i helgen.
Tröttheten slog idag.
Men uppe är jag, för det finns saker att göra som gärna ska bli klara inom det närmsta.
Flytten rusar närmre för varje dag som går och jag vill gärna vara färdig tills dess.
Dock så tror jag inte att jag kommer att vara det.
Men det är ju helt klart värt ett försök.
Jag borde fortsätta packa och rensa idag, men ja vet inte om jag vill det.
Jag vill släpa fram mina färger, dra igång Ray LaMontagne och drunkna i underbara texter och färg.
Men innan någonting annat, mer kaffe och mer morgonslöande.
torsdag 10 november 2011
Den jag är.
Den jag är befinner sig i konstant förändring.
Min ena sida är inte den andra lik.
Jag är föränderlig, ombytlig, mänsklig.
Kreativ och skör.
Stundom bitter men ganska lycklig ändå.
Medkännande och envis.
Duktig och osäker.
Jag kan mycket men tror mig alltid kunna lite.
Jag kan sy, sticka, måla, dansa, virka, laga mat, sjunga, skriva.
Jag kan cykla, hoppa, skrika, springa, uppleva.
Jag kan se, höra, prata.
Jag kan klappa ledsna kinder, krama oroliga hjärtan, jag kan skratta med glada människor, och känna bitterhet med de arga.
Jag kan stå på ett ben, jag kan nudda min egen näsa, jag kan vissla.
Jag kan så mycket, men tror mig alltid vara värdelös.
Jag är osäker, mitt självförtroende är sällan på topp.
Härom natten vaknade jag mitt i natten men den stora skräcken skälvande i kroppen fullt övertygad om att jag var helt värdelös på mitt jobb, att jag var värdelös på det här med livet, att jag aldrig skulle kunna göra något rätt.
Jag klarade knappt av att andas, men jag tände lampan, satte mig upp och tittade runt i mitt rum på jakt efter sådant som jag klarar av.
Då kom min lista.
Jag KAN måla. Jag KAN sy. Jag KAN virka. Jag KAN KAN KAN!
Jag ÄR inte värdelös.
Sen somnade jag om.
Min ena sida är inte den andra lik.
Jag är föränderlig, ombytlig, mänsklig.
Kreativ och skör.
Stundom bitter men ganska lycklig ändå.
Medkännande och envis.
Duktig och osäker.
Jag kan mycket men tror mig alltid kunna lite.
Jag kan sy, sticka, måla, dansa, virka, laga mat, sjunga, skriva.
Jag kan cykla, hoppa, skrika, springa, uppleva.
Jag kan se, höra, prata.
Jag kan klappa ledsna kinder, krama oroliga hjärtan, jag kan skratta med glada människor, och känna bitterhet med de arga.
Jag kan stå på ett ben, jag kan nudda min egen näsa, jag kan vissla.
Jag kan så mycket, men tror mig alltid vara värdelös.
Jag är osäker, mitt självförtroende är sällan på topp.
Härom natten vaknade jag mitt i natten men den stora skräcken skälvande i kroppen fullt övertygad om att jag var helt värdelös på mitt jobb, att jag var värdelös på det här med livet, att jag aldrig skulle kunna göra något rätt.
Jag klarade knappt av att andas, men jag tände lampan, satte mig upp och tittade runt i mitt rum på jakt efter sådant som jag klarar av.
Då kom min lista.
Jag KAN måla. Jag KAN sy. Jag KAN virka. Jag KAN KAN KAN!
Jag ÄR inte värdelös.
Sen somnade jag om.
onsdag 9 november 2011
En stor dos vardagskärlek!
Jag vill bara berätta hur mycket jag älskar Apoteket på Domus!
Det låter banalt och tramsigt men just nu älskar jag dem hämningslöst, just nu känns det som om jag aldrig älskat något mer än jag älskar dem!
Jag ska ge lite bakgrundshistoria:
Tonåringar får finnar, right?
Inte jag, jag hade problemfri perfekt hy alltid. Den var smidig, fin, underbar rent av. Utan underhåll dessutom.
Nu, nu är jag vuxen och min hy har aldrig någonsin varit så lik en krigszon som den är.
Jag får finnar, speciellt på hösten/ vintern. Jag blir torr och jag står villrådig varenda gång.
Men så bestämde jag mig för att gå inom Apoteket..
(för jag hade fått en monsterfinne på min kind som höll på att mutera till ett jättesår).
En av de trevliga kvinnorna där la en en liten obetydlig förpackning i min hand med rådet att ta på en stor klick av den och sätta ett plåster över och sen sova med det på under natten. Jag gjorde som hon sa, och eftersom jag är ledig så har jag gått runt prickig på dagarna med.
Voilá!
Det har så gott som läkt helt sen i måndags. Finnen OCH såret är väck!
Jag älskar apoteket och jag älskar min nya antiseptiska salva.
Jag älskar till och med livet, trots menssmärtor deluxe.
*Tjing tjing*
Det låter banalt och tramsigt men just nu älskar jag dem hämningslöst, just nu känns det som om jag aldrig älskat något mer än jag älskar dem!
Jag ska ge lite bakgrundshistoria:
Tonåringar får finnar, right?
Inte jag, jag hade problemfri perfekt hy alltid. Den var smidig, fin, underbar rent av. Utan underhåll dessutom.
Nu, nu är jag vuxen och min hy har aldrig någonsin varit så lik en krigszon som den är.
Jag får finnar, speciellt på hösten/ vintern. Jag blir torr och jag står villrådig varenda gång.
Men så bestämde jag mig för att gå inom Apoteket..
(för jag hade fått en monsterfinne på min kind som höll på att mutera till ett jättesår).
En av de trevliga kvinnorna där la en en liten obetydlig förpackning i min hand med rådet att ta på en stor klick av den och sätta ett plåster över och sen sova med det på under natten. Jag gjorde som hon sa, och eftersom jag är ledig så har jag gått runt prickig på dagarna med.
Voilá!
Det har så gott som läkt helt sen i måndags. Finnen OCH såret är väck!
Jag älskar apoteket och jag älskar min nya antiseptiska salva.
Jag älskar till och med livet, trots menssmärtor deluxe.
*Tjing tjing*
torsdag 3 november 2011
The Guest House
This being human is a guest house.
Every morning a new arrival.
A joy, a depression, a meanness,
some momentary awareness comes
as an unexpected visitor.
Welcome and entertain them all!
Even if they are a crowd of sorrows,
who violently sweep your house
empty of its furniture,
still, treat each guest honorably.
He may be clearing you out
for some new delight.
The dark thought, the shame, the malice.
meet them at the door laughing and invite them in.
Be grateful for whatever comes.
because each has been sent
as a guide from beyond.
-- Jelaluddin Rumi,
translation by Coleman Barks
This being human is a guest house.
Every morning a new arrival.
A joy, a depression, a meanness,
some momentary awareness comes
as an unexpected visitor.
Welcome and entertain them all!
Even if they are a crowd of sorrows,
who violently sweep your house
empty of its furniture,
still, treat each guest honorably.
He may be clearing you out
for some new delight.
The dark thought, the shame, the malice.
meet them at the door laughing and invite them in.
Be grateful for whatever comes.
because each has been sent
as a guide from beyond.
-- Jelaluddin Rumi,
translation by Coleman Barks
onsdag 2 november 2011
Kvällens.
Nu är jag "ledig" ett par dagar, vilket innebär att jag har desto mer att göra här hemma.
Imorgon är det Secondhand-shopping med Hlm-E och volontärsmöte.
jag har även besiktningen framför, och dem bävar jag så smått inför.
Jag jobbar fredag natt och ska hälsa på fadern till helgen..
Andas?
Nej, sånt trams sysslar inte jag med!
Nu ska jag sortera ner saker i min minneslåda och N.I. ska ha datorn.
Adjö!
Imorgon är det Secondhand-shopping med Hlm-E och volontärsmöte.
jag har även besiktningen framför, och dem bävar jag så smått inför.
Jag jobbar fredag natt och ska hälsa på fadern till helgen..
Andas?
Nej, sånt trams sysslar inte jag med!
Nu ska jag sortera ner saker i min minneslåda och N.I. ska ha datorn.
Adjö!
tisdag 1 november 2011
Som jag kämpar!
Just nu kämpar jag med att balansera jobb, pojk, rensning, packning, planering och ungefär 1000 saker till.
En ritning måste ritas upp till min soffa/säng. Det där med förvaring måste lösas.
Samtidigt som jag svär över flytten tycker jag att det ska bli riktigt roligt.
Jag gillar planerandet.
Vad jag däremot inte gillar är att saker och ting tenderar att köra ihop sig.
Upptäckte precis att jag har betydligt mer att göra den här veckan än vad jag först trodde, saker ska kastas, möbler ska skeppas bort, jag ska jobba 3 nätter, jag ska hälsa på fadern.
Ja, ni hör ju.
Idag fick jag dessutom den fina idén att jag skulle spraymåla 2 gamla stolar samt klä om dynorna till dem.
För mer jobb är ju precis vad jag behöver.
Men jag ska inte klaga, jag är ju trots allt på väg.
Framåt, uppåt och utåt.
En ritning måste ritas upp till min soffa/säng. Det där med förvaring måste lösas.
Samtidigt som jag svär över flytten tycker jag att det ska bli riktigt roligt.
Jag gillar planerandet.
Vad jag däremot inte gillar är att saker och ting tenderar att köra ihop sig.
Upptäckte precis att jag har betydligt mer att göra den här veckan än vad jag först trodde, saker ska kastas, möbler ska skeppas bort, jag ska jobba 3 nätter, jag ska hälsa på fadern.
Ja, ni hör ju.
Idag fick jag dessutom den fina idén att jag skulle spraymåla 2 gamla stolar samt klä om dynorna till dem.
För mer jobb är ju precis vad jag behöver.
Men jag ska inte klaga, jag är ju trots allt på väg.
Framåt, uppåt och utåt.
torsdag 27 oktober 2011
Guten morgen!
Eller hur man nu ska uttrycka det.
Jag är uppe nu, efter ett par timmars välförtjänt sömn.
Första natten på jobb förflöt relativt smärtfritt, om man bortser från mannen som lappade till mig och kallade mig "en jävla djurplågare".
Mysig karl det där.
Annars så gick det hur bra som helst, även om jag började säcka ihop runt 4.
Nu är jag iallafall upp och igång.
Jag dunkar musik så högt jag bara förmår och dricker ytterligare lite mer kaffe, men om det är det som krävs för att jag ska vakna till liv och se ut som en människa igen så låt det vara så.
Jag funderar på att dra in till Röda Korsets recykling-kväll kl.16.00, jag menar, en påse kläder för 20 riksdaler. Det lönar ju sig efter plagg nummer 1.
Sen måste jag ringa och sköta bokningen inför imorgon kväll, så att tösabitarna kan ut och roa sig drottninglikt.
Alldeles uppglammade, glittrande och fulla av fanskap. Som det sig bör f ö.
Till helgen blir det storskalig rensning, sortering och ihopsamling av sådant som ska sparas och skänkas.
Sen är flyttprocessen igång!
Nej.. Lite mascara på och lite mat i magen så är jag redo för mer.
Adios!
Jag är uppe nu, efter ett par timmars välförtjänt sömn.
Första natten på jobb förflöt relativt smärtfritt, om man bortser från mannen som lappade till mig och kallade mig "en jävla djurplågare".
Mysig karl det där.
Annars så gick det hur bra som helst, även om jag började säcka ihop runt 4.
Nu är jag iallafall upp och igång.
Jag dunkar musik så högt jag bara förmår och dricker ytterligare lite mer kaffe, men om det är det som krävs för att jag ska vakna till liv och se ut som en människa igen så låt det vara så.
Jag funderar på att dra in till Röda Korsets recykling-kväll kl.16.00, jag menar, en påse kläder för 20 riksdaler. Det lönar ju sig efter plagg nummer 1.
Sen måste jag ringa och sköta bokningen inför imorgon kväll, så att tösabitarna kan ut och roa sig drottninglikt.
Alldeles uppglammade, glittrande och fulla av fanskap. Som det sig bör f ö.
Till helgen blir det storskalig rensning, sortering och ihopsamling av sådant som ska sparas och skänkas.
Sen är flyttprocessen igång!
Nej.. Lite mascara på och lite mat i magen så är jag redo för mer.
Adios!
tisdag 25 oktober 2011
Dagen.
Nu är jag hemkommen.
Långt om länge om jag får säga det själv.
Det har varit en ruggigt lång dag och jag är trött men jag kan inte gå och lägga mig än.
Jag måste börja vända mitt dygn inför de kommande nätterna annars så kommer det aldrig att gå.
Som ni säkert fattat så fick jag nattjänsten, jag börjar imorgon kväll.
Jag upptäckte dock att jag helt plötsligt jobbar när jag hade tänkt flytta och på julafton.
Fint det!
Men det här känns bra, som ett steg i rätt riktning om får säga så.
Jag kommer bort från Gamlegården på alla sätt och jag slipper stöta ihop med människor jag helst vill slippa.
Win win liksom.
Nu ska jag bara hitta ett sätt att hålla mig vaken större delen av natten inatt så är allt finemang sen.
På återseende gott folk!
Långt om länge om jag får säga det själv.
Det har varit en ruggigt lång dag och jag är trött men jag kan inte gå och lägga mig än.
Jag måste börja vända mitt dygn inför de kommande nätterna annars så kommer det aldrig att gå.
Som ni säkert fattat så fick jag nattjänsten, jag börjar imorgon kväll.
Jag upptäckte dock att jag helt plötsligt jobbar när jag hade tänkt flytta och på julafton.
Fint det!
Men det här känns bra, som ett steg i rätt riktning om får säga så.
Jag kommer bort från Gamlegården på alla sätt och jag slipper stöta ihop med människor jag helst vill slippa.
Win win liksom.
Nu ska jag bara hitta ett sätt att hålla mig vaken större delen av natten inatt så är allt finemang sen.
På återseende gott folk!
fredag 21 oktober 2011
Snart helg.
Jag fick riktigt bra besked igår, jag ska inte jobba med utvecklingsstörda.
Och det är jag riktigt glad för.
Det är inte riktigt min grej alls faktiskt.
Som tur är så ville inte den teamchefen ha mig så hon tackade nej till mig (Jag kan ju inte säga nej, eftersom jag är Las 5:2).
Istället blev jag erbjuden en annan plats, på ett demensboende.
Nattjänst.
Det däremot stör mig inte det minsta, att jobba natt kan möjligen vara min grej.
Då kan jag jobba nätterna och ha ett liv vid sidan.
Jag hinner jobba en del på kyrkans café och second hand, jag hinner eventuellt plugga någon kurs på komvux, jag hinner med min hobbies.
Så det här kan bli riktigt bra.
Nu ska jag snart till jobbet iallafall och jag har en ganska så jäkla kort dag framför mig.
Sen är det helg och älskade N.I kommer hit.
Saknar honom just nu, så det ska bli mysigt att han kommer hit.
Nej, nu ska jag fortsätta dricka kaffe och fundera på vad jag ha på mig idag.
*Tjingeling*
Och det är jag riktigt glad för.
Det är inte riktigt min grej alls faktiskt.
Som tur är så ville inte den teamchefen ha mig så hon tackade nej till mig (Jag kan ju inte säga nej, eftersom jag är Las 5:2).
Istället blev jag erbjuden en annan plats, på ett demensboende.
Nattjänst.
Det däremot stör mig inte det minsta, att jobba natt kan möjligen vara min grej.
Då kan jag jobba nätterna och ha ett liv vid sidan.
Jag hinner jobba en del på kyrkans café och second hand, jag hinner eventuellt plugga någon kurs på komvux, jag hinner med min hobbies.
Så det här kan bli riktigt bra.
Nu ska jag snart till jobbet iallafall och jag har en ganska så jäkla kort dag framför mig.
Sen är det helg och älskade N.I kommer hit.
Saknar honom just nu, så det ska bli mysigt att han kommer hit.
Nej, nu ska jag fortsätta dricka kaffe och fundera på vad jag ha på mig idag.
*Tjingeling*
torsdag 20 oktober 2011
Så. Himla. Trött.
Att jag överhuvudtaget vaknade idag känns som en bedrift av den större sorten.
Jag var så trött igår kväll att jag räknade ner tiden tills jag kunde gå ch lägga mig med gott tant-samvete.
22.00 är den magiska gränsen. Då kan jag gå och lägga mig utan att känna som om jag precis tittat på Bolibompa och nu är det läggdags..
Anledningen till tröttheten; Jag var i Malmö med mams och syster dyster. Hela dagen.
Vi var inte tillbaka i K-stad förrän närmre 18.00 och då hade jag tramsat och flamsat med syster hela vägen hem på tåget, för vi var lika trötta allihop.
När jag kom innanför dörren här hemma, tog jag av mig skorna och strumporna, gjorde kaffe och satte mig ner och väntade på att jag skulle få gå och lägga mig.
Nu är jag vaken och ska snart iväg till jobbet men tröttheten hänger kvar precis som det där förstadiet till en rejäl förkylning.
*Tudeluu*
Jag var så trött igår kväll att jag räknade ner tiden tills jag kunde gå ch lägga mig med gott tant-samvete.
22.00 är den magiska gränsen. Då kan jag gå och lägga mig utan att känna som om jag precis tittat på Bolibompa och nu är det läggdags..
Anledningen till tröttheten; Jag var i Malmö med mams och syster dyster. Hela dagen.
Vi var inte tillbaka i K-stad förrän närmre 18.00 och då hade jag tramsat och flamsat med syster hela vägen hem på tåget, för vi var lika trötta allihop.
När jag kom innanför dörren här hemma, tog jag av mig skorna och strumporna, gjorde kaffe och satte mig ner och väntade på att jag skulle få gå och lägga mig.
Nu är jag vaken och ska snart iväg till jobbet men tröttheten hänger kvar precis som det där förstadiet till en rejäl förkylning.
*Tudeluu*
tisdag 18 oktober 2011
Kreativ låsning.
Återigen är jag vaken och i väntan på jobbet.
Tycker att livet allt som mest innebär att jag vaknar, dricker kaffe och går till jobbet.
Jag jobbar hela dagen och sen kommer jag hem och försöker hitta tillräckligt med energi för att orka göra alla de kreativa saker som jag skulle vilja göra.
Jag håller på att skissa på en ny tavla just nu men jag tycks inte kunna få linjerna rätt och jag vågar inte sätta penseln mot duken utan en plan. Jag som aldrig har en målarplan.
Men just nu vet jag vad jag vill uppnå, och det kräver jobb, ansträngning, anatomistudier och symbolforskning.
Om jag kyckas, OM, så kommer det att bli helt fantastiskt.
Nej, nu ska jag dra på mig lite mascara och en omgång kläder så att jag kan befinna mig på jobbet i tid idag med.
Adios!
Tycker att livet allt som mest innebär att jag vaknar, dricker kaffe och går till jobbet.
Jag jobbar hela dagen och sen kommer jag hem och försöker hitta tillräckligt med energi för att orka göra alla de kreativa saker som jag skulle vilja göra.
Jag håller på att skissa på en ny tavla just nu men jag tycks inte kunna få linjerna rätt och jag vågar inte sätta penseln mot duken utan en plan. Jag som aldrig har en målarplan.
Men just nu vet jag vad jag vill uppnå, och det kräver jobb, ansträngning, anatomistudier och symbolforskning.
Om jag kyckas, OM, så kommer det att bli helt fantastiskt.
Nej, nu ska jag dra på mig lite mascara och en omgång kläder så att jag kan befinna mig på jobbet i tid idag med.
Adios!
måndag 17 oktober 2011
Ny fas.
Idag börjar jag gå så kallade Lila turer på jobbet. 8-13 eller 8-14, måndag till fredag.
Såvida det inte skulle bli kris, då får jag helt plötsligt ställa om mitt schema och hoppa när jag behövs istället.
Så skulle de behöva ha in någon på kvällen, så får jag jobba kväll istället.
Skulle de behöva någon på helgen får jag helt enkelt jobba då istället för en annan dag.
Detta ska vara mitt liv fram till att de flyttar mig första November.
Första veckan i November blir bredvidgång för min del och sen tar det underbara vid på riktigt.
Tyvärr är det ju så att sarkasm inte syns på en skärm, hade det gjort det så hade ni förstått att jag i allra högsta grad dryper av den varan just nu.
Första November börjar jag på ett boende vilket i sig kan vara ganska illa men för att ytterligare toppa detta så ska jag jobba på ett boende för utvecklingsstörda vilket motsvarar min absoluta mardröm.
Och för att göra det ytterligare lite mer fantastiskt så har jag absolut inget val i frågan, för så länge som jag kan ta mig dit Måndag till Fredag med buss/tåg så har jag ingen rätt att säga nej.
Att säga nej då innebär arbetsvägran.
Visst är det fina villkor facket förhandlat fram för oss Las 5:2or.
Mao ska jag först ha ett par veckor då jag absolut inte har en aning om de ska stuva omkring med mitt schema följt av en arbetsplats som jag redan betraktar som helvetet på jorden.
Mer kaffe och mer cigg så kanske jag klarar av att vistas bland folk hela dagen utan att börja gråta.
Såvida det inte skulle bli kris, då får jag helt plötsligt ställa om mitt schema och hoppa när jag behövs istället.
Så skulle de behöva ha in någon på kvällen, så får jag jobba kväll istället.
Skulle de behöva någon på helgen får jag helt enkelt jobba då istället för en annan dag.
Detta ska vara mitt liv fram till att de flyttar mig första November.
Första veckan i November blir bredvidgång för min del och sen tar det underbara vid på riktigt.
Tyvärr är det ju så att sarkasm inte syns på en skärm, hade det gjort det så hade ni förstått att jag i allra högsta grad dryper av den varan just nu.
Första November börjar jag på ett boende vilket i sig kan vara ganska illa men för att ytterligare toppa detta så ska jag jobba på ett boende för utvecklingsstörda vilket motsvarar min absoluta mardröm.
Och för att göra det ytterligare lite mer fantastiskt så har jag absolut inget val i frågan, för så länge som jag kan ta mig dit Måndag till Fredag med buss/tåg så har jag ingen rätt att säga nej.
Att säga nej då innebär arbetsvägran.
Visst är det fina villkor facket förhandlat fram för oss Las 5:2or.
Mao ska jag först ha ett par veckor då jag absolut inte har en aning om de ska stuva omkring med mitt schema följt av en arbetsplats som jag redan betraktar som helvetet på jorden.
Mer kaffe och mer cigg så kanske jag klarar av att vistas bland folk hela dagen utan att börja gråta.
torsdag 13 oktober 2011
Mitt liv just nu.
Jag sitter i köket med en begynnande förkylning, huvudvärk och en kopp kaffe som sällskap.
Jag har för det första inte lust att bli förkyld men kommer troligen att må sämre allteftersom dagen tar sig framåt.
Jag har en sån där ruggigt lång dag framför mig, 7.30 till 17.45 ungefär. Långt och sömnframkallande.
Jag har en svag misstanke om att huvudvärken kommer från faktumet att jag just nu inte vet någonting.
Mitt vikariat på Gamlegården och Näsby går ut på Lördag och jag vet inte var jag ska vara Måndag morgon.
Egentligen skulle jag ha jobbat helgen men som vanligt var det lite blandade bud fram och tillbaka och till slut blev det bestämt att jag inte skulle jobba.
Det är ju egentligen inte så att jag riskerar att bli arbetslös, det är trots allt kommunens jobb att hitta ett nytt vikariat till mig men det är ju just det att jag inte vet. Jag vet inte var, när och hur.
Om det inte finns något till mig just precis nu, ska jag gå till min vanliga plats på måndag?
Ska jag ringa ner till kontoret?
Ska jag vänta på att de ringer mig?
Vad exakt förväntas av mig?!
Ivilket fall som så orsakar detta mig magknip och huvudvärk, för att inte veta gör mig orolig och nervös även om jag vet att det kommer att fixa sig i slutändan.
Nu ska jag slänga på mig krigsmasken, styla till mitt hår och fortsätta göra mig redo för att möta världen idag med!
Adios!
Jag har för det första inte lust att bli förkyld men kommer troligen att må sämre allteftersom dagen tar sig framåt.
Jag har en sån där ruggigt lång dag framför mig, 7.30 till 17.45 ungefär. Långt och sömnframkallande.
Jag har en svag misstanke om att huvudvärken kommer från faktumet att jag just nu inte vet någonting.
Mitt vikariat på Gamlegården och Näsby går ut på Lördag och jag vet inte var jag ska vara Måndag morgon.
Egentligen skulle jag ha jobbat helgen men som vanligt var det lite blandade bud fram och tillbaka och till slut blev det bestämt att jag inte skulle jobba.
Det är ju egentligen inte så att jag riskerar att bli arbetslös, det är trots allt kommunens jobb att hitta ett nytt vikariat till mig men det är ju just det att jag inte vet. Jag vet inte var, när och hur.
Om det inte finns något till mig just precis nu, ska jag gå till min vanliga plats på måndag?
Ska jag ringa ner till kontoret?
Ska jag vänta på att de ringer mig?
Vad exakt förväntas av mig?!
Ivilket fall som så orsakar detta mig magknip och huvudvärk, för att inte veta gör mig orolig och nervös även om jag vet att det kommer att fixa sig i slutändan.
Nu ska jag slänga på mig krigsmasken, styla till mitt hår och fortsätta göra mig redo för att möta världen idag med!
Adios!
onsdag 12 oktober 2011
Nya Gamlegården?
Häromdagen var det en artikel i vår lokala tidning om mitt bostadsområde om hur de vill rusta upp och göra det mer åtråvärt att bo här ute (läs artikeln här: Abk vill ge Gamlegården ett ansiktslyft ).
Vilket jävla slöseri med pengar och resurser.
Jag har bott på Gamlegården till och från sen jag var 10 och jag kan dels säga att det har gått helt åt skogen sen dess och att det finns absolut ingenting som de kan göra för att förändra den ghetto-stämpel som sitter.
Gamlegården räknades som ett ghetto när jag var 10, detsamma när jag var 12, 14, 16 osv.
Gamlegården ÄR ett ghetto.
Varje dag på väg till jobbet ser jag drivor med soppåsar i papperskorgar, på gräsmattor och utspridda över asfalten för att fåglarna fått tag på dem samtidigt som soptunnorna där skräpet ska kastas står vidöppna för att någon för 120:e gången i år brutit sig in i den för att de inte orkade/ kom ihåg (?) att ta med sopnyckeln, eller så var det väl det vanliga att någon skickade med barnen soporna men glömde ge dem en sopnyckel.
Plank och staket som sätts upp här ute hinner knappt bli uppspikade och målade förrän de blir nersparkade igen, som min mamma sa; "Man kunde sitta på balkongen och se små barn sparka ner plankorna för att de skulle leka med dem.. Var är föräldrarna?"
Jo, inomhus.
Människor kör mopeder och motorcyklar genom området, de eldar upp bilar, de stjäl kundvagnar från Netto och tar isönder dem till den milde gräns att de inte går att använda (det sistnämnda är återigen barn!).
Tonåringarna driver omkring hela kvällarna, långt in på nätterna eller nej. Inte bara tonåringar, man kan se barn 5-årsåldern driva omkring runt 11-12 på natten, trots att det är skoldag och det finns inga föräldrar att finna.
Som kvinna är det obehagligt att gå upp på Netto för fiket är fullproppad med män som stirrar på en som om man vore ett villebråd och det var jaktsäsong.
De skjuter varandra, de rånar gamla tanter, de städar inte i tvättstugan (ja, i jämförelse med de två första delarna av meningen är det väl inte det viktigaste i livet, men ärligt talat att komma ner till en tvättstuga som ser ut som fan och hans moster ökar INTE områdets status!).
De hotar nattvandrare som får ställa in sin vandring den kvällen, hemtjänsten får bära larm för sin egen trygghets skull.
När det kommer till boendet så kan du få världens värsta grannar och ingen kan eller vill göra något åt det.
Jag vet människor som har blivit hotade av sina grannar för att de bett dem att sänka volymen på stereon, jag vet människor som varit tvungna att flytta trots att de trivts i sin lägenhet för att störningarna från grannarna varit så extrema att de inte klarat att bo kvar.
Störningar som f ö ABK inte "sett" alls trots extra koll.
Nej de är inte alls störande, de bara kastar bord, stolar, böcker, frukt, leksaker från sin balkong på tredje våningen.
Nej de har inte alls kissat i källaren.
De har inte tagit i sönder porttelefonen eller dörren, de väsnas inte och är absolut inte våldsamma.
Och nu vill de rusta upp Gamlegården?
Ursäkta uttrycket, men BULLSHIT!
Låt de som förstör Gamlegården fortsätta göra det i lugnan ro, för det spelar ingen roll hur många kulturdagar ni fixar, hur många Jazzkonserter ni organiserar, hur många plank ni målar, hur många plottriga blommor ni planterar och "snygga" lampor ni sätter upp i samarbete med kvinnorna på Gamlegården.
Låt området förfalla, för att fixa någonting här ute är trams.
Som att kasta pärlor för svin och det är fullkomligt jävla onödigt och ett enormt slösande med pengar.
Som att ge godis till olydiga barn som sedan kommer tro att de ska få godis varje gång de inte uppför sig.
Som att ge en rattfyllerist en snabbare bil, eller en mördare ett nytt offer.
Gamlegårdsborna vill nog i mångt och mycket betrakta sig som offer, men vad de inte verkar fatta är att som man bäddar får man ligga.
Så låt skiten gå åt helvete och gör något bättre med pengarna.
Vilket jävla slöseri med pengar och resurser.
Jag har bott på Gamlegården till och från sen jag var 10 och jag kan dels säga att det har gått helt åt skogen sen dess och att det finns absolut ingenting som de kan göra för att förändra den ghetto-stämpel som sitter.
Gamlegården räknades som ett ghetto när jag var 10, detsamma när jag var 12, 14, 16 osv.
Gamlegården ÄR ett ghetto.
Varje dag på väg till jobbet ser jag drivor med soppåsar i papperskorgar, på gräsmattor och utspridda över asfalten för att fåglarna fått tag på dem samtidigt som soptunnorna där skräpet ska kastas står vidöppna för att någon för 120:e gången i år brutit sig in i den för att de inte orkade/ kom ihåg (?) att ta med sopnyckeln, eller så var det väl det vanliga att någon skickade med barnen soporna men glömde ge dem en sopnyckel.
Plank och staket som sätts upp här ute hinner knappt bli uppspikade och målade förrän de blir nersparkade igen, som min mamma sa; "Man kunde sitta på balkongen och se små barn sparka ner plankorna för att de skulle leka med dem.. Var är föräldrarna?"
Jo, inomhus.
Människor kör mopeder och motorcyklar genom området, de eldar upp bilar, de stjäl kundvagnar från Netto och tar isönder dem till den milde gräns att de inte går att använda (det sistnämnda är återigen barn!).
Tonåringarna driver omkring hela kvällarna, långt in på nätterna eller nej. Inte bara tonåringar, man kan se barn 5-årsåldern driva omkring runt 11-12 på natten, trots att det är skoldag och det finns inga föräldrar att finna.
Som kvinna är det obehagligt att gå upp på Netto för fiket är fullproppad med män som stirrar på en som om man vore ett villebråd och det var jaktsäsong.
De skjuter varandra, de rånar gamla tanter, de städar inte i tvättstugan (ja, i jämförelse med de två första delarna av meningen är det väl inte det viktigaste i livet, men ärligt talat att komma ner till en tvättstuga som ser ut som fan och hans moster ökar INTE områdets status!).
De hotar nattvandrare som får ställa in sin vandring den kvällen, hemtjänsten får bära larm för sin egen trygghets skull.
När det kommer till boendet så kan du få världens värsta grannar och ingen kan eller vill göra något åt det.
Jag vet människor som har blivit hotade av sina grannar för att de bett dem att sänka volymen på stereon, jag vet människor som varit tvungna att flytta trots att de trivts i sin lägenhet för att störningarna från grannarna varit så extrema att de inte klarat att bo kvar.
Störningar som f ö ABK inte "sett" alls trots extra koll.
Nej de är inte alls störande, de bara kastar bord, stolar, böcker, frukt, leksaker från sin balkong på tredje våningen.
Nej de har inte alls kissat i källaren.
De har inte tagit i sönder porttelefonen eller dörren, de väsnas inte och är absolut inte våldsamma.
Och nu vill de rusta upp Gamlegården?
Ursäkta uttrycket, men BULLSHIT!
Låt de som förstör Gamlegården fortsätta göra det i lugnan ro, för det spelar ingen roll hur många kulturdagar ni fixar, hur många Jazzkonserter ni organiserar, hur många plank ni målar, hur många plottriga blommor ni planterar och "snygga" lampor ni sätter upp i samarbete med kvinnorna på Gamlegården.
Låt området förfalla, för att fixa någonting här ute är trams.
Som att kasta pärlor för svin och det är fullkomligt jävla onödigt och ett enormt slösande med pengar.
Som att ge godis till olydiga barn som sedan kommer tro att de ska få godis varje gång de inte uppför sig.
Som att ge en rattfyllerist en snabbare bil, eller en mördare ett nytt offer.
Gamlegårdsborna vill nog i mångt och mycket betrakta sig som offer, men vad de inte verkar fatta är att som man bäddar får man ligga.
Så låt skiten gå åt helvete och gör något bättre med pengarna.
måndag 3 oktober 2011
Ny tid, ny strid?
Jag har varit en hemskt dålig vän i cyberrymden.
Jag är så gott som aldrig på msn, facebook roar mig inte just nu, och efter det finns det inte så mycket online som intresserar mig.
Istället har jag tragglat på med mitt liv.
Jag skriver kontrakt på min alldeles egna lägenhet på Onsdag med inflyttning första December.
Nu är det rensartagen som gäller, det sorteras, rensas, skänks och slängs på löpande band här hemma.
Jag försöker klura ut vad som möjligen saknas mig (utöver det grundläggande vett och förstånd) och kommer om och om igen fram till att det faktiskt finns saker som jag skulle behöva som inte finns i mitt sortiment just nu.
Snygga tallrikar är en av dessa saker, en fungerande cykel är en annan.
Båda är dock tämligen enkla att fixa.
Tallrikar finns det ett överflöd av på loppisar, och cyklen har N.I lovat att hjälpa mig med.
Det största problemet antar jag är att jag kommer att bli datorlös, men som tur är har jag gott om böcker, färg och garn.
Dessutom har P3 ett alldeles utmärkt programutbud, så det ska nog gå det med.
Nu ska jag dra på mig skor och jacka och hugga tag i min väska och ta min lilla promenad tll jobbet, i eftermiddag blir det containerdags för mina gamla slitna möbler.
Adios!
Jag är så gott som aldrig på msn, facebook roar mig inte just nu, och efter det finns det inte så mycket online som intresserar mig.
Istället har jag tragglat på med mitt liv.
Jag skriver kontrakt på min alldeles egna lägenhet på Onsdag med inflyttning första December.
Nu är det rensartagen som gäller, det sorteras, rensas, skänks och slängs på löpande band här hemma.
Jag försöker klura ut vad som möjligen saknas mig (utöver det grundläggande vett och förstånd) och kommer om och om igen fram till att det faktiskt finns saker som jag skulle behöva som inte finns i mitt sortiment just nu.
Snygga tallrikar är en av dessa saker, en fungerande cykel är en annan.
Båda är dock tämligen enkla att fixa.
Tallrikar finns det ett överflöd av på loppisar, och cyklen har N.I lovat att hjälpa mig med.
Det största problemet antar jag är att jag kommer att bli datorlös, men som tur är har jag gott om böcker, färg och garn.
Dessutom har P3 ett alldeles utmärkt programutbud, så det ska nog gå det med.
Nu ska jag dra på mig skor och jacka och hugga tag i min väska och ta min lilla promenad tll jobbet, i eftermiddag blir det containerdags för mina gamla slitna möbler.
Adios!
söndag 11 september 2011
Livets små bisarra.
Ibland krävs det att man sitter i skiten för att man ska inse exakt hur bisarrt livet egentligen är och hur fruktansvärt roande det är.
Jag kan inte ens bli dyster just nu, jag gjorde ett försök.
Jag kröp ner i ett varmt bad med lite milt melankolisk musik och ett glas vin, tänkte mig liksom att det aningen dystra skulle komma av sig själv men icke då.
Istället låg jag där och skrattade så vilt att hälften av vattnet hamnade på golvet.
Vad nu undrar ni säkert.
Låt mig berätta min historia:
Jag har skulder och betalningsanmärkningar.
Inga stora skulder men tillräckligt för att de ska hindra mig i livet.
Min Kombo har kommit in i en skola i en annan stad och ska därmed flytta dit för att slippa en lång, plågsam och tråkig pendling.
Hon har kontraktet på den Lgh jag för närvarande residerar i.
Med andra ord måste jag finna en annan bostad.
Jag ringer till mitt kommunala bostadsbolag som presenterar 2 alternativ för mig.
1. Borgenär (tillåt mig att skratta rakt ut *hahahahahahaha* Jo, i finanskrisens dagar så vill ju många man känner ha ytterligare en ekeonomi att oroa sig för!).
2. 4 månadshyror i förskott. 4!! Nej, jag lovar det är verkligen inget skämt.
Jag frågade den stackars kvinnan i uthyrningen om hon kände många skuldsatta 27-årngar som har 12000 skräpandes i ett hörn..
Hon kände tydligen inte en enda, vilket absolut inte är chockerande.
Hade jag haft 12000 så hade de försvunnit i ett nafs.
Det är ju trots allt så det fungerar i dagens samhälle, har du pengar OCH skulder så kliver kära gamla kronofogden in och ser till att du inga pengar har.
Nåväl..
Nu håller jag så sakteliga på att försöka få ihop dessa pengar. På Soss inrådan (ja, jag ringde dem och undrade vad de eventuellt kunde hjälpa till med, uppenbarligen ingenting.. återigen chockerande?! I think not!) håller jag på att sälja av mina saker.
Halva min garderob bytte ägare igår till det facila priset av 750 kronor, för andrahandsvärdet på kläder från de vanligaste kedjorna med trendbaserat sortiment är inte skyhögt kan jag säga.
Imorgon åker en del av mina nyfunna älsklingar i LP-samlingen ut till försäljning.
Jag ska sälja möbler, kläder, saker, värdighet och stolthet för att få ihop 12000 till deponi till en lägenhet som jag inte kommer ha något kvar att fylla med.
Ironi på allra högsta nivå.
Jag kommer ha en bostad men minimalt med saker att fylla den med.
Jag kommer att ha en trygg plats att sova på men inga saker kvar som är minnen och älskade saker.
tragiskt, fast på ett tämligen roande vis.
Jag kan inte låta bli att skratta.
Jag kan inte ens bli dyster just nu, jag gjorde ett försök.
Jag kröp ner i ett varmt bad med lite milt melankolisk musik och ett glas vin, tänkte mig liksom att det aningen dystra skulle komma av sig själv men icke då.
Istället låg jag där och skrattade så vilt att hälften av vattnet hamnade på golvet.
Vad nu undrar ni säkert.
Låt mig berätta min historia:
Jag har skulder och betalningsanmärkningar.
Inga stora skulder men tillräckligt för att de ska hindra mig i livet.
Min Kombo har kommit in i en skola i en annan stad och ska därmed flytta dit för att slippa en lång, plågsam och tråkig pendling.
Hon har kontraktet på den Lgh jag för närvarande residerar i.
Med andra ord måste jag finna en annan bostad.
Jag ringer till mitt kommunala bostadsbolag som presenterar 2 alternativ för mig.
1. Borgenär (tillåt mig att skratta rakt ut *hahahahahahaha* Jo, i finanskrisens dagar så vill ju många man känner ha ytterligare en ekeonomi att oroa sig för!).
2. 4 månadshyror i förskott. 4!! Nej, jag lovar det är verkligen inget skämt.
Jag frågade den stackars kvinnan i uthyrningen om hon kände många skuldsatta 27-årngar som har 12000 skräpandes i ett hörn..
Hon kände tydligen inte en enda, vilket absolut inte är chockerande.
Hade jag haft 12000 så hade de försvunnit i ett nafs.
Det är ju trots allt så det fungerar i dagens samhälle, har du pengar OCH skulder så kliver kära gamla kronofogden in och ser till att du inga pengar har.
Nåväl..
Nu håller jag så sakteliga på att försöka få ihop dessa pengar. På Soss inrådan (ja, jag ringde dem och undrade vad de eventuellt kunde hjälpa till med, uppenbarligen ingenting.. återigen chockerande?! I think not!) håller jag på att sälja av mina saker.
Halva min garderob bytte ägare igår till det facila priset av 750 kronor, för andrahandsvärdet på kläder från de vanligaste kedjorna med trendbaserat sortiment är inte skyhögt kan jag säga.
Imorgon åker en del av mina nyfunna älsklingar i LP-samlingen ut till försäljning.
Jag ska sälja möbler, kläder, saker, värdighet och stolthet för att få ihop 12000 till deponi till en lägenhet som jag inte kommer ha något kvar att fylla med.
Ironi på allra högsta nivå.
Jag kommer ha en bostad men minimalt med saker att fylla den med.
Jag kommer att ha en trygg plats att sova på men inga saker kvar som är minnen och älskade saker.
tragiskt, fast på ett tämligen roande vis.
Jag kan inte låta bli att skratta.
tisdag 6 september 2011
Sinead o connor Troy (with lyrics) made by hugsieflugsie
Vackraste texten just nu.
"There´s no other Troy for you to burn"
Ljuvligt!
söndag 4 september 2011
En liten tanke bara..
Först och främst vill jag lägga av ett litet jubbel.. Det finns en dator i huset igen!! *wohoo*
Och nu vidare till min lilla tanke..
Jag har filosoferat över det här med längd, och gjort lite icke-officiella undersökningar på dejtingsidor. Av ren nyfikenhet självklart.
Jag har börjat jämföra längden med vad de söker.
Ja ni vet, jag söker; seriöst förhållande, kort romans osv.
Sen har jag ställt det mot individens egna längd.
Och jag tycker mig ha märkt att de sidorna stödjer min tanke/ fördom.
So here goes:
Jag har kommit fram till att de största strulpellarna bland männen är de som är långa..
Desto längre man, desto mer strul.
Jag tror att det är för att vi lever i ett samhälle som upplever längd hos män som ett attraktivt drag oavsett mannen (typ). Likaväl som vi upplever brist på längd attraktivt hos kvinnor.
Så långa män (på dejtingsidorna) letar ofta efter korta romanser och sexuella förbindelser medan män under medellängd letar efter seriösa förhållanden.
Nu är ju min teori ganska generell, och den drar alla män över/ under medellängd över samma kam men det är så jag har upplevt det hela.
Jag började fundera på detta eftersom min dejting-historik sträcker sig ifrån typ 1.60 till 1.95.
Och mest strul har jag upplevt med dem som varit över medellängd medan de kortare velat ha seriösare relationer.
Det kan ju bero på att de långa killarna vet att de får ligga oavsett hur de egentligen beter sig medan män som befinner sig på andra sidan av medellängden kan uppleva det som om de har ont om erbjudanden eftersom de väldigt sällan hittar kvinnor som är kortare än dem, och vi lever ju trots allt i ett samhälle vars hela förhållandeprincip bygger på att kvinnor ska hitta en man som är längre än dem så att vi kan känna oss små och svga medan de kan känna sig stora, manliga och starka.
De ska vara beskyddare medan vi ska vara små ynkliga våp, som behöver en lång rejäl karl i våra liv för att allt ska fungera.
Nu tycker ju jag att detta är urbota löjligt eftersom kvinnor år 2011 är fullt kapabla att skydda sig själva och ändå hånger denna gamla föreställning kvar. Tragiskt.
Detta blir ju ett problem för mig eftersom lika ofta som kvinnor vill ha en längre man, vill män ha en kortare kvinna.
Jag mäter fina 1.79 m ö h och märker ofta att kortare män väljer bort mig pga min längd medan de som inte gör det oftare vill ha seriösa relationer medan jag oftare väljer långa män trots att de oftast inte vill ha något seriöst.
Nu har jag mumlat loss om detta ganska länge och osammanhängande, men vad tror ni?
Och nu vidare till min lilla tanke..
Jag har filosoferat över det här med längd, och gjort lite icke-officiella undersökningar på dejtingsidor. Av ren nyfikenhet självklart.
Jag har börjat jämföra längden med vad de söker.
Ja ni vet, jag söker; seriöst förhållande, kort romans osv.
Sen har jag ställt det mot individens egna längd.
Och jag tycker mig ha märkt att de sidorna stödjer min tanke/ fördom.
So here goes:
Jag har kommit fram till att de största strulpellarna bland männen är de som är långa..
Desto längre man, desto mer strul.
Jag tror att det är för att vi lever i ett samhälle som upplever längd hos män som ett attraktivt drag oavsett mannen (typ). Likaväl som vi upplever brist på längd attraktivt hos kvinnor.
Så långa män (på dejtingsidorna) letar ofta efter korta romanser och sexuella förbindelser medan män under medellängd letar efter seriösa förhållanden.
Nu är ju min teori ganska generell, och den drar alla män över/ under medellängd över samma kam men det är så jag har upplevt det hela.
Jag började fundera på detta eftersom min dejting-historik sträcker sig ifrån typ 1.60 till 1.95.
Och mest strul har jag upplevt med dem som varit över medellängd medan de kortare velat ha seriösare relationer.
Det kan ju bero på att de långa killarna vet att de får ligga oavsett hur de egentligen beter sig medan män som befinner sig på andra sidan av medellängden kan uppleva det som om de har ont om erbjudanden eftersom de väldigt sällan hittar kvinnor som är kortare än dem, och vi lever ju trots allt i ett samhälle vars hela förhållandeprincip bygger på att kvinnor ska hitta en man som är längre än dem så att vi kan känna oss små och svga medan de kan känna sig stora, manliga och starka.
De ska vara beskyddare medan vi ska vara små ynkliga våp, som behöver en lång rejäl karl i våra liv för att allt ska fungera.
Nu tycker ju jag att detta är urbota löjligt eftersom kvinnor år 2011 är fullt kapabla att skydda sig själva och ändå hånger denna gamla föreställning kvar. Tragiskt.
Detta blir ju ett problem för mig eftersom lika ofta som kvinnor vill ha en längre man, vill män ha en kortare kvinna.
Jag mäter fina 1.79 m ö h och märker ofta att kortare män väljer bort mig pga min längd medan de som inte gör det oftare vill ha seriösa relationer medan jag oftare väljer långa män trots att de oftast inte vill ha något seriöst.
Nu har jag mumlat loss om detta ganska länge och osammanhängande, men vad tror ni?
lördag 27 augusti 2011
Utan dator.
Ledsen att jag inte bloggar mer just nu, men jag är tyvärr utan dator.
Men jag lovar att jag snart är tillbaka "full force"!
Kramar!
(Ps. Detta är inlägg 700!)
Men jag lovar att jag snart är tillbaka "full force"!
Kramar!
(Ps. Detta är inlägg 700!)
lördag 20 augusti 2011
Jobba.
Morgonens andra kopp kaffe är på väg ner och jag har redan rökt alldeles för många ciggaretter.
Det är sådan jag blir när jag inte får sova som jag vill, vaknade typ 1 gång per 1½ timme hela natten dels av att jag drömde så himla konstigt (tydligen, jag minns ingenting nu) och dels för att jag fick sovrums-sällskap av en sjukt irriterande fluga.
När man väl vaknat till på nätterna tycker jag att det är ganska så jävla klurigt att somna om så istället blir det att jag ligger och filosoferar över ditten och datten.
Jag kommer dock aldrig fram till något som skulle kunna räknas som användbart, vilket egentligen betyder att jag lika gärna skulle kunna sluta tänka helt och hållet.
Nåväl.
Idag är det saker och ting på södertorg och jag kan inte gå, för som vanligt hittar ni mig på jobbet så fort det händer något man skulle vilja göra.
Nu drar jag.
Ses igen runt 16.00 internet. Jag kommer att sakna dig!
Det är sådan jag blir när jag inte får sova som jag vill, vaknade typ 1 gång per 1½ timme hela natten dels av att jag drömde så himla konstigt (tydligen, jag minns ingenting nu) och dels för att jag fick sovrums-sällskap av en sjukt irriterande fluga.
När man väl vaknat till på nätterna tycker jag att det är ganska så jävla klurigt att somna om så istället blir det att jag ligger och filosoferar över ditten och datten.
Jag kommer dock aldrig fram till något som skulle kunna räknas som användbart, vilket egentligen betyder att jag lika gärna skulle kunna sluta tänka helt och hållet.
Nåväl.
Idag är det saker och ting på södertorg och jag kan inte gå, för som vanligt hittar ni mig på jobbet så fort det händer något man skulle vilja göra.
Nu drar jag.
Ses igen runt 16.00 internet. Jag kommer att sakna dig!
onsdag 17 augusti 2011
Fast i det mörka.
Om man bara fick låta bli att drömma.
Jag har långa perioder då jag aldrig minns ett enda dugg av det jag drömmer, men just nu tycks mina drömmar vara extra tydliga och extra kom-ihåg-bara.
Jag har drömt så, intensivt de senaste nätterna.
Om mörker, om död, om smärta.
Inatt drömde jag att jag satt fast i mörkret igen, att jag långsamt sögs in.
Jag kunde inte röra en muskel, jag kunde inte ens blinka.
Allt jag kunde göra var att stirra ut i mörkret och känna smärtan pulsera i min kropp.
Desto mer jag tittade ut i mörkret desto tydligare blev det att jag inte var ensam där.
Överallt runtomkring mig stod det mörka gestalter som verkade följa min undergång med blicken.
Så där var jag, långsamt sjunkande med en publik som som betraktade min sista show.
En stund innan jag vaknade så hamnade jag tillslut helt och hållet i mörkret och det sista jag minns är att någon skrattade åt mig där jag låg i en kokong av mörker.
Jag tror inte ens att jag vill veta vad de här drömmarna betyder.
Jag har långa perioder då jag aldrig minns ett enda dugg av det jag drömmer, men just nu tycks mina drömmar vara extra tydliga och extra kom-ihåg-bara.
Jag har drömt så, intensivt de senaste nätterna.
Om mörker, om död, om smärta.
Inatt drömde jag att jag satt fast i mörkret igen, att jag långsamt sögs in.
Jag kunde inte röra en muskel, jag kunde inte ens blinka.
Allt jag kunde göra var att stirra ut i mörkret och känna smärtan pulsera i min kropp.
Desto mer jag tittade ut i mörkret desto tydligare blev det att jag inte var ensam där.
Överallt runtomkring mig stod det mörka gestalter som verkade följa min undergång med blicken.
Så där var jag, långsamt sjunkande med en publik som som betraktade min sista show.
En stund innan jag vaknade så hamnade jag tillslut helt och hållet i mörkret och det sista jag minns är att någon skrattade åt mig där jag låg i en kokong av mörker.
Jag tror inte ens att jag vill veta vad de här drömmarna betyder.
tisdag 16 augusti 2011
Jag drömde att du dog.
2 nätter i sträck har jag drömt att Du dog.
Att Du somnade in för att aldrig vakna igen.
Du blev liggande i mörkret, livlös, kall.
Med dina ögon fixerade bortom allt jag kunde se,
men jag kunde inte se mycket ändå.
Allt omkring oss var mörker.
Du var till hälften ett med mörkret,
medan ditt ansikte låg i ljus.
Det tog ett tag innan jag förstod att det inte var mörkret som tog över dig i drömmen,
utan att det var du som var källan till det.
Mörkret strömmade ur din döda kropp och hängde fast som tjära på allt som passerade och mötte dina dimmiga ögon.
Jag satt helt förskräckt i drömmen med din svärta fastklibbad mot mig och jag kunde inte göra någonting alls.
Jag bara satt där.
Nattjobb sökes.
Jag är verkligen inte skapt för tidiga morgnar.
Fick rulla ur sängen i morse, dels för att jag skaffat en ny säng som jag inte har några ben till och dels för att jag helt enkelt inte orkade resa mig upp ordentligt.
Så jag rullade ur sängen och blev liggande på golvet en stund innan jag överhuvudtaget bemödade mig med att resa mig upp.
Jag lommade i sedvanlig stil ut ur mitt rum rufsig, surmulen och sjukt trött.
Kombon såg som vanligt vettskrämd ut i några sekunder innan hon insåg att hon stirrade på en väldigt morgontrött och lite lätt ilsken brud, sen tittade hon ner i sin frukost igen.
Som vanligt körde hon på "prata inte med henne såvida hon inte pratar med dig först"!
Ändå somnade jag kring midnatt och har därmed fått en del timmars sömn.
Men jag fixar helt enkelt inte morgnarna längre.
Lösningen blir att börja leta nattjobb.
Det blir min uppgift för dagen.
På så sätt så behöver jag inte oroa mig för att gå och lägga mig i tid eller för att behöva gå upp snortidigt.
Fick rulla ur sängen i morse, dels för att jag skaffat en ny säng som jag inte har några ben till och dels för att jag helt enkelt inte orkade resa mig upp ordentligt.
Så jag rullade ur sängen och blev liggande på golvet en stund innan jag överhuvudtaget bemödade mig med att resa mig upp.
Jag lommade i sedvanlig stil ut ur mitt rum rufsig, surmulen och sjukt trött.
Kombon såg som vanligt vettskrämd ut i några sekunder innan hon insåg att hon stirrade på en väldigt morgontrött och lite lätt ilsken brud, sen tittade hon ner i sin frukost igen.
Som vanligt körde hon på "prata inte med henne såvida hon inte pratar med dig först"!
Ändå somnade jag kring midnatt och har därmed fått en del timmars sömn.
Men jag fixar helt enkelt inte morgnarna längre.
Lösningen blir att börja leta nattjobb.
Det blir min uppgift för dagen.
På så sätt så behöver jag inte oroa mig för att gå och lägga mig i tid eller för att behöva gå upp snortidigt.
söndag 14 augusti 2011
Jag vet inte.
Jag vet inte
om smaken jag lämnar
på din hud kan förmedla
vem jag är.
Jag vet inte
om mina läppar kan viska
så att du hör.
Jag vet inte
om känslan av mig
kan vara nog.
Jag vet inte
om mina ord
är tillräckliga.
Jag vet inte
om kurvan vid min höft
är vägen till frälsning.
Jag vet inte
om luften jag andas
är min egen.
Jag vet inte.
om smaken jag lämnar
på din hud kan förmedla
vem jag är.
Jag vet inte
om mina läppar kan viska
så att du hör.
Jag vet inte
om känslan av mig
kan vara nog.
Jag vet inte
om mina ord
är tillräckliga.
Jag vet inte
om kurvan vid min höft
är vägen till frälsning.
Jag vet inte
om luften jag andas
är min egen.
Jag vet inte.
lördag 13 augusti 2011
No title.
Ibland fastnar jag
på en amorbåges kurva
på en lurig blick
och kan inte tänka klart
Du.
Jag fastnar på dig
orden som sägs
och aldrig uttalas
Ibland fastnar jag
där jag inte borde fastna
och mina ord
försvinner
blir svett på min kropp
i takt med dina andetag mot
min nacke
Ibland kan jag inte
tänka alls
och då fastnar jag.
på en amorbåges kurva
på en lurig blick
och kan inte tänka klart
Du.
Jag fastnar på dig
orden som sägs
och aldrig uttalas
Ibland fastnar jag
där jag inte borde fastna
och mina ord
försvinner
blir svett på min kropp
i takt med dina andetag mot
min nacke
Ibland kan jag inte
tänka alls
och då fastnar jag.
Hoppsan.
Oh gud.
Jag har ett brandtal i mitt huvud som inte går att skriva ut.
Jag har allt så klart formulerat i mina tankar och ändå kan jag inte förmå mig att skriva orden.
Mina fingrar lyder mig inte och jag kan verkligen inte få ut orden.
De senaste dagarna har varit så snurriga.
Jag har suttit i valet mellan det jag har och det jag vill ha.
Det jag har innebär att välja bort något som jag inte är säker på att jag vill välja bort.
Något jag inte ens trodde att jag ville ha för ett par år sen men som jag alltmer tror att jag är säker på.
Och att välja bort det nu, när jag landat så tydligt i det facket, är det en uppoffring jag klarar av?
Är det en uppoffring jag ens vill göra?
Det jag inte har verkar vara det som kanske kan ge just det där jag inte är säker på att jag vill välja bort.
Jag står i valet och kvalet och vet inte vart jag ska gå.
För å ena sidan så gillar jag den plats jag är på, men å andra sidan så finns det något annat som drar mina blickar.
Jag vet inte vad jag ska göra.
Dessa män.
Ja, plural.
Jag har en och sneglar utan tvekan på en annan.
Så, då var det sagt.
Jag är kluven.
XOXO / Confused-girl
Jag har ett brandtal i mitt huvud som inte går att skriva ut.
Jag har allt så klart formulerat i mina tankar och ändå kan jag inte förmå mig att skriva orden.
Mina fingrar lyder mig inte och jag kan verkligen inte få ut orden.
De senaste dagarna har varit så snurriga.
Jag har suttit i valet mellan det jag har och det jag vill ha.
Det jag har innebär att välja bort något som jag inte är säker på att jag vill välja bort.
Något jag inte ens trodde att jag ville ha för ett par år sen men som jag alltmer tror att jag är säker på.
Och att välja bort det nu, när jag landat så tydligt i det facket, är det en uppoffring jag klarar av?
Är det en uppoffring jag ens vill göra?
Det jag inte har verkar vara det som kanske kan ge just det där jag inte är säker på att jag vill välja bort.
Jag står i valet och kvalet och vet inte vart jag ska gå.
För å ena sidan så gillar jag den plats jag är på, men å andra sidan så finns det något annat som drar mina blickar.
Jag vet inte vad jag ska göra.
Dessa män.
Ja, plural.
Jag har en och sneglar utan tvekan på en annan.
Så, då var det sagt.
Jag är kluven.
XOXO / Confused-girl
fredag 12 augusti 2011
Efter regn..
Så kommer solsken.
Idag skiner solen!
Trevligt värre!
Då kan det ju inte vara alltför illa att gå till jobbet, när man åtminstone får ha solen som klappar en på kinden!
Får ju passa på att njuta av den så länge det går, för snart är hösten här och allt börjar bli svalare.
Men det är ok, det med.
Nu ska jag klä på mig och promenera ut i det vackra vädret!
XOXO // Tired-girl.
Idag skiner solen!
Trevligt värre!
Då kan det ju inte vara alltför illa att gå till jobbet, när man åtminstone får ha solen som klappar en på kinden!
Får ju passa på att njuta av den så länge det går, för snart är hösten här och allt börjar bli svalare.
Men det är ok, det med.
Nu ska jag klä på mig och promenera ut i det vackra vädret!
XOXO // Tired-girl.
torsdag 11 augusti 2011
Nu var det slut.
Då var det dags att lomma tillbaka till gruvan.
Nu är semestern slut och det är dags att återgå till verkligheten.
Tyvärr.
Jag har trivts bra med semester och semestern har trivts bra med mig och nu är det slut på vår sagolika romans.
Inga mer långa vakna nätter tillsammans, inga mer sovmorgnar och spontana middags-frukostar.
Nu är det tillbaka till en ilsket skränande klocka ställd på 06.00, tillbaka till sura tanter och dammsugare.
Tillbaka till arbetskamrater och pappersarbete.
Och jag vill verkligen inte.
Hela semestern har jag varit hur lugnt som helst, fullkomligt oberörd av omvärldens stress men nu..
Nu så har nagelsbands-tuggningen och klumpen i magen kommit tillbaka. Jag kände sorg när jag slogs av att jag verkligen var tvungen att gå tillbaka till jobbet, och fortsätta sväva i ovisshet.
Men vad ska man annars göra år 2011?
Säga upp sig trots att man inte har något annat jobb i synfältet?
Nej, just nu vill jag inte ens tänka på det hela då kommer jag att utveckla någon form av Post-traumatiskt-stressyndrom över att semestern är slut och det räcker att jag redan tycker att det börjar kännas som höst ute.
Jag behöver inte en extra omgång med depp.
Adios.
Nu är semestern slut och det är dags att återgå till verkligheten.
Tyvärr.
Jag har trivts bra med semester och semestern har trivts bra med mig och nu är det slut på vår sagolika romans.
Inga mer långa vakna nätter tillsammans, inga mer sovmorgnar och spontana middags-frukostar.
Nu är det tillbaka till en ilsket skränande klocka ställd på 06.00, tillbaka till sura tanter och dammsugare.
Tillbaka till arbetskamrater och pappersarbete.
Och jag vill verkligen inte.
Hela semestern har jag varit hur lugnt som helst, fullkomligt oberörd av omvärldens stress men nu..
Nu så har nagelsbands-tuggningen och klumpen i magen kommit tillbaka. Jag kände sorg när jag slogs av att jag verkligen var tvungen att gå tillbaka till jobbet, och fortsätta sväva i ovisshet.
Men vad ska man annars göra år 2011?
Säga upp sig trots att man inte har något annat jobb i synfältet?
Nej, just nu vill jag inte ens tänka på det hela då kommer jag att utveckla någon form av Post-traumatiskt-stressyndrom över att semestern är slut och det räcker att jag redan tycker att det börjar kännas som höst ute.
Jag behöver inte en extra omgång med depp.
Adios.
onsdag 10 augusti 2011
Morning.
Nu har yours truly varit igång och funderat igen.
Och som vi alla vet är det sällan en bra idé.
Jag har funderat på det där med kärlek.
Igen.
Som vanligt.
Hur vet man egentligen att man är kär?
Och hur vet man var gränsen för att nöja sig går?
Jag undrar för att well, kärlek nu är inte vad den har varit.
Jag minns ungdomens kärlek (säger jag som är så förbannat gammal *sarkasm*).
Den där kärleken som slukade ens tankeförmåga, som gjorde att man kunde knappt äta, sova eller andas.
Nu, well. Kärlek nu framstår som ganska mesig i jämförelse.
Kärleken har förvandlats till, jag kan ju inte påstå logik, men inte långt ifrån.
Då frågar jag mig, är dagens kärlek mer av en logisk jämkning eller är den en reaktion som är fullt realistisk?
Jag kan ju iofs inte påstå att jag och N.I är universums mest logiska matchning-
Det där uttrycket som Natt och Dag är ju både ganska målande och ganska träffande när det gäller oss två.
Ah jag vet inte alltså.
Det är egentligen alldeles för tidigt för att jag ens ska ge mig på såna här tunga ämnen.
Jag går och lägger mig en stund till.
Och som vi alla vet är det sällan en bra idé.
Jag har funderat på det där med kärlek.
Igen.
Som vanligt.
Hur vet man egentligen att man är kär?
Och hur vet man var gränsen för att nöja sig går?
Jag undrar för att well, kärlek nu är inte vad den har varit.
Jag minns ungdomens kärlek (säger jag som är så förbannat gammal *sarkasm*).
Den där kärleken som slukade ens tankeförmåga, som gjorde att man kunde knappt äta, sova eller andas.
Nu, well. Kärlek nu framstår som ganska mesig i jämförelse.
Kärleken har förvandlats till, jag kan ju inte påstå logik, men inte långt ifrån.
Då frågar jag mig, är dagens kärlek mer av en logisk jämkning eller är den en reaktion som är fullt realistisk?
Jag kan ju iofs inte påstå att jag och N.I är universums mest logiska matchning-
Det där uttrycket som Natt och Dag är ju både ganska målande och ganska träffande när det gäller oss två.
Ah jag vet inte alltså.
Det är egentligen alldeles för tidigt för att jag ens ska ge mig på såna här tunga ämnen.
Jag går och lägger mig en stund till.
söndag 7 augusti 2011
Fylleskriverier.
Jag är nyligen hemkommen från Ankans fest och jag borde troligen inte sitta vid en dator nu.
Jag har druckit bara en aning för mycket och min dator borde ha någon form av alko-lås.
Men nej.
Istället sitter jag uppe och lyssnar på Joy Division och njuter av regnet och åskan utomhus.
Ikväll har stackars N.I fått stå ut med alla mina vänner och alla mina bekanta och några som inte ens jag känner.
Eller, inte alla mina bekanta men en stor del av dem.
Festen hos Ankan..
Wow!
Massa mat, högljudd musik och massa dricka.
Jag kan inte ens påstå att jag släppte ut galenskapen i lagom doser utan nej, här kom stora doser crazy i enorma mängder.
Jag har dansat, jag har druckit och jag har haft allsång till Grotesco´s "bögarnas fel" och jag skulle vilja påstå att detta kickar Drottniggatans ass. Bara så att ni 08:or vet det.
Nog för att jag gillar Sthlm, men en kväll med massa dricka och goda vänner är svårslaget.
Så Tack Ankan för att vi fick röja järnet hemma hos dig! :)
Nu.. Godnatt!
(Tur att jag kan stava iaf!)
Jag har druckit bara en aning för mycket och min dator borde ha någon form av alko-lås.
Men nej.
Istället sitter jag uppe och lyssnar på Joy Division och njuter av regnet och åskan utomhus.
Ikväll har stackars N.I fått stå ut med alla mina vänner och alla mina bekanta och några som inte ens jag känner.
Eller, inte alla mina bekanta men en stor del av dem.
Festen hos Ankan..
Wow!
Massa mat, högljudd musik och massa dricka.
Jag kan inte ens påstå att jag släppte ut galenskapen i lagom doser utan nej, här kom stora doser crazy i enorma mängder.
Jag har dansat, jag har druckit och jag har haft allsång till Grotesco´s "bögarnas fel" och jag skulle vilja påstå att detta kickar Drottniggatans ass. Bara så att ni 08:or vet det.
Nog för att jag gillar Sthlm, men en kväll med massa dricka och goda vänner är svårslaget.
Så Tack Ankan för att vi fick röja järnet hemma hos dig! :)
Nu.. Godnatt!
(Tur att jag kan stava iaf!)
fredag 5 augusti 2011
Sista dagen.
Idag bär det av hemåt.
15.25 rullar jag ut från Centralstation och tuffar så sakteliga hemåt.
Vid 20.00 rullar jag in i Hässleholm och då befinner jag mig i Skåne-land igen.
Skönt.
Drabbades av hemlängtan i natt och vände och vred.
Men innan det bär av hemåt så ska det springas en sista runda på stan.
Sushi står på agendan.
Nom Nom!
Men innan dess ska det packas, och sminkas och kläs.
Tänker inte springa på stan osminkad i bara underkläderna (även om vissa par av mina trosor är större än shortsen många småtöser springer runt med!) med en rörig rullväska i släptåg.
Jag vägrar helt enkelt.
Oh btw..
Igår var jag på Gröna Lund, och jag åkte den galnaste karusell jag någonsin varit med om!
Fritt fall tilt.
Som att hamna någonstans mellan dödsångest och adrenalinkick.
Awesome.
För dem av er som känner mig så finns ögonblicket förevigat på FB.
Kära Herr F filmade.
Efter den åkturen blev det först öl, sen cider och grillbuffé på Krejsys.
Wow!
Massa mat, massa god mat.
Fast den där spritmarinerade melonen med fetaost.. Den hade jag kunnat hoppa över, för det var vidrigt!
Nu ska jag sätta igång med min bestyr.
Adios!
15.25 rullar jag ut från Centralstation och tuffar så sakteliga hemåt.
Vid 20.00 rullar jag in i Hässleholm och då befinner jag mig i Skåne-land igen.
Skönt.
Drabbades av hemlängtan i natt och vände och vred.
Men innan det bär av hemåt så ska det springas en sista runda på stan.
Sushi står på agendan.
Nom Nom!
Men innan dess ska det packas, och sminkas och kläs.
Tänker inte springa på stan osminkad i bara underkläderna (även om vissa par av mina trosor är större än shortsen många småtöser springer runt med!) med en rörig rullväska i släptåg.
Jag vägrar helt enkelt.
Oh btw..
Igår var jag på Gröna Lund, och jag åkte den galnaste karusell jag någonsin varit med om!
Fritt fall tilt.
Som att hamna någonstans mellan dödsångest och adrenalinkick.
Awesome.
För dem av er som känner mig så finns ögonblicket förevigat på FB.
Kära Herr F filmade.
Efter den åkturen blev det först öl, sen cider och grillbuffé på Krejsys.
Wow!
Massa mat, massa god mat.
Fast den där spritmarinerade melonen med fetaost.. Den hade jag kunnat hoppa över, för det var vidrigt!
Nu ska jag sätta igång med min bestyr.
Adios!
torsdag 4 augusti 2011
Maroon 5 - Last Chance
Last Chance Lyrics
I bet that he could give you everything
Stability and diamond rings
All the things I do not have
I understand you can't handle thatBut for everything that I lack
I provide something you almost had
That flesh that you yearn that grab
Pit of your stomach you're still so sadSo oh, what you gonna do.
I'm in love with you
Don't you wanna dance
This might be the last chance
That I get to love you, oh oh oh
Out of sight not out of mind
You want the world, I'll give you mineCause your the girl I'll never find
And I'm the boy you left behind
I bet you think you're satisfied
And God knows how hard you try
But if you showed up at my door
I could give you so much more
So oh, what you gonna do
I'm in love with you
Don't you wanna dance
This might be the last chance
That I get to love you, oh oh oh
Oh, what am I gonna do
I don't have to lose
You're not making sense
This might be the last chance
That I get to love you, oh
You don't make it easy to bring myself a safety
You tell me that I'm crazy
But you're the one who made me this way
You call you're impulsive
But that's what makes us so explosive
So as I burn these photographs
I wonder if you kept the ones you had
Keep them locked up safe
Since it's the only place you'll see my face
So oh, what you gonna do
I'm in love with you
Don't you wanna dance
This might be the last chance
That I get to love you, oh oh oh
Oh, what am I gonna do
I don't have to lose
You're not making sense
This may be the last chance
That I get to love you, oh
This may be the last chance that I get to love you, oh
This may be the last chance that I get to love you, oh oh oh
To love you, oh oh oh
Dag 2 ½.
Morgon, som vanligt.
Fattar inte vad jag egentligen gör upp nu, orkar inte bege mig ut på stan.
Orkar inte bege mig ut bland folk riktigt än.
Ska till Gröna Lund i eftermiddag, courtesy av Fru F.
Och det ska ju bli lite spännande.
Men det är något som inte känns ok just nu, jag har en gnagande känsla i magen av att något är fel men jag kan inte sätta fingret på vad det är som är fel.
Så jag sitter här i en soffa med kaffe bredvid mig i en främmande stad och är lite tårögd.
Inte för att jag har en anledning, men helt enkelt för att något känns fel.
Jag borde le och vara glad, jag är på semester, jag träffar gamla vänner, jag promenerar runt bland vackra hus i vackert väder.
Men..
Det är något som är fel.
Vad som är fel lär väl visa sig tids nog, så nu ska jag dricka lite mer kaffe.
Fattar inte vad jag egentligen gör upp nu, orkar inte bege mig ut på stan.
Orkar inte bege mig ut bland folk riktigt än.
Ska till Gröna Lund i eftermiddag, courtesy av Fru F.
Och det ska ju bli lite spännande.
Men det är något som inte känns ok just nu, jag har en gnagande känsla i magen av att något är fel men jag kan inte sätta fingret på vad det är som är fel.
Så jag sitter här i en soffa med kaffe bredvid mig i en främmande stad och är lite tårögd.
Inte för att jag har en anledning, men helt enkelt för att något känns fel.
Jag borde le och vara glad, jag är på semester, jag träffar gamla vänner, jag promenerar runt bland vackra hus i vackert väder.
Men..
Det är något som är fel.
Vad som är fel lär väl visa sig tids nog, så nu ska jag dricka lite mer kaffe.
onsdag 3 augusti 2011
Morgon i storstaden.
Jaha.
Då var det ju morgon igen.
Sitter slängd i en soffa, lyssnar på 30 STM cover på "Where the streets have no name" och tittar på den skånska flaggan som vajjar lite i vindpustarna som kommer förbi.
Jag har precis upptäckt att träden här börjar skifta färg och tappa blad.
Lite annorlunda än hemma.
Men varmt och skönt ändå.
Idag ska jag gå vilse hade jag tänkt.
Men jag får inte gå mer vilse än att jag kan hitta till Herr F´s jobb.
Vi ska mötas där vid halv fyra-ish och sen ska vi handla lite.
Idag ska Frk. Tess styra över Fribergarnas kök.
Så gott folk, kan ni tro´tt! Tess är på ensam äventyr i Stora staden Sthlm.
Japp, ensam.
Jag ska själv åka tunnelbana, själv shoppa, själv äta lunch.
Galet, men ack så nyttigt.
På återseende!
Då var det ju morgon igen.
Sitter slängd i en soffa, lyssnar på 30 STM cover på "Where the streets have no name" och tittar på den skånska flaggan som vajjar lite i vindpustarna som kommer förbi.
Jag har precis upptäckt att träden här börjar skifta färg och tappa blad.
Lite annorlunda än hemma.
Men varmt och skönt ändå.
Idag ska jag gå vilse hade jag tänkt.
Men jag får inte gå mer vilse än att jag kan hitta till Herr F´s jobb.
Vi ska mötas där vid halv fyra-ish och sen ska vi handla lite.
Idag ska Frk. Tess styra över Fribergarnas kök.
Så gott folk, kan ni tro´tt! Tess är på ensam äventyr i Stora staden Sthlm.
Japp, ensam.
Jag ska själv åka tunnelbana, själv shoppa, själv äta lunch.
Galet, men ack så nyttigt.
På återseende!
lördag 30 juli 2011
En tid sen sist.
Det är så himla typiskt.
När jag har semester och tid att skriva så skriver jag aldrig.
Jag har på något sätt tagit semester från min hjärna likaväl som mitt jobb.
Jag har slöat mig igenom mina dagar, målat mig igenom mina nätter.
Men inte för att jag klagar.
Att måla får mig att känna mig väldigt levande.
Kombon beskrev mig som en dekadent konstnärstyp härom dagen, och det kan möjligen ligga något i det.
Jag smyger igenom nätterna med pensel i hand och på dagarna omges jag av en konstant doft av färg.
Jag försöker ta till vara på det där att semestern ska vara avkoppling. Så jag sover länge, går och lägger mig när jag vill vare sig det är 22.00 eller 05.00.
Jag äter vad jag vill och när jag vill, och dagdrömmer som på beställning.
Semester är bra, jag mår bra. Det var länge sen jag mådde så bra fysiskt som jag gör just nu.
Mina muskler slappnar av, mina stress-symtom mattas av och mardrömmarna klingar av.
Jag sover mer nu än jag brukar, mest för att jag inte behöver vara rädd för mina drömmar just nu.
Och gudarna ska veta att det är skönt.
När jag har semester och tid att skriva så skriver jag aldrig.
Jag har på något sätt tagit semester från min hjärna likaväl som mitt jobb.
Jag har slöat mig igenom mina dagar, målat mig igenom mina nätter.
Men inte för att jag klagar.
Att måla får mig att känna mig väldigt levande.
Kombon beskrev mig som en dekadent konstnärstyp härom dagen, och det kan möjligen ligga något i det.
Jag smyger igenom nätterna med pensel i hand och på dagarna omges jag av en konstant doft av färg.
Jag försöker ta till vara på det där att semestern ska vara avkoppling. Så jag sover länge, går och lägger mig när jag vill vare sig det är 22.00 eller 05.00.
Jag äter vad jag vill och när jag vill, och dagdrömmer som på beställning.
Semester är bra, jag mår bra. Det var länge sen jag mådde så bra fysiskt som jag gör just nu.
Mina muskler slappnar av, mina stress-symtom mattas av och mardrömmarna klingar av.
Jag sover mer nu än jag brukar, mest för att jag inte behöver vara rädd för mina drömmar just nu.
Och gudarna ska veta att det är skönt.
torsdag 21 juli 2011
Morgonbestyren.
Jag har äntligen sovit ikapp lite, var inte uppe förrän 10.00.
Det var precis vad jag behövde.
Nu sitter jag med kaffe i hand och lyssnar på när Kombon spelar ett nytt spel på PS3.
Limbo.
Gulligt, bisarrt.
Känn som Burton har haft ett finger med i det spelet antingen som konstnärlig chef eller som stor inspiration.
Nu ska jag hoppa i en dusch och sen ska jag fixa afrot och smita iväg och klippa lite.
På återseende folket.
Det var precis vad jag behövde.
Nu sitter jag med kaffe i hand och lyssnar på när Kombon spelar ett nytt spel på PS3.
Limbo.
Gulligt, bisarrt.
Känn som Burton har haft ett finger med i det spelet antingen som konstnärlig chef eller som stor inspiration.
Nu ska jag hoppa i en dusch och sen ska jag fixa afrot och smita iväg och klippa lite.
På återseende folket.
onsdag 20 juli 2011
HURTS - UNSPOKEN - Lyrics in Description
I think we'll never change
and our hearts will always separate.
Forget about you
I'll forget about you.
The things we never say
Are better often left alone.
Forget about you
I'll forget about this time.
But it's the same old situation
We made it through this far.
We watched the rockets kiss the sky.
I saw the flames burn out in your eyes.
Nothing that I do
Will ever be enough for you
Whatever I do, whatever I do.
Take me as I am
I'll never be the other man.
Forget about you
I'll forget about this time.
So won't you save this conversation
And find a better time?
Don't you ever understand
That if it hurts I'll do whatever I can?
And if it's set in motion
I'll watch it all pass by.
And leave the rest unspoken
I'll never change my mind.
Leave it unspoken, leave it unspoken,
Leave it unspoken, leave it unspoken now. (x4)
So just let me go
I won't change my mind.
I'd rather be lonely
Than be by your side.
and nothing you say
Could save us this time.
I'd rather be lonely.
Ja det var ju det ja..
Ni vet hur man ibland kan känna sig lite hemsk. Sådär utan någon egentlig anledning?
Fast kanske med en liten anledning som egentligen är ganska orelaterad till situationen.
Ungefär så känner jag mig nu, lite hemsk.
Trots att jag inte borde.
Trots att jag inte ska.
Jag fick ett tal om att jag var en player för ett par dagar sen, och det tog lite snurr i mitt huvud så helt plötsligt så upptäcker jag att det är en gnutta svårare att njuta av det jag har än jag trodde.
Det var verkligen inte kul att bli kallad player, oavsett skälen.
Jag känner mig inte som en player, jag tycker inte att jag betett mig som en ändå.. så sved det.
Men jag antar att detta är en av de där fina stunderna man ska ignorera och gå vidare från, oavsett.
Men jag ville bara ha sagt att tack vare den kommentaren så känner jag mig lite skyldig, lite hemsk, lite rälig (på ren skånska) och jag finner att det är svårt att fokusera på anledningen till att jag blev dubbad player.
Jag borde sväva på moln just nu, jag borde fnittra och vara glad istället så grämer jag mig över det du sa och är oförmögen att njuta av den förälskelse som finns utan ett styng av dåligt samvete.
Så Tack FF, du har lyckats förgifta mig en aning.
Nöjd?
Fast kanske med en liten anledning som egentligen är ganska orelaterad till situationen.
Ungefär så känner jag mig nu, lite hemsk.
Trots att jag inte borde.
Trots att jag inte ska.
Jag fick ett tal om att jag var en player för ett par dagar sen, och det tog lite snurr i mitt huvud så helt plötsligt så upptäcker jag att det är en gnutta svårare att njuta av det jag har än jag trodde.
Det var verkligen inte kul att bli kallad player, oavsett skälen.
Jag känner mig inte som en player, jag tycker inte att jag betett mig som en ändå.. så sved det.
Men jag antar att detta är en av de där fina stunderna man ska ignorera och gå vidare från, oavsett.
Men jag ville bara ha sagt att tack vare den kommentaren så känner jag mig lite skyldig, lite hemsk, lite rälig (på ren skånska) och jag finner att det är svårt att fokusera på anledningen till att jag blev dubbad player.
Jag borde sväva på moln just nu, jag borde fnittra och vara glad istället så grämer jag mig över det du sa och är oförmögen att njuta av den förälskelse som finns utan ett styng av dåligt samvete.
Så Tack FF, du har lyckats förgifta mig en aning.
Nöjd?
söndag 17 juli 2011
Dag 2.
Igår började min semester och jag spenderade den väl. Jag inledde med att vakna bakfull i mitt rum, med en smak av död asgam i munnen av att min mobil plingade till.
Mamma Mu var på ingång och ville ha en balja kaffe. Självklart fick hon det.
Jag passade dessutom på att lifta in till stan med henne så jag kunde smita inom systemet och införskaffa lite cider inför kvällens galenskaper på Tivolirocken.
Efter stan blev det en tur vid symaskinen för att rätta till byxorna inför kvällen, äntligen har ju mina läderbyxor hittat hem! Som jag saknat dem!
Väl i stan blev det raska steg till Tivoliparken, en snabb gratulation till E som stod i kön framför oss. Grattis Grattis.
Väl inne så lyckades jag höra större delen av Miss Li's spelning. Riktigt bra speciellt passagen då hon undrade om vi i Krstd tyckte om att slåss, för det hade hon hört. Jag misstänker att det kan stämma, men det blir nog så i de flesta små städer där det inte finns så mycket annat att göra.
Looptroop rockers var ruggigt bra, när vi var klara med deras spelning så var vi genomsvettig.
Ja inte Frk. Vero då förstås, som trots värme, sprit och dans var lika fräsch som en nyutsprungen ros.
*avundsjuk, jag är så avundsjuk*
Vi lyssnade på Sahara hotnights, Daniel Adams Ray och slutligen.. Danko Jones!
Fantastiska spelningar alltihop.
Tivolirock visade sig vara värt vartenda krona som spenderades.
Musiken var bra, stämningen var finemang. Och folket, ja folket var bäst!
Det var länge sen jag hade en så trevlig kväll, så jag riktar ett tack till alla inblandade parter (Frk. Vero med man, K, Kombon, Hlm-Em och sist men absolut inte minst grabben med permon). NI lyckades med bravaden att få en tant att känna sig ung igen! Tack tack tack!
När jag väl smet ifrån Tivolirock så slängde jag mig på ett tåg till hetaste N.I och gömmer mig nu på landet i lugn och ro. Idag har det blivit en lång sovmorgon och en skogspromenad.
Jag kunde inte önska mer än så!
Adios!
Mamma Mu var på ingång och ville ha en balja kaffe. Självklart fick hon det.
Jag passade dessutom på att lifta in till stan med henne så jag kunde smita inom systemet och införskaffa lite cider inför kvällens galenskaper på Tivolirocken.
Efter stan blev det en tur vid symaskinen för att rätta till byxorna inför kvällen, äntligen har ju mina läderbyxor hittat hem! Som jag saknat dem!
Väl i stan blev det raska steg till Tivoliparken, en snabb gratulation till E som stod i kön framför oss. Grattis Grattis.
Väl inne så lyckades jag höra större delen av Miss Li's spelning. Riktigt bra speciellt passagen då hon undrade om vi i Krstd tyckte om att slåss, för det hade hon hört. Jag misstänker att det kan stämma, men det blir nog så i de flesta små städer där det inte finns så mycket annat att göra.
Looptroop rockers var ruggigt bra, när vi var klara med deras spelning så var vi genomsvettig.
Ja inte Frk. Vero då förstås, som trots värme, sprit och dans var lika fräsch som en nyutsprungen ros.
*avundsjuk, jag är så avundsjuk*
Vi lyssnade på Sahara hotnights, Daniel Adams Ray och slutligen.. Danko Jones!
Fantastiska spelningar alltihop.
Tivolirock visade sig vara värt vartenda krona som spenderades.
Musiken var bra, stämningen var finemang. Och folket, ja folket var bäst!
Det var länge sen jag hade en så trevlig kväll, så jag riktar ett tack till alla inblandade parter (Frk. Vero med man, K, Kombon, Hlm-Em och sist men absolut inte minst grabben med permon). NI lyckades med bravaden att få en tant att känna sig ung igen! Tack tack tack!
När jag väl smet ifrån Tivolirock så slängde jag mig på ett tåg till hetaste N.I och gömmer mig nu på landet i lugn och ro. Idag har det blivit en lång sovmorgon och en skogspromenad.
Jag kunde inte önska mer än så!
Adios!
fredag 15 juli 2011
Men så förlåt då för fan.
Jag vet att det inte är lätt att se bortom sina egna sårade känslor.
Jag vet att det svider och att du uppfattar mig som den största slynan någonsin just nu.
Men förlåt för fan..
Det var inte min avsikt att bete mig som ett as.
Det var inte min avsikt att leda in dig på ett spår som uppenbarligen inte fanns.
Jag höll på att falla för dig och dina ljuvliga ögon.
Dig och ditt underbara skratt.
Hur du rodnade ibland.
Hur du fick min kropp att adrenalinchocka mig varje gång jag såg dig le.
Men sen kom smällen.
Du skulle utomlands. Länge.
Så jag la dig på is och började stänga ner dig.
Öppnade mig för andra alternativ och bokade en annan dejt.
För att trots att du ville träffa mig ändå skulle lämna landet och jag förutsåg en framtid som innebar att jag skulle bli kär i dig och stå kvar med alla känslorna medan du drog till främmande land.
Så ja.. förlåt för fan för att jag skyddar mitt.
För att jag slängde mitt hjärta bakom lås och bom och ur din räcklängd.
Jag träffade en annan parallellt med att jag skulle ha träffat dig.
Notera skulle ha.
Vi träffades aldrig, men det kändes som om du var mig nära ändå.
Jag var förälskad.
Men avstånden gjorde mig tveksam.
Sen träffade jag N.I.
På vad som skulle vara en enkel kaffe, men som snabbt blev mer.
Jag försökte trycka dig ur tankarna de första gångerna jag träffade honom.
Men det föll sig allt mer naturligt att inte ens ha dig där.
Vi smsade, skrattade och flörtade.
Men kunde jag tro att det var allvar från din sida?
Nej.
Så jag slog allvaret ur tankarna och fokuserade på det jag hade framför mig.
Och i min fokus fann jag en förälskelse av ett annat slag.
Ett långsamt pirrande i magen, som inte oroade mig, som inte grämde mig.
En känsla av trygghet och tillit.
Så förlåt för fan.
Det var inte min mening att leda dig in i något som blev större än jag kunde hantera.
Jag föll för 2 män.
Jag var tvungen att välja.
Och ett val mellan det man har och det man inte vet var man har är ett ganska enkelt val i min bok.
Även om konsekvensen är svår att genomföra, och smällen är hård att ta.
Det var aldrig min mening att såra dig, att vara missledande, att vara elak.
Det var aldrig min avsikt att leka med någons känslor.
Det var aldrig min mening att leka med dina känslor. Och det var aldrig en lek för mig, det var blodigt allvar.
Varje sak jag skrev till dig var ärlig och från mitt hjärta.
Men varje sak har sin tid, sin plats och sitt tillfälle.
Ditt tillfälle och din chans att ha en riktig plats hos mig försvann när du lämnade landet.
Så jag valde.
Jag valde något som får mig att må bra, något som ger mig en känsla av trygghet jag inte känt sen gud vet när.
Jag valde någon som gett mig en instinktiv känsla av tillit.
Någon som får mig att le, skratta och känna mig ung.
Någon som knuffar mig ur mina egna banor.
Tro inte att det var ett enkelt val jag gjorde, tro inte att jag njöt en enda sekund av att skriva det där mailet, tro inte att jag såg dig som ett lättlurat offer.
Det har jag aldrig gjort, och kommer aldrig att göra.
Du var och är en fantastisk människa som förtjänar mer än jag lyckades ge dig.
Du är en intelligent man som utan tvekan förtjänar allt och lite till, och hade platsen, tiden och livet sett annorlunda ut så hade jag utan tvekan kastat mig in i dina armar och försökt ge dig allt.
Men jag har lärt mig mina läxor flera gånger om och det är dags för mig att lyssna på mig själv och inte förälska mig i män som jag inte vet var jag har dem.
Låt inte bitterheten över en romans som gick snett färga ditt skratt.
Låt inte ilskan förmörka dina ögon.
Se oss för vad vi var, och inte hur det kunde blivit.
Låt inte livet slå ner dig, låt inte känslorna döda dig.
Du är alldeles för vacker för att slösas bort på det viset.
Så förlåt för fan.
Jag vet att det svider och att du uppfattar mig som den största slynan någonsin just nu.
Men förlåt för fan..
Det var inte min avsikt att bete mig som ett as.
Det var inte min avsikt att leda in dig på ett spår som uppenbarligen inte fanns.
Jag höll på att falla för dig och dina ljuvliga ögon.
Dig och ditt underbara skratt.
Hur du rodnade ibland.
Hur du fick min kropp att adrenalinchocka mig varje gång jag såg dig le.
Men sen kom smällen.
Du skulle utomlands. Länge.
Så jag la dig på is och började stänga ner dig.
Öppnade mig för andra alternativ och bokade en annan dejt.
För att trots att du ville träffa mig ändå skulle lämna landet och jag förutsåg en framtid som innebar att jag skulle bli kär i dig och stå kvar med alla känslorna medan du drog till främmande land.
Så ja.. förlåt för fan för att jag skyddar mitt.
För att jag slängde mitt hjärta bakom lås och bom och ur din räcklängd.
Jag träffade en annan parallellt med att jag skulle ha träffat dig.
Notera skulle ha.
Vi träffades aldrig, men det kändes som om du var mig nära ändå.
Jag var förälskad.
Men avstånden gjorde mig tveksam.
Sen träffade jag N.I.
På vad som skulle vara en enkel kaffe, men som snabbt blev mer.
Jag försökte trycka dig ur tankarna de första gångerna jag träffade honom.
Men det föll sig allt mer naturligt att inte ens ha dig där.
Vi smsade, skrattade och flörtade.
Men kunde jag tro att det var allvar från din sida?
Nej.
Så jag slog allvaret ur tankarna och fokuserade på det jag hade framför mig.
Och i min fokus fann jag en förälskelse av ett annat slag.
Ett långsamt pirrande i magen, som inte oroade mig, som inte grämde mig.
En känsla av trygghet och tillit.
Så förlåt för fan.
Det var inte min mening att leda dig in i något som blev större än jag kunde hantera.
Jag föll för 2 män.
Jag var tvungen att välja.
Och ett val mellan det man har och det man inte vet var man har är ett ganska enkelt val i min bok.
Även om konsekvensen är svår att genomföra, och smällen är hård att ta.
Det var aldrig min mening att såra dig, att vara missledande, att vara elak.
Det var aldrig min avsikt att leka med någons känslor.
Det var aldrig min mening att leka med dina känslor. Och det var aldrig en lek för mig, det var blodigt allvar.
Varje sak jag skrev till dig var ärlig och från mitt hjärta.
Men varje sak har sin tid, sin plats och sitt tillfälle.
Ditt tillfälle och din chans att ha en riktig plats hos mig försvann när du lämnade landet.
Så jag valde.
Jag valde något som får mig att må bra, något som ger mig en känsla av trygghet jag inte känt sen gud vet när.
Jag valde någon som gett mig en instinktiv känsla av tillit.
Någon som får mig att le, skratta och känna mig ung.
Någon som knuffar mig ur mina egna banor.
Tro inte att det var ett enkelt val jag gjorde, tro inte att jag njöt en enda sekund av att skriva det där mailet, tro inte att jag såg dig som ett lättlurat offer.
Det har jag aldrig gjort, och kommer aldrig att göra.
Du var och är en fantastisk människa som förtjänar mer än jag lyckades ge dig.
Du är en intelligent man som utan tvekan förtjänar allt och lite till, och hade platsen, tiden och livet sett annorlunda ut så hade jag utan tvekan kastat mig in i dina armar och försökt ge dig allt.
Men jag har lärt mig mina läxor flera gånger om och det är dags för mig att lyssna på mig själv och inte förälska mig i män som jag inte vet var jag har dem.
Låt inte bitterheten över en romans som gick snett färga ditt skratt.
Låt inte ilskan förmörka dina ögon.
Se oss för vad vi var, och inte hur det kunde blivit.
Låt inte livet slå ner dig, låt inte känslorna döda dig.
Du är alldeles för vacker för att slösas bort på det viset.
Så förlåt för fan.
torsdag 14 juli 2011
Torsdags.
Igår var en något omvälvande dag.
Jag tatuerade mig, glömde min nyckelknippa i dörren så att kombon hittade den, skaffade kille, brottades i köket, målade tavlor till jag flämtade efter luft och somnade utmattad på en varm arm.
Nu sitter jag och begrundar alltihop efter bara 3 timmars sömn och en hel arbetsdag bakom mig.
Och gårdagen framstår som bra, riktigt bra.
Imorgon kommer att bli ännu bättre, sista arbetsdagen innan semestern.
6.5 H jobb står mellan mig och 3 veckor i frihet.
Jag kan känna smaken av det nu, ledigheten alltså.
Och jag längtar.
Besinningslöst.
Skoningslöst.
Åh. Angående tatueringen.
Memento mori.
"Minns din dödlighet"
Som en påminnelse om det som har hänt, det som komma skall och det som sker.
En påminnelse om att jag kan dö men att jag i allra högsta grad lever och står på mina egna ben.
En påminnelse om att jag trots motgångar finner mina egna steg.
Att jag trots ärren på min kropp fortfarande står upp och kämpar.
Jag minns min dödlighet och hyllar min förmåga att leva.
Så..
Memento mori.
Gå ut och lev lite folket istället för att sitta här och läsa mitt senil-dementa dravel.
Jag tatuerade mig, glömde min nyckelknippa i dörren så att kombon hittade den, skaffade kille, brottades i köket, målade tavlor till jag flämtade efter luft och somnade utmattad på en varm arm.
Nu sitter jag och begrundar alltihop efter bara 3 timmars sömn och en hel arbetsdag bakom mig.
Och gårdagen framstår som bra, riktigt bra.
Imorgon kommer att bli ännu bättre, sista arbetsdagen innan semestern.
6.5 H jobb står mellan mig och 3 veckor i frihet.
Jag kan känna smaken av det nu, ledigheten alltså.
Och jag längtar.
Besinningslöst.
Skoningslöst.
Åh. Angående tatueringen.
Memento mori.
"Minns din dödlighet"
Som en påminnelse om det som har hänt, det som komma skall och det som sker.
En påminnelse om att jag kan dö men att jag i allra högsta grad lever och står på mina egna ben.
En påminnelse om att jag trots motgångar finner mina egna steg.
Att jag trots ärren på min kropp fortfarande står upp och kämpar.
Jag minns min dödlighet och hyllar min förmåga att leva.
Så..
Memento mori.
Gå ut och lev lite folket istället för att sitta här och läsa mitt senil-dementa dravel.
onsdag 13 juli 2011
Åh dessa nerver.
Åhå vad jag är nervös.
Dels för det som ligger framför mig idag och dels på grund av lite andra saker som komma skall.
Men jisses vad fjärilarna flyger kring.
Jag har redan bestämt att det inte finns någon återvändo från detta beslut.
Om inget annat kommer N.I se till att jag inte backar.
Han kommer att stå vid sidan och hejja på, kalla mig mespropp och fegis om jag inte gör det.
Jag lär sitta med tårar i ögonen och fråga mig själv vafan jag gett mig in på.
Men det skall göras och det kan ju knappast vara värre än annat jag gått igenom.
Jisses Amalia, dessa nerver.
Jag är mer nervös än jag var inför dejten med E.
jag är mer nervös än när jag skulle söka jobb första gången.
Jag är mer nervös än jag var inför min första konversation med FF.
jag är mer nervös än den gången jag satt med ryggen mot N.I och undrade om han hade struntat i vår första dejt.
Jag är mer nervös än sekunden jag vände mig om och insåg att han stod där med ett leende.
Jag är mer nervös än jag var inför både min första och andra piercing.
Så nervig är jag idag!
Dels för det som ligger framför mig idag och dels på grund av lite andra saker som komma skall.
Men jisses vad fjärilarna flyger kring.
Jag har redan bestämt att det inte finns någon återvändo från detta beslut.
Om inget annat kommer N.I se till att jag inte backar.
Han kommer att stå vid sidan och hejja på, kalla mig mespropp och fegis om jag inte gör det.
Jag lär sitta med tårar i ögonen och fråga mig själv vafan jag gett mig in på.
Men det skall göras och det kan ju knappast vara värre än annat jag gått igenom.
Jisses Amalia, dessa nerver.
Jag är mer nervös än jag var inför dejten med E.
jag är mer nervös än när jag skulle söka jobb första gången.
Jag är mer nervös än jag var inför min första konversation med FF.
jag är mer nervös än den gången jag satt med ryggen mot N.I och undrade om han hade struntat i vår första dejt.
Jag är mer nervös än sekunden jag vände mig om och insåg att han stod där med ett leende.
Jag är mer nervös än jag var inför både min första och andra piercing.
Så nervig är jag idag!
måndag 11 juli 2011
Det lilla lugnet.
Det känns som en söndag idag.
Allt är så tyst, lugnt och långsamt.
Det finns inga händelser på min horisont och jag ska inte jobba förrän imorgon kväll.
Jag har bara 3 dagar kvar innan jag får ta semester.
Som jag längtar.
Det enda som är på min horisont just nu är N.I.
Jajamensan.
Besök.
Middag, hemmagjorda hamburgare Nacho-style. Med klyftiga potatisar och massa vitlök.
Kanske en film ikväll.
Annars är det bara lugn som gäller i mitt mörka lilla hörn av världen.
Det är så skönt att bara kunna luta sig tillbaka och ta det chill.
Efter 6 dagar i sträck med jobb så är det precis vad jag förtjänar och behöver..
Allt är så tyst, lugnt och långsamt.
Det finns inga händelser på min horisont och jag ska inte jobba förrän imorgon kväll.
Jag har bara 3 dagar kvar innan jag får ta semester.
Som jag längtar.
Det enda som är på min horisont just nu är N.I.
Jajamensan.
Besök.
Middag, hemmagjorda hamburgare Nacho-style. Med klyftiga potatisar och massa vitlök.
Kanske en film ikväll.
Annars är det bara lugn som gäller i mitt mörka lilla hörn av världen.
Det är så skönt att bara kunna luta sig tillbaka och ta det chill.
Efter 6 dagar i sträck med jobb så är det precis vad jag förtjänar och behöver..
Sommarpromenad.
Jag måste säga att min promenad hem igår med Las Malditas var riktigt trevlig.
Vi gick genom sommarnatten och pratade om bikinilinjer, män och den nobla konsten "att skaffa sig ett ligg" när en man som gick bakom oss plötsligt dök upp.
I vanliga fall hade jag låtit den stackaren passera obemärkt men eftersom han redan hört oss diskutera våra rakningsprocesser så ansåg jag att han redan var involverad i vår konversation.
Så jag bjöd med honom som sällskap på promenaden, han skulle ju ändå åt samma håll så varför inte?
Vi promenerade på och tjattrade på, han var till viss del delaktig i pratet men mest såg han lite rädd ut. Tror inte att många dansbandskillar vid namn Martin (30 år) är vana vid 3 frispråkiga tjejer från ghettot.
Vi var kanske en aning mer utåtriktade och vulgära än vad han var van vid.
Äh, vem försöker jag lura!?
Vi var typ 1000 gånger värre än vad han var van vid. Och det erkände han också.
Och hör och häpna.
Jag promenerade med Kombon och Ankan, 2 fruntimmer som kan det där med att vara bisarra, vulgära och en aning obscena.
Han bedömde mig som den värsta i högen!!
JAG!
Jag var mest vulgär, bisarr och skrämmande.
Fy fan vad roligt!
Jag får ju aldrig vara värst!
Det där är ju helt enkelt fantastiskt!
Vi gick genom sommarnatten och pratade om bikinilinjer, män och den nobla konsten "att skaffa sig ett ligg" när en man som gick bakom oss plötsligt dök upp.
I vanliga fall hade jag låtit den stackaren passera obemärkt men eftersom han redan hört oss diskutera våra rakningsprocesser så ansåg jag att han redan var involverad i vår konversation.
Så jag bjöd med honom som sällskap på promenaden, han skulle ju ändå åt samma håll så varför inte?
Vi promenerade på och tjattrade på, han var till viss del delaktig i pratet men mest såg han lite rädd ut. Tror inte att många dansbandskillar vid namn Martin (30 år) är vana vid 3 frispråkiga tjejer från ghettot.
Vi var kanske en aning mer utåtriktade och vulgära än vad han var van vid.
Äh, vem försöker jag lura!?
Vi var typ 1000 gånger värre än vad han var van vid. Och det erkände han också.
Och hör och häpna.
Jag promenerade med Kombon och Ankan, 2 fruntimmer som kan det där med att vara bisarra, vulgära och en aning obscena.
Han bedömde mig som den värsta i högen!!
JAG!
Jag var mest vulgär, bisarr och skrämmande.
Fy fan vad roligt!
Jag får ju aldrig vara värst!
Det där är ju helt enkelt fantastiskt!
Movits i Krstd!
WOW!
jag är precis hemkommen från en runda på Krstd-dagarna..
Och WOW!
Movits! spelade, My god vad grymt det var!
Ren och skär lycka tror jag att det kan beskrivas som.
Det var adrenalin och dans för livet.
Att jag blev så påverkad av upplevelsen kan ha något att göra med att jag varit uppe sen kvart i 6 söndag morgon.
Det kan även ha något att göra med att jag jobbat totalt 11 timmar idag.
Det kan även vara relaterat till att jag städat hela lägenheten.
Troligen har det att göra med att jag ätit för lite, och druckit för lite.
Men jag vill gärna tro att allt adrenalinet, all glädjen och pirret beror på att Movits! är ett grymt liveband.
De är bra på skiva, deras videos är bra men live.. Wow!
Vilken musikglädje, vilka beats. Vilken lycka.
Det där var.. fantastiskt, orgasmiskt, ljuvligt och musikalisk fulländning trots att basen la av.
Det var länge sen jag dansade mig genomsvett, det var länge sen jag studsade upp och ner och sjöng med.
Det var länge sen musik fick mig att känna mig så levande.
Det här kommer jag att leva på ett tag!
Så tack.
Tack Movits! Ni har gjort min dag fulländad!
jag är precis hemkommen från en runda på Krstd-dagarna..
Och WOW!
Movits! spelade, My god vad grymt det var!
Ren och skär lycka tror jag att det kan beskrivas som.
Det var adrenalin och dans för livet.
Att jag blev så påverkad av upplevelsen kan ha något att göra med att jag varit uppe sen kvart i 6 söndag morgon.
Det kan även ha något att göra med att jag jobbat totalt 11 timmar idag.
Det kan även vara relaterat till att jag städat hela lägenheten.
Troligen har det att göra med att jag ätit för lite, och druckit för lite.
Men jag vill gärna tro att allt adrenalinet, all glädjen och pirret beror på att Movits! är ett grymt liveband.
De är bra på skiva, deras videos är bra men live.. Wow!
Vilken musikglädje, vilka beats. Vilken lycka.
Det där var.. fantastiskt, orgasmiskt, ljuvligt och musikalisk fulländning trots att basen la av.
Det var länge sen jag dansade mig genomsvett, det var länge sen jag studsade upp och ner och sjöng med.
Det var länge sen musik fick mig att känna mig så levande.
Det här kommer jag att leva på ett tag!
Så tack.
Tack Movits! Ni har gjort min dag fulländad!
söndag 10 juli 2011
Söndag 1.5
Saker jag hunnit.
Jobb 4 timmar.
Garderoben fixad (igen).
Disken avklarad.
Balkongen i tiptop skick.
Sovrum möblerat och renbäddat.
Gardiner bytta.
Dammet bortskrämt.
Saker undanplockat.
Mat lagad och uppäten.
Kaffe.
Saker jag inte hunnit.
Dammsuga.
Vila.
Duscha.
Oddsen är ju dock i min favör.
Men snart är det jobb igen. 15.30 - 22.00.
Det kommer att gå skitsnabbt!
Jobb 4 timmar.
Garderoben fixad (igen).
Disken avklarad.
Balkongen i tiptop skick.
Sovrum möblerat och renbäddat.
Gardiner bytta.
Dammet bortskrämt.
Saker undanplockat.
Mat lagad och uppäten.
Kaffe.
Saker jag inte hunnit.
Dammsuga.
Vila.
Duscha.
Oddsen är ju dock i min favör.
Men snart är det jobb igen. 15.30 - 22.00.
Det kommer att gå skitsnabbt!
Söndag 1.0
Bara 11 timmar kvar. Bara 11 timmar kvar. Bara 11 timmar kvar!
Det här ska gå.
Det är snart klart och jag kan gå hem och dunka min trötta lekamen i säng igen.
Som tur är så har jag ett par timmar ledigt i mitten, då ska jag hem, dricka kaffe, städa lite, försöka se till att lägenheten är i toppskick innan semestern tar vid nästa fredag.
Först på listan står garderoben, sen så ska jag ta itu med sovrum + hall.
För här ser ut som ett bombnedslag.
Jag börjar tro att någon är här inne på nätterna och härjar runt.
Jag lovar!
Någon är här inne och röjer i min garderob, lägger reklam på hög i mitt kök, glömmer kaffekoppar i vardagsrummet.
För det kan ju inte vara så att det är jag som är sjukt dålig på att hålla det organiserat kring mig?
Ohwell..
Idag ska det bli ordning på det iaf, det ska städas och fejjas. Putsas och dammas. dammsugas och torkas.
Och sen ska jag jobba vidare.
XOXO
/ T
Det här ska gå.
Det är snart klart och jag kan gå hem och dunka min trötta lekamen i säng igen.
Som tur är så har jag ett par timmar ledigt i mitten, då ska jag hem, dricka kaffe, städa lite, försöka se till att lägenheten är i toppskick innan semestern tar vid nästa fredag.
Först på listan står garderoben, sen så ska jag ta itu med sovrum + hall.
För här ser ut som ett bombnedslag.
Jag börjar tro att någon är här inne på nätterna och härjar runt.
Jag lovar!
Någon är här inne och röjer i min garderob, lägger reklam på hög i mitt kök, glömmer kaffekoppar i vardagsrummet.
För det kan ju inte vara så att det är jag som är sjukt dålig på att hålla det organiserat kring mig?
Ohwell..
Idag ska det bli ordning på det iaf, det ska städas och fejjas. Putsas och dammas. dammsugas och torkas.
Och sen ska jag jobba vidare.
XOXO
/ T
lördag 9 juli 2011
Godmorgon världen!
Är det helt enkelt inte en strålande dag?
Solen skiner, fåglarna kvittrar, 99% av Krstd ligger utslagna med baksmällor och jag är uppe i ottan och ska iväg och jobba.
Jag hoppas att bitterheten dryper.
Jag vill inte alls vara vaken, jag önskar att solen kunde sluta skina en stund (enklare att sova när det är mörkt), fåglarna kunde hålla käften och jag önskar att jag var ett av de bakfulla asen.
Men men..
Man får sällan som man vill.
Så nu ska jag springa iväg till mitt jobb.
Får gå dit tidigare för jag kom på vid midnatt att jag inte skrivit några scheman till dagens jobb.
Ha det bättre!
Solen skiner, fåglarna kvittrar, 99% av Krstd ligger utslagna med baksmällor och jag är uppe i ottan och ska iväg och jobba.
Jag hoppas att bitterheten dryper.
Jag vill inte alls vara vaken, jag önskar att solen kunde sluta skina en stund (enklare att sova när det är mörkt), fåglarna kunde hålla käften och jag önskar att jag var ett av de bakfulla asen.
Men men..
Man får sällan som man vill.
Så nu ska jag springa iväg till mitt jobb.
Får gå dit tidigare för jag kom på vid midnatt att jag inte skrivit några scheman till dagens jobb.
Ha det bättre!
fredag 8 juli 2011
Fredagen.
3 arbetsdagar till ledighet
5 arbetsdagar till semester.
1 volontärdag innan de stänger för sommaren.
Så snart.. snart är det semester.
Om jag trodde att jag var trött igår, så hade jag ingen aning om vad trötthet är.
Idag snoozades klockan 3 gånger, och jag hann somna om mellan varven.
Så trött är jag.
Detta trots att jag lyckades somna innan midnatt.
Långt innan midnatt!
Jag hade en lång pratstund med FF igår, Har saknat hans närvaro på msn.
Speciellt nu när han flytt landet.
Han har ju inte varit sådär himla lätt att få tag på för längre konversationer.
Men jag tänker på honom, och undrar, och filosoferar på huruvida jag har spelat alla mina kort rätt.
N.I finns kvar i landet men lyckas dra fram lite allt möjligt i mig. Skrämmande.
Att en man som lever så hoptvinnat med sig själv kan vara så bra på att uppmuntra ilska och diverse andra humörsvängningar. Återigen så kan man ju fråga sig om man spelat sina kort rätt.
Men det får tiden utvisa.
För gudarna ska veta att jag inte har en aning.
Jag är förvirrad kort och gott.
5 arbetsdagar till semester.
1 volontärdag innan de stänger för sommaren.
Så snart.. snart är det semester.
Om jag trodde att jag var trött igår, så hade jag ingen aning om vad trötthet är.
Idag snoozades klockan 3 gånger, och jag hann somna om mellan varven.
Så trött är jag.
Detta trots att jag lyckades somna innan midnatt.
Långt innan midnatt!
Jag hade en lång pratstund med FF igår, Har saknat hans närvaro på msn.
Speciellt nu när han flytt landet.
Han har ju inte varit sådär himla lätt att få tag på för längre konversationer.
Men jag tänker på honom, och undrar, och filosoferar på huruvida jag har spelat alla mina kort rätt.
N.I finns kvar i landet men lyckas dra fram lite allt möjligt i mig. Skrämmande.
Att en man som lever så hoptvinnat med sig själv kan vara så bra på att uppmuntra ilska och diverse andra humörsvängningar. Återigen så kan man ju fråga sig om man spelat sina kort rätt.
Men det får tiden utvisa.
För gudarna ska veta att jag inte har en aning.
Jag är förvirrad kort och gott.
torsdag 7 juli 2011
För mycket.
Jaha..
Arbete idag med.
Jag är redan helt slut efter gårdagen.
Hann inte ens ta en rast igår.
Och jobbade fram till 16.00.
Idag ska jag göra det igen.
Imorgon ska jag göra det fram till 13.30.
Lördag ska jag vara på plats till 15.45.
Och Söndag ska jag genomföra en delad tur och kommer inte att vara hemma förrän 22.00.
Men Måndag. Då jäklar anamma ska jag sova som en jäkla stock.
Jag ska inte gå upp en minut innan 12.
Jag ska sova bort hela jäkla dagen.
Lovar!
Och till min stora tröst så har jag bara 3 arbetsdagar nästa vecka, sen är det semester.
3 veckor med absolut noll planer.
Det är min definition av himmelriket.
Arbete idag med.
Jag är redan helt slut efter gårdagen.
Hann inte ens ta en rast igår.
Och jobbade fram till 16.00.
Idag ska jag göra det igen.
Imorgon ska jag göra det fram till 13.30.
Lördag ska jag vara på plats till 15.45.
Och Söndag ska jag genomföra en delad tur och kommer inte att vara hemma förrän 22.00.
Men Måndag. Då jäklar anamma ska jag sova som en jäkla stock.
Jag ska inte gå upp en minut innan 12.
Jag ska sova bort hela jäkla dagen.
Lovar!
Och till min stora tröst så har jag bara 3 arbetsdagar nästa vecka, sen är det semester.
3 veckor med absolut noll planer.
Det är min definition av himmelriket.
onsdag 6 juli 2011
Eartha Kitt I Want To Be Evil
Jag är så jävla trött på att vara snäll rent ut sagt.
Snäll.
Vilken jävla överskattad grej egentligen.
Snäll.
Som kor då eller?
De är ju snääälla..
Fy fan säger jag bara.
Jag är så trött på det.
Jag fixar, jag donar, jag tycker om, jag tar hand om och i slutändan får man så himla lite.
Jag blir trampad på, tagen för given, utnyttjad.
Och så sitter jag med dåligt samvete för att jag inte är tillräckligt snäll.
Jag önskar att jag vore bättre på ego-tänk.
Att jag satte mig själv först ibland, att jag var "elak" och sa nej ibland.
Men nope..
Jag är snäll. Mild. Försiktig. Hänsynsfull. Rar. En riktigt söt lite tant. Vid 26.
När jag i själva verket borde vara högljudd, krävande, ambitiös, pushig och utmanande.
För snäll tar mig ingenstans.
tisdag 5 juli 2011
Rastlös längtan.
Hur kan det komma sig att jag alltid längtar efter något annat?
När jag är ensam så vill jag inget hellre än att ha ett par armar att luta mig tillbaka i.
Jag vill ha en varm famn att krypa upp i.
Hela jag kan längta och önska så intensivt att varenda nerv i min kropp vibrerar.
När jag har en varm famn och par mjuka läppar att kyssa så vill jag inget hellre än att gå där ifrån.
Då vill jag bort.
Då vill jag bryta av armarna, slita mig loss och bara springa.
När det är sommar längtar jag efter höst, och när hösten väl kommer så sörjer jag att sommaren har flytt. När det är vinter längtar jag efter vår och nygröna löv.
När våren kommer saknar jag vinterns kyla mot mina kinder.
Jag saknar de tider som försvunnit samtidigt som jag knappt kan bärga mig till jag får springa framåt snabbare än jag någonsin sprungit.
Jag trivs i min trygghet, men väntar rastlöst på äventyr.
Äventyren skrämmer mig och då längtar jag tillbaka till min trygghet.
Varför ska denna rastlöshet bo i mig, varför ska denna längtan efter flykt vara så stark?
Jag fattar inte.
Den där listan.
Jag har suttit en del på sistone och försökt formulera ihop denna mytiska lista jag har.
Den är en aning flytande, kanske inte så precis som man skulle kunna önska, men att den är lös är kanske en fördel också?
1# Jag vill ha en man med mål i livet. Vare sig detta mål är att hitta sin egen lilla lycka eller lyckas göra 250 situps på en gång. Spelar ingen roll. Mål är bra. Själv är jag dålig på att sätta upp mål för mig själv, jag glider mest.
2# Lång (längre än mig). Det borde inte vara viktigt. Det är egentligen inte viktigt, men det känns ändå relevant?! Det är ett inlärt mönster som jag finner svårt att bryta. Men jag har brutit det förr och utesluter inte att jag kommer att göra det igen.
3# Kunna vara social utan problem. Utan att ha det som sin främsta drivkraft i livet. Ingen man som definierar sig själv genom hur andra ser honom tack. det där får jag nog med hemma när jag oroar mig för vad andra ska tycka om mig.
4# Acceptera min tro (behöver inte dela den, inte ens gilla den. Fast det underlättar, gillandet alltså). Försök mao inte övertyga mig om att gud inte finns. Det är onödigt, det är uttråkande och framför allt är det ganska så jäkla irriterande i längden.
5# Stabilitet. Snälla du man som ger dig i kast med mig och min förvirring. Var inte en man som flummar runt, var inte en man som leker med andra människors känslor. Var en man. En man som står för det du tycker, som lever som du lär och som inte skäms för att tycka om någon. Inga ursäkter. Var en man som vill ha något allvarligt, som inte planerar att fly landet om "ett par månader".. Det klingar liksom illa i mina öron.
6# Humor! Måste ju ha humor. Gärna lite mörk, sarkastisk, tramsig och flamsig.
7#Vara kultur-medveten. Dvs kunna läsa en bok som inte är en svensk deckare, kunna titta på en film som inte är Hollywood och lyssna på musik som inte är populär på radio. Med andra ord uppskatta kultur som inte är av det populära slaget. Du får gärna ha författare som du nördar in på, du får gärna nörda. Punkt.
8#Vara kreativ, och om inte kreativ vara förstående för min kreativitet och det utrymme den faktiskt kräver. Så snälla.. skriv. Måla. Sjung. Spela. Lev ut lite. Om du så målar hamstrar lila och tvingar dem att hoppa över små hinder som ett inslag i debatten om mänsklighetens vara och icke vara, jag bryr mig inte. Det är åtminstone någon form av kreativt utlopp.
9# Smart. Intelligent. Brains! Måste ha brains. Nu låter ju jag som en jäkla zombie. Och jag vet att man inte ska vara nedvärderande mot folk, sig själv eller hårfärger men ibland är jag precis så jäkla blond som jag verkar. Det är mycket jag inte fattar, det är mycket jag aldrig kommer att fatta. Men jag kommer att försöka förstå. Och om du man med hjärna kommer i min väg, prata inte babyspråk när jag inte förstår. Spela inte överlägsen. För det är svårt nog att fråga ändå, det är svårt nog att visa att man inte hänger med utan nedlåtande kommentarer. Att negga funkar verkligen inte på mig!
10# Inte melankoliskt lagd. Eller åtminstone inte fullt så dystert lagd som jag.
Och om denna man finns så ska han veta att i gengäld kommer jag;
Laga mat, klia på ryggen. lyssna, prata, skratta, ta långa promenader, dansa vilt i köket, dricka vin en tisdag, ringa överlycklig för jag har hittat ny färg att leka med.
Jag kommer att ligga skavföttes med dig och läsa, och du dessutom är nyfiken på vad jag läser kan jag läsa stycken högt.
Vi kan duscha ihop.
Jag kan baka kakor när din familj ska hälsa på.
Jag kommer att skriva om dig ibland, drömma om dig när jag har tråkigt på jobbet, presentera dig för mina vänner, hälsa på dina.
Jag kan drömma ihop resor, vi kan gå ut och dansa.
Sova under bar himmel? Inga problem.
Jag kan till och med diska och städa om tvånget finnes.. men jag hatar.. verkligen hatar att tvätta!
Du får mao ganska mycket tillbaka :)
Den är en aning flytande, kanske inte så precis som man skulle kunna önska, men att den är lös är kanske en fördel också?
1# Jag vill ha en man med mål i livet. Vare sig detta mål är att hitta sin egen lilla lycka eller lyckas göra 250 situps på en gång. Spelar ingen roll. Mål är bra. Själv är jag dålig på att sätta upp mål för mig själv, jag glider mest.
2# Lång (längre än mig). Det borde inte vara viktigt. Det är egentligen inte viktigt, men det känns ändå relevant?! Det är ett inlärt mönster som jag finner svårt att bryta. Men jag har brutit det förr och utesluter inte att jag kommer att göra det igen.
3# Kunna vara social utan problem. Utan att ha det som sin främsta drivkraft i livet. Ingen man som definierar sig själv genom hur andra ser honom tack. det där får jag nog med hemma när jag oroar mig för vad andra ska tycka om mig.
4# Acceptera min tro (behöver inte dela den, inte ens gilla den. Fast det underlättar, gillandet alltså). Försök mao inte övertyga mig om att gud inte finns. Det är onödigt, det är uttråkande och framför allt är det ganska så jäkla irriterande i längden.
5# Stabilitet. Snälla du man som ger dig i kast med mig och min förvirring. Var inte en man som flummar runt, var inte en man som leker med andra människors känslor. Var en man. En man som står för det du tycker, som lever som du lär och som inte skäms för att tycka om någon. Inga ursäkter. Var en man som vill ha något allvarligt, som inte planerar att fly landet om "ett par månader".. Det klingar liksom illa i mina öron.
6# Humor! Måste ju ha humor. Gärna lite mörk, sarkastisk, tramsig och flamsig.
7#Vara kultur-medveten. Dvs kunna läsa en bok som inte är en svensk deckare, kunna titta på en film som inte är Hollywood och lyssna på musik som inte är populär på radio. Med andra ord uppskatta kultur som inte är av det populära slaget. Du får gärna ha författare som du nördar in på, du får gärna nörda. Punkt.
8#Vara kreativ, och om inte kreativ vara förstående för min kreativitet och det utrymme den faktiskt kräver. Så snälla.. skriv. Måla. Sjung. Spela. Lev ut lite. Om du så målar hamstrar lila och tvingar dem att hoppa över små hinder som ett inslag i debatten om mänsklighetens vara och icke vara, jag bryr mig inte. Det är åtminstone någon form av kreativt utlopp.
9# Smart. Intelligent. Brains! Måste ha brains. Nu låter ju jag som en jäkla zombie. Och jag vet att man inte ska vara nedvärderande mot folk, sig själv eller hårfärger men ibland är jag precis så jäkla blond som jag verkar. Det är mycket jag inte fattar, det är mycket jag aldrig kommer att fatta. Men jag kommer att försöka förstå. Och om du man med hjärna kommer i min väg, prata inte babyspråk när jag inte förstår. Spela inte överlägsen. För det är svårt nog att fråga ändå, det är svårt nog att visa att man inte hänger med utan nedlåtande kommentarer. Att negga funkar verkligen inte på mig!
10# Inte melankoliskt lagd. Eller åtminstone inte fullt så dystert lagd som jag.
Och om denna man finns så ska han veta att i gengäld kommer jag;
Laga mat, klia på ryggen. lyssna, prata, skratta, ta långa promenader, dansa vilt i köket, dricka vin en tisdag, ringa överlycklig för jag har hittat ny färg att leka med.
Jag kommer att ligga skavföttes med dig och läsa, och du dessutom är nyfiken på vad jag läser kan jag läsa stycken högt.
Vi kan duscha ihop.
Jag kan baka kakor när din familj ska hälsa på.
Jag kommer att skriva om dig ibland, drömma om dig när jag har tråkigt på jobbet, presentera dig för mina vänner, hälsa på dina.
Jag kan drömma ihop resor, vi kan gå ut och dansa.
Sova under bar himmel? Inga problem.
Jag kan till och med diska och städa om tvånget finnes.. men jag hatar.. verkligen hatar att tvätta!
Du får mao ganska mycket tillbaka :)
Jobba jobba.
Morgonen kommer så snabbt när det är sommar.
Som om natten inte ens fanns.
Som om man bara slöt ögonen i en sekund för att solen skulle hitta upp igen.
Var i säng vid midnatt och nu är jag uppe igen, redo för att gå och jobba.
Och jobbas ska det.
7.30- 16.00. 6 dagar i sträck.
Mycket jobb.
Som om natten inte ens fanns.
Som om man bara slöt ögonen i en sekund för att solen skulle hitta upp igen.
Var i säng vid midnatt och nu är jag uppe igen, redo för att gå och jobba.
Och jobbas ska det.
7.30- 16.00. 6 dagar i sträck.
Mycket jobb.
måndag 4 juli 2011
Relationer part two.
Det här med relationer.
Det är ju ganska svårt. Knepigt.
Jag har funderat på det där med vad som är rätt och fel, i en relation, hos en annan människa och hos mig.
Jag tillhör ju en generation som är van vid att det alltid finns något bättre. En bättre kamera, en bättre tv, en bekvämare säng och bättre/ snyggare kläder.
Kan det vara så att vi behandlar våra relationer på samma sätt?
När en relation blir obekväm så byter vi bort, när vi snubblar över någon som är "bättre" så byter vi upp.
Vi hittar små fel hos den person som vi har en relation med och de felen ger oss en anledning att gå. Men är det så att felet faktiskt finns hos den andra parten snarare än hos själva?
Att vi gör små defekter hos andra till oöverstigliga hinder för att deras små skavanker belyser större fel hos oss själva?
Kan det vara så att vi lever kvar i en romantisk föreställning om att vår andra part så fint kallad "vår bättre hälft" måste göra oss till bättre människor, lyckligare människor.
Och när den personen inte förvandlar oss inifrån så står vi och undrar när denna magiska omvandling ska ske.
En omvandlig som inte kommer att ske dessutom.
För i en relation så är jag ju fortfarande jag.
Jag är fortfarande slarvig, rastlös, fnittrig, disträ och sarkastisk.
det finns ju ingen man i världen som kan ändra på de sakerna.
Likaväl har jag alltid hoppats att det skulle komma en relation som tog mig ur min arga lilla puppa och förvandlade mig till en lycklig fjäril.
Och när det inte har hänt så har jag letat fram fel hos honom, han är för kort, för tråkig, för vild, för sorgsen, för annorlunda, för normal, för.. för.. för mänsklig? Precis som jag.
Så kan det vara så att felet ligger hos mig och andra i min generation som väntar oss för mycket av väldigt lite.
Vi gör något större än det måste vara.
Vi gör en livstid av en sekund, en höna av en fjäder.
När vi snarare borde ta varandra för vad vi är.
Människor med brister, med mänskligheten programmerad i våra system.
Och kanske, så kan vi då faktiskt hamna i en relation med andra som inte innebär en själlös flykt från oss själva.
Det är ju ganska svårt. Knepigt.
Jag har funderat på det där med vad som är rätt och fel, i en relation, hos en annan människa och hos mig.
Jag tillhör ju en generation som är van vid att det alltid finns något bättre. En bättre kamera, en bättre tv, en bekvämare säng och bättre/ snyggare kläder.
Kan det vara så att vi behandlar våra relationer på samma sätt?
När en relation blir obekväm så byter vi bort, när vi snubblar över någon som är "bättre" så byter vi upp.
Vi hittar små fel hos den person som vi har en relation med och de felen ger oss en anledning att gå. Men är det så att felet faktiskt finns hos den andra parten snarare än hos själva?
Att vi gör små defekter hos andra till oöverstigliga hinder för att deras små skavanker belyser större fel hos oss själva?
Kan det vara så att vi lever kvar i en romantisk föreställning om att vår andra part så fint kallad "vår bättre hälft" måste göra oss till bättre människor, lyckligare människor.
Och när den personen inte förvandlar oss inifrån så står vi och undrar när denna magiska omvandling ska ske.
En omvandlig som inte kommer att ske dessutom.
För i en relation så är jag ju fortfarande jag.
Jag är fortfarande slarvig, rastlös, fnittrig, disträ och sarkastisk.
det finns ju ingen man i världen som kan ändra på de sakerna.
Likaväl har jag alltid hoppats att det skulle komma en relation som tog mig ur min arga lilla puppa och förvandlade mig till en lycklig fjäril.
Och när det inte har hänt så har jag letat fram fel hos honom, han är för kort, för tråkig, för vild, för sorgsen, för annorlunda, för normal, för.. för.. för mänsklig? Precis som jag.
Så kan det vara så att felet ligger hos mig och andra i min generation som väntar oss för mycket av väldigt lite.
Vi gör något större än det måste vara.
Vi gör en livstid av en sekund, en höna av en fjäder.
När vi snarare borde ta varandra för vad vi är.
Människor med brister, med mänskligheten programmerad i våra system.
Och kanske, så kan vi då faktiskt hamna i en relation med andra som inte innebär en själlös flykt från oss själva.
söndag 3 juli 2011
Dying is.
Saker jag gör när jag är uttråkad en söndag.
1. Bakar saker.
2. Äter det jag bakar.
3. Försöker läsa, oftast är jag så uttråkad att jag inte ens kan fokusera på texten.
4. Leker med smink.
5. leker död/ döende på mitt sovrumsgolv.
6. Dricker vin med Ankan.
Japp..
Det var allt jag möjligen kan tänkas göra en söndag som den här.
Minus bakningen och inmundigandet av tidigare nämnda icke-existerande bakverk.
Adios!
lördag 2 juli 2011
Ghost-Here comes the sun
Fan dig!!
Nu har du lyckats plantera in den här låten i min hjärna! Den kommer att sitta permanent placerad innanför mitt skallben. Men gudars vad skön den är!
Nu.. Kaffe!
Nu har du lyckats plantera in den här låten i min hjärna! Den kommer att sitta permanent placerad innanför mitt skallben. Men gudars vad skön den är!
Nu.. Kaffe!
fredag 1 juli 2011
Helg!
Nu håller jag helg!
Jag har hällt upp ett glas vin, lutat mig tillbaka och jag planerar inte att röra mig runt mer än nödvändigt. Jag tänker ta mig igenom kvällen med minimal ansträngning, funderar på att plantera mig i mysbyxorna och inte kliva ur dem förrän måndag kväll ungefär.
Nu ska jag bara vänta in mitt sällskap också så är kvällen komplett.
Nu jäklar är det helg!
Jag har hällt upp ett glas vin, lutat mig tillbaka och jag planerar inte att röra mig runt mer än nödvändigt. Jag tänker ta mig igenom kvällen med minimal ansträngning, funderar på att plantera mig i mysbyxorna och inte kliva ur dem förrän måndag kväll ungefär.
Nu ska jag bara vänta in mitt sällskap också så är kvällen komplett.
Nu jäklar är det helg!
G'morrn.
Morgon.
Trött.
Lång dag framför mig och alldeles för lite energi.
Också finns det ju ett styng av saknad/längtan.
Där finns ett tramsigt skratt som jag gärna hade hört just nu.
Som piggar upp och värmer.
Men nej..
Här sitter jag, trött, förvirrad och energi-berövad.
Men dagen ska gå ändå.
För snart är det helg, och det.. Det är en mäkta uppiggande tanke!
Tjing-tjing.
Trött.
Lång dag framför mig och alldeles för lite energi.
Också finns det ju ett styng av saknad/längtan.
Där finns ett tramsigt skratt som jag gärna hade hört just nu.
Som piggar upp och värmer.
Men nej..
Här sitter jag, trött, förvirrad och energi-berövad.
Men dagen ska gå ändå.
För snart är det helg, och det.. Det är en mäkta uppiggande tanke!
Tjing-tjing.
onsdag 29 juni 2011
Angående dejting och kemi.
Jag har letat mig fram till husets svalaste plats i hopp om att finna lite kvällsro och lite mer svängrum för tankarna.
Jag sitter och funderar över det här med nätdejting, vad det egentligen är som ger "effekt".
I verkliga livet märker man oftast om det finns en gnista ganska snabbt, om det finns flyt i konversationen och om utsidan är något man känner sig dragen till.
Side-note; Ja. Jag säger att utsidan är ganska viktig, så lev med det.
På internet har man bara sina ord att förlita sig på. Det du väljer att skriva och den form du väljer att presentera det i blir din spegling av personlighet.
Ett första intryck där blir den grund man får stå på.
Men man kan ju läsa en välskriven presentation av en relativt attraktiv människa och ändå inte få en uppfattning om vad den personen handlar om. Sen kan man läsa en nästan identisk presentation och få en riktigt bra uppfattning.
Vad är det egentligen som gör skillnaden?
Vad är det i slutändan som bygger ett genuint intresse online?
Jag har varit ute i nätdejting-svängen ett varv ganska nyligen och insett att ganska lite gör en ganska stor skillnad för mig.
Man 1: En man jag pratade med var ganska nära allt som stod på min lista (Ja. Jag har en lista, baserad på gott och ont från ex-pojkvänner). Han var stabil, trevlig, intelligent, bra jobb, redo för ett seriöst förhållande och med tydliga planer och mål i livet. Mailkonversationerna var givande, han visade ett genuint intresse för mig och det jag gör, vi kunde dela skämt och diskutera saker. Men.. Det var/är något med den mannen som inte känns helt rätt. Han hade en välskriven presentation som fångade mitt intresse, ett förlåtande utseende och ändå lyckades inte mitt intresse vakna till liv. Han var och förblev ett tidsfördriv. Varför?
Man 2: Sjukt vacker, trevlig, äventyrlig, tände en gnista i mig ganska snabbt men som jag noterade så slocknade gnistan innan vi ens fått till stånd en riktig dejt. Detta trots att ett intresse fanns. han hade en informativ presentation, en bra bild och en fantastisk rättstavningsförmåga (något jag värderar högt!) och ändå.. Inget!? Varför?
Man 3: En man som befinner sig ganska långt ut på kanten, som är relativt långt borta från det jag trodde att jag letade efter. Men som trots knapphändig presentation (4 ord) skrev intressanta (om än korta mail), som på bild inte var min "typ" ändå lyckades fånga tillräckligt av mitt intresse för att en kaffe skulle bli aktuellt. Efter en kaffe kunde jag konstatera att han troligen var precis så långt ifrån min ideala kultur-slyna till man som jag misstänkte men att det verkligen fanns en viss kemi. Just då kändes inte min lista som en viktig detalj. Hur kan det komma sig?
Vad är det som gör skillnaden?
Kan man uppleva "kemi" online?
Jag sitter och funderar över det här med nätdejting, vad det egentligen är som ger "effekt".
I verkliga livet märker man oftast om det finns en gnista ganska snabbt, om det finns flyt i konversationen och om utsidan är något man känner sig dragen till.
Side-note; Ja. Jag säger att utsidan är ganska viktig, så lev med det.
På internet har man bara sina ord att förlita sig på. Det du väljer att skriva och den form du väljer att presentera det i blir din spegling av personlighet.
Ett första intryck där blir den grund man får stå på.
Men man kan ju läsa en välskriven presentation av en relativt attraktiv människa och ändå inte få en uppfattning om vad den personen handlar om. Sen kan man läsa en nästan identisk presentation och få en riktigt bra uppfattning.
Vad är det egentligen som gör skillnaden?
Vad är det i slutändan som bygger ett genuint intresse online?
Jag har varit ute i nätdejting-svängen ett varv ganska nyligen och insett att ganska lite gör en ganska stor skillnad för mig.
Man 1: En man jag pratade med var ganska nära allt som stod på min lista (Ja. Jag har en lista, baserad på gott och ont från ex-pojkvänner). Han var stabil, trevlig, intelligent, bra jobb, redo för ett seriöst förhållande och med tydliga planer och mål i livet. Mailkonversationerna var givande, han visade ett genuint intresse för mig och det jag gör, vi kunde dela skämt och diskutera saker. Men.. Det var/är något med den mannen som inte känns helt rätt. Han hade en välskriven presentation som fångade mitt intresse, ett förlåtande utseende och ändå lyckades inte mitt intresse vakna till liv. Han var och förblev ett tidsfördriv. Varför?
Man 2: Sjukt vacker, trevlig, äventyrlig, tände en gnista i mig ganska snabbt men som jag noterade så slocknade gnistan innan vi ens fått till stånd en riktig dejt. Detta trots att ett intresse fanns. han hade en informativ presentation, en bra bild och en fantastisk rättstavningsförmåga (något jag värderar högt!) och ändå.. Inget!? Varför?
Man 3: En man som befinner sig ganska långt ut på kanten, som är relativt långt borta från det jag trodde att jag letade efter. Men som trots knapphändig presentation (4 ord) skrev intressanta (om än korta mail), som på bild inte var min "typ" ändå lyckades fånga tillräckligt av mitt intresse för att en kaffe skulle bli aktuellt. Efter en kaffe kunde jag konstatera att han troligen var precis så långt ifrån min ideala kultur-slyna till man som jag misstänkte men att det verkligen fanns en viss kemi. Just då kändes inte min lista som en viktig detalj. Hur kan det komma sig?
Vad är det som gör skillnaden?
Kan man uppleva "kemi" online?
Balkonghäng.
Jag gömmer mig hos Ankan en stund, och väntar på att hennes golv ska ha rätt nivå av rent så att vi kan gå och bada. Det ska bli förbenat skönt att simma av sig lite, dyka ner under vattnet och ignorera verklighetens närvaro en stund.
Hade jag fått bestämma hade jag utvecklat gälar och levt under vatten.
Det är så rogivande.
Det händer att jag spolar upp ett bad, sänker ner mig i vattnet så att bara munnen och näsan sticker upp och ligger där tills vattnet blir kallt.
Husets ljud blir poesi och musik när man bara hör dränkta ekon av det och mina tankar skingras en stund.
Det händer ju alltför ofta att jag blir en aning melankolisk och då får man ju ta till de knep man har för att lyfta sig själv igen.
Dock blir jag inte melankolisk och dyster så ofta som jag har varit en gång i tiden.
Numera ser jag värdet i även de känslorna. Även det dystra kan man skapa vacker konst av så länge man inte låter det ta över.
För mig är det lättare att skapa ur sorg och medlidande än det är att skapa ur glädje och lycka.
Och det är ok, så länge jag inte lever för endast de utloppen.
Just nu dock är jag lycklig, jag mår väldigt bra och inget ska få sänka det.
Jag trivs med den plats som jag befinner mig på och så ska det förbli.
Nu ska jag dra på mig skorna och gå ut i solen.
Adios!
Hade jag fått bestämma hade jag utvecklat gälar och levt under vatten.
Det är så rogivande.
Det händer att jag spolar upp ett bad, sänker ner mig i vattnet så att bara munnen och näsan sticker upp och ligger där tills vattnet blir kallt.
Husets ljud blir poesi och musik när man bara hör dränkta ekon av det och mina tankar skingras en stund.
Det händer ju alltför ofta att jag blir en aning melankolisk och då får man ju ta till de knep man har för att lyfta sig själv igen.
Dock blir jag inte melankolisk och dyster så ofta som jag har varit en gång i tiden.
Numera ser jag värdet i även de känslorna. Även det dystra kan man skapa vacker konst av så länge man inte låter det ta över.
För mig är det lättare att skapa ur sorg och medlidande än det är att skapa ur glädje och lycka.
Och det är ok, så länge jag inte lever för endast de utloppen.
Just nu dock är jag lycklig, jag mår väldigt bra och inget ska få sänka det.
Jag trivs med den plats som jag befinner mig på och så ska det förbli.
Nu ska jag dra på mig skorna och gå ut i solen.
Adios!
måndag 27 juni 2011
Helgen.
Det har varit en sannerligen mixad helg.
Det var helt underbart att komma upp till Hr. och Fru D i fredags.
Glädjen på deras ansikten var helt obeskrivlig.
Fru D sken upp som en sol.
Herr D delade frikostigt ut kramar.
Ljuvligt.
Det blev massa god mat som Fru D´s fader hade tillagat till perfektion. Det var länge sen jag gick ifrån ett bord så mätt, och så glad.
Lördagen gick i en aning dystrare toner, fick besked som var tunga att bära men som likväl är den del av livet.
Skulle egentligen åkt raka vägen hem så när som på en dejt, men jag behagade gömma mig i hemtrakterna ett tag istället.
Jag behövde komma ifrån och när någon erbjuder mig chansen att gömma mig någonstans där det är tyst på natten, där det finns kattungar och gott om samtalsämnen rörande livet och döden.. well.. jag nappar.
Jag åkte dit på lördag kväll och blev kvar till lunchtid idag. Kom hem lite brunare, lite muntrare och lite mer avslappnad.
Lite mer redo för att tänka på de sorgliga sakerna.
Men trots sorgliga stunder, arga miner, och stundvis vädermässig kyla så har det varit en bra helg.
Så tack.
Herr och Fru D - Tack.
N.I. (du vet vem du är om du snubblar på detta) - Tack. Du gjorde mig lite lugnare, lite gladare och snäppet mindre rädd.
Det var helt underbart att komma upp till Hr. och Fru D i fredags.
Glädjen på deras ansikten var helt obeskrivlig.
Fru D sken upp som en sol.
Herr D delade frikostigt ut kramar.
Ljuvligt.
Det blev massa god mat som Fru D´s fader hade tillagat till perfektion. Det var länge sen jag gick ifrån ett bord så mätt, och så glad.
Lördagen gick i en aning dystrare toner, fick besked som var tunga att bära men som likväl är den del av livet.
Skulle egentligen åkt raka vägen hem så när som på en dejt, men jag behagade gömma mig i hemtrakterna ett tag istället.
Jag behövde komma ifrån och när någon erbjuder mig chansen att gömma mig någonstans där det är tyst på natten, där det finns kattungar och gott om samtalsämnen rörande livet och döden.. well.. jag nappar.
Jag åkte dit på lördag kväll och blev kvar till lunchtid idag. Kom hem lite brunare, lite muntrare och lite mer avslappnad.
Lite mer redo för att tänka på de sorgliga sakerna.
Men trots sorgliga stunder, arga miner, och stundvis vädermässig kyla så har det varit en bra helg.
Så tack.
Herr och Fru D - Tack.
N.I. (du vet vem du är om du snubblar på detta) - Tack. Du gjorde mig lite lugnare, lite gladare och snäppet mindre rädd.
torsdag 23 juni 2011
Dagen innan.
Idag ska det springas på stan med Ankan och lill-pojken. Det ska ätas sushi med Kombon och *åhåhå* Jag ska dricka kaffe med en man!
Ohyes.
Ni hörde rätt, kaffe med en man, som jag inte känner med syftet att lära känna.
En dejt.
Galet.
Jag försöker just nu se till att jag inte tappar förståndet medan jag väntar. Det hade varit lite synd om jag hade blivit galen lagom till en dejt.
Iofs.. så har jag hört att man inte kan bli något man redan är.
Så jag kanske skulle tappa bort min mentala hälsa. Det borde ju rimligen leda till en något intressant stund!
Så jag oroar mig och längtar.
Imorgon efter ett par timmars jobb så ska jag sätta mig på ett tåg och åka upp till Herr och Fru D. Yay! Jag längtar mig blå!
Ohyes.
Ni hörde rätt, kaffe med en man, som jag inte känner med syftet att lära känna.
En dejt.
Galet.
Jag försöker just nu se till att jag inte tappar förståndet medan jag väntar. Det hade varit lite synd om jag hade blivit galen lagom till en dejt.
Iofs.. så har jag hört att man inte kan bli något man redan är.
Så jag kanske skulle tappa bort min mentala hälsa. Det borde ju rimligen leda till en något intressant stund!
Så jag oroar mig och längtar.
Imorgon efter ett par timmars jobb så ska jag sätta mig på ett tåg och åka upp till Herr och Fru D. Yay! Jag längtar mig blå!
tisdag 21 juni 2011
Cat Power - Metal heart.
Ungefär så här kändes min natt.
Jättekonstigt.
Lite gråtmilt.
Men jag sov, hela natten som ett barn.
Jag vaknade flera gånger och somnade sakta om.
Så idag är jag något av känslomässig zombie.
Jag måste ha mer kaffe, seriöst.
måndag 20 juni 2011
Btw.
Funderar skarpt på att bli mycket blondare än jag är. Typ askblont med lite gyllene inslag.
Några tankar?
Några tankar?
Dagens.
Idag har jag spenderat större delen av dagen med att lyssna på regnet.
Jag har tittat på allt det gråa, och studerat regnets bäckar på fönsterrutan.
Satt nästan en timme på balkongen idag och bara kände dofterna. Doften av pelargonerna, citronmelissen och tomaterna.
Jag satt där och mentalskissade på min höstgarderob.
Ja jag vet. Tidigt. Men sommar-rean har börjat och jag tänkte vara ute i god tid för en gångs skull.
Så jag mentalskissar och drömmer om alla plagg jag skulle vilja skapa men som mina kunskaper inte räcker till för. Och är det inte kunskaperna som brister så är det tålamodet.
Jag har i alla fall börjat alterera min höstkappa.
Den börjar få vissa arkitektoniska tendenser med lite inspiration från viktorianska eran och förfallna ruiner. Jag skrev nästan rutiner.
Ja, mina plagg har tydliga tecken på förfallna rutiner med inslag av Snook anno 2006.
Jag har lite material jag ska få tag på, samt de perfekta knapparna så kan den nog bli ganska häftig.
Men det återstår ju att se.
Imorgon är det jobb, som vanligt.
Hela dagen. Men det stör inte nämnvärt egentligen.
Jag har i alla fall ett jobb även om det ibland är sjukt frestande att bara säga upp sig och sticka någon annanstans. Utan att veta om marken bär eller brister!
Kamera – At Work
Jag har tittat på allt det gråa, och studerat regnets bäckar på fönsterrutan.
Satt nästan en timme på balkongen idag och bara kände dofterna. Doften av pelargonerna, citronmelissen och tomaterna.
Jag satt där och mentalskissade på min höstgarderob.
Ja jag vet. Tidigt. Men sommar-rean har börjat och jag tänkte vara ute i god tid för en gångs skull.
Så jag mentalskissar och drömmer om alla plagg jag skulle vilja skapa men som mina kunskaper inte räcker till för. Och är det inte kunskaperna som brister så är det tålamodet.
Jag har i alla fall börjat alterera min höstkappa.
Den börjar få vissa arkitektoniska tendenser med lite inspiration från viktorianska eran och förfallna ruiner. Jag skrev nästan rutiner.
Ja, mina plagg har tydliga tecken på förfallna rutiner med inslag av Snook anno 2006.
Jag har lite material jag ska få tag på, samt de perfekta knapparna så kan den nog bli ganska häftig.
Men det återstår ju att se.
Imorgon är det jobb, som vanligt.
Hela dagen. Men det stör inte nämnvärt egentligen.
Jag har i alla fall ett jobb även om det ibland är sjukt frestande att bara säga upp sig och sticka någon annanstans. Utan att veta om marken bär eller brister!
Kamera – At Work
Movits! - Skjut mig i Huvet
Skamligt bra!
Skamligt snygga pojkar!
Min lycka är gjord, de kommer till Krstd i sommar och jag kan knappt bärga mig!
Jag kommer att dansa mig trött, studsa runt och bara njuta av att jag lever!
Jag kan verkligen inte bärga mig!
Det var dessutom på tiden att saxofonen fick komma tillbaka på ett statusfyllt sätt.. För saxofon är väl aldrig så nice som det är i swingmusik :)
Snart! Snart! Snart!
lördag 18 juni 2011
Ah.
Jag har funnit magin som får mig att bli förälskad var femte minut.
Jag har funnit känslan som bankar och bultar i kroppen som försöker bryta sig ut.
Jag har hittat implosionen.
Jag har hittat explosionen.
Jag har hittat texten som får mig att vilja kasta mig utför stup, som får mig att vilja våga.
Jag har hittat magin.
Jag har hittat rösten, ljuden och sammansättningen som bara får mig att önska att jag kunde sätta mig på cykeln och bara cykla till jag inte kan cykla mer.
Låten som fick mina tårar att rinna för att det var så bekant att jag blev rädd och ville fly.
Men herre min skapare..
Det är tamejfan fantastiskt.
Sex. Lust. Rädsla. Ångest.
Allt på en gång.
Och jag täcks av gåshud och tårna krullar sig.
Gryningspyromanen
Och om inte det skulle funka för er, dra igång detta och njut!
Debut
Det är tamajfan lika jävla läckert.
Dessa pojkar = Sex!!
Jag har funnit känslan som bankar och bultar i kroppen som försöker bryta sig ut.
Jag har hittat implosionen.
Jag har hittat explosionen.
Jag har hittat texten som får mig att vilja kasta mig utför stup, som får mig att vilja våga.
Jag har hittat magin.
Jag har hittat rösten, ljuden och sammansättningen som bara får mig att önska att jag kunde sätta mig på cykeln och bara cykla till jag inte kan cykla mer.
Låten som fick mina tårar att rinna för att det var så bekant att jag blev rädd och ville fly.
Men herre min skapare..
Det är tamejfan fantastiskt.
Sex. Lust. Rädsla. Ångest.
Allt på en gång.
Och jag täcks av gåshud och tårna krullar sig.
Gryningspyromanen
Och om inte det skulle funka för er, dra igång detta och njut!
Debut
Det är tamajfan lika jävla läckert.
Dessa pojkar = Sex!!
tisdag 14 juni 2011
Beslut II.
I natt har jag skissat bort min skam, stoppat undan den i en mental ryggsäck som jag ska dumpa när jag är ute och springer ikväll.
Fan.. Jag har egentligen inget att skämmas för, för vem har inte gjort något dumt?
Vem har inte sagt något de inte skulle ha sagt?
Vem har inte genomlidit den våndan?
Det finns större problem i världen, och jag har bestämt mig för att detta inte ska vara mitt problem alls.
Så deal people!
Om jag är lite otrevlig ibland är det bara för att jag konstant böjer mig för andras känslor och nycker och det blir för mycket ibland.
Så detta är jag som stampar foten i golvet och säger stopp!
Så det så!
Och jag är inne på Dag 3 i min nya rökfrihet. Jag syndade 2 cigg i lördags och mådde ärligt sjukt illa, så det var nog en bra idé att ta det i samband med alkohol som redan mjukat upp illamående-genen.
Om man ska vara så ärlig, så spydde jag som en jävla gris. Och det.. Var inte trevligt alls! Så ingen rökning för mig!
Fan.. Jag har egentligen inget att skämmas för, för vem har inte gjort något dumt?
Vem har inte sagt något de inte skulle ha sagt?
Vem har inte genomlidit den våndan?
Det finns större problem i världen, och jag har bestämt mig för att detta inte ska vara mitt problem alls.
Så deal people!
Om jag är lite otrevlig ibland är det bara för att jag konstant böjer mig för andras känslor och nycker och det blir för mycket ibland.
Så detta är jag som stampar foten i golvet och säger stopp!
Så det så!
Och jag är inne på Dag 3 i min nya rökfrihet. Jag syndade 2 cigg i lördags och mådde ärligt sjukt illa, så det var nog en bra idé att ta det i samband med alkohol som redan mjukat upp illamående-genen.
Om man ska vara så ärlig, så spydde jag som en jävla gris. Och det.. Var inte trevligt alls! Så ingen rökning för mig!
måndag 13 juni 2011
Skammen som bränner.
Åh gud.
Den känslomässiga baksmällan sitter i än. Hårt.
Idag bränner skammen värre än träningsvärken jag konstant går runt med.
Och herre min skapare vad det bränner.
Jag betedde mig som ett as, verkligen.
Ett as.
Och jag skäms över de delar jag kommer ihåg, men det mesta är försänkt i någon form av tacksamt tyst och blind dimma.
Men jag hoppas att de mörka delarna inte är lika vidriga att komma ihåg som de andra delarna.
För att minnas den kvällen är redan pest.
Måtte jag inte behöva jobba i de delarna av området idag, för jag kommer inte kunna titta på Honom utan att bli gråtfärdig av skam och well..
Det är svårt att sköta sitt jobb då..
Jag tror att jag precis kom ett steg närmre att bli så gott som absolutist.
För jag kan inte hantera spriten längre.
Jag har ingen självkontroll när jag dricker, jag blir en människa jag inte tycker om.
Så det är nog dags att lägga locket på den vanan också, och till det bättre tror jag allt.
Den känslomässiga baksmällan sitter i än. Hårt.
Idag bränner skammen värre än träningsvärken jag konstant går runt med.
Och herre min skapare vad det bränner.
Jag betedde mig som ett as, verkligen.
Ett as.
Och jag skäms över de delar jag kommer ihåg, men det mesta är försänkt i någon form av tacksamt tyst och blind dimma.
Men jag hoppas att de mörka delarna inte är lika vidriga att komma ihåg som de andra delarna.
För att minnas den kvällen är redan pest.
Måtte jag inte behöva jobba i de delarna av området idag, för jag kommer inte kunna titta på Honom utan att bli gråtfärdig av skam och well..
Det är svårt att sköta sitt jobb då..
Jag tror att jag precis kom ett steg närmre att bli så gott som absolutist.
För jag kan inte hantera spriten längre.
Jag har ingen självkontroll när jag dricker, jag blir en människa jag inte tycker om.
Så det är nog dags att lägga locket på den vanan också, och till det bättre tror jag allt.
söndag 12 juni 2011
*Uff*
Ok..
Jag ska dra 2 varianter, så kan ni berätta för mig vilken av dem som är min gårdag/ kväll!
1. Fixade i ordning mig själv, tog bussen med kombon, hoppade av och gick en bit. Kom fram, grattade 30åringen, hälsade på gästerna, kramade gamla vänner, skrattade med nya vänner, drack lagom, rökte inte, promenerade hem i den ljumma kvällen, stötte ihop med en gammal bekant, konverserade artigt, landade hemma och somnade sött.
2. Kastar mig ut ur huset, stressad som faen, fångar en buss med kombon och halvspringer den sista biten. Kastar mig uppför trapporna och ringer upprepade ggr på dörren samtidigt som jag högljutt irriterar mig på ordet kuk. Kuk! seriöst.. ett stympat jävla ord. Löjligt. Ohwell.. In på festen, hälsa på folket, krama gamla vänner, gå igenom de vanliga frågorna, vad gör du nuförtiden? Jasså? Nytt jobb?!
Tömmer cider, efter cider, efter öl, efter vinglas, finner mig själv med ett finurligt och upproriskt leende och en cigg i handen. Röker tidigare nämnda cigg, börjar må illa, vet ej om det är ciggen (japp.. 2 stycken tom!!) eller om det är de löjliga mängder alkohol jag hinkat. Bestämmer mig för att gå hem, stöter ihop med E på vägen hem, dissar honom, dissar hans penis, dissar allt, skvallrar med en annan E, om den första E och den andra E.. (rörigt eller hur?)
Ramlar in hemma, skalar av mig allt och sitter spritt naken vid datorn en stund till jag inser att det är lite dragigt. Går och lägger mig, vaknar 7.15 och mår som ett as.
Gissa!?
Jag ska dra 2 varianter, så kan ni berätta för mig vilken av dem som är min gårdag/ kväll!
1. Fixade i ordning mig själv, tog bussen med kombon, hoppade av och gick en bit. Kom fram, grattade 30åringen, hälsade på gästerna, kramade gamla vänner, skrattade med nya vänner, drack lagom, rökte inte, promenerade hem i den ljumma kvällen, stötte ihop med en gammal bekant, konverserade artigt, landade hemma och somnade sött.
2. Kastar mig ut ur huset, stressad som faen, fångar en buss med kombon och halvspringer den sista biten. Kastar mig uppför trapporna och ringer upprepade ggr på dörren samtidigt som jag högljutt irriterar mig på ordet kuk. Kuk! seriöst.. ett stympat jävla ord. Löjligt. Ohwell.. In på festen, hälsa på folket, krama gamla vänner, gå igenom de vanliga frågorna, vad gör du nuförtiden? Jasså? Nytt jobb?!
Tömmer cider, efter cider, efter öl, efter vinglas, finner mig själv med ett finurligt och upproriskt leende och en cigg i handen. Röker tidigare nämnda cigg, börjar må illa, vet ej om det är ciggen (japp.. 2 stycken tom!!) eller om det är de löjliga mängder alkohol jag hinkat. Bestämmer mig för att gå hem, stöter ihop med E på vägen hem, dissar honom, dissar hans penis, dissar allt, skvallrar med en annan E, om den första E och den andra E.. (rörigt eller hur?)
Ramlar in hemma, skalar av mig allt och sitter spritt naken vid datorn en stund till jag inser att det är lite dragigt. Går och lägger mig, vaknar 7.15 och mår som ett as.
Gissa!?
torsdag 9 juni 2011
Saknad.
Ibland kommer jag på mig själv med att sakna.
Sakna ett skratt, ett leende, en rörelse, en blick, en människa.
Inte så mycket närheten, eller ens det den människan står för.
Snarare gesten som blev dess existens.
Ibland kan jag vänta mig att se det jag saknar.
Se rörelsen fångad i sitt ögonblick, och ibland gör jag det också.
Ser människan i mitt perifera synfält, som en skugga, som ett spöke av det som en gång hänt.
Inte för att människan slutat existera.
Men för att människan slutat finnas i mitt liv, och för mig är ett minne och en skugga
Sakna ett skratt, ett leende, en rörelse, en blick, en människa.
Inte så mycket närheten, eller ens det den människan står för.
Snarare gesten som blev dess existens.
Ibland kan jag vänta mig att se det jag saknar.
Se rörelsen fångad i sitt ögonblick, och ibland gör jag det också.
Ser människan i mitt perifera synfält, som en skugga, som ett spöke av det som en gång hänt.
Inte för att människan slutat existera.
Men för att människan slutat finnas i mitt liv, och för mig är ett minne och en skugga
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)