måndag 28 juni 2010

Min onda...

Nacke!!

Min nacke håller för tillfället på att driva mig till vanvett, jag har haft ont i den sen i fredags, och inte har det blivit bättre heller. Nej då, jag har bara blivit stelare och stelare. De misstänkte hjärnhinneinflammation, nackspärr eller en virusinfektion i nackmuskeln alt. nackkotorna. Trevligt! Eftersom jag kan böja på huvudet så rök hjärnhinneinflammationen (puh!), min sänka var bra så det var inget bakteriellt. Så för tillfället så nöjer de sig med att kalla det allvarlig nackspärr, med den skarpa tillsägelsen att har det inte börjat bli bättre inom några dagar så ska jag komma tillbaka för vidare utredning. Jag har gått hem från vårdcentralen med Diklofenak och Oxascand i handväskan. 1 av den ena sorten och 2 av den andra, ikväll och i morgon bitti. Sen får jag snällt åka till apoteket och hämta fler.

Och nacken den värker än, bultar och bankar och en snabb giljotinering börjar kännas som en allt mer lysande idé.

Nu ska jag knapra lite tabletter och däcka i någon sorts hög i min fåtölj. Godnatt!!

söndag 27 juni 2010

Den långa jakten på lyckan.

Jag tror att vårt mänskliga syfte är att jaga lyckan. Söka förnöjdheten med lykta land och rike runt. Vissa de är nöjda med att stanna i sin barndomsstads trygghet medan vissa de söker sig ut. Men oavsett hur hårt vi försöker så är man aldrig riktigt nöjd, det är alltid något som felar. Då jagar man vidare med förhoppningen att nästa kille, nästa stad, nästa plagg osv. ska vara det som ger en lyckan. Men tänk om den sortens lycka inte går att finna i yttre ting? Tänk om den sortens innerliga lycka vi alla längtar så hårt efter bara finns att finna på insidan??

fredag 25 juni 2010

Insida Vs Utsida.

Ett tankeexperiment;
Tänk på den mest udda/konstiga/fula människa du sett idag, tänk dig sedan att denna person skulle besitta allt du någonsin önskat i den person du vill dela ditt liv med.. Skulle du kunna bortse från utsidan till förmån för insidan?

Jag och några kollegor har diskuterat ganska hetlevrat på jobbet idag. Detta med vad som är viktigast; utsida eller insida. En del av dem hävdade att utsidan inte spelar någon som helst roll. Att insidan betyder allt.

Jag kan inte förneka att insidan är viktig, om inte viktigast. Men.. Det trumfar inte allt. Utan en utsida som skapar attraktion så kommer man aldrig få reda på om denna människa är något för en.
Så fungerar i alla fall jag. Jag skäms inte för att erkänna det men för mig betyder ytan en del, utan ett par vackra ögon som fångar min blick, en snygg rumpa, ett charmigt leende osv så kommer de aldrig att få min uppmärksamhet.
Om inte ytan betyder något hur kan det då komma sig att alla de kollegor jag diskuterade med var tillsammans med någon som de tyckte såg bra ut? Det är utsidan som startar intresset och insidan som får det att stanna kvar.
Om inte ytan betyder något, varför står tidigare nämnda människor och sminkar sig varje morgon? Varför tränar de inför badsäsongen? Varför går de och klipper sig? Varför köper de nya kläder? Inget av det jag nämnt bättrar din insida, om insidan nu är allt läs en bok, gå på museum, engagera dig ideellt, krama en medmänniska. Det bättrar din insida, det andra är bara fåfänga och socialt arv. För om insidan hade varit allt så hade vi inte behövt fixa med utsidan, men så fungerar det ju uppenbarligen inte.

Jag ser yta, sen ser jag personlighet. Om det innebär att jag är fåfäng och ytlig, då är jag väl helt enkelt fåfäng och ytlig.

Midsommar.

Idag är det midsommarafton, och jag sitter och morgonfilosoferar innan det är dags att gå till jobbet. Igår var jag hos sjukgymnasten, och där var en arabisk kvinna. Sjukgymnasten försökte förklara för henne att imorgon (läs: idag) var det midsommar och då var det inte öppet hos dem. Den arabiska kvinnan frågade då; whats midsommar? Vad är midsommar?? Och vet ni vad? Sjukgymnasten kunde inte svara mer än att det är tradition...

Jag och mamma vi tittade på varandra fnissade och försökte sedan själva komma på hur man skulle kunna förklara midsommar..

Här är mitt försök;
Midsommar är en tradition där människor samlas, äter sill och super skallen av sig samtidigt som de förtjusta utbrister; Nu är det verkligen svensk sommar!

Midsommar kan även vara en tradition där barnfamiljerna åker iväg och dansar runt en pinne klädd i blommor.. Barnen och de vuxna hoppar runt kring denna pinne och låtsas att de är grodor...

Men om sanningen ska fram...
Midsommar är en uråldrig kvarlevande fruktbarhetsrit. Vi sticker en midsommarstång (även känd som en stor blomsterklädd fallos) i marken och hoppas på att skörden ska bli bra. Japp...
Vi skuttar glatt omkring och låtsas att vi är grodor kring en stor snopp... När vi sen dansat färdigt så sätter vi oss till bords och äter nypotatis, sur grädde (typ), gräslök och rå inlagd fisk. Väldigt god rå inlagd fisk (speciellt den med senap!)

Personligen är midsommar en av mina favorittraditioner, mycket för att det är en av de högtider vi har under året där vi inte sitter och äter julmat i mängder.

Glad midsommar på er alla, nu ska jag gå till jobbet!

onsdag 23 juni 2010

Syndernas bekännelse.

Jag har jobbat hela dagen. jag har blivit kallad både för smal och tjock/fet slinka! Det är lustigt hur 2 olika människor kan titta på mig och se 2 vitt skilda saker. För i ärlighetens namn så är jag ingetdera. Jag är lagom. Så härligt svenskt, lagom, mittimellan, medel. Sticker inte ut på något håll, undviker ytterligheter.

Jag har varit tjock och fet, när jag var som tyngst stod vågen på 108 kilo blankt. Då tittade jag på mig själv och insåg att om jag fortsatte uppåt så skulle jag må as om ett par år..

Jag har varit nere vid 60 strecket en gång i tiden och då mådde jag också as.

Nu ligger jag på härliga 78 kilo, och stormtrivs 99% av tiden. Jag är lång, ståtlig och fruktansvärt nöjd med min kropp. Den är mjuk i kanterna på ett kvinnligt vis, den är ärrad av livet och den bär på massa kroppslig och biologisk kunskap. Jag kan t ex ta mig upp ur min egen säng, jag kan tugga och svälja mat, jag kan promenera till affären när jag vill det för att mina ben bär mig.

Jag har händer att skriva denna text med och en hjärna som fungerar och kan hitta de ord jag vill att den ska hitta åt mig. Jag kan drömma, jag kan sjunga (kanske inte alltid så himla vackert men jag kan!).

Nu ska jag gå och hämta min pizza, och jag ska njuta av den för att jag vet att jag kan det! Sen ska jag virka mormorsrutor och sjunka ner i min läsefåtölj och lyssna på grannarnas käbbel och Kombons stundvis frustrerade tjut (hon spelar tvspel..)

Hoppas att ni har en riktigt bra kväll...

måndag 21 juni 2010

Svävande toner.

Jag älskar att lyssna på klassisk musik i mörkret. Min värld blir så intensiv och vacker då, mörkret känns tyngre, ljuden skarpare. Plötsligt så känns en ton från en fiol så tydligt att det är som om jag är stråken och strängarna i ett. En cello blir ljudet av mina tankar som arbetar igenom alla intryck från dagen. Den klassiska musiken får mig att vilja greppa en pensel och se den dansa genom färgerna och över en duk. Jag bygger upp duken i mitt inre till tonerna av mina tankar. Ibland blir musiken så intensiv, så äkta och så surrealistisk att jag tror att jag bara hör i syne. Att alla tonerna som svävar kring mig egentligen bara är drömmar som slitit sig loss från sina förtöjningar och nu härjar fritt. Det är de stunderna som är som allra bäst.

Vanessa-Mae – A Poet's Quest (For A Distant Paradise)

Fotboll = Kultur?

Jag pratade med en kille igår som var stormande glad över fotbollsVM, själv är jag en aning mer skeptisk. Han tyckte ju då att vi icke sportintresserade kunde låta dem få ha sitt VM, det hände ju ändå inte varje år... Men friidrotten då? Hockey? Alla andra sporter? Allting får alltid stå åt sidan för denna heliga sport. All form av kultur blir icke befintlig så fort det skickas ut män i träningskläder som ska kasta med pinnar, slå på puckar eller jaga en boll. Jag kan komma på ungefär 1000 skäl till varför fotbollen skulle knuffas bort från tv och bara gå på vissa kanaler. Och i helgen fick jag ett argument till... Prostutionen.. Eller om jag ska vara riktigt uppriktig så har jag fått uppskattningsvis 40000 skäl till. Det är så många prostituerade som uppskattningsvis befinner sig i Sydafrika just nu för att roa fotbollssupportrarna mellan matcherna. 40000 kvinnor och BARN.. Barn.. Betänk det... Där finns massa barn som är redo att "roa" alla dessa fotbollssupportrar...


Är fotbollen fortfarande lika spännande?

söndag 20 juni 2010

Hemma igen.


Man drömmer så storslaget när man åker tåg, när man ser världen rusa förbi. Molnen på himlen ser ut målningar och man ser världen förändras så snabbt och så flyktigt.
Nu sitter jag i mitt kök, ser rökringarna under lampan och lyssnar på frk. Vero. Livet rusar fram när man är på landet ett dygn. Folk krisar, folk tänker och filosoferar. Folk tänker om, gör val som kanske inte hade kommit till på en vardag.

Det är helt fantastiskt att komma tillbaka till stan när man varit på landet, men jag längtar redan tillbaka ut. Till havet, till gräset mellan tårna, till saltdoften i huden, till rådjuret som jag hade ett ögonblick med i skogsdungen.

Jag längtar tillbaka redan, till bärplock, skratt och spontana kel i mörkret! :P

Nattens raljerier! (sentimentalitet ftw)

Jag sitter just nu och lyssnar på mina vänner som sjunger för full hals ute i vardagsrummet, till Lady Gaga av alla låtar! Huset är belamrat av sovplatser och min natt ska spenderas med 3 flickor (mig inräknat) i en säng. Soffan är bokad, madrasserna är fulla och CG ska sova på köksgolvet. Vi har lovat att rulla in honom i köksmattan :) precis som han ville...

Kvällen har varit helt fantastisk. Det var länge sen vi var samlade så här, det var alldeles för länge sen jag kunde krama mina vänner. Det var år sen jag sist dansade med främling (Bugg dessutom, Mannen kunde dansa!), min balans höll inte för det men skratten ekade över tomheten kring husen. Och jag måste erkänna att främlingen luktade gott och hade en av världens härligaste dialekter :)

Jordgubbsvinet flyter fortfarande i mina ådror, men det är inte vinet som värmer just nu. Det är närheten och skratten jag delat med alla här ikväll :)

En kväll som kommer att ta en evighet att glömma!

Fyllebloggande.

Jag sitter på en veranda och diskuterar teologi med en man som villigt erkänner sina brister inom tron. Han tycker att man inte kan förlora något på att tro. Alla är onyktra här, vi skrattar och vi pratar om nödvändigheten i att tro. Det är tron som är det viktiga inte guden i sig :)

En liten filosofisk tanke från onykterhetens land.

torsdag 17 juni 2010

Rörelse.

Ibland känns det som om jag trampar i samma hjulspår hela tiden, som om mina däck kört fast och jag gasar med pedalen i botten men jag rör mig inte framåt. Jag tjänar pengar men ingenting ändras egentligen, för när jag tycker att jag tagit 2 steg framåt skickas jag tillbaka 3. Ingenting förändras oavsett hur mycket jag vill det, jag kämpar på, trampar på. Alla andra rör på sig men jag bara trampar vatten. Kan man ta sig igenom en livstid där ingenting någonsin ändras? Där tristessen är något som håller på att äta upp en, en livstid där man gör allt för andra och det enda man i slutändan får tillbaka är tårar, ilska och skam? Jag försöker reda upp mitt liv, jag försöker reda upp saker som jag inte var ensam om att skapa men som jag blivit ansvarig för. Men det spelar ingen roll vad jag försöker göra, för det fungerar inte.


Jag såg ett ex på stan igår, han hade blivit så gammal... så sliten men där fanns fortfarande spår av mannen jag älskade en gång i tiden. Hans handleder var desamma, och det var det jag kände igen först. Handlederna och händerna. Han hade så vackra händer en gång i tiden... De var fortfarande samma händer som en gång strukit mina kinder, det var samma man som en gång var den som stod mig närmast men han var inte likadan som då. Han var så stel, så gammal, så trött..
Enligt mina vänner så såg jag fantastisk ut men jag kände mig som om jag sjönk 5 meter under marken. Total pest! Till och med han rör sig framåt men inte jag...

onsdag 16 juni 2010

Vegetariska pestobiffar.


Cirka 12 biffar. ( De var så goda att 10 av dem blev uppätna direkt! :P)

2 ägg
1 dl skorpmjöl
4 tsk Pesto (den vanliga sorten med basilika)
1 mellanstor gul lök ( grovt riven)
1 mellanstor morot (finriven)
4 bitar soltorkad tomat (finhackad)
6 mellanstora champinjoner (finhackat)
1 mellanstor portabellosvamp (finhackat)
Cirka: 2 "nypor" salt och en nypa peppar.

Blanda äggen, skorpmjölet och Peston i en skål. Blanda även i saltet och pepparn.
Låt stå medan du river och hackar grönsakerna.
Smält lite smör i en medelvarm stekpanna.
Blanda ihop allt och "klicka" små högar i stekpannan.
Stek cirka 2-4 minuter på vardera sida, och de fått lite färg.

Jag rekommenderar potatisallad till så här i sommartider.

Smaklig spis.

tisdag 15 juni 2010

Ibland är det hektiskt.

Igår var hela min dag fullsmockad, det dröslade in folk vid halv nio på morgonen och huset var inte tomt förrän vid halv elva på kvällen. Så gissa om jag var trött i huvudet och fötterna för den delen. Anledningen till att huset var så fullt? Jag och Frk. Vero gjorde vårt första försök till rastaflätor på någon annan. Det gick bra men my god, det är ruggigt tidskrävande. Vi tog inte många pauser, och de blev sannerligen inte långa. Men jag tror att med lite övning kommer vi att bli riktiga essen på att göra flätor, vi samarbetar duktigt om inget annat. :)

Idag, idag är jag trött. Jag har precis kommit upp ur sängen, stapplat ut i köket och dragit igång kaffebryggaren. Jag ska göra ett tappert försök att vakna, trots att vädret inte inbjuder till pigghet direkt. Jag sitter och funderar ihop dagens planer och jag tror att det börjar likna något. Jag är bara inte säker på om jag ska laga köttgryta eller om jag ska äta Sushi.
För Sushi är fantastiskt gott!!

Nej, nu ska jag ha kaffe!

söndag 13 juni 2010

Tro i dagens samhälle.

"Jag tror på gud, jag vet inte vilken men jag tror på något..."

Jag och mina arbetskamrater diskuterade tro (ja gott folk, tro som i religion) på jobbet. Vi kom fram till att det allmänt är ganska illa sett att vara svensk och ha en tro. Vi är så himla demokratiserade och vetenskapliga att en tro verkar vara en påminnelse om det gamla lortsverige där prästerna satt med makten. Det är så himla fullt att tro, vissa de brukar poängtera att hur kan du tro på något som du inte kan bevisa? Då brukar jag konstatera att en gång i tiden kunde man inte bevisa det man idag vet heller. En gång i tiden trodde man inte på atomer och kallade det för ren vidskeplighet, men numera vet vi ju att atomer existerar. det är ju ett vedertaget faktum som ingen kan bestrida.
Människor idag är sådana principateister att det på ett sätt är lite sorgligt, en tro kan vara en enorm tröst. Nu är jag inte kvinnan med världens största tro eller en kallelse till att sprida den. Jag tror men har en hälsosam dos skepticism inblandat. Så jag går in i kategorin agnostiker. Jag tvivlar, speciellt när jag ser hur världen ser ut. Jag vill tro på en gud av kärlek, men när man ser så mycket brist på medmänsklighet så kan man tvivla.
När Sverige blev sekulariserat och vi slutade tro, slutade vi även tro på kärlek och medmänsklighet? För ibland kan man ju undra..

Lax i ugn med broccoli!


Enkelt, gott och nyttigt! Och dagens självskrivna måltid :D

Nu gjorde jag bara till 2 men om man vill göra det till fler så kan man bara lägga till fler laxfiléer!

Here goes:
2 laxfileer
8 svampar, kvartade
1 paprika, strimlad
1 tomat i klyftor
en bukett broccoli, delad i mindre "bitar"
ca: 1cm chili och 3 vitlöksklyftor, finhackat
Salt och peppar efter smak
3 dl grädde (ta mer om ni vill ha mer sås)

Dela grönsakerna och lägg i en ugnsfast form, lägg laxen ovanpå (jag gillar när laxen ändå får lite färg på ytan..).
Strö chilin och vitlöken över, salta och peppra efter smak.
Häll på grädden och in med det i ugnen. 30 minuter/ 200 grader eller tills laxen är klar.

Serveras med fördel med ris, sallad och stekt sparris! (Selma; det funkar absolut med potatis också gumman ;))

Husfrun talar!


Dagens frukost blev fattiga riddare. 4 portioner!

8 skivor vitt formbröd
2 ägg
1 ½ dl vetemjöl
1 ½ dl mjölk

1 dl socker
1tsk kanel
Vispa äggen med mjölet, tillsätt mjölken.
Smält lite smör i en stekpanna, vänd brödskivorna i smeten och stek på medelvärme tills de är gyllene och frasiga.
Vänd de färdigstekta brödskivorna i en blandning av socker och kanel. Servera med sylt! Mums!!
Typ världens bästa frukost!

lördag 12 juni 2010

Jeff Buckley-Hallelujah

Denne man... *suck* En änglaröst...

Återigen morgon.

Just nu sitter jag i köket och lyssnar på Dario Marianelli – Marianelli: Elegy For Dunkirk
och hör hur min kaffebryggare har gubbhosta i bakgrunden. Det blir en ganska hemtrevlig syn, rosa naglar som dansar över tangentbordet helt i otakt till livets resterande ljud. Jag pratade med en underbar vän igår, vi är ganska lika hon och jag. Vi tänker lika kring mycket, men olika kring allt om det blir mer logiskt av den förklaringen. Vi pratade om hur vi sköter våra relationer till män, vi tar hand om. Vi pysslar om deras egon, lagar mat, tvättar, städar och pular med allt för att se till att de mår bra. Vi bygger in oss själva i hörn och blir dystra när vi ser vilket litet utrymme vi krypit in i. Då kommer känslan av att vilja fly, att bara släppa relingen och hoppa rakt ut i det vansinne som kallas livet. Vi har båda gjort det, och efter ett tag så kommer saknaden av rutinerna smygande in i vårt medvetande. Kanske är hon och jag gjorda för ett liv på flykt? Kanske är det just det som är poängen med våra existenser, vi ska vara de som flyr och längtar, som letar men sällan är nöjda.

Vi tror båda på kärleken som en känsla som är värd att jagas men det slutar ofta med att vi söker den hos varandra som en urban familj istället. Vi gör upp planer, skrattar och njuter av den ungdom vi faktiskt har. Vi lever upp lite när vi är tillsammans och det stöd hon faktiskt ger mig i mycket är fullkomligt ovärderligt. Utan henne.. Utan mina Flickor så hade jag aldrig lyckats ta mig ur de hål jag själv grävt.

Så tack tjejer för att ni finns kring mina hörn, drar ut mig och tar till livets flykt med mig.

PS. Ojdå... det blev mäkta djupt såhär innan jobb.. Ohwell..

fredag 11 juni 2010

Studenttider..

Nu är det 7 år sen jag tog studenten, men jag minns det som om det var igår (om man får låta så uråldrig i 2 sekunder..)
Jag gick upp halv sex den dagen (champagnefrukost <3), stod länge framför spegeln. Kläderna skulle sitta rätt, sminket skulle vara perfekt och frisyren var noggrant planerad för att funka med mössan! Så här i efterhand undrar jag vad jag tänkte: Pastellrandig singoallatopp, ljusrosa linnebyxor, kräftröd solbränna (en fin souvenir från skattjakt/Karneval.) och ärligt talat ett hår som var en aning för gult för min egentliga smak. Men just då kändes det som om jag var jättesnygg, och det var ju utan tvekan den viktigaste dagen i mitt liv så långt..
Vädret var halvdant, men vad spelade det för roll?? Vi drack vårt vin, skrev våra hälsningar och skrek våra ramsor. När vi väl sprang ut blev jag armbågad i ansiktet, snubblade till och kom av mig helt. Jag hittade inte min familj i folkhavet, min pojkvän låg hemma sjuk (maginfluensa om jag inte missminner... kan ha varit alkoholrelaterad...) Min morfar och min pappa vägrade vistas inom samma postkod. Jag drack 4 flaskor vin totalt den dagen men lustigt nog var jag skrämmande nykter. Min studentkärra på stan var en tvillingvagn från 80-talet som var klädd i grönt lurv, julklappar, glitter och ballonger som en vän drog efter sin cykel! Utanför ett av stadens för tillfället mer populära kaféer tippade (!) vi, så jag låg täckt under blommor, nallar och julklappar med håret fastklämt, benen i skyn. Och i den sekunden insåg jag att jag inte hade en aning om var min cigg var!!!

Allt som allt en jäkligt kul dag! Så studenter mitt råd; Roa er kungligt, gå ut med en smäll! Skratta gott åt er själva och er ungdom (!!:P) och NJUT! För "fy fan vad ni är BRA!!" SKÅL!

Ps. Jag hittade ciggen... Den hade lagt sig på min studentmössa, och än idag är där ett fint hål som jag kan skratta åt!!

En ny morgon!

En ny morgon och starten på en lång arbetshelg. Jag har precis klätt mig och har igår och idag insett samma sak.. Det finns nästan ingenting kvar av mig.. Jag har gått ner precis så mycket att jag ser smal och skranglig ut i vissa kläder. Mina armar ser enligt en vän väldigt långa ut, och då betyder det ju att det syns att vikten är borta. Det hela kan ha ngt att göra med att jag numera inte dricker vanlig läsk längre. Där försvann ju en del socker ur min diet...

Nu ska jag kila iväg till jobbet eftersom jag börjar jobba om ganska exakt 16 minuter.

Hoppas att ni alla får en riktigt bra dag!

torsdag 10 juni 2010

Allt gammalt blir nytt.

Nu har jag importerat allt från den gamla bloggen till denna... där var så myckat tankar som jag inte ville bli av med, så många känslor som betytt något för mig även om de är tunga att läsa så är de ändå en del av mig.

Misguided Ghosts - Paramore [Brand New Eyes] +Lyrics



Texten är fantastisk. Precis den sortens text som talar till mig, för precis så här känner jag ofta. Och ja, precis så emo är jag i smyg.

En saknad sällan känd.

Hon satt i sitt kök, inbyggd bakom väggar av betong och inlindad i rökridåer. Hon lät känslorna leda vägen genom minnesbankerna. Texterna i musiken drog henne in i känslan av Honom. Påminde henne om en saknad hon glömt, förträngt, försökt gömma. Hon drog undan sitt hår från ansiktet och insåg att hon gjorde som Honom.
Mannen som drog undan hennes hår och sa att han ville se henne. Han som gillade att hon rodnade, som tyckte att hennes skratt var hjärtligt och levande.
Hon saknar hans röst mot sin tinning, viskningarna om allt och inget. Hon saknar allt nonsens, alla skratten.
Hon kan fortfarande minnas känslan av hans bringa under sina fingrar, strävt och mjukt på samma gång. hon minns smaken på sina läppar. Hans bok som alltid hamnade på golvet när han försökte läsa, eftersom hon inte kunde hålla sina fingrar från hans hud eller sin mun från hans läppar.
Glasögonen som höll hennes sällskap, de låg sammantrasslade på nattygsbordet, precis som de i sängen. Två stela individer som försökte finna närhet och ömhet hos varandra. Som försökte stilla en hunger som inte gick att döva. De sökte något annat egentligen men fann en stund av påhittad ro hos varandra ibland. Hon saknar rösten som bedårade henne, skratten Han spred, känslan Han gav henne.
Han var Logik, Hon Känsla. När Han var där sprakade hennes kropp av elektricitet, varenda beröring skickade stötar genom hela hennes varelse. Och saknaden när de försvann lämnade henne hungrande efter mer, som en narkoman behöver sin drog, skrek hennes hjärna efter Hans ord.
Nu önskar hon att Han aldrig fanns, att Han bara var en dröm som hennes hjärna gav henne.

Hon vill ha allt hon hade med honom fast med ett lyckligt slut...

The Swell Season – Fantasy Man

onsdag 9 juni 2010

Mailfunderingar!

Jag fick en bra fråga i ett mail; Hur ser du på framtiden och ditt framtida förhållande?

Där är ju något att tänka på..
Jag vet inte riktigt hur jag ser på framtiden, jag blickar sällan långt fram, jag siar sällan om min egen framtid. Jag försöker leva dag för dag, finna glädjeämnen i vardagen, se lyckan i de små ögonblicken. Att komma upp och finna kaffebryggaren färdigladdad, en spontan muffins från en vän, frukostfika med flickorna. Jag ser inte framåt, jag ser nu. Jag försöker se allt det som är bra nu, men ibland låter man tankarna skena. Ibland så sluter jag ögonen och drömmer mig bort in i framtiden. Jag ser ett vackert hus med gott om blommor, jag ser hemmaplanterade grönsaker, ett stort kök med riktiga trägolv. Jag ser hur jag vaknar och tassar upp på morgonen, tar mitt kaffe och smyger ut och känner daggen på mina fötter. Jag ser kärlek, skratt och massa böcker. Jag ser en stabilitet jag inte har just nu. Ett liv delat, med allt det innebär.
Framtida förhållanden? Jag önskar mig någon som jag kan känna respekt för, som respekterar mig och de gränser jag sätter upp. Jag vill ha någon som låter mig vara mig, som vet att jag är en rastlös själ, en funderande ande. Någon som förstår att min melankoli är en del av den jag är, att det inte gör min lycka mindre, det gör den bara lite annorlunda. Precis som jag. Jag vill ha någon som älskar mig på grund av mina brister snarare än trots dem.

Nephew - Igen Og Igen

Kramp i skrivnerven.

Gode gud.. Jag har en skrivkramp som inte går av för hackor just nu, orden vill inte infinna sig. de springer och gömmer sig och vägrar förstå att leken är över. Det är meningen att de ska infinna sig när jag vill ha dem där men nej. Så nu känns det som om jag står och stampar med foten som ett bortskämt barn.

Nu spelar jag Diablo II istället!

tisdag 8 juni 2010

Godnatt och sovgott!!

Nu: sömn innan jag förlorar mig själv i tankarnas vindlande korridorer. Om jag inte sluter mina ögon snart kommer jag aldrig att kunna sova. Jag kommer aldrig finna lite lugn och ro. så nu, Sömn! Godnatt!

Bitter?? Jag?

Var det såhär livet skulle vara?

Sittandes i ett kök, mol allena. Bara sitta rakt upp och ner och se hur vinden knuffar lövverket utanför fram och tillbaka. Sitta och titta på gatlampornas rödglödgade sken, som små solar mot en ljus himmel. Molnen ser ut som om Monet varit framme med sina penslar och kluddat ihop dem för min betraktan. De förändras konstant, knappt märkbart. Som en strand, hela tiden nya sandkorn men ändå samma plats. Ungefär så kan livet kännas ibland, ständig förändring men det är ändå samma plats hela tiden. Människor kommer in i mitt liv, de försvinner ut. Platser älskas, och bleknar. Minnena kan vara ljuvliga men ack så förgängliga. Det som en gång fick mig att skratta är nu bara ett tomt blad utan mening.

Mycket förlorar värde och blir oviktigt, med alla vinster och förluster det innebär.
Ibland undrar jag om mamma har rätt.. Att jag är för ung för att vara såhär bitter...
eller om bitterheten är en arbetsskada av livet min generation utsätter oss för och tillika en försvarsmekanism?

Att en viss bitterhet och cynism är just det som krävs för att man ska orka upp ur sängen på morgonen. Att det driver oss dit inte ens sanningen kan ta oss, en man sa en gång till mig att mitt bästa drag var min uppriktighet och att jag var rakt på sak. Men om inte det räcker? Kommer det bittra att skydda mig eller bli mitt fall?

En mindre tanke.

Jag har inte bloggat på snart en vecka, men det kan ju bli så när livet kommer emellan. Jag har haft fullt upp hela tiden, vädret har ju varit så pass underbart att man inte har kunnat sitta inne med gott samvete. Så tiden har spenderats utomhus till mina fräknars stora lycka.

I fredags kom en fröken på besök från helsingborg, och kvällen spenderades i Tivoliparken. Världen var riktigt vacker när man betraktade den genom grillos, med ett glas jordgubbsvin i handen och en rutig duk på marken (Rödvinsduken!!) Vi åkte hem vid 22 snåret då vi var trötta, kalla och kissnödiga!
Lördagen blev i bakfyllans tecken, jag hade en huvudvärk som inte ville försvinna. Inte ens med massa mat (och det brukar fungera!) Vi åkte utom Maxi och köpte portionsförpackad sushi (Man fick välja sina egna bitar.. YAY!), juice och gottis. Sen satte vi av mot Råbelövssjön för att premiärdoppa oss... Det var KALLT! Jag rekommenderar det absolut inte, men huvudvärken avtog. När vi låg där kom vi fram till att dagen till ära var vi ett queer-feministiskt-sol-kollektiv, vi var gamla och bittra och en aning tantsjuka eftersom tiden fördrevs med struntprat om män, spanande på "pojkar" (de var max.. 19?? kanske?)

Resten av min tid har jag fördrivit med tvspel, datorspel och funderande.
Det har varit funderingsväder, åtminstone igår. Regnet det bara öste ner, dränkte hela världen och gjorde allt så himla grått. Blött. Tråkigt! Men idag skiner åter solen, och jag ska steka spätta och koka potatis! Ha en bra kväll!!!

onsdag 2 juni 2010

Dagens planer!

Det är alltid skönt när man har en plan med sin dag, istället för att bara driva omkring utan mål. Idag var jag uppe strax innan 8 och har vid detta laget hunnit hinka i mig ungefär 3 koppar kaffe (måste ju aktivt stötta mina begynnande magsår!!!) men för att vara lite snäll mot resten av kroppen har de fått sällskap av hela 1 (!) glas proviva jordgubb!
Jag ska snart in till stan och secondhand raida med älskade Vero, och om vi har tur när vi är färdiga så kan vi haffa en kopp kaffe med min kära Mams! Senare idag ska det planteras blommor till balkongen och tunikan ska sys klart (det tar alltid lite extra tid att sy när man bestämmer sig för att handtråckla skiten!) Så på stan ska det även införskaffas lite extra kantband som kan dekorera min älskade tunika (Funderar skarpt på att försöka ha den klar tills sommarfesten på jobbet imorgon men då måste jag nog plocka fram symaskinen)

Vädret idag är ljuvligt, solen jätteklar, himlen precis sådär fotogeniskt blå, och gräset ser nästan radioaktivt grönt ut till skillnad från den vanliga disgråa gräsnyansen.
Studenterna lär ha tagit över stan idag och det ska bli kul att se då man själv sprungit omkring precis lika onykter och glad som de en gång i tiden (och lät jag inte gammal där så kommer jag aldrig att göra det!)

ha en riktigt bra dag gott folk, för det tänker banne mig jag ha!!!

tisdag 1 juni 2010

En reflektion.

Att sitta i mörkret
med en datorskärm som enda ljus
med tangenterna under fingrarna

kastanjen utanför
med blommor som lampor
mot en blågrå himmel

bildar en scen
som ur en bok
eller en melankolisk storstadsdikt

Men ensamheten
och tystnaden är varm
för kring mig finns massa vilsna själar

vi lever alla
tillsammans men
skilda åt.

Något välförtjänat!

Jag tittar på Alice in wonderland, äter chips och dricker kaffe. Precis det jag behöver just nu! En paus från verkligheten. Och en riktigt trevlig sådan If I might say so myself!

Jag uppdaterar senare med en "recension" av filmen!

Edit: Filmen var awsome!! Jag är en aning kär i The mad Hatter. Johnny Depp lyckades verkligen med den rollprestationen, galen fast med känsla. Och den onda drottningen var mkt enklare att tycka om än den goda. Den goda drottningen var bara dryg!! Och jag vill inreda mitt hem som en Alice-värld.... massa flamingos och kitsch *älska*

Kvinnorna i mitt liv.


Jag stod precis och diskade och insåg när jag vevade som bäst med diskborsten och lyssnade på Johnny Cash att de personer som betytt mest för mig i livet alltid varit kvinnor.

Min Farmor var den som lärde mig att sy, hon var den som bakade kakor med mig. Vi tisslade och tasslade, pillade med hennes blommor och gick ut till ån i Tollarp och matade ankorna. Vi hade hemligheter, minnen och små skämt. När jag piercade min tunga skojade min farmor om att skaffa en matchande. Jag sov hos henne så ofta jag bara kunde, och jag kan fortfarande känna doften av henne och tshirten jag alltid lånade när jag sov där.

Min mormor har alltid varit en speciell kvinna och det är hon fortfarande. Jag brukar beskriva henne så här; Min mormor har "blont" småkrulligt hår som hon alltid sätter upp i en hög tofs, hon har lila glasögonbågar och hon har alltid långa färgglada naglar. Hon har alltid haft en förtjusning i blått nagellack. Hon och min morfar brukade resa runt i sin buss och sälja tidningar så att åka upp till dem var alltid kul. Mormor har ett syrum som vilken sömnadsentusiast som helst skulle älska, och de har alltid massa kul tidningar att bläddra i.

Min mamma... nåväl.. ni har ju läst föregående inlägg.

Mina mostrar är egensinnade kreativa kvinnor, som målar, syr och framförallt lever. De blommar.. När man växer upp så tror man alltid att vuxenlivet innebär att man ska bli tråkig, men en titt på mina mostrar bevisar motsatsen. De går på rockkonserter, målar tavlor som inte en tonåring skulle våga göra, de syr fantastiska saker, har egna företag, en av dem dejtar, en av dem driver en kennel.

När jag växte upp så var jag knappt medveten om männens närvaro i min familj för kvinnorna syntes mest, skojade mest, skrattade mest och jag känner mig väldigt lyckligt lottad som har fått ha alla dessa fantastiska och mänskliga kvinnor kring mig.