Angående dejting och kemi.

Jag har letat mig fram till husets svalaste plats i hopp om att finna lite kvällsro och lite mer svängrum för tankarna.
Jag sitter och funderar över det här med nätdejting, vad det egentligen är som ger "effekt".
I verkliga livet märker man oftast om det finns en gnista ganska snabbt, om det finns flyt i konversationen och om utsidan är något man känner sig dragen till.
Side-note; Ja. Jag säger att utsidan är ganska viktig, så lev med det.

På internet har man bara sina ord att förlita sig på. Det du väljer att skriva och den form du väljer att presentera det i blir din spegling av personlighet.
Ett första intryck där blir den grund man får stå på.
Men man kan ju läsa en välskriven presentation av en relativt attraktiv människa och ändå inte få en uppfattning om vad den personen handlar om. Sen kan man läsa en nästan identisk presentation och få en riktigt bra uppfattning.
Vad är det egentligen som gör skillnaden?
Vad är det i slutändan som bygger ett genuint intresse online?

Jag har varit ute i nätdejting-svängen ett varv ganska nyligen och insett att ganska lite gör en ganska stor skillnad för mig.

Man 1: En man jag pratade med var ganska nära allt som stod på min lista (Ja. Jag har en lista, baserad på gott och ont från ex-pojkvänner). Han var stabil, trevlig, intelligent, bra jobb, redo för ett seriöst förhållande och med tydliga planer och mål i livet. Mailkonversationerna var givande, han visade ett genuint intresse för mig och det jag gör, vi kunde dela skämt och diskutera saker. Men.. Det var/är något med den mannen som inte känns helt rätt. Han hade en välskriven presentation som fångade mitt intresse, ett förlåtande utseende och ändå lyckades inte mitt intresse vakna till liv. Han var och förblev ett tidsfördriv. Varför?

Man 2: Sjukt vacker, trevlig, äventyrlig, tände en gnista i mig ganska snabbt men som jag noterade så slocknade gnistan innan vi ens fått till stånd en riktig dejt. Detta trots att ett intresse fanns. han hade en informativ presentation, en bra bild och en fantastisk rättstavningsförmåga (något jag värderar högt!) och ändå.. Inget!? Varför?

Man 3: En man som befinner sig ganska långt ut på kanten, som är relativt långt borta från det jag trodde att jag letade efter. Men som trots knapphändig presentation (4 ord) skrev intressanta (om än korta mail), som på bild inte var min "typ" ändå lyckades fånga tillräckligt av mitt intresse för att en kaffe skulle bli aktuellt. Efter en kaffe kunde jag konstatera att han troligen var precis så långt ifrån min ideala kultur-slyna till man som jag misstänkte men att det verkligen fanns en viss kemi. Just då kändes inte min lista som en viktig detalj. Hur kan det komma sig?

Vad är det som gör skillnaden?
Kan man uppleva "kemi" online?

Incubus - Dig

Vacker video! (snygg man dessutom ;))

Balkonghäng.

Jag gömmer mig hos Ankan en stund, och väntar på att hennes golv ska ha rätt nivå av rent så att vi kan gå och bada. Det ska bli förbenat skönt att simma av sig lite, dyka ner under vattnet och ignorera verklighetens närvaro en stund.
Hade jag fått bestämma hade jag utvecklat gälar och levt under vatten.
Det är så rogivande.
Det händer att jag spolar upp ett bad, sänker ner mig i vattnet så att bara munnen och näsan sticker upp och ligger där tills vattnet blir kallt.
Husets ljud blir poesi och musik när man bara hör dränkta ekon av det och mina tankar skingras en stund.
Det händer ju alltför ofta att jag blir en aning melankolisk och då får man ju ta till de knep man har för att lyfta sig själv igen.
Dock blir jag inte melankolisk och dyster så ofta som jag har varit en gång i tiden.
Numera ser jag värdet i även de känslorna. Även det dystra kan man skapa vacker konst av så länge man inte låter det ta över.
För mig är det lättare att skapa ur sorg och medlidande än det är att skapa ur glädje och lycka.
Och det är ok, så länge jag inte lever för endast de utloppen.

Just nu dock är jag lycklig, jag mår väldigt bra och inget ska få sänka det.
Jag trivs med den plats som jag befinner mig på och så ska det förbli.

Nu ska jag dra på mig skorna och gå ut i solen.
Adios!

Incubus - Wish You Were Here

Låten är så vacker.

Stäng ögonen och njut.

Helgen.

Det har varit en sannerligen mixad helg.
Det var helt underbart att komma upp till Hr. och Fru D i fredags.
Glädjen på deras ansikten var helt obeskrivlig.
Fru D sken upp som en sol.
Herr D delade frikostigt ut kramar.
Ljuvligt.
Det blev massa god mat som Fru D´s fader hade tillagat till perfektion. Det var länge sen jag gick ifrån ett bord så mätt, och så glad.
Lördagen gick i en aning dystrare toner, fick besked som var tunga att bära men som likväl är den del av livet.
Skulle egentligen åkt raka vägen hem så när som på en dejt, men jag behagade gömma mig i hemtrakterna ett tag istället.
Jag behövde komma ifrån och när någon erbjuder mig chansen att gömma mig någonstans där det är tyst på natten, där det finns kattungar och gott om samtalsämnen rörande livet och döden.. well.. jag nappar.
Jag åkte dit på lördag kväll och blev kvar till lunchtid idag. Kom hem lite brunare, lite muntrare och lite mer avslappnad.
Lite mer redo för att tänka på de sorgliga sakerna.

Men trots sorgliga stunder, arga miner, och stundvis vädermässig kyla så har det varit en bra helg.
Så tack.
Herr och Fru D - Tack.
N.I. (du vet vem du är om du snubblar på detta) - Tack. Du gjorde mig lite lugnare, lite gladare och snäppet mindre rädd.

Dagen innan.

Idag ska det springas på stan med Ankan och lill-pojken. Det ska ätas sushi med Kombon och *åhåhå* Jag ska dricka kaffe med en man!
Ohyes.
Ni hörde rätt, kaffe med en man, som jag inte känner med syftet att lära känna.
En dejt.
Galet.
Jag försöker just nu se till att jag inte tappar förståndet medan jag väntar. Det hade varit lite synd om jag hade blivit galen lagom till en dejt.
Iofs.. så har jag hört att man inte kan bli något man redan är.

Så jag kanske skulle tappa bort min mentala hälsa. Det borde ju rimligen leda till en något intressant stund!

Så jag oroar mig och längtar.
Imorgon efter ett par timmars jobb så ska jag sätta mig på ett tåg och åka upp till Herr och Fru D. Yay! Jag längtar mig blå!

Cat Power - Metal heart.

Ungefär så här kändes min natt.
Jättekonstigt.
Lite gråtmilt.
Men jag sov, hela natten som ett barn.
Jag vaknade flera gånger och somnade sakta om.
Så idag är jag något av känslomässig zombie.
Jag måste ha mer kaffe, seriöst.

Btw.

Funderar skarpt på att bli mycket blondare än jag är. Typ askblont med lite gyllene inslag.
Några tankar?

Dagens.

Idag har jag spenderat större delen av dagen med att lyssna på regnet.
Jag har tittat på allt det gråa, och studerat regnets bäckar på fönsterrutan.
Satt nästan en timme på balkongen idag och bara kände dofterna. Doften av pelargonerna, citronmelissen och tomaterna.
Jag satt där och mentalskissade på min höstgarderob.
Ja jag vet. Tidigt. Men sommar-rean har börjat och jag tänkte vara ute i god tid för en gångs skull.
Så jag mentalskissar och drömmer om alla plagg jag skulle vilja skapa men som mina kunskaper inte räcker till för. Och är det inte kunskaperna som brister så är det tålamodet.

Jag har i alla fall börjat alterera min höstkappa.
Den börjar få vissa arkitektoniska tendenser med lite inspiration från viktorianska eran och förfallna ruiner. Jag skrev nästan rutiner.
Ja, mina plagg har tydliga tecken på förfallna rutiner med inslag av Snook anno 2006.

Jag har lite material jag ska få tag på, samt de perfekta knapparna så kan den nog bli ganska häftig.
Men det återstår ju att se.

Imorgon är det jobb, som vanligt.
Hela dagen. Men det stör inte nämnvärt egentligen.
Jag har i alla fall ett jobb även om det ibland är sjukt frestande att bara säga upp sig och sticka någon annanstans. Utan att veta om marken bär eller brister!

Kamera – At Work

MOVITS! - Äppelknyckarjazz Video (Officiell)

Mer kärlek!

Movits! - Skjut mig i Huvet

Skamligt bra!
Skamligt snygga pojkar!
Min lycka är gjord, de kommer till Krstd i sommar och jag kan knappt bärga mig!
Jag kommer att dansa mig trött, studsa runt och bara njuta av att jag lever!
Jag kan verkligen inte bärga mig!

Det var dessutom på tiden att saxofonen fick komma tillbaka på ett statusfyllt sätt.. För saxofon är väl aldrig så nice som det är i swingmusik :)

Snart! Snart! Snart!

Ah.

Jag har funnit magin som får mig att bli förälskad var femte minut.
Jag har funnit känslan som bankar och bultar i kroppen som försöker bryta sig ut.
Jag har hittat implosionen.
Jag har hittat explosionen.
Jag har hittat texten som får mig att vilja kasta mig utför stup, som får mig att vilja våga.
Jag har hittat magin.
Jag har hittat rösten, ljuden och sammansättningen som bara får mig att önska att jag kunde sätta mig på cykeln och bara cykla till jag inte kan cykla mer.
Låten som fick mina tårar att rinna för att det var så bekant att jag blev rädd och ville fly.
Men herre min skapare..
Det är tamejfan fantastiskt.
Sex. Lust. Rädsla. Ångest.
Allt på en gång.
Och jag täcks av gåshud och tårna krullar sig.


Gryningspyromanen

Och om inte det skulle funka för er, dra igång detta och njut!

Debut

Det är tamajfan lika jävla läckert.

Dessa pojkar = Sex!!

Beslut II.

I natt har jag skissat bort min skam, stoppat undan den i en mental ryggsäck som jag ska dumpa när jag är ute och springer ikväll.
Fan.. Jag har egentligen inget att skämmas för, för vem har inte gjort något dumt?
Vem har inte sagt något de inte skulle ha sagt?
Vem har inte genomlidit den våndan?

Det finns större problem i världen, och jag har bestämt mig för att detta inte ska vara mitt problem alls.
Så deal people!

Om jag är lite otrevlig ibland är det bara för att jag konstant böjer mig för andras känslor och nycker och det blir för mycket ibland.
Så detta är jag som stampar foten i golvet och säger stopp!

Så det så!

Och jag är inne på Dag 3 i min nya rökfrihet. Jag syndade 2 cigg i lördags och mådde ärligt sjukt illa, så det var nog en bra idé att ta det i samband med alkohol som redan mjukat upp illamående-genen.
Om man ska vara så ärlig, så spydde jag som en jävla gris. Och det.. Var inte trevligt alls! Så ingen rökning för mig!

Skammen som bränner.

Åh gud.
Den känslomässiga baksmällan sitter i än. Hårt.
Idag bränner skammen värre än träningsvärken jag konstant går runt med.
Och herre min skapare vad det bränner.
Jag betedde mig som ett as, verkligen.
Ett as.
Och jag skäms över de delar jag kommer ihåg, men det mesta är försänkt i någon form av tacksamt tyst och blind dimma.
Men jag hoppas att de mörka delarna inte är lika vidriga att komma ihåg som de andra delarna.
För att minnas den kvällen är redan pest.
Måtte jag inte behöva jobba i de delarna av området idag, för jag kommer inte kunna titta på Honom utan att bli gråtfärdig av skam och well..
Det är svårt att sköta sitt jobb då..

Jag tror att jag precis kom ett steg närmre att bli så gott som absolutist.
För jag kan inte hantera spriten längre.
Jag har ingen självkontroll när jag dricker, jag blir en människa jag inte tycker om.
Så det är nog dags att lägga locket på den vanan också, och till det bättre tror jag allt.

*Uff*

Ok..
Jag ska dra 2 varianter, så kan ni berätta för mig vilken av dem som är min gårdag/ kväll!

1. Fixade i ordning mig själv, tog bussen med kombon, hoppade av och gick en bit. Kom fram, grattade 30åringen, hälsade på gästerna, kramade gamla vänner, skrattade med nya vänner, drack lagom, rökte inte, promenerade hem i den ljumma kvällen, stötte ihop med en gammal bekant, konverserade artigt, landade hemma och somnade sött.

2. Kastar mig ut ur huset, stressad som faen, fångar en buss med kombon och halvspringer den sista biten. Kastar mig uppför trapporna och ringer upprepade ggr på dörren samtidigt som jag högljutt irriterar mig på ordet kuk. Kuk! seriöst.. ett stympat jävla ord. Löjligt. Ohwell.. In på festen, hälsa på folket, krama gamla vänner, gå igenom de vanliga frågorna, vad gör du nuförtiden? Jasså? Nytt jobb?!
Tömmer cider, efter cider, efter öl, efter vinglas, finner mig själv med ett finurligt och upproriskt leende och en cigg i handen. Röker tidigare nämnda cigg, börjar må illa, vet ej om det är ciggen (japp.. 2 stycken tom!!) eller om det är de löjliga mängder alkohol jag hinkat. Bestämmer mig för att gå hem, stöter ihop med E på vägen hem, dissar honom, dissar hans penis, dissar allt, skvallrar med en annan E, om den första E och den andra E.. (rörigt eller hur?)
Ramlar in hemma, skalar av mig allt och sitter spritt naken vid datorn en stund till jag inser att det är lite dragigt. Går och lägger mig, vaknar 7.15 och mår som ett as.

Gissa!?

Saknad.

Ibland kommer jag på mig själv med att sakna.
Sakna ett skratt, ett leende, en rörelse, en blick, en människa.
Inte så mycket närheten, eller ens det den människan står för.
Snarare gesten som blev dess existens.
Ibland kan jag vänta mig att se det jag saknar.
Se rörelsen fångad i sitt ögonblick, och ibland gör jag det också.
Ser människan i mitt perifera synfält, som en skugga, som ett spöke av det som en gång hänt.
Inte för att människan slutat existera.
Men för att människan slutat finnas i mitt liv, och för mig är ett minne och en skugga

Denna dag.

Det verkar bli svalare idag.
Det är jag väldigt glad för.
Inte för att jag inte gillar värmen, det gör jag men det har varit så klibbigt att det snarare känts som om man tagit en simtur i sin egen svett.
Detta när man tagit en normal promenad till affären.
Idag är det lite mulet, lite svalt, lite disigt.
Skönt.
Men det lär nog ändra på sig med min tur.
Vid det laget jag har städ idag på jobbet är det säkert 30 grader varmt och gassande sol.
Det skulle inte förvåna mig alls.

Men det här svala får gärna fortsätta dagen ut, då blir det riktigt skönt att springa senare.
För jag behöver den där turen för att hålla hjärnan stadig, speciellt efter nattens drömmar.
Så oroliga, fulla av gamla minnen, gammal beröring som spelats som på repeat hela natten.
Jag vaknade med rösten mitt mellan en suck och snyftning.
Med fötterna på jorden och huvudet i det blå och hjärtat en halv meter utanför kroppen.

Veronica Maggio – Mitt hjärta blöder

Mycket märkligt, och väldigt sorgligt.


Men det är så mitt liv ser ut just i denna stund.
Nu ska jag jobba, äta smörgåstårta och sen hem och springa av skiten igen.

Natt.

Natten luktar varm asfalt, fuktig mark och blommor.
Som nätter brukar dofta i Kristianstad.
Tungt.
Fuktigt.
Natur med inslag av stad och bensin.
En doft som för mig luktar hemma i samma mån som den salta doften av Blekinge-kusten.
Ikväll sitter jag och lyssnar på Veronica Maggio - Inga kläder.
Så bra att jag får rysningar.

Den får gå medan jag vattnar blommorna och borstar tänderna.
Sen ska jag dyka in under täcket och drömma mig bort tills det är dags att jobba imorgon.


Ps. 16 dagar rökfri. Det blir lättare hela tiden.

Rosa shorts.

Jag vill ut och springa.
Men det är för varmt just nu.
Jag måste vänta, ett par timmar, minst.
Men ut vill jag.
På med skorna, sportkläderna.
Världens typ skönaste skrik-rosa shorts, och 80-tals stylad tröja.
Riktigt bekväma saker de där Fame-kvarlevorna.
Bra serie dessutom :)

Jag ser förmodligen sjukt konstig ut när jag kommer farande genomsvett i min outfit, men det är ingen tävling i att vara snygg..
Det är en tävling med mig själv, mot mig själv i att ta rundan så snabbt som möjligt och med maximal prestation.

Uppnår jag bara det så vet jag att resten av dagen kommer att vara befriad från röksug, och att min rumpa drastiskt kommer att bli snyggare över tid.

Adios igen!

2 veckor.

2 veckor in.
Ibland så glömmer jag att jag varit/är rökare.
Ibland så tänker jag på det hela tiden.
Min hjärna vet stundvis varken in eller ut.
Men röker det gör jag inte, så hjärnan har ju fattat att något som brukade vara där inte är där längre.
Samtidigt som den inte kan fatta vad.
Men mest av allt saknar jag vanan, rökarens ritualer kring det sociala umgänget.
Det sociala samspelet.
Den där pinnen mellan fingrarna som förstorar kroppsspråket ytterligare, som understryker minspelet.
Fast jag ska inte röka, så jag får finna nya sätt att bemästra mitt kroppsspråk, hitta nya vägar till en understruken poäng, hitta nya sätt att socialisera och skapa kontakter på.


Nåväl..
Nu ska jag till stan.
En datormus ska införskaffas så att jag kan spela Diablo II och Dungeon Keeper.
För idag trots det fina vädret känner jag mer för att spela datorspel än jag känner för att gå ut (kan bero på den extrema brännan jag drog på mig igår när jag var barnvakt!)

Tudeluu!

Ett gnälligt jävla inlägg!

Om ni ursäktar så ska jag bara gnälla lite.. För uppenbarligen är detta en gnällig blogg.
För det är ju absolut inte så att jag bara vädrar mina tankar. Det är ju absolut så att alla andra (utom jag) går runt och är sådär skithärligt lyckliga alltid! ALLTID!
Det är ju absolut inte så att jag själv väljer vad jag skriver om på min blogg i samma mån som ni väljer huruvida ni vill läsa den?
Om ni tycker att jag är gnällig.. Skit i att läsa om jag stör era små skitglada, sprudlande, såpbubblor till liv?
För jag får gnälla om mitt eget liv, mina egna bekymmer, mina problem, mina situationer. Det är tamejfan min jävla rätt att gnälla hur satans mycket jag vill.
Och om det stör..
Well..
Sluta läs då?

11.

Just i denna sekund är jag så röksugen att jag skulle skjuta min granne för en cigg.
Jag skulle gå över hans/hennes kropp (spelar ingen roll vem av dem jag knäpper.. De är kolossalt irriterande båda två!) för att greppa en cigg och en tändare.
Sen skulle jag slå mig ner vid sidan av slagfältet och med cigarett i hand beskåda mitt vansinnes-verk. Jag skulle tända ciggen, njuta av doften (*URK* Jag vet!) och sen skulle jag ta mig ett bloss...
Och tycka att det var skitäckligt..

Jag skulle tycka att jag fick en äcklig smak i flabben, jag skulle bli arg och besviken på mig själv och framför allt skulle jag bli arresterad för mord.

För jag har en konstig känsla av att det inte räknas som självförsvar eller dylikt bara för att jag slutar att röka och de är irriterande?
Jag kan ju inte ens komma undan med att vrida nacken av deras 2 helvetiska fåglar, som står på balkongen hela sommaren och bara förpestar tillvaron för alla!
Jag kan inte sätta ett skott i nacken på kärringen som gnäller och pratar så högt att jag och alla andra vet vad hennes psykiska sjukdom innebär.
Jag kan inte strypa herrn i huset som klagar på folk som inte ens är hemma! Ni vet.. Jag är så skicklig på att stampa/ lämnar såna ekon bakom mig att de hörs i min lgh även när jag är typ 60 mil bort.
Galet!

Och med dessa människor i huset så ska man bli rökfri?
Jag behöver seriöst mer kaffe!

Skvallra inte!

Nu vet jag att jag inte är mig själv.
Jag är ledig idag, ändå är jag uppe och dricker kaffe, äter ägg och avokado och gör mig redo för att ut och springa.
På min lediga dag.
Motionerar.
Uppe med tuppen.
Äter regelbundet.
(Det är vad mina vänner kommer att berätta när de släpar in mig till psyk om en månad eller två.)

Inget illa om psyk. Men jag vill inte åka dit.
Om jag slipper blir jag ganska glad faktiskt.


On a side-note I;
Ibland kommer jag på helt fantastiska inlägg att skriva med relevans i samhället, med debattvinklar och bra åsikter. Men sen glömmer jag bort det, och ut kommer den här smörjan..
Som kanske är mer roande och mindre läsvärd?
Ah va fan vet jag!
Jag skriver som jag gör för att jag lider av någon form av begynnande samhällsrelaterad afasi i kombination med milda slängar demens.

Side-note II:
Dag 10 utan cigg!! *Tadaaa*

Adios Amigos!