Ledsen att jag inte bloggar mer just nu, men jag är tyvärr utan dator.
Men jag lovar att jag snart är tillbaka "full force"!
Kramar!
(Ps. Detta är inlägg 700!)
lördag 27 augusti 2011
lördag 20 augusti 2011
Jobba.
Morgonens andra kopp kaffe är på väg ner och jag har redan rökt alldeles för många ciggaretter.
Det är sådan jag blir när jag inte får sova som jag vill, vaknade typ 1 gång per 1½ timme hela natten dels av att jag drömde så himla konstigt (tydligen, jag minns ingenting nu) och dels för att jag fick sovrums-sällskap av en sjukt irriterande fluga.
När man väl vaknat till på nätterna tycker jag att det är ganska så jävla klurigt att somna om så istället blir det att jag ligger och filosoferar över ditten och datten.
Jag kommer dock aldrig fram till något som skulle kunna räknas som användbart, vilket egentligen betyder att jag lika gärna skulle kunna sluta tänka helt och hållet.
Nåväl.
Idag är det saker och ting på södertorg och jag kan inte gå, för som vanligt hittar ni mig på jobbet så fort det händer något man skulle vilja göra.
Nu drar jag.
Ses igen runt 16.00 internet. Jag kommer att sakna dig!
Det är sådan jag blir när jag inte får sova som jag vill, vaknade typ 1 gång per 1½ timme hela natten dels av att jag drömde så himla konstigt (tydligen, jag minns ingenting nu) och dels för att jag fick sovrums-sällskap av en sjukt irriterande fluga.
När man väl vaknat till på nätterna tycker jag att det är ganska så jävla klurigt att somna om så istället blir det att jag ligger och filosoferar över ditten och datten.
Jag kommer dock aldrig fram till något som skulle kunna räknas som användbart, vilket egentligen betyder att jag lika gärna skulle kunna sluta tänka helt och hållet.
Nåväl.
Idag är det saker och ting på södertorg och jag kan inte gå, för som vanligt hittar ni mig på jobbet så fort det händer något man skulle vilja göra.
Nu drar jag.
Ses igen runt 16.00 internet. Jag kommer att sakna dig!
onsdag 17 augusti 2011
Fast i det mörka.
Om man bara fick låta bli att drömma.
Jag har långa perioder då jag aldrig minns ett enda dugg av det jag drömmer, men just nu tycks mina drömmar vara extra tydliga och extra kom-ihåg-bara.
Jag har drömt så, intensivt de senaste nätterna.
Om mörker, om död, om smärta.
Inatt drömde jag att jag satt fast i mörkret igen, att jag långsamt sögs in.
Jag kunde inte röra en muskel, jag kunde inte ens blinka.
Allt jag kunde göra var att stirra ut i mörkret och känna smärtan pulsera i min kropp.
Desto mer jag tittade ut i mörkret desto tydligare blev det att jag inte var ensam där.
Överallt runtomkring mig stod det mörka gestalter som verkade följa min undergång med blicken.
Så där var jag, långsamt sjunkande med en publik som som betraktade min sista show.
En stund innan jag vaknade så hamnade jag tillslut helt och hållet i mörkret och det sista jag minns är att någon skrattade åt mig där jag låg i en kokong av mörker.
Jag tror inte ens att jag vill veta vad de här drömmarna betyder.
Jag har långa perioder då jag aldrig minns ett enda dugg av det jag drömmer, men just nu tycks mina drömmar vara extra tydliga och extra kom-ihåg-bara.
Jag har drömt så, intensivt de senaste nätterna.
Om mörker, om död, om smärta.
Inatt drömde jag att jag satt fast i mörkret igen, att jag långsamt sögs in.
Jag kunde inte röra en muskel, jag kunde inte ens blinka.
Allt jag kunde göra var att stirra ut i mörkret och känna smärtan pulsera i min kropp.
Desto mer jag tittade ut i mörkret desto tydligare blev det att jag inte var ensam där.
Överallt runtomkring mig stod det mörka gestalter som verkade följa min undergång med blicken.
Så där var jag, långsamt sjunkande med en publik som som betraktade min sista show.
En stund innan jag vaknade så hamnade jag tillslut helt och hållet i mörkret och det sista jag minns är att någon skrattade åt mig där jag låg i en kokong av mörker.
Jag tror inte ens att jag vill veta vad de här drömmarna betyder.
tisdag 16 augusti 2011
Jag drömde att du dog.
2 nätter i sträck har jag drömt att Du dog.
Att Du somnade in för att aldrig vakna igen.
Du blev liggande i mörkret, livlös, kall.
Med dina ögon fixerade bortom allt jag kunde se,
men jag kunde inte se mycket ändå.
Allt omkring oss var mörker.
Du var till hälften ett med mörkret,
medan ditt ansikte låg i ljus.
Det tog ett tag innan jag förstod att det inte var mörkret som tog över dig i drömmen,
utan att det var du som var källan till det.
Mörkret strömmade ur din döda kropp och hängde fast som tjära på allt som passerade och mötte dina dimmiga ögon.
Jag satt helt förskräckt i drömmen med din svärta fastklibbad mot mig och jag kunde inte göra någonting alls.
Jag bara satt där.
Nattjobb sökes.
Jag är verkligen inte skapt för tidiga morgnar.
Fick rulla ur sängen i morse, dels för att jag skaffat en ny säng som jag inte har några ben till och dels för att jag helt enkelt inte orkade resa mig upp ordentligt.
Så jag rullade ur sängen och blev liggande på golvet en stund innan jag överhuvudtaget bemödade mig med att resa mig upp.
Jag lommade i sedvanlig stil ut ur mitt rum rufsig, surmulen och sjukt trött.
Kombon såg som vanligt vettskrämd ut i några sekunder innan hon insåg att hon stirrade på en väldigt morgontrött och lite lätt ilsken brud, sen tittade hon ner i sin frukost igen.
Som vanligt körde hon på "prata inte med henne såvida hon inte pratar med dig först"!
Ändå somnade jag kring midnatt och har därmed fått en del timmars sömn.
Men jag fixar helt enkelt inte morgnarna längre.
Lösningen blir att börja leta nattjobb.
Det blir min uppgift för dagen.
På så sätt så behöver jag inte oroa mig för att gå och lägga mig i tid eller för att behöva gå upp snortidigt.
Fick rulla ur sängen i morse, dels för att jag skaffat en ny säng som jag inte har några ben till och dels för att jag helt enkelt inte orkade resa mig upp ordentligt.
Så jag rullade ur sängen och blev liggande på golvet en stund innan jag överhuvudtaget bemödade mig med att resa mig upp.
Jag lommade i sedvanlig stil ut ur mitt rum rufsig, surmulen och sjukt trött.
Kombon såg som vanligt vettskrämd ut i några sekunder innan hon insåg att hon stirrade på en väldigt morgontrött och lite lätt ilsken brud, sen tittade hon ner i sin frukost igen.
Som vanligt körde hon på "prata inte med henne såvida hon inte pratar med dig först"!
Ändå somnade jag kring midnatt och har därmed fått en del timmars sömn.
Men jag fixar helt enkelt inte morgnarna längre.
Lösningen blir att börja leta nattjobb.
Det blir min uppgift för dagen.
På så sätt så behöver jag inte oroa mig för att gå och lägga mig i tid eller för att behöva gå upp snortidigt.
söndag 14 augusti 2011
Jag vet inte.
Jag vet inte
om smaken jag lämnar
på din hud kan förmedla
vem jag är.
Jag vet inte
om mina läppar kan viska
så att du hör.
Jag vet inte
om känslan av mig
kan vara nog.
Jag vet inte
om mina ord
är tillräckliga.
Jag vet inte
om kurvan vid min höft
är vägen till frälsning.
Jag vet inte
om luften jag andas
är min egen.
Jag vet inte.
om smaken jag lämnar
på din hud kan förmedla
vem jag är.
Jag vet inte
om mina läppar kan viska
så att du hör.
Jag vet inte
om känslan av mig
kan vara nog.
Jag vet inte
om mina ord
är tillräckliga.
Jag vet inte
om kurvan vid min höft
är vägen till frälsning.
Jag vet inte
om luften jag andas
är min egen.
Jag vet inte.
lördag 13 augusti 2011
No title.
Ibland fastnar jag
på en amorbåges kurva
på en lurig blick
och kan inte tänka klart
Du.
Jag fastnar på dig
orden som sägs
och aldrig uttalas
Ibland fastnar jag
där jag inte borde fastna
och mina ord
försvinner
blir svett på min kropp
i takt med dina andetag mot
min nacke
Ibland kan jag inte
tänka alls
och då fastnar jag.
på en amorbåges kurva
på en lurig blick
och kan inte tänka klart
Du.
Jag fastnar på dig
orden som sägs
och aldrig uttalas
Ibland fastnar jag
där jag inte borde fastna
och mina ord
försvinner
blir svett på min kropp
i takt med dina andetag mot
min nacke
Ibland kan jag inte
tänka alls
och då fastnar jag.
Hoppsan.
Oh gud.
Jag har ett brandtal i mitt huvud som inte går att skriva ut.
Jag har allt så klart formulerat i mina tankar och ändå kan jag inte förmå mig att skriva orden.
Mina fingrar lyder mig inte och jag kan verkligen inte få ut orden.
De senaste dagarna har varit så snurriga.
Jag har suttit i valet mellan det jag har och det jag vill ha.
Det jag har innebär att välja bort något som jag inte är säker på att jag vill välja bort.
Något jag inte ens trodde att jag ville ha för ett par år sen men som jag alltmer tror att jag är säker på.
Och att välja bort det nu, när jag landat så tydligt i det facket, är det en uppoffring jag klarar av?
Är det en uppoffring jag ens vill göra?
Det jag inte har verkar vara det som kanske kan ge just det där jag inte är säker på att jag vill välja bort.
Jag står i valet och kvalet och vet inte vart jag ska gå.
För å ena sidan så gillar jag den plats jag är på, men å andra sidan så finns det något annat som drar mina blickar.
Jag vet inte vad jag ska göra.
Dessa män.
Ja, plural.
Jag har en och sneglar utan tvekan på en annan.
Så, då var det sagt.
Jag är kluven.
XOXO / Confused-girl
Jag har ett brandtal i mitt huvud som inte går att skriva ut.
Jag har allt så klart formulerat i mina tankar och ändå kan jag inte förmå mig att skriva orden.
Mina fingrar lyder mig inte och jag kan verkligen inte få ut orden.
De senaste dagarna har varit så snurriga.
Jag har suttit i valet mellan det jag har och det jag vill ha.
Det jag har innebär att välja bort något som jag inte är säker på att jag vill välja bort.
Något jag inte ens trodde att jag ville ha för ett par år sen men som jag alltmer tror att jag är säker på.
Och att välja bort det nu, när jag landat så tydligt i det facket, är det en uppoffring jag klarar av?
Är det en uppoffring jag ens vill göra?
Det jag inte har verkar vara det som kanske kan ge just det där jag inte är säker på att jag vill välja bort.
Jag står i valet och kvalet och vet inte vart jag ska gå.
För å ena sidan så gillar jag den plats jag är på, men å andra sidan så finns det något annat som drar mina blickar.
Jag vet inte vad jag ska göra.
Dessa män.
Ja, plural.
Jag har en och sneglar utan tvekan på en annan.
Så, då var det sagt.
Jag är kluven.
XOXO / Confused-girl
fredag 12 augusti 2011
Efter regn..
Så kommer solsken.
Idag skiner solen!
Trevligt värre!
Då kan det ju inte vara alltför illa att gå till jobbet, när man åtminstone får ha solen som klappar en på kinden!
Får ju passa på att njuta av den så länge det går, för snart är hösten här och allt börjar bli svalare.
Men det är ok, det med.
Nu ska jag klä på mig och promenera ut i det vackra vädret!
XOXO // Tired-girl.
Idag skiner solen!
Trevligt värre!
Då kan det ju inte vara alltför illa att gå till jobbet, när man åtminstone får ha solen som klappar en på kinden!
Får ju passa på att njuta av den så länge det går, för snart är hösten här och allt börjar bli svalare.
Men det är ok, det med.
Nu ska jag klä på mig och promenera ut i det vackra vädret!
XOXO // Tired-girl.
torsdag 11 augusti 2011
Nu var det slut.
Då var det dags att lomma tillbaka till gruvan.
Nu är semestern slut och det är dags att återgå till verkligheten.
Tyvärr.
Jag har trivts bra med semester och semestern har trivts bra med mig och nu är det slut på vår sagolika romans.
Inga mer långa vakna nätter tillsammans, inga mer sovmorgnar och spontana middags-frukostar.
Nu är det tillbaka till en ilsket skränande klocka ställd på 06.00, tillbaka till sura tanter och dammsugare.
Tillbaka till arbetskamrater och pappersarbete.
Och jag vill verkligen inte.
Hela semestern har jag varit hur lugnt som helst, fullkomligt oberörd av omvärldens stress men nu..
Nu så har nagelsbands-tuggningen och klumpen i magen kommit tillbaka. Jag kände sorg när jag slogs av att jag verkligen var tvungen att gå tillbaka till jobbet, och fortsätta sväva i ovisshet.
Men vad ska man annars göra år 2011?
Säga upp sig trots att man inte har något annat jobb i synfältet?
Nej, just nu vill jag inte ens tänka på det hela då kommer jag att utveckla någon form av Post-traumatiskt-stressyndrom över att semestern är slut och det räcker att jag redan tycker att det börjar kännas som höst ute.
Jag behöver inte en extra omgång med depp.
Adios.
Nu är semestern slut och det är dags att återgå till verkligheten.
Tyvärr.
Jag har trivts bra med semester och semestern har trivts bra med mig och nu är det slut på vår sagolika romans.
Inga mer långa vakna nätter tillsammans, inga mer sovmorgnar och spontana middags-frukostar.
Nu är det tillbaka till en ilsket skränande klocka ställd på 06.00, tillbaka till sura tanter och dammsugare.
Tillbaka till arbetskamrater och pappersarbete.
Och jag vill verkligen inte.
Hela semestern har jag varit hur lugnt som helst, fullkomligt oberörd av omvärldens stress men nu..
Nu så har nagelsbands-tuggningen och klumpen i magen kommit tillbaka. Jag kände sorg när jag slogs av att jag verkligen var tvungen att gå tillbaka till jobbet, och fortsätta sväva i ovisshet.
Men vad ska man annars göra år 2011?
Säga upp sig trots att man inte har något annat jobb i synfältet?
Nej, just nu vill jag inte ens tänka på det hela då kommer jag att utveckla någon form av Post-traumatiskt-stressyndrom över att semestern är slut och det räcker att jag redan tycker att det börjar kännas som höst ute.
Jag behöver inte en extra omgång med depp.
Adios.
onsdag 10 augusti 2011
Morning.
Nu har yours truly varit igång och funderat igen.
Och som vi alla vet är det sällan en bra idé.
Jag har funderat på det där med kärlek.
Igen.
Som vanligt.
Hur vet man egentligen att man är kär?
Och hur vet man var gränsen för att nöja sig går?
Jag undrar för att well, kärlek nu är inte vad den har varit.
Jag minns ungdomens kärlek (säger jag som är så förbannat gammal *sarkasm*).
Den där kärleken som slukade ens tankeförmåga, som gjorde att man kunde knappt äta, sova eller andas.
Nu, well. Kärlek nu framstår som ganska mesig i jämförelse.
Kärleken har förvandlats till, jag kan ju inte påstå logik, men inte långt ifrån.
Då frågar jag mig, är dagens kärlek mer av en logisk jämkning eller är den en reaktion som är fullt realistisk?
Jag kan ju iofs inte påstå att jag och N.I är universums mest logiska matchning-
Det där uttrycket som Natt och Dag är ju både ganska målande och ganska träffande när det gäller oss två.
Ah jag vet inte alltså.
Det är egentligen alldeles för tidigt för att jag ens ska ge mig på såna här tunga ämnen.
Jag går och lägger mig en stund till.
Och som vi alla vet är det sällan en bra idé.
Jag har funderat på det där med kärlek.
Igen.
Som vanligt.
Hur vet man egentligen att man är kär?
Och hur vet man var gränsen för att nöja sig går?
Jag undrar för att well, kärlek nu är inte vad den har varit.
Jag minns ungdomens kärlek (säger jag som är så förbannat gammal *sarkasm*).
Den där kärleken som slukade ens tankeförmåga, som gjorde att man kunde knappt äta, sova eller andas.
Nu, well. Kärlek nu framstår som ganska mesig i jämförelse.
Kärleken har förvandlats till, jag kan ju inte påstå logik, men inte långt ifrån.
Då frågar jag mig, är dagens kärlek mer av en logisk jämkning eller är den en reaktion som är fullt realistisk?
Jag kan ju iofs inte påstå att jag och N.I är universums mest logiska matchning-
Det där uttrycket som Natt och Dag är ju både ganska målande och ganska träffande när det gäller oss två.
Ah jag vet inte alltså.
Det är egentligen alldeles för tidigt för att jag ens ska ge mig på såna här tunga ämnen.
Jag går och lägger mig en stund till.
söndag 7 augusti 2011
Fylleskriverier.
Jag är nyligen hemkommen från Ankans fest och jag borde troligen inte sitta vid en dator nu.
Jag har druckit bara en aning för mycket och min dator borde ha någon form av alko-lås.
Men nej.
Istället sitter jag uppe och lyssnar på Joy Division och njuter av regnet och åskan utomhus.
Ikväll har stackars N.I fått stå ut med alla mina vänner och alla mina bekanta och några som inte ens jag känner.
Eller, inte alla mina bekanta men en stor del av dem.
Festen hos Ankan..
Wow!
Massa mat, högljudd musik och massa dricka.
Jag kan inte ens påstå att jag släppte ut galenskapen i lagom doser utan nej, här kom stora doser crazy i enorma mängder.
Jag har dansat, jag har druckit och jag har haft allsång till Grotesco´s "bögarnas fel" och jag skulle vilja påstå att detta kickar Drottniggatans ass. Bara så att ni 08:or vet det.
Nog för att jag gillar Sthlm, men en kväll med massa dricka och goda vänner är svårslaget.
Så Tack Ankan för att vi fick röja järnet hemma hos dig! :)
Nu.. Godnatt!
(Tur att jag kan stava iaf!)
Jag har druckit bara en aning för mycket och min dator borde ha någon form av alko-lås.
Men nej.
Istället sitter jag uppe och lyssnar på Joy Division och njuter av regnet och åskan utomhus.
Ikväll har stackars N.I fått stå ut med alla mina vänner och alla mina bekanta och några som inte ens jag känner.
Eller, inte alla mina bekanta men en stor del av dem.
Festen hos Ankan..
Wow!
Massa mat, högljudd musik och massa dricka.
Jag kan inte ens påstå att jag släppte ut galenskapen i lagom doser utan nej, här kom stora doser crazy i enorma mängder.
Jag har dansat, jag har druckit och jag har haft allsång till Grotesco´s "bögarnas fel" och jag skulle vilja påstå att detta kickar Drottniggatans ass. Bara så att ni 08:or vet det.
Nog för att jag gillar Sthlm, men en kväll med massa dricka och goda vänner är svårslaget.
Så Tack Ankan för att vi fick röja järnet hemma hos dig! :)
Nu.. Godnatt!
(Tur att jag kan stava iaf!)
fredag 5 augusti 2011
Sista dagen.
Idag bär det av hemåt.
15.25 rullar jag ut från Centralstation och tuffar så sakteliga hemåt.
Vid 20.00 rullar jag in i Hässleholm och då befinner jag mig i Skåne-land igen.
Skönt.
Drabbades av hemlängtan i natt och vände och vred.
Men innan det bär av hemåt så ska det springas en sista runda på stan.
Sushi står på agendan.
Nom Nom!
Men innan dess ska det packas, och sminkas och kläs.
Tänker inte springa på stan osminkad i bara underkläderna (även om vissa par av mina trosor är större än shortsen många småtöser springer runt med!) med en rörig rullväska i släptåg.
Jag vägrar helt enkelt.
Oh btw..
Igår var jag på Gröna Lund, och jag åkte den galnaste karusell jag någonsin varit med om!
Fritt fall tilt.
Som att hamna någonstans mellan dödsångest och adrenalinkick.
Awesome.
För dem av er som känner mig så finns ögonblicket förevigat på FB.
Kära Herr F filmade.
Efter den åkturen blev det först öl, sen cider och grillbuffé på Krejsys.
Wow!
Massa mat, massa god mat.
Fast den där spritmarinerade melonen med fetaost.. Den hade jag kunnat hoppa över, för det var vidrigt!
Nu ska jag sätta igång med min bestyr.
Adios!
15.25 rullar jag ut från Centralstation och tuffar så sakteliga hemåt.
Vid 20.00 rullar jag in i Hässleholm och då befinner jag mig i Skåne-land igen.
Skönt.
Drabbades av hemlängtan i natt och vände och vred.
Men innan det bär av hemåt så ska det springas en sista runda på stan.
Sushi står på agendan.
Nom Nom!
Men innan dess ska det packas, och sminkas och kläs.
Tänker inte springa på stan osminkad i bara underkläderna (även om vissa par av mina trosor är större än shortsen många småtöser springer runt med!) med en rörig rullväska i släptåg.
Jag vägrar helt enkelt.
Oh btw..
Igår var jag på Gröna Lund, och jag åkte den galnaste karusell jag någonsin varit med om!
Fritt fall tilt.
Som att hamna någonstans mellan dödsångest och adrenalinkick.
Awesome.
För dem av er som känner mig så finns ögonblicket förevigat på FB.
Kära Herr F filmade.
Efter den åkturen blev det först öl, sen cider och grillbuffé på Krejsys.
Wow!
Massa mat, massa god mat.
Fast den där spritmarinerade melonen med fetaost.. Den hade jag kunnat hoppa över, för det var vidrigt!
Nu ska jag sätta igång med min bestyr.
Adios!
torsdag 4 augusti 2011
Maroon 5 - Last Chance
Last Chance Lyrics
I bet that he could give you everything
Stability and diamond rings
All the things I do not have
I understand you can't handle thatBut for everything that I lack
I provide something you almost had
That flesh that you yearn that grab
Pit of your stomach you're still so sadSo oh, what you gonna do.
I'm in love with you
Don't you wanna dance
This might be the last chance
That I get to love you, oh oh oh
Out of sight not out of mind
You want the world, I'll give you mineCause your the girl I'll never find
And I'm the boy you left behind
I bet you think you're satisfied
And God knows how hard you try
But if you showed up at my door
I could give you so much more
So oh, what you gonna do
I'm in love with you
Don't you wanna dance
This might be the last chance
That I get to love you, oh oh oh
Oh, what am I gonna do
I don't have to lose
You're not making sense
This might be the last chance
That I get to love you, oh
You don't make it easy to bring myself a safety
You tell me that I'm crazy
But you're the one who made me this way
You call you're impulsive
But that's what makes us so explosive
So as I burn these photographs
I wonder if you kept the ones you had
Keep them locked up safe
Since it's the only place you'll see my face
So oh, what you gonna do
I'm in love with you
Don't you wanna dance
This might be the last chance
That I get to love you, oh oh oh
Oh, what am I gonna do
I don't have to lose
You're not making sense
This may be the last chance
That I get to love you, oh
This may be the last chance that I get to love you, oh
This may be the last chance that I get to love you, oh oh oh
To love you, oh oh oh
Dag 2 ½.
Morgon, som vanligt.
Fattar inte vad jag egentligen gör upp nu, orkar inte bege mig ut på stan.
Orkar inte bege mig ut bland folk riktigt än.
Ska till Gröna Lund i eftermiddag, courtesy av Fru F.
Och det ska ju bli lite spännande.
Men det är något som inte känns ok just nu, jag har en gnagande känsla i magen av att något är fel men jag kan inte sätta fingret på vad det är som är fel.
Så jag sitter här i en soffa med kaffe bredvid mig i en främmande stad och är lite tårögd.
Inte för att jag har en anledning, men helt enkelt för att något känns fel.
Jag borde le och vara glad, jag är på semester, jag träffar gamla vänner, jag promenerar runt bland vackra hus i vackert väder.
Men..
Det är något som är fel.
Vad som är fel lär väl visa sig tids nog, så nu ska jag dricka lite mer kaffe.
Fattar inte vad jag egentligen gör upp nu, orkar inte bege mig ut på stan.
Orkar inte bege mig ut bland folk riktigt än.
Ska till Gröna Lund i eftermiddag, courtesy av Fru F.
Och det ska ju bli lite spännande.
Men det är något som inte känns ok just nu, jag har en gnagande känsla i magen av att något är fel men jag kan inte sätta fingret på vad det är som är fel.
Så jag sitter här i en soffa med kaffe bredvid mig i en främmande stad och är lite tårögd.
Inte för att jag har en anledning, men helt enkelt för att något känns fel.
Jag borde le och vara glad, jag är på semester, jag träffar gamla vänner, jag promenerar runt bland vackra hus i vackert väder.
Men..
Det är något som är fel.
Vad som är fel lär väl visa sig tids nog, så nu ska jag dricka lite mer kaffe.
onsdag 3 augusti 2011
Morgon i storstaden.
Jaha.
Då var det ju morgon igen.
Sitter slängd i en soffa, lyssnar på 30 STM cover på "Where the streets have no name" och tittar på den skånska flaggan som vajjar lite i vindpustarna som kommer förbi.
Jag har precis upptäckt att träden här börjar skifta färg och tappa blad.
Lite annorlunda än hemma.
Men varmt och skönt ändå.
Idag ska jag gå vilse hade jag tänkt.
Men jag får inte gå mer vilse än att jag kan hitta till Herr F´s jobb.
Vi ska mötas där vid halv fyra-ish och sen ska vi handla lite.
Idag ska Frk. Tess styra över Fribergarnas kök.
Så gott folk, kan ni tro´tt! Tess är på ensam äventyr i Stora staden Sthlm.
Japp, ensam.
Jag ska själv åka tunnelbana, själv shoppa, själv äta lunch.
Galet, men ack så nyttigt.
På återseende!
Då var det ju morgon igen.
Sitter slängd i en soffa, lyssnar på 30 STM cover på "Where the streets have no name" och tittar på den skånska flaggan som vajjar lite i vindpustarna som kommer förbi.
Jag har precis upptäckt att träden här börjar skifta färg och tappa blad.
Lite annorlunda än hemma.
Men varmt och skönt ändå.
Idag ska jag gå vilse hade jag tänkt.
Men jag får inte gå mer vilse än att jag kan hitta till Herr F´s jobb.
Vi ska mötas där vid halv fyra-ish och sen ska vi handla lite.
Idag ska Frk. Tess styra över Fribergarnas kök.
Så gott folk, kan ni tro´tt! Tess är på ensam äventyr i Stora staden Sthlm.
Japp, ensam.
Jag ska själv åka tunnelbana, själv shoppa, själv äta lunch.
Galet, men ack så nyttigt.
På återseende!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)