Tjejerna!

Sitter med mina tjejer i köket, surfar nätet och diskuterar alla konstiga män vi snubblat över. Alla lustiga män som stöter på oss... Alla män som inte gör det trots att vi är fullkomligt underbara, en väninna sa följande; Vad med mig är det som är så anskrämligt att ingen vill stöta på mig!?

Men gumman, det ÄR inte dig det är fel på...
det är dom som inte fattar vilket kap du faktiskt är. Du är vacker, söt, snäll, rolig och rent ut sagt ljuvlig! Så ha förtröstan, männen kommer att rulla in! :)
Vi ska bara ta oss uppåt landet först, right babe?

Att falla...

Att trilla, snubbla och bara följa med...

Att hoppas att någon fångar, att förälskelsen kanske inte är utan mening.

Ska man våga chansa, när insatsen är så stor?

Jag hoppas att meningen finns där, att Mannen förstår min tveksamhet. Avståndet är stort, tiden knapp, och min insats känns enorm. Jag lägger mitt hjärta öppet och hoppas att det kan ta smällen när allt brakar samman.

Godnatt

Till en älskad vän

Jag önskar att jag kunde laga sprickorna i din själ, att jag kunde laga dem med all den kärlek du förtjänar att bli överöst med.

Jag önskar att jag kunde ge dig hopp om en bättre värld, ge dig känslan av att allt kommer att bli bra i slutändan!

Jag önskar att jag kunde bära dina bördor så du inte skulle kvävas av tyngden.

Jag önskar att jag kunde få dig att älska ditt eget värde, att du skulle inse att du är värd en kärlek som inte gör dig sorgsen, en kärlek delad med någon som behandlar ditt hjärta med de varsammaste smekningar du någonsin känt!

Jag önskar dig en kärlek som fyller ditt liv med ljus, som kysser din panna ömt, som håller dig högt och nära.

Jag önskar dig lycka, jag önskar dig älskad, jag önskar dig hel.

Bakfull men lycklig ändå!

Igår va en fullspäckad dag!
Dagen började med loppis på staden...

Ljuvliga skor fyndade jag iallafall (50 kr helt nya!)
Passar perfekt till min nya sekreterarlook....

Mamma fyndade en tweeddräkt till mig, (20 kr) som hittat för något i så bra skick...
Den ska användas, believe me!!



Provade den hos mamma, och kände mig som en skotsk godsägare!!



Efter allt fyndande blev det frukost på stan bestående av varm chokladmjölk med grädde och ja, jag skäms alldeles underbar chokladglass på Darins! Fullkomligt skamligt men ack så gott...

Man var ju tvungen att grunda inför kvällen med ngt gott, så det blev hemmagjord klyftpotatis, bearnaisesås(den kryddiga sorten) och mozzarella och paprika inlindat i skinksnitzel. MUMS!!

Kvällens stil! Självklart med mina nya stövlar på!!! (Ignorera röran i bakgrunden, det ser alltid ut så hemma hos denne man!)
Det blev en runda på Valvet, där brukar vara ganska bra ös men trots att det var lönehelg så var där skrämmande lugnt...
Fått höra att det var fullt på Banken så skulle nog gått dit istället!

 Kvällen avslutades relativt tidigt med KEBAB!!!!
OMG, vad gott det är trots att man inte vet vad som finns i det!!!

Dags att åka hem!!!!

Nya skor!

Nya skor, älskar nya skor! Och de här stövlarna får mig att se sådär härligt långbent ut!! Och det var ju ett lagom pris dessutom!!
Älskar man inte bara dem???

Dagens hemska look, inte världens bästa bild. Men den beskriver min känsla idag ganska bra! Ska försöka uppdatera med ny bild senare.

Lite ensamhet tack...

Just idag hade jag gärna kastat datorn, stängt av telefonen och varit alldeles allena. Satt igång lite skön musik, plockat fram duk och färg och målat bort ett par timmar. Försvunnit i färgen, känslan och inspirationen. Rökt för många cigaretter och druckit en massa té. Bara glömt omvärlden och alla problem. Lyssnat på klassisk musik och studerat fåglarna i kastanjen utanför balkongen.

~~Drömmar~~

Hon har blivit en person som hon inte tycker om, en person som hoppas till den gräns att hon nästan är villig att böja på vissa av sina regler. En person som så gärna vill känna sig åtråvärd att hon sitter och väntar på något som uppenbarligen inte kommer att ske. För vi vet alla att mirakler sker inte...

Hon sitter och önskar att någon ska svepa bort henne från hennes liv, ge henne något som är större än henne själv. Hon sitter och drömmer om att någon ska göra allt bra. Men vi vet alla att ingen kan rädda någon annan, allra minst från sig själv.

Hon har blivit arg, snäsig, besviken, sorgsen och framförallt sårad. Hon vill ha något hon aldrig kommer att få så innerligt att hon försöker böja sig för allas viljor bara för att om hon är snäll så är kanske andra människor lika snälla tillbaks.

Hon vill inte vara känslig, speciellt inte när människor tror att hon är hård och tuff.

Hon vill sluta vara späd på insidan, och resa sig upp och gå.

Men hon undrar hur man kan gå ifrån något som aldrig varit?

Hur går man ifrån något som inte finns, som inte ens existerat mer än i drömska fantasier....

Och hur får man någon att veta att drömmen är slut, att det är dags att släppa....

Dags för en sammanfattning!

Först och främst ett tack till alla som grattat:
Mamma- Du är guld värd och jag kan inte tänka mig en bättre mamma än du!
Syster- Kon jag fick av dig är den finaste sparbössa jag någonsin haft!
Lillebror med Sambo- Tack för att ni kom och tack bror för att du äter som en häst.
PP- Tack för att du kom, ska titta på filmen ikväll!
Mormor och Morfar- Det var så kul att ni äntligen sett hur jag bor....Tack så mycket för allt!
Moster Å- Tack för vinet, och för att du kom!
Moster A- Tack för den underbara tavlan, den är perfekt!
Kusinerna- Tack tack tack...Fotot på -S- är ljuvligt, ska rama in det!

Tack till alla mina vänner, för att ni kom och skrålade med mig, för att ni dansade med mig, för att ni söp mig full, för att vi hade jävligt kul!

Dock ett minus;
Pappa- Dålig stil att inte gratulera din dotter när hon fyller 25, det var den sista spiken i den kistan. Nu lägger jag ner, av eller hur man ska uttrycka det!

(Han ringde dagen efter, som vanligt, och sa att han kommit på det sent på kvällen och inte ville ringa, som vanligt. Vissa saker ändras tydligen aldrig!)

Och Em, Kurviga M och Ms Ztardust ni var utan tvekan saknade. Men Em, tack för att du skickade Maken. Det var trevligt att se åtminstone en av er där!!!!

Och när det gäller alla andra, Tack för alla Sms och Facebookinlägg. Ni har utan tvekan förgyllt min dag!!

En riktig pudding!

Snyggaste tjejen i stan!

Bakfull!!

Ja, då är man ju 25 också! Helt otroligt, undrar var åren har tagit vägen för det känns som om jag gick ut högstadiet igår! Det var en väldigt kul dag igår, släkten var här och jag fick massa fina saker, och jag fick höra lite intressant skvaller ( kan man göra annat än att gilla den såpopera som kallas släktträff!?) På kvällen kom en del av mina vänner över och vi hade en väldigt skrattfylld kväll som slutade med Valvet och kebab. Jag drack för många drinkar, tjafsade med för många tyskar och kramade massa människor som jag inte träffat på alldeles för många år! Det var utan tvekan bland det roligaste jag gjort på länge!

Lite bilder från dagen ifråga!

Det blev små "minitårtor" istället för en stor! Chokladmuffins med marsankräm och drottningsylt! Mumsiga, även om mormor jämförde sin med en gråsten (de hade stått i kylskåp!)

Nästan all maten! Det enda som saknas på bordet är kycklingen och potatisgratängen!

Jag o mina flickor innan det började spåra ut!

Hamnade här (?) strax därpå! Satt på kanten och bara gled ner. Och tyvärr så är det inte första gången jag hamnat påklädd i ett badkar men som tur är var det inget vatten i den här gången!

Väl hemma, så skönt att bara krypa in i morgonrocken!!!!

25 och onykter

Jag för kvällen!

stajlad o klar!

Lite kort kjol!

Jag o karin (min fadder från skolan!)

Jag kan inte fatta att jag fyllt 25.....

Det känns som om jag var 15 igår!

Och Ms Ztardust, hans hår var inte lockat med locktång! :(

Att inte kunna sova!

De senaste veckornas händelser har väckt en massa frågor i mig. Det är som om jag har en massa nycklar men inget lås. Eller är det bara så att jag inte ställer rätt frågor för att få de svaren jag letar efter?

Ms Ztardust är ljuvlig, hon kan vara fullkomligt sprudlande när hon sätter den sidan till. Men när hon går är det som att kraschlanda. När hon är här lyfter jag hennes bördor och gör dem till mina. Jag känner hennes rädslor, oro och hennes tvivel. Och jag kan inte skaka av mig den känslan ikväll.

Så nu sitter jag här med frågor och vet inte vem jag ska fråga..

Det är det tråkigaste med att vara solo, ingen som kan lindra ens oro på natten. Ingen som kan hålla ens hand när rädslan smyger sig på, ingen som vill dela mina bördor och göra dem till sina egna. Jag saknar den tryggheten, värmen och närheten. Jag saknar att ha någon att viska med när mörkret faller. Någon att ha hemligheter med. Jag känner mig sällan halv och ensam, men ikväll gör jag faktiskt det....

Jag enligt andra...

Ms Ztardust;

Prydlig, ärlig, sprudlande med en liten touch av positiv bitterljuvhet, empatisk, Och,säg vad du vill, men du utstrålar självförtroende...

Kurviga M;

hmm.. fötterna på jorden.. trevlig, lojal.. humoristisk.. omtänksam.. kanske en aning för realistisk..                       


Kom gärna med fler beskrivningar!

Ms Ztardust på besök!

Jag har fått världens gulligaste saker idag!!!

 

Det är mina prinsar! Är själv speciellt förtjust i den till vänster!

Fick även ett kort där det står;

Visst vill alla prinsessor finna sin prins....

Meen....

Prince Charming kan också vara otrogen, sälja droger och springa "Ärenden"...

De här gör dock inte det, utan finns snällt med så länge du vill....

Se det som en symbol på att bara det bästa är nog.. och tack för att du finns :)

XOXO/ Ms Ztardust

Man får kyssa många innan man hittar sitt svin

Börja med dessa....

Ms Ztardust är sååååå gullig.

Tack raring för att du är mörk o svår med mig, och tack för att du låtit mig veta att jag inte är den enda med plocka-recept-broschyrer-i-butiken-syndrom. Vi måste starta en stödgrupp, så vi kan få ordning på våra beroenden!!!

Min vän

är dödligt förälskad i rosa flamingos, medan ms Ztardust bara gillar färgen. Tror att det är det enklaste sättet att sammanfatta kvällen. För jag lovar och svär att kvällen är nog det som varit det bästa idag (jobbet var skit och jag bråkade med alla!)

Nu ska jag återgå till mitt sociala liv, och diskutera Göteborg, män och färgen rosa!

God natt världen!

Kedjerökande i köket...

Jag sörjer något som aldrig blev, något som tydligen inte var meningen. Något som jag gärna åtminstone provat, känt på, smakat.
Jag sörjer någon som inte passade, trots att jag så gärna ville det.
Jag sörjer förlusten av en intimitet av en sort jag sällan upplevt.
Jag sörjer förlusten av någon som lyssnade, av någon som uppskattade mig (det är åtminstone vad jag tror)
Jag sörjer att mina principer ibland står i vägen för saker, trots att jag gärna skulle vilja att de inte gjorde det. Just nu ångrar jag att mina principer ofta är benhårda och fullkomligt orubbliga. Men samtidigt hoppas jag att mina åsikter i slutändan ska göra mig något gott.

Jag sa till Mannen att jag stått i skiten på grund av män förr och förmodligen på grund av samma saker som han verkar uppehålla sig med.

Jag har svurit på att aldrig mer ge mig in ett förhållande av något slag där jag spenderar det mesta av min tid med att oroa mig över huruvida den jag längtar efter kommer att komma hem och i vilket skick. Jag har svurit på att aldrig mer vara den som gråter mig till sömns för att ovissheten gnager i sönder mig på insidan. Svurit på att inte vara den som känner mig tom av närheten med en människa som är där men ändå inte. Jag fick nog efter den förra, att i slutändan offra så mycket av mig för att få så lite tillbaka. Att alltid undra om kärleken finns där.

Jag drog mig ur, eftersom intresset fanns där. Mannen fick mig att må bra med mig själv i alla fall när jag väl visste att allt var väl med honom. Resten av tiden mådde jag skit på grund av ovissheten. Jag drog mig ur innan jag blev fast, innan jag föll. För det gör så ont att falla när man inte vet om man blir fångad eller ej.

Förlåt -R- för att jag inte vågade chansa, och om mina gissningar om dig slagit helt fel, Förlåt för att tilliten inte var större.

Ny friss till min grrl...

 

Denna friss har numera min Grrl, och hon är sjukt jävla het i den!

Bilden hittade jag här; http://blog.frisorska.se/

Oh My God...

Detta är det ultimata beviset på att gud är en bitch och att gud ganska så uppenbart tycker att vi är jävligt irriterande....

Jag antar att det är ganska tragiskt men jag kan inte låta bli att skratta åt ironin!!!!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5782883.ab

Vilken vecka....

Vilken vecka detta har varit, det har varit väldigt upp och det har varit väldigt ner.
En av mina grrls träffade en man på nätet, och denne man var en underbar man. Han var mån om henne, såg efter henne, kramade henne. En ljuvlig lite blyg man. När hon var hos honom gick han upp tidigt bara för att göra kaffe till henne, en riktig pärla om man säger så. Hon blev förälskad  och han blev också det. Och allt var vackert och sagolikt. Men denne man visade sig ha ett mörkt förflutet som inte endast var ett förflutet. Något som var såpass mörkt att det av rent principiella skäl var oöverstigligt. Han förstod inte alls var problemet var, tyckte inte att där var något som skulle kunna vara något problem. För det han gjorde var ju absolut inte farligt, men det spelade ingen roll. Hon gjorde ett vuxet beslut och gick där ifrån. Denna kvinna sa en gång att hon inte kunde vara lika hård som mig och ms. Ztardust. Men nu vet hon att när nöden kräver det är hon hård, stark och modig. Hon har all min beundran för att hon gick därifrån med huvudet högt trots förolämpande kommentarer. Jag hade blivit arg och börjat skälla, ställt till en scen. Men inte hon, hon tog det med ett sällan skådat lugn.

Självklart finns sorgen där, hon kysste en groda men han blev ingen prins utan han fortsatte att vara en groda.

Välkommen

Ner till vår planet, välkommen till allas verklighet, Välkommen till livet. (det är inte så lätt som man kan tro!)

Insikternas dag

Idag har jag en släng självömkan och en liten gnutta livsleda.

Man definierar sig alltid utifrån den roll man har i samband med andra. När det gäller min familj så vet jag min roll, men om man i ett annat sammanhang helt plötsligt märker att rollerna skiftat? Att maktbalansen är ändrad? Är man fortfarande den man alltid trott att man är? Jag har alltid sett mig själv som relativt attraktiv och som relativt modig.
Men vad gör man när man upptäcker att den som man definierat sig som så med helt plötsligt springer om en? Att rollerna helt plötsligt är ombytta? Det känns som om jag ligger mil bakom där jag började, min utveckling går inte framåt utan jag blir snarare mer sluten med tiden...

Vad gör man när man känner sig överflödig (som min kära chef sa "från och med 1 oktober är du överflödig!") När man känner att man inte passar in, när man inte vet var man passar in heller för den delen?

Vilken är min roll nu?

(Kan tillägga att när detta skrivs så har mitt dagliga intag uppgått till 4 Alvedon, 2 Ibumetin, 1 Banan, 1 Proviva active, 1 kopp kaffe och ett glas läsk. Tom att dricka gör ont och jag ska på akutbesök imorgon eftermiddag!)

Oj fan....

Jag tror att jag har en livskris/identitetskris... Innebär det att jag ska köpa en liten förmodligen gul sportbil och dejta 16 åringar som tycker att jag är patetiskt trots att de aldrig skulle erkänna det? Eller är det reserverat för män med 40-års krisen? Eller ska jag göra det ultimata kvinnliga och gräva ner mig och tycka väldigt aynd om mig själv, späka mig själv och undra vad det är jag gjort för fel? Men jag har alltid trott att kriser kommer vid särskilda tidpunkter typ vid 30, skilsmässor, barnafödande osv...
Det är ju inte meningen att jag ska ha en nu? eller?
Jag läste en artikel på aftonbladet och det satte igång ett hjul i rullning rent tankemässigt, det stod att 30-åriga kvinnor är väldigt ensamma trots synliga framgångar. Nu är iofs jag inte 30 och de synliga framgångarna lyser med sin frånvaro men ändå...
Det drog igång tankarna, om jag känner mig ensam vid 25 vad kommer jag då inte att göra vid 30?

Just nu vill inte jag vara i mitt eget skinn

Varför mår man som man gör ibland?

Oj oj oj....

Min Grrl ska kanske vara en extra stygg flicka idag! Sedär sedär, jag rådde henne till att inte göra ngt som jag inte hade gjort. Vilket som tur är, är en ganska så böjlig regel att följa.

De växer upp så snabbt *snyft*

Mitt hjärta blöder...

Jag lider med pojken, jag kan känna hans ångest sippra ut genom datorskärmen. Hans helvete skulle jag inte önska min värsta fiende. Jag vet att väldigt många människor lider som han varje dag och jag har hört historien så många gånger förr. Jag har sett den utspelas, spelat med i den men trots det så är det fullkomligt hjärtskärande. Det är sorgset att se att hans självbild reflekterar det dom säger att de ser. När han förmodligen är fullkomligt normal, och troligen snäppet smartare än vad de är eftersom han inte baserar sin självbild på hur många människor han kan plåga. Det mest tragiska i situationen är att om 10 år kommer han fortfarande dras med sina demoner medan de inte ens kommer att komma ihåg att det hänt....


www.metrobloggen.se/pojkebloggen

Jag får såna skuldkänslor, för att jag vet att jag en gång i tiden gjorde en persons liv till ett helvete på jorden av den banala anledning att "alla" andra gjorde det. Gudarna ska veta att jag inte var snäll, och i slutändan kan jag känna att fy fan vilken rutten människa jag var. Som mobbade ut någon på en så simpel grund. Med det vill jag inte ha sagt att det jag gjorde var rätt om det varit baserat på något annat heller. Men villfarelsen om att "alla" andra gjorde det känns så lågt, så kränkande både mot min och andras intelligens. För alla andra gjorde inte så, men de människorna som jag så desperat ville passa in hos gjorde det. Och det var ju dem som var viktiga, men jag har betalat mitt pris, bett mina ursäkter, försökt göra bot. När jag förstod att jag gjorde en människas liv till ren tortyr bara för att passa in bland människor som i slutändan var fullkomligt ointressanta började jag rikta min omtanke mot dem som behövde det bättre.

En dag började det en tjej på vår skola, som blev värre mobbad än något jag någonsin sett. Den tjejen gjorde jag till min vän, och 13 år senare är hon i stort sett den enda från den tiden i mitt liv jag fortfarande umgås med. Hon är min absolut bästa vän, och hon är lojal trots att hon känner till alla spöken i min garderob. Så lika väl som hon tackar mig för att jag "räddade" henne, så får jag rikta ett tack till henne för att hon räddade mig från att gå under av omänsklighet.

Sjuk!

Jag är sjuk! Jag hatar att vara sjuk, som om inte värken i munnen vore nog. Nej nu ska jag bli sjuk också, mest troligen på grund av hålet i munnen. Jag har feber, frossa och har precis sovit bort 2 timmar (bara det, jag sover aldrig på dagarna) Just nu känner jag att jag inte orkar mer, jag orkar inte vara sjuk! Jag hinner inte det just nu, jag har en fest att planera även om det verkar som om ingen tänker komma. Jag har en lgh att städa, ett jobb att sköta. OCH jag vill verkligen äta någonting som inte är flytande! Det är väl bara till att proppa sig full av smärtstillande, och ringa käkkirurgen(imorgon bitti) för nu ska jag ha antibiotika så att detta löser sig!

Till råga på allt så skulle jag ringt Mannen och tusen andra människor ikväll, men känner inte att jag orkar vara social.

Jag har ju en jättelista över vad jag måste göra!
Städning:

• Putsa fönster (jag skiter i det!) och hänga gardiner
  
• Plocka undan och damma
• Ta ut alla mattorna, dammsuga och torka golven

Övrigt:

• Ringa runt och fastställa vilka som kommer (nästan klart!)
  
• Bestämma en meny
• Beräkna mängden mat
• Handla hem allt som behövs
  
• Tillaga ovannämnda mat
• Baka bröd och kakor
• Bestämma mig för en tårta (och baka den, jag lutar åt ngt med choklad!)
• Och till sist och syvende klura ut varför det betyder så mycket för folk huruvida där är alkohol eller ej? Jag menar nyktra människor världen över klarar en middag utan öl varenda dag!!
  

Och framför allt så ska jag hinna bli frisk, så att jag orkar med allt som står på listan!

Tantuppdatering!

Idag har jag blivit hårt klappad över kinderna av en dam, inte en, inte två, utan tre gånger! Och ja det var samma dam, och denna dam var fullt medveten om att jag har väldigt ont. Och det vet jag för att hon precis innan frågat hur det var med tandvärken, och att hon efter att hon klappat mig på kinderna släppte ut ett rungande skratt.

Ok, för att man kan tycka illa om hemtjänsten, men kom igen!

Snart dags att jobba...

Börjar snart jobba, och vet knappt om jag orkar.
Dels var jag uppe lite längre igår kväll än vad jag vanligtvis är och dels så vägrar "tanden" sluta värka.
Jag har misstänkt sen i lördags kväll att stygnen gått upp, men har tänkt att eftersom det inte gjorde mer ont så kanske inte ändå.

Men när man för 4:e dagen i rad vaknar och överväger att slita huvudet av sig så har man väl mer ont än man ska? För ärligt talat så börjar detta bli olidligt.....

Good night!

Nu ska jag sova! Fast först ska jag prata lite med Mannen!

God natt!

En teori om mänskliga alfahanar...

Ms. Ztardust fick mig att fundera på ngt som jag inte skänkt en tanke på väldigt länge. Det här med män och deras synnerligen intressanta sätt att bekräfta för oss att de är män. Som hon poängterar på sin blogg så vill de snacka om sex konstant över msn. Det måste ju vara ett nytt sätt för dem att visa upp sin manlighet på samma sätt som de manliga i djurriket har en färgglad skrud. Dock så kan ju jag känna att kanske är de riktiga alfahannarna de som vågar gå utanför ramen och inte trycka upp sin manlighet i ansiktet på oss kvinnor. De som vågar förlita sig på att deras personlighet räcker tillräckligt.

Eller har vi som samhälle har blivit så översexualiserade det så att ingen vågar ta ett steg tillbaka och bara låta "romantiken" sköta sitt. Har det blivit så illa att alla har glömt bort att tygla sin behovstillfredställelse till den nivå att vi är som spädbarn? Har vi inte lärt oss tålamod nog? Är det inte värt att vänta, och låta lite frustration byggas upp? Blir inte vissa saker bättre av lite väntan?

Klart!

Då var den rosmarin inlagda rostade paprikan färdig!

Till och med jag har mina produktiva ögonblick ;-) Ganska enkelt men vi får ju se om det kommer att smaka så gott som jag hoppas! Tänkte att jag skulle stoppa det i matmuffins tillsammans med mer rosmarin och fetaost till födelsedagen! *Mums*

Förövrigt så börjar meny arta sig!

Pust, stånk o stön!

Det är dags att börja planera 25 års kalaset! Har funderat lite på det i omgångar, första tanken var mat och tårta, men att försöka beräkna buffémat när man inte riktigt vet hur många som kommer fick mig att lägga det på hyllan.
Sen tänkte jag, Hmmm... Jag kan ju göra ett överflöd av goda kakor så får det vara bra med det! För att baka är ju väldigt kul! Men gjorde det stora misstaget att berätta det för mamsen, som direkt började propsa på mat! Så nu får det bli mat!

Det ger mig helt plötsligt väldit mycket att göra till den 19 september, för det är då det stora släktslaget ska ske!

• Städa hela lägenheten inklusive fönsterputs (gömma allt skräp)
• Ringa rundor och kolla hur många som kommer, familj respektive vänner
• Planera en meny som räcker och som dessutom faller de flesta i smaken

Jag har med andra ord ett ganska så stort projekt framför mig!

Måste man förövrigt servera alkohol?

Något vackert!

Tänkte jag skulle lägga upp ngt vackert som inspiration till drömmarna, något som påminner om sommaren när regnet faller. Som påminner om allt det vackra som finns kring oss när vi tar allt för givet. Som skänker ro till brustna drömmar, som kanske ger lite hopp till en frusen själ!

 

(Tog bilden för 2 somrar sen! Ljuvlig!)

Älskar blommor, speciellt de rosa!

Godnatt världen!

Manshatarklubbens första officiella möte

Jag och The Vixens har ett hata män möte, och funderar på att skriva boken kvinnor som hatar män!

Det artar sig!
Det är ganska skönt att spy ur sig lite galla över den manliga rasen!
Man behöver göra det ibland.....MÄN!

Man kan inte leva med dem, men man får ju inte skjuta dem heller!

mer från fotoprojektet

  

Tänk kroppen man hade när man var ung! *IRONI*

Fina tavlan

Den här hänger hos en vän, hon har för övrigt beställt en till med blommor och mönster.

Ganska pretty!

Gammalt foto projekt

Dessa bilderna är från ett fotoprojekt jag hade med en kompis inför en konstutställning på gymnasiet! de är från 040216, Min mamma hade fått spader, men va fan!

Meningen var att jag skulle vara en alternativ pinuppa! Typ som suicide girls är nu!

 

Najs?

 

Det var det!

Värk uppdatering!

Aj som fan och tack gode gud för värktabletter!

*sitter och drömmer om revbensspjäll!*

Little miss Ztardust

Ms Ztardust kommer på fika ikväll, vi ska diskutera vår bojkott av vissa män, äta kärleksmums och dricka alldeles för mkt kaffe!

Ms. Ztardust är den sötaste lilla flickan! Luv her!

Mannen

Han hörde av sig inom den tidsfrist jag satt upp! Helt otroligt! Mannen hade tom en ganska så bra anledning till att vara frånvarande under en såpass lång period! Helt amazing! Men Mannen är väldigt snygg och väldigt trevlig så hans ursäkt godkännes trots att det borde gå emot ngn sorts feministiska regler, men ärligt talat så bryr jag mig inte. För dejting spelet är i allra högsta nivå efter deras regler, och då får jag väl spela efter dem tills jag kan ändra dem från andra sidan!

Principhat!

jag och en vän (vi kan kalla henne little miss Ztardust)har över kaffe principhatat män den här veckan men samtidigt kommit fram till att vi faktiskt är ganska stora hycklare när vi gör det! Nu är det ju så att vi mest svär över vissa specifika män (Jag nämner inga namn), som sagt vi svär över dessa män och sen så vänder vi oss om och gör till viss del det de vill.
De säger till oss att vi inte har en chans på vissa män, vi tror dem och så låter vi bli att stöta på just de männen. Helt sjukt hur vi som är underbara, ngt frigjorda kvinnor kan underlåta oss till att faktiskt basera vår självbild på vad just de här männen tycker!
Nu är det ju så att i grund och botten så finns där en karl som vi märkt har denna inverkan på oss, jag kan ju som en tanke tillägga att han är inte vidare snygg och oftast inte vidare trevlig. Men ändå så envisas vi med att träffa honom och kalla honom en vän. Trots att vi borde veta bättre?!
Vi går på hans fester, socialiserar, och har till stor del denne mans fester som mittpunkt i det lilla sociala liv som finns i hålet i marken de kallar krstd.

Man kanske skulle bojkotta ett tag och hitta ngt roligare att göra?

Ack vilken värk!

Jag brukar säga att det inte finns en värre känsla än en blodinfekterad njure, MEN jag tar tillbaka det! Det var innan jag upplevt värken man har efter att man fått en visdomstand utdragen!!! Fy bubblan vad det gör ont! Och så här dagen efter, så ser jag ut som om jag har påssjuka, men bara i halva ansiktet och inte kan jag tugga heller! Jag önskar att värken bara magiskt försvann, så att jag kan äta som folk igen!