torsdag 31 mars 2011
Adele - Rolling In The Deep
Om man inte älskar detta så måste man vara döv eller känslolös..
Bara så ni vet liksom!!
Regn, regn mera regn.
Det känns så sjukt att erkänna men det måste sägas.
Sittande så här på kvällen med regnet smattrande mot rutan är tankeframkallande, det är rensande, det är.. befriande.
Jag känner att dagens cykeltur och kvällens regn har samlat mina tankar, och äntligen kan jag formulera de där meningarna som legat och gnagt ett tag.
Jag ångrar dig, faktiskt ärligt jag gör det (och jag är medveten om hur sjukt det låter OCH hur elakt det kan uppfattas).
Jag ångrar telefonsamtalet, jag ångrar stammandet och kaffedejten.
Jag vet att jag inte borde ångra men ibland är det bara så himla svårt att låta bli.
Jag ångrar inte det för att det är fel på dig, jag ångrar det för att det får det att kännas som om det är fel på mig.
För att jag helt plötsligt kan känna mig ganska ensam, för att jag helt plötsligt kan sakna sällskapet, för att jag ibland kan sakna dig.
Och det är jobbigt, för att well.. jag släpper inte in folk hur som helst, och när jag väl släppt in någon så svider det alltid lika mycket när de försvinner.
Så jag ångrar, för att utan dig så hade jag haft kvar min lilla låda att sitta i men då hade jag i alla fall varit bekväm i min låda. Nu känns det som om jag sitter i en ny låda, en låda som inte suttit i förr..
Och det känns väldigt konstigt.
Sittande så här på kvällen med regnet smattrande mot rutan är tankeframkallande, det är rensande, det är.. befriande.
Jag känner att dagens cykeltur och kvällens regn har samlat mina tankar, och äntligen kan jag formulera de där meningarna som legat och gnagt ett tag.
Jag ångrar dig, faktiskt ärligt jag gör det (och jag är medveten om hur sjukt det låter OCH hur elakt det kan uppfattas).
Jag ångrar telefonsamtalet, jag ångrar stammandet och kaffedejten.
Jag vet att jag inte borde ångra men ibland är det bara så himla svårt att låta bli.
Jag ångrar inte det för att det är fel på dig, jag ångrar det för att det får det att kännas som om det är fel på mig.
För att jag helt plötsligt kan känna mig ganska ensam, för att jag helt plötsligt kan sakna sällskapet, för att jag ibland kan sakna dig.
Och det är jobbigt, för att well.. jag släpper inte in folk hur som helst, och när jag väl släppt in någon så svider det alltid lika mycket när de försvinner.
Så jag ångrar, för att utan dig så hade jag haft kvar min lilla låda att sitta i men då hade jag i alla fall varit bekväm i min låda. Nu känns det som om jag sitter i en ny låda, en låda som inte suttit i förr..
Och det känns väldigt konstigt.
onsdag 30 mars 2011
Morgontankar.
Det finns stunder, människor och meningar som man inte riktigt kan sluta tänka på.
Stunder som även om de varit fullkomligt obetydliga för alla andra definierat så mycket för dig själv.
Själv så återkommer ofta ett samtal jag hade med en pojkvän när jag var 14, och än idag skäms jag lite när jag tänker på det.
När det gäller människor så finns det alltid möten och personligheter som format dig långt mer än du anar.
Först och främst tänker jag på den döende kvinnan jag träffade i Malmö när jag skulle opereras för snart tre år sen. Jag satt i rökrutan och tyckte så förbannat synd om mig själv, vi började prata och hon klappade mig ömt på axeln och beklagade mitt öde.
Ärligt! Ingen cynism, ingen sarkasm.
Själv var hon döende och det enda läkarna försökte göra var att hålla henne vid liv tillräckligt länge för att hennes då 4-åriga dotter skulle komma ihåg henne.
I just den stunden minns jag att jag kände att hon och jag kunde bytt, för jag hade inte mycket som var värt att leva för medan hon hade ett tungt skäl till liv.
En annan människa som påverkat mig långt förbi logikens lagar är S.
Den mannen brakade in och ut ur mitt liv vid exakt rätt tidpunkter.
Han behövde röja loss i mitt liv, för att jag skulle fatta vad jag gick för.
För att jag skulle förstå vad jag är värd.
Och det kan jag nu tillämpa på alla mänskliga relationer jag ger mig in i.
Utan S, så hade jag troligen låtit E trampa över hela mig (inte för att han är typen som medvetet skulle trampa på någon).
Utan S, så hade jag stannat kvar och fortsatt oroa mig för vad som hände snarare än att gå och vara chef över mitt eget öde.
Utan S, så hade jag stått kvar och hoppats när det egentligen var skrämmande uppenbart hur lagen låg.
Så jag antar att det inte är ett skämt att varje möte utvecklar oss, förändrar oss, förädlar oss.
Stunder som även om de varit fullkomligt obetydliga för alla andra definierat så mycket för dig själv.
Själv så återkommer ofta ett samtal jag hade med en pojkvän när jag var 14, och än idag skäms jag lite när jag tänker på det.
När det gäller människor så finns det alltid möten och personligheter som format dig långt mer än du anar.
Först och främst tänker jag på den döende kvinnan jag träffade i Malmö när jag skulle opereras för snart tre år sen. Jag satt i rökrutan och tyckte så förbannat synd om mig själv, vi började prata och hon klappade mig ömt på axeln och beklagade mitt öde.
Ärligt! Ingen cynism, ingen sarkasm.
Själv var hon döende och det enda läkarna försökte göra var att hålla henne vid liv tillräckligt länge för att hennes då 4-åriga dotter skulle komma ihåg henne.
I just den stunden minns jag att jag kände att hon och jag kunde bytt, för jag hade inte mycket som var värt att leva för medan hon hade ett tungt skäl till liv.
En annan människa som påverkat mig långt förbi logikens lagar är S.
Den mannen brakade in och ut ur mitt liv vid exakt rätt tidpunkter.
Han behövde röja loss i mitt liv, för att jag skulle fatta vad jag gick för.
För att jag skulle förstå vad jag är värd.
Och det kan jag nu tillämpa på alla mänskliga relationer jag ger mig in i.
Utan S, så hade jag troligen låtit E trampa över hela mig (inte för att han är typen som medvetet skulle trampa på någon).
Utan S, så hade jag stannat kvar och fortsatt oroa mig för vad som hände snarare än att gå och vara chef över mitt eget öde.
Utan S, så hade jag stått kvar och hoppats när det egentligen var skrämmande uppenbart hur lagen låg.
Så jag antar att det inte är ett skämt att varje möte utvecklar oss, förändrar oss, förädlar oss.
tisdag 29 mars 2011
Zombiefierad.
Så trött.
Som om jag aldrig sovit en blund.
Känner mig som en zombie med kaffe i hand.
Ett gammalt spöke som smyger fram i hörnen här hemma.
Jag fattar inte hur jag ska orka med dagen när jag knappt klarar att ta mig ut i köket för att hämta kaffe.
Men det får gå, det måste gå.
Jag får bara hoppas att jag inte somnar på vägen.
Som om jag aldrig sovit en blund.
Känner mig som en zombie med kaffe i hand.
Ett gammalt spöke som smyger fram i hörnen här hemma.
Jag fattar inte hur jag ska orka med dagen när jag knappt klarar att ta mig ut i köket för att hämta kaffe.
Men det får gå, det måste gå.
Jag får bara hoppas att jag inte somnar på vägen.
måndag 28 mars 2011
Hos mams.
Sitter vi mammas dator just nu, och jag kan inte låta bli att få en viss känsla av att vara hemma.
Jag har ju bott i den här lägenheten i massa herrans år egentligen.
Men nu trots att det är hemma så inser jag att jag inte har en aning om var saker befinner sig längre.
Jag skulle hjälpa Mams med att göra vitlöks-sås till kebaben de ska äta ikväll, och jag hittade ingenting i lådorna längre.
Märklig känsla att känna sig vilse där man egentligen hör hemma.
Men det är väl en av smällarna man får ta när man flyttat hemifrån.
Det är skönt att vara hemma hos mamma dock, att kunna prata loss om allt och inget.
Kunna skvallra om män, relationer och allt annat mellan himmel och jord.
Det är nog ganska sällan jag faktiskt förstår hur jäkla lyckligt lottad jag är som har den relationen jag har med min mamma.
Just det där att vi kan prata om det mesta, bråka loss om det behövs och ändå älska varandra hämningslöst.
Det är en ganska fantastisk sak att ha en förälder som tror att man kan klara allt om man bara vill det och som dessutom är villig att stötta och älska hela vägen fram till mållinjen.
Jag är fan lyckligt lottad alltså!
Jag har ju bott i den här lägenheten i massa herrans år egentligen.
Men nu trots att det är hemma så inser jag att jag inte har en aning om var saker befinner sig längre.
Jag skulle hjälpa Mams med att göra vitlöks-sås till kebaben de ska äta ikväll, och jag hittade ingenting i lådorna längre.
Märklig känsla att känna sig vilse där man egentligen hör hemma.
Men det är väl en av smällarna man får ta när man flyttat hemifrån.
Det är skönt att vara hemma hos mamma dock, att kunna prata loss om allt och inget.
Kunna skvallra om män, relationer och allt annat mellan himmel och jord.
Det är nog ganska sällan jag faktiskt förstår hur jäkla lyckligt lottad jag är som har den relationen jag har med min mamma.
Just det där att vi kan prata om det mesta, bråka loss om det behövs och ändå älska varandra hämningslöst.
Det är en ganska fantastisk sak att ha en förälder som tror att man kan klara allt om man bara vill det och som dessutom är villig att stötta och älska hela vägen fram till mållinjen.
Jag är fan lyckligt lottad alltså!
Men Åhhh...
Jag har sovit som en kratta i natt.
Fruktansvärt, verkligen fruktansvärt.
Har vaknat ungefär en gång i timmen, har sparkat täcken och kuddar ur sängen och varit tvungen att lomma upp så jag inte skulle frysa ihjäl.
Vid 6 gav jag upp.
Kunde lika gärna ligga vaken och sen smyga mig upp och göra lite kaffe.
(jag är uppe nu men kaffe har jag fortfarande inte kommit igång med)
Det är ganska sjukt hur enkelt min hjärna påverkas, jag vet ju varför jag sovit så dåligt.
Så fort mina drömmar är av det verkliga slaget så sover jag fruktansvärt illa.
Men det blir till att bita ihop och stå ut.
Idag ska jag ner till Vdc och lämna nästa omgång med prover, så vi får se om det hittas något den här gången eller om de fortfarande förklarar tröttheten med en depression som jag f ö inte har.
Jag kanske uppdaterar mer senare, tata!
Fruktansvärt, verkligen fruktansvärt.
Har vaknat ungefär en gång i timmen, har sparkat täcken och kuddar ur sängen och varit tvungen att lomma upp så jag inte skulle frysa ihjäl.
Vid 6 gav jag upp.
Kunde lika gärna ligga vaken och sen smyga mig upp och göra lite kaffe.
(jag är uppe nu men kaffe har jag fortfarande inte kommit igång med)
Det är ganska sjukt hur enkelt min hjärna påverkas, jag vet ju varför jag sovit så dåligt.
Så fort mina drömmar är av det verkliga slaget så sover jag fruktansvärt illa.
Men det blir till att bita ihop och stå ut.
Idag ska jag ner till Vdc och lämna nästa omgång med prover, så vi får se om det hittas något den här gången eller om de fortfarande förklarar tröttheten med en depression som jag f ö inte har.
Jag kanske uppdaterar mer senare, tata!
söndag 27 mars 2011
Så trött.
Jag känner mig inte som mig själv idag.
Känner mig lite suddig och uttänjd.
Som ett sträckt gummiband ungefär.
En ganska märklig känsla.
Jag känner att jag egentligen skulle behöva vara social och umgås med folk men jag känner samtidigt att jag inte orkar.
Jag känner mig initiativlös och orkeslös.
Jag har spenderat hela dagen med att titta på Harry Potter och virka.
Mycket mer än så har jag inte orkat ta för mig.
Kombon är i tvättstugan just nu så jag har satt mig vid datorn och lyssnar på "En döende sinuston"
Det är fortfarande ljust ute men det är ganska mörkt och dunkelt i mitt sovrum och det passar just nu.
Nej nog med melankolin, jag ska ta mig i kragen och göra mig lite kaffe.
Känner mig lite suddig och uttänjd.
Som ett sträckt gummiband ungefär.
En ganska märklig känsla.
Jag känner att jag egentligen skulle behöva vara social och umgås med folk men jag känner samtidigt att jag inte orkar.
Jag känner mig initiativlös och orkeslös.
Jag har spenderat hela dagen med att titta på Harry Potter och virka.
Mycket mer än så har jag inte orkat ta för mig.
Kombon är i tvättstugan just nu så jag har satt mig vid datorn och lyssnar på "En döende sinuston"
Det är fortfarande ljust ute men det är ganska mörkt och dunkelt i mitt sovrum och det passar just nu.
Nej nog med melankolin, jag ska ta mig i kragen och göra mig lite kaffe.
lördag 26 mars 2011
Städa, städa, städa!
Städmusik at it´s finest!
Nu är hela lägenheten städad. Från tak till golv.
Det har möblerats om en del, mattor har flyttat runt.
Nu är köket tillbaka i sin rosa form, med muffins och gullegull, som det brukade vara.
Lite vårigt och varmt liksom.
Middag har inmundigats det med, så i stort sett allt jag hade planerat för dagen är gjort.
Jag var inne på Saker & Ting på Södertorg i morse och fyndade massa nya kläder till skamligt låga priser, som det brukar vara när det gäller mitt shoppande. Köpte även tulpaner på Lilla torg och tog en fika med några bekanta på stan.
Ibland är det skönt att bara ta saker som de kommer, ta en spontan kaffe med bekanta, köpa blommor och bara känna vårsol i ansiktet.
Det är en ganska bra paus från mitt vanliga tragg i alla fall.
Att komma ut bland folk är det bästa sättet för mig att fly från mitt eget huvud, bästa sättet att låta bli att tänka.
Shoppingterapi + färgglada tulpaner + städning = bästa lösningen på alla problem.
fredag 25 mars 2011
onsdag 23 mars 2011
Dagens kryptiska.
Jag sitter såhär på morgonkvisten och försöker planera in mitt liv, för det finns saker som måste in i min vardag men som jag finner föga utrymme för.
Jag skulle vilja börja träna.
Det skulle vara trevligt att lyckas peta in lite utekvällar.
Jag måste finna tid till en av mina hitte-på, för att se om det fungerar.
Det känns som om jag har tusen saker att göra, men på ett bra sätt.
Som om jag äntligen har en sysselsättningsgrad som matchar min tankeverksamhet.
Bra liksom.
Idag bär det som vanligast av till Diakoniforum och smörgåsfixning.
Det är sjukt jäkla kul att vara där, oftast kul människor att prata med och så får man känna att man gör någon nytta.
Det ger mig dessutom möjlighet att begrunda en av mina galna ideér, en idé som om den fungerar kan vara en ganska stor grej för lilla mig.
Ohwell..
Dags att dra ut i krig, jag ska beträda den ockuperade marken!
Jag ska bege mig in till stan med samma buss som alla gymnasie-eleverna!!
Om jag överlever så ska jag söka jobb som krigskorrespondent i Libyen!
Tata!
Jag skulle vilja börja träna.
Det skulle vara trevligt att lyckas peta in lite utekvällar.
Jag måste finna tid till en av mina hitte-på, för att se om det fungerar.
Det känns som om jag har tusen saker att göra, men på ett bra sätt.
Som om jag äntligen har en sysselsättningsgrad som matchar min tankeverksamhet.
Bra liksom.
Idag bär det som vanligast av till Diakoniforum och smörgåsfixning.
Det är sjukt jäkla kul att vara där, oftast kul människor att prata med och så får man känna att man gör någon nytta.
Det ger mig dessutom möjlighet att begrunda en av mina galna ideér, en idé som om den fungerar kan vara en ganska stor grej för lilla mig.
Ohwell..
Dags att dra ut i krig, jag ska beträda den ockuperade marken!
Jag ska bege mig in till stan med samma buss som alla gymnasie-eleverna!!
Om jag överlever så ska jag söka jobb som krigskorrespondent i Libyen!
Tata!
tisdag 22 mars 2011
Till Farmor, var du än är.
Älskade Farmor.
Jag berättade aldrig för dig hur mycket du betydde för mig men jag tror att du visste.
Varje chans jag fick så ville jag åka hem till dig och spendera helgen i ditt sällskap.
Jag längtade efter kakfrukost, ank-promenader och Bingolotto.
Du och jag plockade plommon och bakade kakor, vi satt och sydde och fnittrade om tonårsminnen.
Jag presenterade en av mina första pojkvänner för dig och farfar, du gav mig ansvarsfull frihet när det kändes som om världen ville kväva mig.
Du var min fristad och den jag älskade mest av alla.
Du gjorde mig till den jag är idag.
När jag syr så tänker jag på din uppmuntran och dina råd.
När jag går igenom knapplådan efter en knapp så är det din närvaro jag känner på min hud.
När jag slår upp min receptbok på jakt efter något att baka så är det ofta dig jag tänker på.
Du lärde mig att baka, du lärde mig att sy, du delade med dig av det som betydde något för dig och formade mitt liv med din kärlek.
Det händer fortfarande att jag sitter med telefonen i hand i full färd med att ringa dig och det smärtar lika mycket varje gång jag inser att jag inte kan.
Att ingen kommer att svara, för det finns ingen kvar.
Så farmor..
Bara så du vet, du var min värld och jag kommer alltid att sakna din kärlek, ditt skratt och våra stunder på vandrande fot genom Tollarp.
Var du än är så hoppas jag att du vet att jag älskade dig.
söndag 20 mars 2011
Ni får kalla mig Tant Tess.
Artie Shaw – Oh lady be good
Det känns liksom helt ok om ni bestämmer er för att jag är en tant..
För just nu är jag skrämmande medveten om att jag beter mig som en sådan.
Jag har spenderat hela helgen hemma, med minimalt intag av alkoholhaltiga drycker.
Jag har hade som sagt lilla syster dyster här fredag till lördag, och det var faktiskt mysigt.
Det blev inte så himla mycket pysslande och bakande men det var riktigt trevligt ändå.
Igår var Ankan här på middag (så jag fick som jag ville!).
Det blev bulgursallad och solrospanerad kycklingfilé med en dos rödvin vid sidan.
Vi roade oss kungligt med struntprat, Youtube-videos och K-pop.
Efter att Ankan försvann hemåt så däckade jag i en trött hög på soffan för att slutligen gå och lägga mig vid halv 10..
Idag har jag bara lagat massa mat, städat skafferiet, spelat meningslösa spel på Fb och druckit ett glas rött.
Jag har funderat på min garderob och vad som möjligen kan behövas i klädväg för att fullända min garderob och stil.
Jag har även funderat på det där med träning och hälsosamt leverne och insett att det kanske är dags för lite sånt i mitt liv nu.
Jag menar, om jag gett mig fasiken på att få ordning på själen så ska väl inte fysiken utgöra en större utmaning?
Eller?
Nåväl..
Godnatt i alla fall!
Det känns liksom helt ok om ni bestämmer er för att jag är en tant..
För just nu är jag skrämmande medveten om att jag beter mig som en sådan.
Jag har spenderat hela helgen hemma, med minimalt intag av alkoholhaltiga drycker.
Jag har hade som sagt lilla syster dyster här fredag till lördag, och det var faktiskt mysigt.
Det blev inte så himla mycket pysslande och bakande men det var riktigt trevligt ändå.
Igår var Ankan här på middag (så jag fick som jag ville!).
Det blev bulgursallad och solrospanerad kycklingfilé med en dos rödvin vid sidan.
Vi roade oss kungligt med struntprat, Youtube-videos och K-pop.
Efter att Ankan försvann hemåt så däckade jag i en trött hög på soffan för att slutligen gå och lägga mig vid halv 10..
Idag har jag bara lagat massa mat, städat skafferiet, spelat meningslösa spel på Fb och druckit ett glas rött.
Jag har funderat på min garderob och vad som möjligen kan behövas i klädväg för att fullända min garderob och stil.
Jag har även funderat på det där med träning och hälsosamt leverne och insett att det kanske är dags för lite sånt i mitt liv nu.
Jag menar, om jag gett mig fasiken på att få ordning på själen så ska väl inte fysiken utgöra en större utmaning?
Eller?
Nåväl..
Godnatt i alla fall!
torsdag 17 mars 2011
Fullt upp!
Jag har busy days framför mig.
Väldigt busy.
Förmiddagen idag spenderas på diakoni-forum, kvällen på jobbet och imorgon bitti är jag tillbaka på diakoniforum.
Imorgon kväll ska jag ha pyjamas-party med Lilla Syster Dyster, troligen ska vi baka kakor och pyssla hela kvällen. Sen ska hon till och med sova här!
Jag tänkte att hon får ta min säng så tar jag madrassen, för troligen så vill hon sova innan jag vill det så då är det bäst att hon ligger tryggt nerstoppad!
Det ska bli jätteroligt att ha syster här, trots att det är så många år mellan oss så vill jag att vi ska ha en bra relation, det är ju ändå den enda syster jag har.
Tänkte att jag skulle försöka övertyga Ankan om att middag och ett glas rött är en bra idé lördag kväll, tänkte att hon kan ta med vinet så kirrar jag maten!
Det låter väl inte som en helt oäven idé tycker jag?
Nej om man skulle ta sig i kragen och göra något vettigt, som att sminka sig, tupera klart håret och faktiskt bli redo för dagen?!
Tjing tjing!
Väldigt busy.
Förmiddagen idag spenderas på diakoni-forum, kvällen på jobbet och imorgon bitti är jag tillbaka på diakoniforum.
Imorgon kväll ska jag ha pyjamas-party med Lilla Syster Dyster, troligen ska vi baka kakor och pyssla hela kvällen. Sen ska hon till och med sova här!
Jag tänkte att hon får ta min säng så tar jag madrassen, för troligen så vill hon sova innan jag vill det så då är det bäst att hon ligger tryggt nerstoppad!
Det ska bli jätteroligt att ha syster här, trots att det är så många år mellan oss så vill jag att vi ska ha en bra relation, det är ju ändå den enda syster jag har.
Tänkte att jag skulle försöka övertyga Ankan om att middag och ett glas rött är en bra idé lördag kväll, tänkte att hon kan ta med vinet så kirrar jag maten!
Det låter väl inte som en helt oäven idé tycker jag?
Nej om man skulle ta sig i kragen och göra något vettigt, som att sminka sig, tupera klart håret och faktiskt bli redo för dagen?!
Tjing tjing!
tisdag 15 mars 2011
Kan tro't.
Kan ni tro det!
Jag var hos farbror doktorn igår, och mina njurvärden ser bra ut igen. Det var bara en tillfällig svacka, och nu är de tillbaka på topp igen.
Jag har rent av perfekta värden.
Japp.
You heard me..
Perfekta!
Jag fick lite tips och råd på vägen dock;
1. Sluta röka.
2. Hålla koll på mitt blodtryck (trots att det såg bra ut).
3. Motionera mer.
Nu återstår det bara att klura ut varför jag är så trött..
Jag är sjukt trött i kroppen, oavsett vad jag äter, hur jag sover och hur jag motionerar så är jag trött.
Trött. Trött. Trött.
Jag försöker vara sprudlande glad och pigg men stundvis är det inte speciellt lätt.
Men men..
Det ska nog bli ordning på mig med i i slutändan.
Nu ska jag dra på mig lite kläder och skynda till stan för att möta upp kombon och springa på second hand :)
In the famous words av en hädangången vårdtagare;
Ha det bättre!
Jag var hos farbror doktorn igår, och mina njurvärden ser bra ut igen. Det var bara en tillfällig svacka, och nu är de tillbaka på topp igen.
Jag har rent av perfekta värden.
Japp.
You heard me..
Perfekta!
Jag fick lite tips och råd på vägen dock;
1. Sluta röka.
2. Hålla koll på mitt blodtryck (trots att det såg bra ut).
3. Motionera mer.
Nu återstår det bara att klura ut varför jag är så trött..
Jag är sjukt trött i kroppen, oavsett vad jag äter, hur jag sover och hur jag motionerar så är jag trött.
Trött. Trött. Trött.
Jag försöker vara sprudlande glad och pigg men stundvis är det inte speciellt lätt.
Men men..
Det ska nog bli ordning på mig med i i slutändan.
Nu ska jag dra på mig lite kläder och skynda till stan för att möta upp kombon och springa på second hand :)
In the famous words av en hädangången vårdtagare;
Ha det bättre!
måndag 14 mars 2011
När nerverna är utanpå.
Idag är mina nerver på utsidan av min kropp, löper som små band över mitt skinn.
Jag är riktigt jävla nervös just nu.
Sist jag var sjuk så upptäckte min läkare att en del av mina prover inte såg helt hundra ut, och det var just de proverna som relaterar till det där med njurfunktion.
Och har det någonsin funnits prov jag inte vill faila på så är det just de proverna.
Förra veckan var jag och tog alla mina prover igen och idag ska jag befinna mig på RoDeOn klockan 13.00 för att få höra hur det står till.
Och nu är jag sjukt nervös.
När jag fick tiden tänkte jag att det kunde vara bra om jag hade något att göra innan så att jag inte kröp ur mitt eget skinn, så jag skrev upp mig att jobba på diakoniforum..
Det ångrar jag just nu kan jag säga.
Efter förra måndagens fiasko så är jag inte speciellt sugen på att jobba med samma människor precis innan jag ska till sjukhuset.
Men jag får stå mitt kast och bita i det sura äpplet så nu ska sminket på och min röv ska forslas till närmsta hållplats för den kollektiva transporten till stan.
Wish me luck!
Jag är riktigt jävla nervös just nu.
Sist jag var sjuk så upptäckte min läkare att en del av mina prover inte såg helt hundra ut, och det var just de proverna som relaterar till det där med njurfunktion.
Och har det någonsin funnits prov jag inte vill faila på så är det just de proverna.
Förra veckan var jag och tog alla mina prover igen och idag ska jag befinna mig på RoDeOn klockan 13.00 för att få höra hur det står till.
Och nu är jag sjukt nervös.
När jag fick tiden tänkte jag att det kunde vara bra om jag hade något att göra innan så att jag inte kröp ur mitt eget skinn, så jag skrev upp mig att jobba på diakoniforum..
Det ångrar jag just nu kan jag säga.
Efter förra måndagens fiasko så är jag inte speciellt sugen på att jobba med samma människor precis innan jag ska till sjukhuset.
Men jag får stå mitt kast och bita i det sura äpplet så nu ska sminket på och min röv ska forslas till närmsta hållplats för den kollektiva transporten till stan.
Wish me luck!
lördag 12 mars 2011
Nu är det konstaterat!
Karma's a bitch..
Eller så hatar min telefon mig av någon anledning.
Igår kväll tänkte jag att jag skulle låta mig själv sova en liten stund extra.
Jag tänkte, jag skippar sminket och sover den stunden extra imorgon bitti så kanske det inte blir lika plågsamt att masa sitt arsle ur sängen...
Jag kunde inte haft mer fel...
Jag släpade mig ur sängen när klockan ringde 06.15, kämpade mig ut i köket, slängde igång kaffebryggaren..
jag drog igång datorn och tänkte att jag kollar mail etc innan jobbet, då tittar jag på klockan. 05.00..
05.00....
Det kan inte stämma tänkte jag...
så jag kollar med fröken ur, jag kollar diverse sidor på nätet, jag ringer min yrvakna mamma och frågar: "Vad är klockan?"
Mycket riktigt.. Klockan var 05.00, eller för att vara ärlig, vid det laget var den snarare 05.55..
Jag har med andra ord gått upp mitt i natten, och det har dessutom tagit mig en hel jäkla timme att klura ut att det är det jag gjort..
En hel jäkla timme bara för att få reda på vad en klocka egentligen var, för när jag tittade på Fröken Ur så misstrodde jag hela internet..
Sinnesjukt..
Just nu känner jag mig något lurad på konfekten..
Jag ville sova en kvart extra men gick istället upp 1½ timme tidigare?
Det mina vänner är inte rättvist!
Eller så hatar min telefon mig av någon anledning.
Igår kväll tänkte jag att jag skulle låta mig själv sova en liten stund extra.
Jag tänkte, jag skippar sminket och sover den stunden extra imorgon bitti så kanske det inte blir lika plågsamt att masa sitt arsle ur sängen...
Jag kunde inte haft mer fel...
Jag släpade mig ur sängen när klockan ringde 06.15, kämpade mig ut i köket, slängde igång kaffebryggaren..
jag drog igång datorn och tänkte att jag kollar mail etc innan jobbet, då tittar jag på klockan. 05.00..
05.00....
Det kan inte stämma tänkte jag...
så jag kollar med fröken ur, jag kollar diverse sidor på nätet, jag ringer min yrvakna mamma och frågar: "Vad är klockan?"
Mycket riktigt.. Klockan var 05.00, eller för att vara ärlig, vid det laget var den snarare 05.55..
Jag har med andra ord gått upp mitt i natten, och det har dessutom tagit mig en hel jäkla timme att klura ut att det är det jag gjort..
En hel jäkla timme bara för att få reda på vad en klocka egentligen var, för när jag tittade på Fröken Ur så misstrodde jag hela internet..
Sinnesjukt..
Just nu känner jag mig något lurad på konfekten..
Jag ville sova en kvart extra men gick istället upp 1½ timme tidigare?
Det mina vänner är inte rättvist!
fredag 11 mars 2011
60-talet går igen.
Jag kände för att vara en aning udda idag, så idag sportar jag 60-talet med tuperat hår, tjock eyeliner, korta byxor och ballerina-skor.
Det kändes som rätt stil i solskenet.
Om en liten stund ska jag in och möta Ankan för en länge efterlängtad återförening. Vi har inte träffats så mycket på sistone, och jag har saknat henne.
Vi tänkte gå en runda på second handen och se om vi kan finna några fynd. Man kan ju aldrig veta, det kan ju dyka upp något som bara utlöser de största ha-begären man någonsin känt.
Om ärligheten ska fram så är det ofta kläder på second hand utlöser det hos mig.
Men jag har inget dåligt samvete för min enorma klädkonsumtion eftersom alla plaggen bara kostar 10 kronor och pengarna går till något bra!
Så då känns det helt ok att vara en shopaholic.
Nej om man skulle dunka i sig en skvätt kaffe till och sen bege sig. Jag måste ju hitta hem i vettig tid eftersom jag har en disk från helvetet som väntar och ett kvällspass på jobbet.
Adios amigos!
Det kändes som rätt stil i solskenet.
Om en liten stund ska jag in och möta Ankan för en länge efterlängtad återförening. Vi har inte träffats så mycket på sistone, och jag har saknat henne.
Vi tänkte gå en runda på second handen och se om vi kan finna några fynd. Man kan ju aldrig veta, det kan ju dyka upp något som bara utlöser de största ha-begären man någonsin känt.
Om ärligheten ska fram så är det ofta kläder på second hand utlöser det hos mig.
Men jag har inget dåligt samvete för min enorma klädkonsumtion eftersom alla plaggen bara kostar 10 kronor och pengarna går till något bra!
Så då känns det helt ok att vara en shopaholic.
Nej om man skulle dunka i sig en skvätt kaffe till och sen bege sig. Jag måste ju hitta hem i vettig tid eftersom jag har en disk från helvetet som väntar och ett kvällspass på jobbet.
Adios amigos!
torsdag 10 mars 2011
Ärligt.. Vi måste sluta träffas såhär..
Det är alltid spännande att vara jag när sömnen kickar in, jag vet aldrig vad som väntar på andra sidan av den ridån.
I natt drömde jag att jag var uppe i Norrland och vinterbadade, naken.
Det var jättevackert där.
Alla i min familj var med, för vi skulle fira att min mormor som var statsminister i Sverige fyllde år.
Och här kommer den värsta twisten i historien..
Jag hade en lång smal blondin med mig..
C.
Samma C som är sambo med E.
Vi badade nakna i havet och drack öl.
Nakna.
Fast han fuskade, han hade mössan på och på något sätt så blev den aldrig blöt.
Sen började två små muskulösa män med eyeliner ragga på oss.
Där ringde min klocka och väckte mig, som tur är för jag hade nog inte velat veta hur den drömmen hade slutat annars.
I natt drömde jag att jag var uppe i Norrland och vinterbadade, naken.
Det var jättevackert där.
Alla i min familj var med, för vi skulle fira att min mormor som var statsminister i Sverige fyllde år.
Och här kommer den värsta twisten i historien..
Jag hade en lång smal blondin med mig..
C.
Samma C som är sambo med E.
Vi badade nakna i havet och drack öl.
Nakna.
Fast han fuskade, han hade mössan på och på något sätt så blev den aldrig blöt.
Sen började två små muskulösa män med eyeliner ragga på oss.
Där ringde min klocka och väckte mig, som tur är för jag hade nog inte velat veta hur den drömmen hade slutat annars.
onsdag 9 mars 2011
Galen. Jag är galen.
Sweet Jesus have mercy on my undying soul.
Min hjärna håller på att spåra ut totalt nu.
Nu är galenskapen på ingång på riktigt.
Jag drömde om E inatt. Jag drömde även om hans sambo C.
De hade gift sig, båda hade rosa frack. Fast E's hade släp med massa blommor och fjärilar på.
När de väl hade gift sig så flyttade de in här..
De sov i min säng, trots att jag var där.
De låg på varsin sida av mig och hade konversationer över mig, använde mig som kudde.
Båda två.
Låt mig tillägga att jag aldrig haft några fantasier om att dela säng med de 2, speciellt inte eftersom båda hade gammaldags "sexiga" nattlinnen på sig och såna där fluffiga morgontofflor som man ser på tv ibland.
Fast C hade tappat bort sin ena toffla så han knyckte mina rosa kanin-tofflor istället.
E gjorde kaffe varje dag och pussade C innan han gick till jobbet.
Min kära kombo såg mest livrädd ut, som om hon inte fattade vad som hänt.
Vero och hennes påg hade flyttat in i lägenheten intill och pojkarna samlades för att prata tv-spel ibland samtidigt som de drack öl och la ansiktsmask.
Förstår ni varför jag tror att jag håller på att förlora förståndet?
Nu ska jag gå och jobba och jag hoppas innerligt att jag inte stöter ihop med E, för jag kommer nog att bryta ihop i någon sorts hysteriskt gapskratt och kissa på mig.
I bid You all a good day!
Min hjärna håller på att spåra ut totalt nu.
Nu är galenskapen på ingång på riktigt.
Jag drömde om E inatt. Jag drömde även om hans sambo C.
De hade gift sig, båda hade rosa frack. Fast E's hade släp med massa blommor och fjärilar på.
När de väl hade gift sig så flyttade de in här..
De sov i min säng, trots att jag var där.
De låg på varsin sida av mig och hade konversationer över mig, använde mig som kudde.
Båda två.
Låt mig tillägga att jag aldrig haft några fantasier om att dela säng med de 2, speciellt inte eftersom båda hade gammaldags "sexiga" nattlinnen på sig och såna där fluffiga morgontofflor som man ser på tv ibland.
Fast C hade tappat bort sin ena toffla så han knyckte mina rosa kanin-tofflor istället.
E gjorde kaffe varje dag och pussade C innan han gick till jobbet.
Min kära kombo såg mest livrädd ut, som om hon inte fattade vad som hänt.
Vero och hennes påg hade flyttat in i lägenheten intill och pojkarna samlades för att prata tv-spel ibland samtidigt som de drack öl och la ansiktsmask.
Förstår ni varför jag tror att jag håller på att förlora förståndet?
Nu ska jag gå och jobba och jag hoppas innerligt att jag inte stöter ihop med E, för jag kommer nog att bryta ihop i någon sorts hysteriskt gapskratt och kissa på mig.
I bid You all a good day!
tisdag 8 mars 2011
Oh fudge.
Damn.
Damn.
DAMN!
Jag hatar när saker bara slår en helt plötsligt.
När sånt man trodde var väck inte är det, när man lyckats skrämma bort något då visar det sig att nej då..
Det finns kvar.
Under lager med damm, bråte och glömda ting.
Men där ligger det, redo att användas.
Redo att ge sig in i kampen.
Damn.
Detta var något jag absolut inte behövde just nu.
Damn.
DAMN!
Jag hatar när saker bara slår en helt plötsligt.
När sånt man trodde var väck inte är det, när man lyckats skrämma bort något då visar det sig att nej då..
Det finns kvar.
Under lager med damm, bråte och glömda ting.
Men där ligger det, redo att användas.
Redo att ge sig in i kampen.
Damn.
Detta var något jag absolut inte behövde just nu.
Kärringmaffia.
Jag bara måste gnälla av mig lite idag!
Jag var och volontär-arbetade igår. Min första måndag där.
Och det var det värsta jag varit med om.
De som jobbade igår har jag aldrig jobbat med innan, jag har knappt ens träffat dem innan för de var inte med på mötet.
Och ärligt talat större (ursäkta uttrycket) slynor får man leta efter.
En riktigt hög med kärringmaffia.
Igår kunde jag inte göra någonting rätt.
Kaffet skulle göras på ett visst sätt, smörgåsar skulle göras på ett sätt.
Allt skulle göras på speciella sätt.
De presenterade sig inte på eget bevåg, det fick jag göra.
De stod i andra änden av köket och pratade såpass tyst att det inte var meningen att jag skulle höra, men tillräckligt högt för att jag skulle höra det ändå.
Lite principen; Ni tror att ni viskar, men.. Nej! Ni viskar inte!
De pratade om mig, om kvinnan som håller i det hela.
Allt var fel.
Jag har aldrig varit med om maken.
Snoffsiga pensionärer som bara valsar in och trycker ner alla andra, som klagar och gnäller.
Jag gick tidigare igår eftersom vi var så många på plats, för jag var tvungen att gå där ifrån innan jag hade fått ett totalt bryt och börjat skälla.
Jag tycker det är så jävla fult att hålla på som de gör.
Förstöra glädjen för alla på plats, och för att göra saken värre.
De här människorna jobbar varje måndag och jag jobbar där nästa måndag med.
Jag kommer att bli knäpp på dem. Lovar!
Man skulle ju kunna tro att människor som jobbar med hemlösa och har gjort det i massa herrans år skulle var ganska trevliga och något ödmjuka människor men nej..
Inte ens det klarade de av.
Ohwell..
Idag ska jag ner till Vdc och lämna en herrans massa prover.
Sen är det jobb som gäller.
Jag var och volontär-arbetade igår. Min första måndag där.
Och det var det värsta jag varit med om.
De som jobbade igår har jag aldrig jobbat med innan, jag har knappt ens träffat dem innan för de var inte med på mötet.
Och ärligt talat större (ursäkta uttrycket) slynor får man leta efter.
En riktigt hög med kärringmaffia.
Igår kunde jag inte göra någonting rätt.
Kaffet skulle göras på ett visst sätt, smörgåsar skulle göras på ett sätt.
Allt skulle göras på speciella sätt.
De presenterade sig inte på eget bevåg, det fick jag göra.
De stod i andra änden av köket och pratade såpass tyst att det inte var meningen att jag skulle höra, men tillräckligt högt för att jag skulle höra det ändå.
Lite principen; Ni tror att ni viskar, men.. Nej! Ni viskar inte!
De pratade om mig, om kvinnan som håller i det hela.
Allt var fel.
Jag har aldrig varit med om maken.
Snoffsiga pensionärer som bara valsar in och trycker ner alla andra, som klagar och gnäller.
Jag gick tidigare igår eftersom vi var så många på plats, för jag var tvungen att gå där ifrån innan jag hade fått ett totalt bryt och börjat skälla.
Jag tycker det är så jävla fult att hålla på som de gör.
Förstöra glädjen för alla på plats, och för att göra saken värre.
De här människorna jobbar varje måndag och jag jobbar där nästa måndag med.
Jag kommer att bli knäpp på dem. Lovar!
Man skulle ju kunna tro att människor som jobbar med hemlösa och har gjort det i massa herrans år skulle var ganska trevliga och något ödmjuka människor men nej..
Inte ens det klarade de av.
Ohwell..
Idag ska jag ner till Vdc och lämna en herrans massa prover.
Sen är det jobb som gäller.
söndag 6 mars 2011
Som om mina läppar brann.
Det är en besynnerlig känsla när läpparna bultar av brand, som att ha blivit kysst i timmar tills allt man förnimmer är sin mun och den där känslan i maggropen.
Kylan har lämnat min hud utan skydd, lämnat mina läppar nakna och brinnande.
Ungefär så känns min själ just nu.
Naken och brinnande.
Fast på ett relativt bra sätt dock.
På ett värmande sätt som driver en framåt.
Stora saker kan ske när man har bränder att släcka, och just nu har jag en glöd som måste utrotas.
Kylan har lämnat min hud utan skydd, lämnat mina läppar nakna och brinnande.
Ungefär så känns min själ just nu.
Naken och brinnande.
Fast på ett relativt bra sätt dock.
På ett värmande sätt som driver en framåt.
Stora saker kan ske när man har bränder att släcka, och just nu har jag en glöd som måste utrotas.
Morgonbeklagan.
Usch och fy.
Vilken jäkla natt jag haft..
Det har varit drömmar som varit så realistiska att de nästan känts overkliga.
Jag drömde om en man inatt.
Om jag ska vara mer specifik så drömde jag om en ganska speciell man.
Jag drömde att han var här, och vi satt och drack vin på soffan huller om buller med garnbollar överallt, med massa kakor på ett fat på bordet. Vi hade musiken igång på så låg nivå att vi hörde varandras ord men ändå tillräckligt högt för att man skulle kunna sjunga med ibland.
Vi lyssnade på Regina Spektor och nynnade med i refrängerna.
Det var vanligt, och mysigt.
Det värsta var att vakna.
För jag insåg att jag fortfarande gärna skulle kyssa honom.
Vilken jäkla natt jag haft..
Det har varit drömmar som varit så realistiska att de nästan känts overkliga.
Jag drömde om en man inatt.
Om jag ska vara mer specifik så drömde jag om en ganska speciell man.
Jag drömde att han var här, och vi satt och drack vin på soffan huller om buller med garnbollar överallt, med massa kakor på ett fat på bordet. Vi hade musiken igång på så låg nivå att vi hörde varandras ord men ändå tillräckligt högt för att man skulle kunna sjunga med ibland.
Vi lyssnade på Regina Spektor och nynnade med i refrängerna.
Det var vanligt, och mysigt.
Det värsta var att vakna.
För jag insåg att jag fortfarande gärna skulle kyssa honom.
fredag 4 mars 2011
Fredagsmummel.
Jahaja.. Då var det fredag igen..
Dagarna bara rusar fram och inte fasiken verkar de bli något varmare.
Det är ju Mars nu, nu tycker jag faktiskt att våren borde känna sig manad till att visa sig.
För jag är trött på varma kläder, tjocka halsdukar och raggsockar.
Jag vill ha trenchcoat, kjol och ballerinaskor.
Solglasögon och inga vantar.
*suck*
"I have a dream"
jag är dock ganska säker på att Martin Luther King inte menade våren när han sa det.
Men det gör jag!
Jag var på diakoni-forum och jobbade igår. På secondhanden faktiskt.
Så nu kan jag kassan, jag kan rutinerna och jag stormtrivs.
Jag fick spendera hela dagen med att prata med "kollegor", kunder OCH jag fick pilla med kläder hela dagen! Bästa dagen på väldigt länge + att en av mina kollegor där drog med mig till hennes mans jobb så min officiella arbetsdag avslutades med (hör och häpna) en arbetsintervju!
Efter det träffade jag på Ankan och lillpojken vilket självklart betyder kafferep!
Sen hem, mat och stickning hela kvällen..
En bra dag helt enkelt!
Nu ska jag jobba (först ska ansiktet på :P), hela helgen, och det mesta av nästa vecka..
Massa jobb helt enkelt!
Dagarna bara rusar fram och inte fasiken verkar de bli något varmare.
Det är ju Mars nu, nu tycker jag faktiskt att våren borde känna sig manad till att visa sig.
För jag är trött på varma kläder, tjocka halsdukar och raggsockar.
Jag vill ha trenchcoat, kjol och ballerinaskor.
Solglasögon och inga vantar.
*suck*
"I have a dream"
jag är dock ganska säker på att Martin Luther King inte menade våren när han sa det.
Men det gör jag!
Jag var på diakoni-forum och jobbade igår. På secondhanden faktiskt.
Så nu kan jag kassan, jag kan rutinerna och jag stormtrivs.
Jag fick spendera hela dagen med att prata med "kollegor", kunder OCH jag fick pilla med kläder hela dagen! Bästa dagen på väldigt länge + att en av mina kollegor där drog med mig till hennes mans jobb så min officiella arbetsdag avslutades med (hör och häpna) en arbetsintervju!
Efter det träffade jag på Ankan och lillpojken vilket självklart betyder kafferep!
Sen hem, mat och stickning hela kvällen..
En bra dag helt enkelt!
Nu ska jag jobba (först ska ansiktet på :P), hela helgen, och det mesta av nästa vecka..
Massa jobb helt enkelt!
tisdag 1 mars 2011
Sexuella reiki-trakasserier.
Jag var ju med Mams i Malmö igår och det var om man ska uttrycka sig milt intressant.
Det tenderar att bli så när man beger sig iväg med min mamma.
Våra ärenden var snabbt avklarade och sen var det dags att bege sig ut på stan.
*Suck*
Först och främst så landade vi på Myrorna där jag snubblade över vad som utan tvekan skulle kunna räknas som den snyggaste väskan någonsin som jag ganska snabbt insåg var trasig.. Det saknades ett spänne men tänkte jag.. Då är den kanske ganska billig (för er som vet så är det sällan något är billigt på Myrorna!) så jag och mamma knatar fram och frågar personalen vad den kostar..
230:- svarar han glatt..
230?!
230 kronor för en trasig väska?
nja, ja, jo.., vi kunde ju få 20% rabatt.
ok.. så typ 184 kronor för en trasig väska..
Skulle inte tro det!
Vi begav oss vidare ganska snabbt, när vi slutligen bestämde oss för att äta något så blev detMcDonalds.
Inte för att maten ens är i närheten av så god som man skulle kunna hoppas, för ärligt talat så jäkla billigt är det inte! Det var snarare dagens nödlösning då vi missat alla luncherbjudande den stan hade. Ohwell.. Pommes finns det alltid plats för ;)
Hör och häpna!
När vi sitter och äter får vi helt plötsligt sällskap av en man (påtänd) som tror att jag och mamma är ett par.. Nej svarar mamma, vi är faktiskt mor och dotter.
Då ska den snurrige fan gissa ålder, mamma var 48 och jag var 23.. Omg!
För att göra saken än mer fantastisk så skulle han heala mitt knä (??) och behövde tydligen äta pommes för att kunna utföra denna healande handpåläggning.. Som om han vore Fransisco av Azissa eller ngt i den stilen.
Så denna främmande man gräver ner fingrarna bland våra pommes och äter med god aptit, samtidigt som han varvar med att lägga båda sina flottiga händer på mitt knä och lår, tills han plötsligt reser sig upp för att gå på toa. Då tvingar jag ut mamma (grinig) som gnäller om att hon inte fått äta klart!
Lätt för henne att gnälla om det, hon fick iaf ha sina ben ifred och slapp att snyggaste killen på länge satt och skrattade samtidigt som hon blev sex-trackad av en påtänd 52-åring som uppenbarligen efter egen utsago fanns på facebook.
När vi väl kommit ut så vill mamma sätta sig någonstans, först pekar hon på en fontän som man nog iofs kan använda kanten av som sittplats, men att sitta på iskall sten mitt i blåsiga Malmö..
Det är något med den tanken som inte är allt för övertygande eller lockande för den delen.
Så mamma hukar sig vid vad hon troligen tror är ett vanligt skyltfönster, precis bredvid HM's ingång. Med det fantastiska resultatet att hon helt plötsligt ser ut som en tiggare.. vilket jag påpekar.
Jag har faktiskt aldrig sett min mamma resa sig upp så snabbt. Som en blixt.
Nåväl.. Vi kom hem.
Jag har alla lemmar i behåll och jag tror att stoltheten är intakt.
Mest av allt så var jag bara glad att få komma hem!
Och förresten, jag fyndade åtminstone något. Jag hittade 2 kökshanddukar, muffinsformar och 2 modetidningar.
(Mamma hittade lite till Lilla Syster Dyster åtminstone!)
Das was alles!
Nu ska jag banne mig gå till jobbet och sen ska jag på volontär-möte på diakoniforum!
På återseende!
Det tenderar att bli så när man beger sig iväg med min mamma.
Våra ärenden var snabbt avklarade och sen var det dags att bege sig ut på stan.
*Suck*
Först och främst så landade vi på Myrorna där jag snubblade över vad som utan tvekan skulle kunna räknas som den snyggaste väskan någonsin som jag ganska snabbt insåg var trasig.. Det saknades ett spänne men tänkte jag.. Då är den kanske ganska billig (för er som vet så är det sällan något är billigt på Myrorna!) så jag och mamma knatar fram och frågar personalen vad den kostar..
230:- svarar han glatt..
230?!
230 kronor för en trasig väska?
nja, ja, jo.., vi kunde ju få 20% rabatt.
ok.. så typ 184 kronor för en trasig väska..
Skulle inte tro det!
Vi begav oss vidare ganska snabbt, när vi slutligen bestämde oss för att äta något så blev det
Inte för att maten ens är i närheten av så god som man skulle kunna hoppas, för ärligt talat så jäkla billigt är det inte! Det var snarare dagens nödlösning då vi missat alla luncherbjudande den stan hade. Ohwell.. Pommes finns det alltid plats för ;)
Hör och häpna!
När vi sitter och äter får vi helt plötsligt sällskap av en man (påtänd) som tror att jag och mamma är ett par.. Nej svarar mamma, vi är faktiskt mor och dotter.
Då ska den snurrige fan gissa ålder, mamma var 48 och jag var 23.. Omg!
För att göra saken än mer fantastisk så skulle han heala mitt knä (??) och behövde tydligen äta pommes för att kunna utföra denna healande handpåläggning.. Som om han vore Fransisco av Azissa eller ngt i den stilen.
Så denna främmande man gräver ner fingrarna bland våra pommes och äter med god aptit, samtidigt som han varvar med att lägga båda sina flottiga händer på mitt knä och lår, tills han plötsligt reser sig upp för att gå på toa. Då tvingar jag ut mamma (grinig) som gnäller om att hon inte fått äta klart!
Lätt för henne att gnälla om det, hon fick iaf ha sina ben ifred och slapp att snyggaste killen på länge satt och skrattade samtidigt som hon blev sex-trackad av en påtänd 52-åring som uppenbarligen efter egen utsago fanns på facebook.
När vi väl kommit ut så vill mamma sätta sig någonstans, först pekar hon på en fontän som man nog iofs kan använda kanten av som sittplats, men att sitta på iskall sten mitt i blåsiga Malmö..
Det är något med den tanken som inte är allt för övertygande eller lockande för den delen.
Så mamma hukar sig vid vad hon troligen tror är ett vanligt skyltfönster, precis bredvid HM's ingång. Med det fantastiska resultatet att hon helt plötsligt ser ut som en tiggare.. vilket jag påpekar.
Jag har faktiskt aldrig sett min mamma resa sig upp så snabbt. Som en blixt.
Nåväl.. Vi kom hem.
Jag har alla lemmar i behåll och jag tror att stoltheten är intakt.
Mest av allt så var jag bara glad att få komma hem!
Och förresten, jag fyndade åtminstone något. Jag hittade 2 kökshanddukar, muffinsformar och 2 modetidningar.
(Mamma hittade lite till Lilla Syster Dyster åtminstone!)
Das was alles!
Nu ska jag banne mig gå till jobbet och sen ska jag på volontär-möte på diakoniforum!
På återseende!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)