Guten morgen!

Eller hur man nu ska uttrycka det.
Jag är uppe nu, efter ett par timmars välförtjänt sömn.
Första natten på jobb förflöt relativt smärtfritt, om man bortser från mannen som lappade till mig och kallade mig "en jävla djurplågare".
Mysig karl det där.
Annars så gick det hur bra som helst, även om jag började säcka ihop runt 4.

Nu är jag iallafall upp och igång.
Jag dunkar musik så högt jag bara förmår och dricker ytterligare lite mer kaffe, men om det är det som krävs för att jag ska vakna till liv och se ut som en människa igen så låt det vara så.

Jag funderar på att dra in till Röda Korsets recykling-kväll kl.16.00, jag menar, en påse kläder för 20 riksdaler. Det lönar ju sig efter plagg nummer 1.
Sen måste jag ringa och sköta bokningen inför imorgon kväll, så att tösabitarna kan ut och roa sig drottninglikt.
Alldeles uppglammade, glittrande och fulla av fanskap. Som det sig bör f ö.

Till helgen blir det storskalig rensning, sortering och ihopsamling av sådant som ska sparas och skänkas.
Sen är flyttprocessen igång!

Nej.. Lite mascara på och lite mat i magen så är jag redo för mer.
Adios!

Dagen.

Nu är jag hemkommen.
Långt om länge om jag får säga det själv.
Det har varit en ruggigt lång dag och jag är trött men jag kan inte gå och lägga mig än.
Jag måste börja vända mitt dygn inför de kommande nätterna annars så kommer det aldrig att gå.
Som ni säkert fattat så fick jag nattjänsten, jag börjar imorgon kväll.
Jag upptäckte dock att jag helt plötsligt jobbar när jag hade tänkt flytta och på julafton.
Fint det!
Men det här känns bra, som ett steg i rätt riktning om får säga så.
Jag kommer bort från Gamlegården på alla sätt och jag slipper stöta ihop med människor jag helst vill slippa.
Win win liksom.
Nu ska jag bara hitta ett sätt att hålla mig vaken större delen av natten inatt så är allt finemang sen.
På återseende gott folk!

Snart helg.

Jag fick riktigt bra besked igår, jag ska inte jobba med utvecklingsstörda.
Och det är jag riktigt glad för.
Det är inte riktigt min grej alls faktiskt.
Som tur är så ville inte den teamchefen ha mig så hon tackade nej till mig (Jag kan ju inte säga nej, eftersom jag är Las 5:2).
Istället blev jag erbjuden en annan plats, på ett demensboende.
Nattjänst.
Det däremot stör mig inte det minsta, att jobba natt kan möjligen vara min grej.
Då kan jag jobba nätterna och ha ett liv vid sidan.
Jag hinner jobba en del på kyrkans café och second hand, jag hinner eventuellt plugga någon kurs på komvux, jag hinner med min hobbies.
Så det här kan bli riktigt bra.

Nu ska jag snart till jobbet iallafall och jag har en ganska så jäkla kort dag framför mig.
Sen är det helg och älskade N.I kommer hit.
Saknar honom just nu, så det ska bli mysigt att han kommer hit.

Nej, nu ska jag fortsätta dricka kaffe och fundera på vad jag ha på mig idag.

*Tjingeling*

Så. Himla. Trött.

Att jag överhuvudtaget vaknade idag känns som en bedrift av den större sorten.
Jag var så trött igår kväll att jag räknade ner tiden tills jag kunde gå ch lägga mig med gott tant-samvete.
22.00 är den magiska gränsen. Då kan jag gå och lägga mig utan att känna som om jag precis tittat på Bolibompa och nu är det läggdags..

Anledningen till tröttheten; Jag var i Malmö med mams och syster dyster. Hela dagen.
Vi var inte tillbaka i K-stad förrän närmre 18.00 och då hade jag tramsat och flamsat med syster hela vägen hem på tåget, för vi var lika trötta allihop.

När jag kom innanför dörren här hemma, tog jag av mig skorna och strumporna, gjorde kaffe och satte mig ner och väntade på att jag skulle få gå och lägga mig.

Nu är jag vaken och ska snart iväg till jobbet men tröttheten hänger kvar precis som det där förstadiet till en rejäl förkylning.

*Tudeluu*

Kreativ låsning.

Återigen är jag vaken och i väntan på jobbet.
Tycker att livet allt som mest innebär att jag vaknar, dricker kaffe och går till jobbet.
Jag jobbar hela dagen och sen kommer jag hem och försöker hitta tillräckligt med energi för att orka göra alla de kreativa saker som jag skulle vilja göra.
Jag håller på att skissa på en ny tavla just nu men jag tycks inte kunna få linjerna rätt och jag vågar inte sätta penseln mot duken utan en plan. Jag som aldrig har en målarplan.
Men just nu vet jag vad jag vill uppnå, och det kräver jobb, ansträngning, anatomistudier och symbolforskning.
Om jag kyckas, OM, så kommer det att bli helt fantastiskt.
Nej, nu ska jag dra på mig lite mascara och en omgång kläder så att jag kan befinna mig på jobbet i tid idag med.
Adios!

Ny fas.

Idag börjar jag gå så kallade Lila turer på jobbet. 8-13 eller 8-14, måndag till fredag.
Såvida det inte skulle bli kris, då får jag helt plötsligt ställa om mitt schema och hoppa när jag behövs istället.
Så skulle de behöva ha in någon på kvällen, så får jag jobba kväll istället.
Skulle de behöva någon på helgen får jag helt enkelt jobba då istället för en annan dag.
Detta ska vara mitt liv fram till att de flyttar mig första November.

Första veckan i November blir bredvidgång för min del och sen tar det underbara vid på riktigt.
Tyvärr är det ju så att sarkasm inte syns på en skärm, hade det gjort det så hade ni förstått att jag i allra högsta grad dryper av den varan just nu.

Första November börjar jag på ett boende vilket i sig kan vara ganska illa men för att ytterligare toppa detta så ska jag jobba på ett boende för utvecklingsstörda vilket motsvarar min absoluta mardröm.
Och för att göra det ytterligare lite mer fantastiskt så har jag absolut inget val i frågan, för så länge som jag kan ta mig dit Måndag till Fredag med buss/tåg så har jag ingen rätt att säga nej.
Att säga nej då innebär arbetsvägran.
Visst är det fina villkor facket förhandlat fram för oss Las 5:2or.

Mao ska jag först ha ett par veckor då jag absolut inte har en aning om de ska stuva omkring med mitt schema följt av en arbetsplats som jag redan betraktar som helvetet på jorden.

Mer kaffe och mer cigg så kanske jag klarar av att vistas bland folk hela dagen utan att börja gråta.

Mitt liv just nu.

Jag sitter i köket med en begynnande förkylning, huvudvärk och en kopp kaffe som sällskap.
Jag har för det första inte lust att bli förkyld men kommer troligen att må sämre allteftersom dagen tar sig framåt.
Jag har en sån där ruggigt lång dag framför mig, 7.30 till 17.45 ungefär. Långt och sömnframkallande.

Jag har en svag misstanke om att huvudvärken kommer från faktumet att jag just nu inte vet någonting.
Mitt vikariat på Gamlegården och Näsby går ut på Lördag och jag vet inte var jag ska vara Måndag morgon.
Egentligen skulle jag ha jobbat helgen men som vanligt var det lite blandade bud fram och tillbaka och till slut blev det bestämt att jag inte skulle jobba.
Det är ju egentligen inte så att jag riskerar att bli arbetslös, det är trots allt kommunens jobb att hitta ett nytt vikariat till mig men det är ju just det att jag inte vet. Jag vet inte var, när och hur.
Om det inte finns något till mig just precis nu, ska jag gå till min vanliga plats på måndag?
Ska jag ringa ner till kontoret?
Ska jag vänta på att de ringer mig?
Vad exakt förväntas av mig?!
Ivilket fall som så orsakar detta mig magknip och huvudvärk, för att inte veta gör mig orolig och nervös även om jag vet att det kommer att fixa sig i slutändan.

Nu ska jag slänga på mig krigsmasken, styla till mitt hår och fortsätta göra mig redo för att möta världen idag med!
Adios!

Nya Gamlegården?

Häromdagen var det en artikel i vår lokala tidning om mitt bostadsområde om hur de vill rusta upp och göra det mer åtråvärt att bo här ute (läs artikeln här: Abk vill ge Gamlegården ett ansiktslyft ).

Vilket jävla slöseri med pengar och resurser.

Jag har bott på Gamlegården till och från sen jag var 10 och jag kan dels säga att det har gått helt åt skogen sen dess och att det finns absolut ingenting som de kan göra för att förändra den ghetto-stämpel som sitter.
Gamlegården räknades som ett ghetto när jag var 10, detsamma när jag var 12, 14, 16 osv.

Gamlegården ÄR ett ghetto.

Varje dag på väg till jobbet ser jag drivor med soppåsar i papperskorgar, på gräsmattor och utspridda över asfalten för att fåglarna fått tag på dem samtidigt som soptunnorna där skräpet ska kastas står vidöppna för att någon för 120:e gången i år brutit sig in i den för att de inte orkade/ kom ihåg (?) att ta med sopnyckeln, eller så var det väl det vanliga att någon skickade med barnen soporna men glömde ge dem en sopnyckel.

Plank och staket som sätts upp här ute hinner knappt bli uppspikade och målade förrän de blir nersparkade igen, som min mamma sa; "Man kunde sitta på balkongen och se små barn sparka ner plankorna för att de skulle leka med dem.. Var är föräldrarna?"
Jo, inomhus.
Människor kör mopeder och motorcyklar genom området, de eldar upp bilar, de stjäl kundvagnar från Netto och tar isönder dem till den milde gräns att de inte går att använda (det sistnämnda är återigen barn!).
Tonåringarna driver omkring hela kvällarna, långt in på nätterna eller nej. Inte bara tonåringar, man kan se barn 5-årsåldern driva omkring runt 11-12 på natten, trots att det är skoldag och det finns inga föräldrar att finna.
Som kvinna är det obehagligt att gå upp på Netto för fiket är fullproppad med män som stirrar på en som om man vore ett villebråd och det var jaktsäsong.

De skjuter varandra, de rånar gamla tanter, de städar inte i tvättstugan (ja, i jämförelse med de två första delarna av meningen är det väl inte det viktigaste i livet, men ärligt talat att komma ner till en tvättstuga som ser ut som fan och hans moster ökar INTE områdets status!).

De hotar nattvandrare som får ställa in sin vandring den kvällen, hemtjänsten får bära larm för sin egen trygghets skull.

När det kommer till boendet så kan du få världens värsta grannar och ingen kan eller vill göra något åt det.
Jag vet människor som har blivit hotade av sina grannar för att de bett dem att sänka volymen på stereon, jag vet människor som varit tvungna att flytta trots att de trivts i sin lägenhet för att störningarna från grannarna varit så extrema att de inte klarat att bo kvar.
Störningar som f ö ABK inte "sett" alls trots extra koll.
Nej de är inte alls störande, de bara kastar bord, stolar, böcker, frukt, leksaker från sin balkong på tredje våningen.
Nej de har inte alls kissat i källaren.
De har inte tagit i sönder porttelefonen eller dörren, de väsnas inte och är absolut inte våldsamma.

Och nu vill de rusta upp Gamlegården?

Ursäkta uttrycket, men BULLSHIT!
Låt de som förstör Gamlegården fortsätta göra det i lugnan ro, för det spelar ingen roll hur många kulturdagar ni fixar, hur många Jazzkonserter ni organiserar, hur många plank ni målar, hur många plottriga blommor ni planterar och "snygga" lampor ni sätter upp i samarbete med kvinnorna på Gamlegården.
Låt området förfalla, för att fixa någonting här ute är trams.
Som att kasta pärlor för svin och det är fullkomligt jävla onödigt och ett enormt slösande med pengar.
Som att ge godis till olydiga barn som sedan kommer tro att de ska få godis varje gång de inte uppför sig.
Som att ge en rattfyllerist en snabbare bil, eller en mördare ett nytt offer.
Gamlegårdsborna vill nog i mångt och mycket betrakta sig som offer, men vad de inte verkar fatta är att som man bäddar får man ligga.
Så låt skiten gå åt helvete och gör något bättre med pengarna.

Ny tid, ny strid?

Jag har varit en hemskt dålig vän i cyberrymden.
Jag är så gott som aldrig på msn, facebook roar mig inte just nu, och efter det finns det inte så mycket online som intresserar mig.
Istället har jag tragglat på med mitt liv.
Jag skriver kontrakt på min alldeles egna lägenhet på Onsdag med inflyttning första December.
Nu är det rensartagen som gäller, det sorteras, rensas, skänks och slängs på löpande band här hemma.
Jag försöker klura ut vad som möjligen saknas mig (utöver det grundläggande vett och förstånd) och kommer om och om igen fram till att det faktiskt finns saker som jag skulle behöva som inte finns i mitt sortiment just nu.
Snygga tallrikar är en av dessa saker, en fungerande cykel är en annan.
Båda är dock tämligen enkla att fixa.
Tallrikar finns det ett överflöd av på loppisar, och cyklen har N.I lovat att hjälpa mig med.
Det största problemet antar jag är att jag kommer att bli datorlös, men som tur är har jag gott om böcker, färg och garn.
Dessutom har P3 ett alldeles utmärkt programutbud, så det ska nog gå det med.
Nu ska jag dra på mig skor och jacka och hugga tag i min väska och ta min lilla promenad tll jobbet, i eftermiddag blir det containerdags för mina gamla slitna möbler.
Adios!