Vi satt och pratade på frukosten på jobbet om vad som gör våra förhållanden till bra sådana...
En av mina kollegor sa att anledningen till att hennes förhållande var så annorlunda mot vad hon upplevt innan, var att tillskillnad från det som har varit så för första gången i hennes liv så lever hon med en man som hon kan vara fullt öppen med, De pratar verkligen om allt..
En annan på jobbet sa att hennes man förutsåg hennes behov utan att hon var tvungen att säga ngt, och att hans lugn behövdes eftersom hon varvade upp så lätt...
Själv känner jag att vad jag har nu kan bli helt rätt, för aldrig förr har jag blivit "älskad" med en sådan kravlöshet. Han kräver inte att jag ska vara något annat än vad jag är, men samtidigt så utmanar han mig till att våga kliva utanför buren jag byggt åt mig själv. I hans ord; "Det är dags att gå ur buren, den är gammal, rostig och alldeles för liten för dig älskling".
Det enda han egentligen vill är att jag ska må bra med honom, och ärligt det är ju inte så svårt, för aldrig har jag träffat en människa som får mig att må så bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar