När man släpper in någon i sitt liv släpper man även in någon till att beskåda sitt bagage. Alla har vi våra mentala resväskor, fullproppade med massa skräp, massa gammal ångest, gamla minnen och allt som ligger och gnager. Alla har vi saker som övermannar oss när mörkret smyger sig på, att sedan släppa in någon i ens egna mörker är inte den lättaste av uppgifter.
Hur vet man att personen man väljer att släppa in faktiskt accepterar det bagage man har och hur kan man få dem att förstå att det bagage man har faktiskt är en viktig del av det man är. Att det bagage man har faktiskt formar en varje dag, att det man har i sin väska är saker som inte alltid är så trevliga och att det kan verka så banalt för andra och det kan ändå vara världens största sak för mig!
Hur kan man få någon till att förstå hur det ligger till?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar