Denna dag.

Det verkar bli svalare idag.
Det är jag väldigt glad för.
Inte för att jag inte gillar värmen, det gör jag men det har varit så klibbigt att det snarare känts som om man tagit en simtur i sin egen svett.
Detta när man tagit en normal promenad till affären.
Idag är det lite mulet, lite svalt, lite disigt.
Skönt.
Men det lär nog ändra på sig med min tur.
Vid det laget jag har städ idag på jobbet är det säkert 30 grader varmt och gassande sol.
Det skulle inte förvåna mig alls.

Men det här svala får gärna fortsätta dagen ut, då blir det riktigt skönt att springa senare.
För jag behöver den där turen för att hålla hjärnan stadig, speciellt efter nattens drömmar.
Så oroliga, fulla av gamla minnen, gammal beröring som spelats som på repeat hela natten.
Jag vaknade med rösten mitt mellan en suck och snyftning.
Med fötterna på jorden och huvudet i det blå och hjärtat en halv meter utanför kroppen.

Veronica Maggio – Mitt hjärta blöder

Mycket märkligt, och väldigt sorgligt.


Men det är så mitt liv ser ut just i denna stund.
Nu ska jag jobba, äta smörgåstårta och sen hem och springa av skiten igen.

Natt.

Natten luktar varm asfalt, fuktig mark och blommor.
Som nätter brukar dofta i Kristianstad.
Tungt.
Fuktigt.
Natur med inslag av stad och bensin.
En doft som för mig luktar hemma i samma mån som den salta doften av Blekinge-kusten.
Ikväll sitter jag och lyssnar på Veronica Maggio - Inga kläder.
Så bra att jag får rysningar.

Den får gå medan jag vattnar blommorna och borstar tänderna.
Sen ska jag dyka in under täcket och drömma mig bort tills det är dags att jobba imorgon.


Ps. 16 dagar rökfri. Det blir lättare hela tiden.

Rosa shorts.

Jag vill ut och springa.
Men det är för varmt just nu.
Jag måste vänta, ett par timmar, minst.
Men ut vill jag.
På med skorna, sportkläderna.
Världens typ skönaste skrik-rosa shorts, och 80-tals stylad tröja.
Riktigt bekväma saker de där Fame-kvarlevorna.
Bra serie dessutom :)

Jag ser förmodligen sjukt konstig ut när jag kommer farande genomsvett i min outfit, men det är ingen tävling i att vara snygg..
Det är en tävling med mig själv, mot mig själv i att ta rundan så snabbt som möjligt och med maximal prestation.

Uppnår jag bara det så vet jag att resten av dagen kommer att vara befriad från röksug, och att min rumpa drastiskt kommer att bli snyggare över tid.

Adios igen!

2 veckor.

2 veckor in.
Ibland så glömmer jag att jag varit/är rökare.
Ibland så tänker jag på det hela tiden.
Min hjärna vet stundvis varken in eller ut.
Men röker det gör jag inte, så hjärnan har ju fattat att något som brukade vara där inte är där längre.
Samtidigt som den inte kan fatta vad.
Men mest av allt saknar jag vanan, rökarens ritualer kring det sociala umgänget.
Det sociala samspelet.
Den där pinnen mellan fingrarna som förstorar kroppsspråket ytterligare, som understryker minspelet.
Fast jag ska inte röka, så jag får finna nya sätt att bemästra mitt kroppsspråk, hitta nya vägar till en understruken poäng, hitta nya sätt att socialisera och skapa kontakter på.


Nåväl..
Nu ska jag till stan.
En datormus ska införskaffas så att jag kan spela Diablo II och Dungeon Keeper.
För idag trots det fina vädret känner jag mer för att spela datorspel än jag känner för att gå ut (kan bero på den extrema brännan jag drog på mig igår när jag var barnvakt!)

Tudeluu!

Ett gnälligt jävla inlägg!

Om ni ursäktar så ska jag bara gnälla lite.. För uppenbarligen är detta en gnällig blogg.
För det är ju absolut inte så att jag bara vädrar mina tankar. Det är ju absolut så att alla andra (utom jag) går runt och är sådär skithärligt lyckliga alltid! ALLTID!
Det är ju absolut inte så att jag själv väljer vad jag skriver om på min blogg i samma mån som ni väljer huruvida ni vill läsa den?
Om ni tycker att jag är gnällig.. Skit i att läsa om jag stör era små skitglada, sprudlande, såpbubblor till liv?
För jag får gnälla om mitt eget liv, mina egna bekymmer, mina problem, mina situationer. Det är tamejfan min jävla rätt att gnälla hur satans mycket jag vill.
Och om det stör..
Well..
Sluta läs då?

11.

Just i denna sekund är jag så röksugen att jag skulle skjuta min granne för en cigg.
Jag skulle gå över hans/hennes kropp (spelar ingen roll vem av dem jag knäpper.. De är kolossalt irriterande båda två!) för att greppa en cigg och en tändare.
Sen skulle jag slå mig ner vid sidan av slagfältet och med cigarett i hand beskåda mitt vansinnes-verk. Jag skulle tända ciggen, njuta av doften (*URK* Jag vet!) och sen skulle jag ta mig ett bloss...
Och tycka att det var skitäckligt..

Jag skulle tycka att jag fick en äcklig smak i flabben, jag skulle bli arg och besviken på mig själv och framför allt skulle jag bli arresterad för mord.

För jag har en konstig känsla av att det inte räknas som självförsvar eller dylikt bara för att jag slutar att röka och de är irriterande?
Jag kan ju inte ens komma undan med att vrida nacken av deras 2 helvetiska fåglar, som står på balkongen hela sommaren och bara förpestar tillvaron för alla!
Jag kan inte sätta ett skott i nacken på kärringen som gnäller och pratar så högt att jag och alla andra vet vad hennes psykiska sjukdom innebär.
Jag kan inte strypa herrn i huset som klagar på folk som inte ens är hemma! Ni vet.. Jag är så skicklig på att stampa/ lämnar såna ekon bakom mig att de hörs i min lgh även när jag är typ 60 mil bort.
Galet!

Och med dessa människor i huset så ska man bli rökfri?
Jag behöver seriöst mer kaffe!

Skvallra inte!

Nu vet jag att jag inte är mig själv.
Jag är ledig idag, ändå är jag uppe och dricker kaffe, äter ägg och avokado och gör mig redo för att ut och springa.
På min lediga dag.
Motionerar.
Uppe med tuppen.
Äter regelbundet.
(Det är vad mina vänner kommer att berätta när de släpar in mig till psyk om en månad eller två.)

Inget illa om psyk. Men jag vill inte åka dit.
Om jag slipper blir jag ganska glad faktiskt.


On a side-note I;
Ibland kommer jag på helt fantastiska inlägg att skriva med relevans i samhället, med debattvinklar och bra åsikter. Men sen glömmer jag bort det, och ut kommer den här smörjan..
Som kanske är mer roande och mindre läsvärd?
Ah va fan vet jag!
Jag skriver som jag gör för att jag lider av någon form av begynnande samhällsrelaterad afasi i kombination med milda slängar demens.

Side-note II:
Dag 10 utan cigg!! *Tadaaa*

Adios Amigos!