Screw this.

Jag har inte varit röksugen på hela dagen men nu slog det mig som en jäkla käftsmäll. *PANG*
All fokus är borta och jag känner att irritationen bubblar ganska bra.
Jag ska snart till jobbet.
15.30-22.00 är det som gäller idag.
Men jag känner verkligen att viljan till jobb inte finns på plats, viljan till en löptur däremot är ganska stor. Men det kan ha att göra med det fantastiska vädret, och kicken av endorfiner and shit som den fysiska rörelsen utsöndrar.
Jag ersätter nikotinet med svett och mjölksyra.
Känns som ett likvärdigt byte.

Nej, nu skiter jag i det här och går till jobbet.
Hej så länge!

Jag kommer aldrig att bli stilbloggare deluxe.

Mina bilder suger (!!) och posen känns krystad. Men såhär ser jag ut, oftast i alla fall. Ibland  händer det att jag ser ut så här i stället:

De dagar som jag inte jobbar vill säga!
Oftast i hemmet vrå ser jag snarare ut ungefär såhär:

Rent generellt tycker jag att jag är ganska snygg. Kreativt klädd om inget annat, jag hade ju kunnat våga lite mer färg. Men ibland är det ganska klurigt att våga.

Oroa er inte, detta var allt vad ego-boost jag hade i mig idag.
Nu ska jag till kyrkan, sen till mitt vanliga jobb.
Inget springande för mig idag.
Nåväl, det blir super-promenad med Frk.Vero imorgon istället!
Man kanske skulle ta med frukosten ut?

En irriterad start.

Måndag idag alltså?
Det innebär en vecka utan cigg.
En hel vecka då jag inte inhalerat skit, men då jag verkligen velat stundvis.
En hel vecka då människor framstått som ännu mer irriterande än de brukar upplevas.
Missförstå mig rätt. Jag älskar mina vänner, jag älskar min familj men det förändrar inte det faktum att jag allt som oftast skulle vilja strypa dem.
Ganska hårt.
Relativt länge och helst tills de däckar.
Då skulle jag få det lugnt och skönt.

Men eftersom jag älskar dem, och att strypa dem är olagligt så lever de och frodas.
Tur är väl det.
Annars hade jag stått helt ensam i världen, och vilka skulle jag då mordhota när jag slutar röka?

Nu ska jag äta upp min frukost och bege mig till stan.
Jag ska springa runt ett par timmar på Diakoniforum i ett tappert försök att inte tänka på cigg.
Senare ska jag ut en lång runda på fältet och springa mig trött och förvirrad..

Adios!

Söndag.

Söndagsmorgon, för er som inte märkt det än.
Grå himmel, blöt mark och låtom oss inte glömma.. Regn.
Regn. Regn. Regn.
Så. Jävla. Tråkigt.
Jag ska jobba delad tur idag, så jag har ju turen att få vara utomhus i detta ljuvliga sommarväder.
Ja..
Jag är en liten aning satans bitter idag.
Är inne på slutspurten av en vecka utan cigg, och just nu känns mitt beslut som ett jävla straff.
Jag kan knappt sova, jag äter som en häst, jag har humör-svängningar som skulle skicka den mest härdade tonårsförälder i spinn.

Jag orkar knappt med mig just nu.
Så hur i helvete pallar resten av er med mig?

Fredag och början på helgen I.

Och det blev dag 5.
Jag har i stort sett klarat en hel arbetsvecka utan cigg.
Jag ska inte påstå att tiden har gått snabbt, och det har gått så bra, så bra.
För det vore lögn.
Jag har ätit en massa skräp, åkt en sjuhelsikes massa inlines, gått promenader till förbannelse, druckit så mycket vatten att jag känner mig som en kamel. Till råga på allt så har jag ändå tänkt på cigg större delen av tiden.
Men jag har inte rökt?!

Jag försöker tänka på allt som motiverar mig, trots att det känns motigt.

•  Riktigt snygga människor röker inte!

Eller jo det kanske de gör, men de "riktigt snygga" har ju oftast något som kallas pengar och därmed är de storanvändare av botox.
Eller nej.. det finns massa snygga som inte röker som inte heller nyttjar botox, och det finns snygga som röker med (jag gjorde ju det i nästan 15 år) men man får vara snygg längre, och på ett bättre sätt. Ett ego-snällt sätt.

•  Jag kommer att ha betydligt mycket mer pengar till shopping, kaffe på stan osv.

Sen att det där kaffet på stan känns som något av en fail när "kompisen inte är med...
Det där är ett tankefel som får lösa sig med tiden.

•  Jag kommer att lukta gott..

Det finns inget att tjafsa om där.. så enkelt är det bara! Jag kommer att lukta asgott! Jag kommer att dofta av mina parfymer och inte av nikotin och tjära.

• Håret blir fräschare, naglarna vackrare, huden piggare.

Återigen.. Någon som kan påstå motsatsen?

•  Jag andas enklare allaredan. 

Och bättre kommer det att bli så fort min allmänna kasshet är väck, en lite smygande krasslighet designad av min avvänjning bara för att få mig att tro att min kropp inte mår bra av att må bra. Men, förkylningar går över, symtomen lägger sig. Bara till att bita ihop, dricka mitt kaffe och ta itu med skiten!

Dag 4, en sorgens dag.

För tillfället lever jag ett liv som endast skulle göra en sömn-depraverad-6-barns-mamma avundsjuk.
Jag äter, jag jobbar ett tag, jag äter, jag motionerar, och sen äter jag en skvätt och sen går jag och lägger mig.
Tidigt.
Faktiskt till och med skamligt tidigt.
Igår var jag i säng halv 9. För jag orkade inte hålla huvudet uppe, och för att nikotinbegäret var så intensivt att jag orkade inte med längre.
Så jag gick och la mig, och jag tror att jag somnade på en kvart eller något sånt.
Skönt var det iaf.
Idag är det en ny dag, dag 4.
Om detta vill sig väl så är detta min fjärde dag utan cigaretter.
Och det känns, ungefär som om ett långt förhållande tagit slut.
Jag antar att det kan kallas sorg, men tydligen ska det vara en helt normal reaktion, och då lär den ju försvinna snart.

Nu ska jag dricka upp mitt kaffe, slänga ihop min sallad och bege mig till jobbet.

XOXO

9.3 km senare.

Jobbet idag har gått bra, jag har inte skällt på någon, jag har inte dödat någon.
Även om gudarna ska veta att lusten funnits.
Mina vårdtagare har suttit säkert, men en del av arbetskamraterna har hängt löst.

Nu är jag åtminstone hemma, jag har hunnit äta, jag har hunnit duscha och jag har hunnit ta en riktig långrunda med Ankan och Lill-gos.
9.3 km. 9323 steg.
Inte helt fy skam.
530 Kcal brända.
Vilket innebär att den där chokladkakan jag krängde i mig tidigare numera är kvittad.

Jag kan inte fatta att viktnojjan kickat in, men jag vill verkligen inte lägga på mig en massa vikt nu när jag inte ska röka mer.
Jag har snart klarat min tredje dag, och begäret kommer mer sällan idag men det känns mer när det väl kommer. Igår var det mer av ett konstant malande. Idag är det som att slå tårna i trösklarna med jämna mellanrum, det känns som fan men är ganska snabbt bortglömt.

Idag har jag slagits med den felaktiga logiken.
"Varför var jag tvungen att börja röka? det betyder ju att nu kan jag aldrig röka igen."
Den mentala knuten är ju en aning fin alltså, pga att jag började röka, kan jag aldrig mer röka. Men om jag låtit bli så hade jag kunnat röka nu... För det är ju absolut inte så att om jag bara hade låtit bli då, så hade jag säkert inte velat ha nu heller.
Så logiken är inte bara felaktig, utan dessutom ett typiskt beroende-tänk.

Nu ska jag äta ett päron, och läsa lite Vetenskapstidningar!