Måndag idag alltså?
Det innebär en vecka utan cigg.
En hel vecka då jag inte inhalerat skit, men då jag verkligen velat stundvis.
En hel vecka då människor framstått som ännu mer irriterande än de brukar upplevas.
Missförstå mig rätt. Jag älskar mina vänner, jag älskar min familj men det förändrar inte det faktum att jag allt som oftast skulle vilja strypa dem.
Ganska hårt.
Relativt länge och helst tills de däckar.
Då skulle jag få det lugnt och skönt.
Men eftersom jag älskar dem, och att strypa dem är olagligt så lever de och frodas.
Tur är väl det.
Annars hade jag stått helt ensam i världen, och vilka skulle jag då mordhota när jag slutar röka?
Nu ska jag äta upp min frukost och bege mig till stan.
Jag ska springa runt ett par timmar på Diakoniforum i ett tappert försök att inte tänka på cigg.
Senare ska jag ut en lång runda på fältet och springa mig trött och förvirrad..
Adios!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar