Så. Himla. Trött.

Att jag överhuvudtaget vaknade idag känns som en bedrift av den större sorten.
Jag var så trött igår kväll att jag räknade ner tiden tills jag kunde gå ch lägga mig med gott tant-samvete.
22.00 är den magiska gränsen. Då kan jag gå och lägga mig utan att känna som om jag precis tittat på Bolibompa och nu är det läggdags..

Anledningen till tröttheten; Jag var i Malmö med mams och syster dyster. Hela dagen.
Vi var inte tillbaka i K-stad förrän närmre 18.00 och då hade jag tramsat och flamsat med syster hela vägen hem på tåget, för vi var lika trötta allihop.

När jag kom innanför dörren här hemma, tog jag av mig skorna och strumporna, gjorde kaffe och satte mig ner och väntade på att jag skulle få gå och lägga mig.

Nu är jag vaken och ska snart iväg till jobbet men tröttheten hänger kvar precis som det där förstadiet till en rejäl förkylning.

*Tudeluu*