Ny fas.

Idag börjar jag gå så kallade Lila turer på jobbet. 8-13 eller 8-14, måndag till fredag.
Såvida det inte skulle bli kris, då får jag helt plötsligt ställa om mitt schema och hoppa när jag behövs istället.
Så skulle de behöva ha in någon på kvällen, så får jag jobba kväll istället.
Skulle de behöva någon på helgen får jag helt enkelt jobba då istället för en annan dag.
Detta ska vara mitt liv fram till att de flyttar mig första November.

Första veckan i November blir bredvidgång för min del och sen tar det underbara vid på riktigt.
Tyvärr är det ju så att sarkasm inte syns på en skärm, hade det gjort det så hade ni förstått att jag i allra högsta grad dryper av den varan just nu.

Första November börjar jag på ett boende vilket i sig kan vara ganska illa men för att ytterligare toppa detta så ska jag jobba på ett boende för utvecklingsstörda vilket motsvarar min absoluta mardröm.
Och för att göra det ytterligare lite mer fantastiskt så har jag absolut inget val i frågan, för så länge som jag kan ta mig dit Måndag till Fredag med buss/tåg så har jag ingen rätt att säga nej.
Att säga nej då innebär arbetsvägran.
Visst är det fina villkor facket förhandlat fram för oss Las 5:2or.

Mao ska jag först ha ett par veckor då jag absolut inte har en aning om de ska stuva omkring med mitt schema följt av en arbetsplats som jag redan betraktar som helvetet på jorden.

Mer kaffe och mer cigg så kanske jag klarar av att vistas bland folk hela dagen utan att börja gråta.