Morsdag Eller Varför jag älskar min Mamma!!

Idag är det Morsdag, och jag tänkte ta tillfället i akt och berätta varför jag aldrig, aldrig, ALDRIG mot några som helst summor och löften skulle byta bort min mamma!!
Min mamma födde fram mig ur sin kropp när hon var 19 år gammal och från den dagen och framåt har hon älskat mig, gött mig, kramat mig, oroat sig för mig (speciellt oroat sig tror jag..)
Min mamma skämtar ibland om att hon inte vet om jag är hennes eller ej då hon var så borta när jag föddes att hon inte såg mig förrän X antal timmar efter.

Hon har sprungit napp-rally upp och nerför trappor (för att ge mig en ny napp när jag spottat ut den andra. Jag spottade alltid ut den andra och mamma samlade därför ihop alla napparna på byrån utanför mitt rum varje kväll i ren förberedelse!)

Hon har plåstrat om min knän när jag cyklat omkull och förstört mina finkläder, trots att jag inte fick ut och cykla i dem.

Hon har bakat kakor, fixat födelsedagskalas, städat, och fixat. Blåst upp ballonger, slagit in paket..

Hon har pussat mig, kramat mig och älskat mig genom all de stunder då jag minst förtjänat det.
Hon gav mig kärlek när jag strulade på högstadiet och aldrig skötte mig.
Hon tog mig i försvar när jag blev punkare, Emo och Gothare.

Hon höll min hand när jag låg på sjukhus, hon var med när de satte mitt dränage (även om hon höll på att svimma av det... Men hon var där och hon höll min hand hårt medan mina tårar strömmade nerför mina kinder. Det gjorde apont!!)

Hon svarar i telefonen mitt i nätterna när jag har små underliga livskriser till höger och vänster!
Hon springer på loppisar med mig även om det ofta betyder att vi grälar lite med varandra för att vi har olika sätt att titta på. Hon strosar fram i sakta mak, medan jag kan vara en riktig Bulldozer stundvis.
Hon lider av sarkasmen och Ironin på precis samma sätt som jag, vi kan vara lika burdusa båda två. Och även om hon öppet förnekar det så har vi samma temperament!

Hon har lärt mig allt jag kan och vet om medkänsla, kärlek och uppoffring.
Hon lyssnar på mig (om än ibland med en suck och en lätt skakning på huvudet!)
Kramar mig när jag är ledsen och behöver en famn att gråta i.
Skrattar med mig när livet är galet.
Hon uppmuntrar mina drömmar, ger mig luft under vingarna och ger mig en plats att landa på när jag flyger för nära solen.

Min mamma är världens ljuvligaste, roligaste, vackraste, mest medkännande, och fantastiska kvinna!
Jag VET dessutom att jag inte är den enda som tycker så... Många av mina vänner har blivit precis lika charmade av min snygga och trevliga mamma.

Min mamma är MIN MAMMA!! Och gudarna ska veta att jag älskar henne!!