Jag stod precis och diskade och insåg när jag vevade som bäst med diskborsten och lyssnade på Johnny Cash att de personer som betytt mest för mig i livet alltid varit kvinnor.
Min Farmor var den som lärde mig att sy, hon var den som bakade kakor med mig. Vi tisslade och tasslade, pillade med hennes blommor och gick ut till ån i Tollarp och matade ankorna. Vi hade hemligheter, minnen och små skämt. När jag piercade min tunga skojade min farmor om att skaffa en matchande. Jag sov hos henne så ofta jag bara kunde, och jag kan fortfarande känna doften av henne och tshirten jag alltid lånade när jag sov där.
Min mormor har alltid varit en speciell kvinna och det är hon fortfarande. Jag brukar beskriva henne så här; Min mormor har "blont" småkrulligt hår som hon alltid sätter upp i en hög tofs, hon har lila glasögonbågar och hon har alltid långa färgglada naglar. Hon har alltid haft en förtjusning i blått nagellack. Hon och min morfar brukade resa runt i sin buss och sälja tidningar så att åka upp till dem var alltid kul. Mormor har ett syrum som vilken sömnadsentusiast som helst skulle älska, och de har alltid massa kul tidningar att bläddra i.
Min mamma... nåväl.. ni har ju läst föregående inlägg.
Mina mostrar är egensinnade kreativa kvinnor, som målar, syr och framförallt lever. De blommar.. När man växer upp så tror man alltid att vuxenlivet innebär att man ska bli tråkig, men en titt på mina mostrar bevisar motsatsen. De går på rockkonserter, målar tavlor som inte en tonåring skulle våga göra, de syr fantastiska saker, har egna företag, en av dem dejtar, en av dem driver en kennel.
När jag växte upp så var jag knappt medveten om männens närvaro i min familj för kvinnorna syntes mest, skojade mest, skrattade mest och jag känner mig väldigt lyckligt lottad som har fått ha alla dessa fantastiska och mänskliga kvinnor kring mig.
Min Farmor var den som lärde mig att sy, hon var den som bakade kakor med mig. Vi tisslade och tasslade, pillade med hennes blommor och gick ut till ån i Tollarp och matade ankorna. Vi hade hemligheter, minnen och små skämt. När jag piercade min tunga skojade min farmor om att skaffa en matchande. Jag sov hos henne så ofta jag bara kunde, och jag kan fortfarande känna doften av henne och tshirten jag alltid lånade när jag sov där.
Min mormor har alltid varit en speciell kvinna och det är hon fortfarande. Jag brukar beskriva henne så här; Min mormor har "blont" småkrulligt hår som hon alltid sätter upp i en hög tofs, hon har lila glasögonbågar och hon har alltid långa färgglada naglar. Hon har alltid haft en förtjusning i blått nagellack. Hon och min morfar brukade resa runt i sin buss och sälja tidningar så att åka upp till dem var alltid kul. Mormor har ett syrum som vilken sömnadsentusiast som helst skulle älska, och de har alltid massa kul tidningar att bläddra i.
Min mamma... nåväl.. ni har ju läst föregående inlägg.
Mina mostrar är egensinnade kreativa kvinnor, som målar, syr och framförallt lever. De blommar.. När man växer upp så tror man alltid att vuxenlivet innebär att man ska bli tråkig, men en titt på mina mostrar bevisar motsatsen. De går på rockkonserter, målar tavlor som inte en tonåring skulle våga göra, de syr fantastiska saker, har egna företag, en av dem dejtar, en av dem driver en kennel.
När jag växte upp så var jag knappt medveten om männens närvaro i min familj för kvinnorna syntes mest, skojade mest, skrattade mest och jag känner mig väldigt lyckligt lottad som har fått ha alla dessa fantastiska och mänskliga kvinnor kring mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar