2 nätter i sträck har jag drömt att Du dog.
Att Du somnade in för att aldrig vakna igen.
Du blev liggande i mörkret, livlös, kall.
Med dina ögon fixerade bortom allt jag kunde se,
men jag kunde inte se mycket ändå.
Allt omkring oss var mörker.
Du var till hälften ett med mörkret,
medan ditt ansikte låg i ljus.
Det tog ett tag innan jag förstod att det inte var mörkret som tog över dig i drömmen,
utan att det var du som var källan till det.
Mörkret strömmade ur din döda kropp och hängde fast som tjära på allt som passerade och mötte dina dimmiga ögon.
Jag satt helt förskräckt i drömmen med din svärta fastklibbad mot mig och jag kunde inte göra någonting alls.
Jag bara satt där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar