Nu var det slut.

Då var det dags att lomma tillbaka till gruvan.
Nu är semestern slut och det är dags att återgå till verkligheten.
Tyvärr.
Jag har trivts bra med semester och semestern har trivts bra med mig och nu är det slut på vår sagolika romans.
Inga mer långa vakna nätter tillsammans, inga mer sovmorgnar och spontana middags-frukostar.
Nu är det tillbaka till en ilsket skränande klocka ställd på 06.00, tillbaka till sura tanter och dammsugare.
Tillbaka till arbetskamrater och pappersarbete.
Och jag vill verkligen inte.
Hela semestern har jag varit hur lugnt som helst, fullkomligt oberörd av omvärldens stress men nu..
Nu så har nagelsbands-tuggningen och klumpen i magen kommit tillbaka. Jag kände sorg när jag slogs av att jag verkligen var tvungen att gå tillbaka till jobbet, och fortsätta sväva i ovisshet.
Men vad ska man annars göra år 2011?
Säga upp sig trots att man inte har något annat jobb i synfältet?

Nej, just nu vill jag inte ens tänka på det hela då kommer jag att utveckla någon form av Post-traumatiskt-stressyndrom över att semestern är slut och det räcker att jag redan tycker att det börjar kännas som höst ute.
Jag behöver inte en extra omgång med depp.

Adios.