Kevlarsjäl.

Stundens njutning;
Kent – Kevlarsjäl

Jag sitter och funderar på människorna jag har i mitt liv och människorna som varit i mitt liv. Männen som kommit och gått, alla med någon charm. Alla har gett mig något..

Anders splittrade mig till oigenkännlighet, delade mig i bitar så små att det tog flera år att sätta ihop mig igen. Lämnade mig med frågor som jag aldrig kommer att få svar på. Men allteftersom har smällen gjort mig starkare, tryggare, tuffare.
Alfie var ett roligt mellanspel, vi skrattade så mycket.
E- OMG! ibland undrar jag vad jag tänkte men det var kul så länge det varade, trots att det tog slut med buller och bång. Där blev saker sagda som kommer att smärta länge med eller utan ursäkt.
D- Oj! Oj! Oj! Där finns det många läxor att lära, mycket har sjunkit in redan, en del kommer jag inte förstå förrän längre fram. Du kom mig nära snabbt, för snabbt. Jag släppte in, jag gjorde saker jag aldrig trodde att jag skulle göra men det gav mig mycket. Jag skäms ibland över saker jag gjort, men varje skam har förändrat mig, utvecklat mig.

För varje man kommer jag ett steg närmre min sanning, stegen blir kortare med er hjälp. Jag hade tagit varje steg med eller utan er hjälp men det går så mycket snabbare när man tvingas att lyfta foten och göra något direkt.