Mhmm.

Jag tror att jag tänker för mycket och flyter för lite.
Jag skulle behöva lite spontanitet i mitt liv (på alla sätt).
Jag skulle må bra av att hamna i situationer som tvingar mig ur mina vanliga gängor.
Nu tycker jag att en sån enkel sak som att ringa ett samtal till någon jag inte känner är ren och skär tortyr, även om denna främling är någon jag hemskt gärna skulle vilja prata med.
Han tycker att vi ska prata i telefon snart, det tycker jag med men det är så svårt att våga göra det. Jag skulle allvarligt talat hellre gå och ta en fika än prata i telefon.
Mycket hellre möta en främling på stan än att behöva genomlida en social stund över telefon.
Det är ju lättare att ha en människa framför sig så man kan läsa deras kroppsspråk, ansikten och tonlägen.
Samtal över telefon är så intetsägande egentligen...