Världen dröjer sig fortfarande kvar i sömnen och jag med den, trots att jag är uppe så känner jag kuddens kärlek på min kind.
Jag drömde mörker i natt, alla mina drömmar var bara ett kompakt mörker. Total svärta, och jag vaknar lika trött, lika förvirrad och lika sliten som jag somnade.
Om en stund är jag på väg, mot lite skrattande älskande omtanke innan verkligheten kallar tillbaka mig till jobbet.
Den här veckan är så lång och jag kan knappt vänta på att den ska ta slut.
Det är så mycket som snurrar i mitt huvud, så mycket tankar, så mycket undran.
På söndag har det gått 4 veckor... Märkligt.
Tiden går så snabbt ibland...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar