Här sitter jag. Välvårdad och glad, taggad till tusen och förväntansfull. Jag har varit på G sen i morse men nej. Inte fasiken har jag sett karlajäkeln någonstans. Nog för att det blåser mycket ute, och nog för att han är smal. Men att han bokstavligen skulle vara bortblåst är ju nästan för märkligt för att vara sant.
Varför är aldrig karlar där man vill ha dem? Varför?
När jag för en gångs skull byggt upp tillräckligt med *omph* för att våga, när jag för en gångs skull gett mig på det där med att faktiskt borsta mitt hår. Nej då finns han ingenstans att finna.
Så himla typiskt, när jag sen brännan i våras gått med modet och viljan i malsäck. Nu när jag väl har hittat lite vilja, lite mod.. så är han bortsprungen. Det vette fasiken om man ska gå en liten runda efter maten/ innan jobbet, för jag måste ju hitta en chans när slumpen inte skapar dem åt mig.
Nope, det blir en promenad. Sen jobb. och beroende på utgången av eventuella samtal ett glas vin för att sörja/fira.
Adios amigos!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar