Halledudane då.

Eller något.

Jag skäms lite, jag försökte prata med honom. Sprang hela jäkla maratonen men ungefär 5 meter från mållinjen så bestämde sig min hjärna för att "Va!! Tar vi oss framåt? Åh nej flicka lilla, nu slår vi i backen istället.." så jag stammade, mumlade och svamlade. Vilket i sig är pinsamt då jag i grund och botten har ett yrke som går ut på att vara social. Det är för guds skull mitt jobb, och varför går då inte detta att överföra på det här?

Men nej då.
Så kul ska vi inte ha det. Så Tess tappade bort sig rejält och mumlade fram något som skulle kunna vara jämförbart med en fjortonårings tappra och fumliga försök till en utbjudning. Det innehöll alldeles för många "typ" och "liksom" för att jag ska vara bekväm med det. Detta hände i Onsdags och jag har sen dess hållit mig i min ringhörna med förhoppningen om att blåmärkena jag gav mig själv ska gå ner lite.

Och när jag gnäller om det på fb, så är det ingen som har det minsta medlidande med mig. Alla blir bara chockade och anklagar mig för att vara någon annan. Tydligen tycks människor tro att jag är någon sorts magisk superkvinna som tar för mig. Någon sorts grottkvinna som tar det jag vill ha, som klubbar män över huvudet och drar hem dem till min grotta. Där jag kommer att laga deras kläder, baka muffins åt dem och massera deras axlar på dåliga dagar.

Men det är ju inte riktigt så.. Visst jag kommer att hålla hans hand, baka muffins åt honom, laga hans middag, laga kläder, massera axlar när det behövs. Men modet att faktiskt klubba ner någon.. Det är något jag inte har.

Det är mycket jag vågar, men det där med killar/män är fortfarande något av ett mysterium för mig. Jag (tjejen som gått ut i rosa hår, kjolar gjorda av slipsar och stayups väl synliga.) vågar helt enkelt inte ens starta en konversation med en kille bara för att han är attraktiv. Eller det var ju inte heller helt sant. Där var en lång, snygg servitör på Bar-B-Ko och honom kunde jag prata med utan bekymmer. Helt socialt. Men just han (E) är väldigt svår tydligen. Det kan vara för att han ler så mycket och så stort.

*suck*
Nu är det i alla fall helg och jag behöver inte oroa mig för att han ska dyka upp i min väg såvida han inte åker hit ut på sin lediga tid och något i mig tvivlar starkt på att han är sugen på det.

Nu drar jag till jobbet ett par timmar, men jag uppdaterar senare.
Adios Amigos!