Undran.

Ibland bara undrar jag, inte över något speciellt men bara sådär allmänt över allt.
Undrar hur det kan komma sig att jag sitter just här, precis just nu. Hur det kan komma sig att just jag formulerar just dessa ord i denna stund. Och då kan jag bli så himla överväldigad över hur många sammanträffanden som egentligen måste ha skett för att just jag med mitt färgade hår, mitt mineralvatten och mina tankar ska sitta här och faktiskt skriva ner min undran. Det är ganska så stort när man väl slås av det, hur mycket som har samverkat för att just jag ska finnas till. Hur mycket saker som har lett till just du som läser detta ska finnas till. Tänk så bra det slumpat sig egentligen. Att just vi finns, i denna stund. Och att vi faktiskt har tillgång till teknik som gör att just du och jag just nu delar på något som hade varit stört omöjligt massa herrans år sedan. Som när man var liten och hade brevvänner. Man gick vid brevlådan varje dag och bara väntade på ett svar, som man nuförtiden kan få på 10 minuter. Tänk så mycket som ändrats, och tänk vilken tur man har som får vara med om det även om det finns nackdelar med att väntan har försvunnit. Att vänta har blivit fullkomligt uttråkande och förgörande, till skillnad från barndomens väntan som var med skräckblandad förtjusning. För att man visste att det kom något bra i slutet.

Jaja, nu har jag varit nog med filosofisk för en dag.

Ps. Jag ska gå och fika med en snygging imorgon!! Yay!