Något jag inte såg komma...

Jag är nu hemkommen från en fika som varit fullkomligt fantastisk. Jag har skrattat, och pratat. Det var inte det minsta pinsamt egentligen.
Samtalet flöt på så himla naturligt.
Han har fantastisk klädstil, rolig som fan. Ett minspel som inte går av för hackor. han äter som en häst, pratar en massa. Är lika "kattig" som jag.
Helt perfekt egentligen, om man bortser från en liten detalj som borde få mig att skämmas. Och ja, lite skäms jag men jag kan inte sluta skratta åt min egen fånighet. Detta är så fullkomligt episkt att det för evigt kommer att följa mig genom livet.

Han är så perfekt att det finns ett intresse vi verkligen delar, han likaväl som jag gillar män.

Japp, jag har totalt missat att killen ifråga var gay. Gay. gay. gay.
Jättegay.
Vilket gör situationen en aning pinsam, men också ganska roande. Han gjorde ingen stor sak av det så det gjorde inte jag heller.

Menmen, some you win and some you lose.

Jag får helt enkelt lära av erfarenheten och ja, jag vet inte. Skratta åt det hela kanske??