Jaha! Då var man i Stockholm igen. Från att ha varit en stad jag aldrig varit i, så har jag helt plötsligt varit här 2 gånger på ett år.
Förra gången kom staden som en chock, men den här gången så kändes det bara så satans vanligt på Centralstationen. Som om jag gör det här varje dag, detta är godis för mig...
Nu sitter jag i Fribergarnas kök med mitt morgonkaffe, ciggen smög jag förbi sovande människor för att ta och ute well, det var ganska skönt ute. Blåsigt, kyligt och soligt. Lagom liksom. Så himla svensk! "Tja, det var ganska lagom ute...."
Ibland undrar jag om det där med svensk står stämplat i pannan på mig... En väns bekant (första gången vi träffades) utbrast; "100% svensk!? Sen så skrattade hon hjärtligt. Då undrar ju jag direkt vad med mig det är som bara skriker ut svensk. Är det de där lite lagoma? Att vi sällan tar ut svängarna, för då sticker man ju ut ur mängden OCH det skulle ju vara döden.. Eller inte.
Att vara lagom är inte riktigt min grej, nedtonat fungerar inte för mig. Jag gillar att se dramatisk ut. Till och med en fredagmorgon framför datorn vill jag ha en viss känsla av dramatik över mig.
Nåväl..
Dagens planer ligger fortfarande ogjorda och det enda jag egentligen vet är att jag ska gå och titta på BlueMan Group. Det var snack från K´s håll om någon restaurang med god billig mat och schysst öl. Vem vet. Det kanske blir en helkväll av det??! Jag vet iaf säkert att jag definitivt vill ut på stan, jag vill shoppa och jag vill definitivt räcka ut tungan åt regeringsbyggnaden.
Hej så länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar