Jag fantiserar om vackra män, med amorbågar som man kan kyssa. Med ögon man kan drunkna i, med händer som man försvinner i.
Med tankar man kan prata om, med en fysisk verklighet.
Med en röst som smyger sig in i ens undermedvetna och blir ett med ens andning.
Ray LaMontagne – Be Here Now
En gång upplevde jag en sån kärlek, sen försvann han från verkligheten och blev en skugga av sitt forna jag.
Att han är borta är inte det svåra, men att se honom försvinna var det jobbigaste och mest förtvivlade jag varit med om.
När han försvann tog han en del av drömmen med sig, och jag har sen dess letat efter den delen som saknats. Inte delar av mitt hjärta, inte min själ. Så mörk och "svår" är jag inte. Men han tog med sig den delen som trodde på kärleken utan cynism.
Men jag försöker. Jag vill tro. Jag vill hoppas, och det gör jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar