Jag vet att jag inte skrivit på ett tag, jag vet tillika att det inte funnits några egentliga skäl till att låta bli. Jag har inte varit mer upptagen än vanligt, snarare tvärtom.
Jag har inte upplevt varken High eller low.
Jag har mest bara existerat.
Jag har funderat. Klurat om det uttrycket kanske tilltalar mer.
Jag har försökt klura ut var den här ömhetslängtan kommer ifrån.
Varför jag just nu saknar mänsklig beröring så mycket, varför den där kyssen, kramen, smekningen skulle betyda så mycket för mig just nu.
Och jag kan inte komma på någon som helst anledning till att det skulle vara viktigare idag än det var för en månad sen.
Mest tror jag att det handlar om att jag vill känna ett visst värde som människa, att jag är en människa som är värd att beröras, som är värd att bli berörd av.
Jag vet att det är fruktansvärt att lägga så mycket av sitt värde i ett sådant simpelt fack som huruvida jag är värd att beröras eller ej.
Det är ganska tragiskt, men jag misstänker att i en såpass digitaliserad värld med så mycket information och internet-baserade konversationer blir man lätt blasé och startar ett inre sökande efter något som har mening.
Något som inte är ettor och nollor via en bredbandskabel.
En riktig fysisk beröring, en riktigt psykologisk beröring.
Ett samtal som lämnar spår, en kyss som lämnar smak i en mun. Inte ord på en skärm, eller fejkade ömhetsbetygelser a´ One Night Stands.
Jag vill bara bli berörd med ärligt uppsåt bakom.
Är det att begära för mycket?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar