Motivation.

Dag 3.
Åh vad det där med motivation är klurigt.
Det är så svårt att hålla en tanke i huvudet, och då blir det inte enklare att hålla sin motivation i åtanke.
I stort sett alla avvänjningssymtom man kan ha, har jag lidit av de senaste dagarna.
Sover dåligt- check.
Oro- check.
Ökad aptit- check.
Humörsvängningar- check.
Förvirring/tankspriddhett- jättecheck.

Jag har på tre dagar förvandlats till en senildement tant.
En snurrig madame som går ut från sina vårdtagare utan skor, som står och håller i ett kaffefilter och undrar var det ska sitta någonstans..
Jag glömmer bort om jag tagit schampoo i mitt hår eller ej.
Jag är faktiskt lite rädd för mig själv just nu, och jag hoppas verkligen att det går över snart..

Jag försöker allt detta till trots behålla någon form av motivation, och inte att förglömma värdighet.
Men det är ju så svårt.
Hur håller man sig motiverad?