Det är morgon, igen.
Ute är det redan sol, jag skymtar den genom träden som ännu inte fått blad.
Men knopparna kommer att brista när som helst.
Idag ska jag jobba, som vanligt, som jag alltid gör känns det som.
Jag ska jobba imorgon med, och på lördag.
Det är så mitt liv känns som massa dagars rusande mot sol, mot morgon, mot lugn.
Jag har allt som oftast ett krig inuti mig.
Ett krig mot mina egna demoner, ett krig mot min egen leda, mot min tristess och min äventyrslusta.
Ett krig som gör mig rastlös, något ofokuserad och förvirrad.
Och som vanligt vet jag inte vad fan jag ska göra åt det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar