(Bilden; http://paleblueeyes.webblogg.se/)
Ack dessa relationer.
Dessa relationer vi formar till andra människor, av fri vilja, av nödvändighet, av hopp, av kärlek, av födsel.
Dessa relationer som formar våra liv, våra tankar och våra val.
Att de kan vara så svåra.
Så avancerade.
Så simpla.
Och ändå gör vi det så svårt.
Relationer, vare sig det är vänskap eller kärlek, eller båda är knepiga.
Man sväljer sig själv, vaktar sin tunga, av rädsla, av omtanke, av välvilja.
För att man bryr sig, eller för att man inte vill vara ensam, för att man vill någon väl.
Men genom att välja sina ord så skadar man ibland den viktigaste relationen man har.
Den man har med sig själv.
För den enda människan man måste vara helt sann mot och se i ögonen varje dag i resten av sitt liv är en själv.
Och det är i den relationen det blir som mest knepigt, för det är lättare att vara ärlig mot andra än vad det är att vara ärlig mot sig själv.
Men det är också betydligt lättare att skada sig själv än det är att skada någon annan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar