Sommarpromenad.

Jag måste säga att min promenad hem igår med Las Malditas var riktigt trevlig.
Vi gick genom sommarnatten och pratade om bikinilinjer, män och den nobla konsten "att skaffa sig ett ligg" när en man som gick bakom oss plötsligt dök upp.
I vanliga fall hade jag låtit den stackaren passera obemärkt men eftersom han redan hört oss diskutera våra rakningsprocesser så ansåg jag att han redan var involverad i vår konversation.
Så jag bjöd med honom som sällskap på promenaden, han skulle ju ändå åt samma håll så varför inte?

Vi promenerade på och tjattrade på, han var till viss del delaktig i pratet men mest såg han lite rädd ut. Tror inte att många dansbandskillar vid namn Martin (30 år) är vana vid 3 frispråkiga tjejer från ghettot.
Vi var kanske en aning mer utåtriktade och vulgära än vad han var van vid.

Äh, vem försöker jag lura!?
Vi var typ 1000 gånger värre än vad han var van vid. Och det erkände han också.
Och hör och häpna.
Jag promenerade med Kombon och Ankan, 2 fruntimmer som kan det där med att vara bisarra, vulgära och en aning obscena.
Han bedömde mig som den värsta i högen!!
JAG!
Jag var mest vulgär, bisarr och skrämmande.
Fy fan vad roligt!
Jag får ju aldrig vara värst!

Det där är ju helt enkelt fantastiskt!