Det är så himla typiskt.
När jag har semester och tid att skriva så skriver jag aldrig.
Jag har på något sätt tagit semester från min hjärna likaväl som mitt jobb.
Jag har slöat mig igenom mina dagar, målat mig igenom mina nätter.
Men inte för att jag klagar.
Att måla får mig att känna mig väldigt levande.
Kombon beskrev mig som en dekadent konstnärstyp härom dagen, och det kan möjligen ligga något i det.
Jag smyger igenom nätterna med pensel i hand och på dagarna omges jag av en konstant doft av färg.
Jag försöker ta till vara på det där att semestern ska vara avkoppling. Så jag sover länge, går och lägger mig när jag vill vare sig det är 22.00 eller 05.00.
Jag äter vad jag vill och när jag vill, och dagdrömmer som på beställning.
Semester är bra, jag mår bra. Det var länge sen jag mådde så bra fysiskt som jag gör just nu.
Mina muskler slappnar av, mina stress-symtom mattas av och mardrömmarna klingar av.
Jag sover mer nu än jag brukar, mest för att jag inte behöver vara rädd för mina drömmar just nu.
Och gudarna ska veta att det är skönt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar