Torsdags.

Igår var en något omvälvande dag.
Jag tatuerade mig, glömde min nyckelknippa i dörren så att kombon hittade den, skaffade kille, brottades i köket, målade tavlor till jag flämtade efter luft och somnade utmattad på en varm arm.
Nu sitter jag och begrundar alltihop efter bara 3 timmars sömn och en hel arbetsdag bakom mig.
Och gårdagen framstår som bra, riktigt bra.
Imorgon kommer att bli ännu bättre, sista arbetsdagen innan semestern.
6.5 H jobb står mellan mig och 3 veckor i frihet.
Jag kan känna smaken av det nu, ledigheten alltså.
Och jag längtar.
Besinningslöst.
Skoningslöst.

Åh. Angående tatueringen.
Memento mori.
"Minns din dödlighet"
Som en påminnelse om det som har hänt, det som komma skall och det som sker.
En påminnelse om att jag kan dö men att jag i allra högsta grad lever och står på mina egna ben.
En påminnelse om att jag trots motgångar finner mina egna steg.
Att jag trots ärren på min kropp fortfarande står upp och kämpar.
Jag minns min dödlighet och hyllar min förmåga att leva.
Så..
Memento mori.

Gå ut och lev lite folket istället för att sitta här och läsa mitt senil-dementa dravel.