söndag 6 september 2009

En teori om mänskliga alfahanar...

Ms. Ztardust fick mig att fundera på ngt som jag inte skänkt en tanke på väldigt länge. Det här med män och deras synnerligen intressanta sätt att bekräfta för oss att de är män. Som hon poängterar på sin blogg så vill de snacka om sex konstant över msn. Det måste ju vara ett nytt sätt för dem att visa upp sin manlighet på samma sätt som de manliga i djurriket har en färgglad skrud. Dock så kan ju jag känna att kanske är de riktiga alfahannarna de som vågar gå utanför ramen och inte trycka upp sin manlighet i ansiktet på oss kvinnor. De som vågar förlita sig på att deras personlighet räcker tillräckligt.

Eller har vi som samhälle har blivit så översexualiserade det så att ingen vågar ta ett steg tillbaka och bara låta "romantiken" sköta sitt. Har det blivit så illa att alla har glömt bort att tygla sin behovstillfredställelse till den nivå att vi är som spädbarn? Har vi inte lärt oss tålamod nog? Är det inte värt att vänta, och låta lite frustration byggas upp? Blir inte vissa saker bättre av lite väntan?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar