Hon har blivit en person som hon inte tycker om, en person som hoppas till den gräns att hon nästan är villig att böja på vissa av sina regler. En person som så gärna vill känna sig åtråvärd att hon sitter och väntar på något som uppenbarligen inte kommer att ske. För vi vet alla att mirakler sker inte...
Hon sitter och önskar att någon ska svepa bort henne från hennes liv, ge henne något som är större än henne själv. Hon sitter och drömmer om att någon ska göra allt bra. Men vi vet alla att ingen kan rädda någon annan, allra minst från sig själv.
Hon har blivit arg, snäsig, besviken, sorgsen och framförallt sårad. Hon vill ha något hon aldrig kommer att få så innerligt att hon försöker böja sig för allas viljor bara för att om hon är snäll så är kanske andra människor lika snälla tillbaks.
Hon vill inte vara känslig, speciellt inte när människor tror att hon är hård och tuff.
Hon vill sluta vara späd på insidan, och resa sig upp och gå.
Men hon undrar hur man kan gå ifrån något som aldrig varit?
Hur går man ifrån något som inte finns, som inte ens existerat mer än i drömska fantasier....
Och hur får man någon att veta att drömmen är slut, att det är dags att släppa....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar