De senaste veckornas händelser har väckt en massa frågor i mig. Det är som om jag har en massa nycklar men inget lås. Eller är det bara så att jag inte ställer rätt frågor för att få de svaren jag letar efter?
Ms Ztardust är ljuvlig, hon kan vara fullkomligt sprudlande när hon sätter den sidan till. Men när hon går är det som att kraschlanda. När hon är här lyfter jag hennes bördor och gör dem till mina. Jag känner hennes rädslor, oro och hennes tvivel. Och jag kan inte skaka av mig den känslan ikväll.
Så nu sitter jag här med frågor och vet inte vem jag ska fråga..
Det är det tråkigaste med att vara solo, ingen som kan lindra ens oro på natten. Ingen som kan hålla ens hand när rädslan smyger sig på, ingen som vill dela mina bördor och göra dem till sina egna. Jag saknar den tryggheten, värmen och närheten. Jag saknar att ha någon att viska med när mörkret faller. Någon att ha hemligheter med. Jag känner mig sällan halv och ensam, men ikväll gör jag faktiskt det....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar