jag och en vän (vi kan kalla henne little miss Ztardust)har över kaffe principhatat män den här veckan men samtidigt kommit fram till att vi faktiskt är ganska stora hycklare när vi gör det! Nu är det ju så att vi mest svär över vissa specifika män (Jag nämner inga namn), som sagt vi svär över dessa män och sen så vänder vi oss om och gör till viss del det de vill.
De säger till oss att vi inte har en chans på vissa män, vi tror dem och så låter vi bli att stöta på just de männen. Helt sjukt hur vi som är underbara, ngt frigjorda kvinnor kan underlåta oss till att faktiskt basera vår självbild på vad just de här männen tycker!
Nu är det ju så att i grund och botten så finns där en karl som vi märkt har denna inverkan på oss, jag kan ju som en tanke tillägga att han är inte vidare snygg och oftast inte vidare trevlig. Men ändå så envisas vi med att träffa honom och kalla honom en vän. Trots att vi borde veta bättre?!
Vi går på hans fester, socialiserar, och har till stor del denne mans fester som mittpunkt i det lilla sociala liv som finns i hålet i marken de kallar krstd.
Man kanske skulle bojkotta ett tag och hitta ngt roligare att göra?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar