Jag trodde att jag föll för en man, men så visade det sig att jag snubblade för en pojke.
Jag älskade aldrig honom, men förälskad var jag. Men jag vet bättre nu, och kan öppet och ärligt erkänna att jag inte saknar det som var.
Det som var, var endast en dröm, det var 4 månader av självbedrägerier och falska förhoppningar. Och jag snubblade, snavade över mina egna fötter, mina egna drömmar.
Men nu vet jag att min eviga förkärlek för dessa pojkar i manskostym troligen är en fas i övergång. Deras obeslutsamhet irriterar snarare än charmerar.
Deras ständiga slagsmål med sig själva är uttröttande.
Deras kärleksrelationer med spriten känns snarare som verklighetsflykt än ett val de gör för att ha roligt (vad det roliga i att supa skallen av sig varje helg nu är, det vet jag inte!).
Jag känner mig alltmer redo för mognare saker, för mognare personer, för verkligare diskussioner och beslut.
Med risken att bli shanghajjad för mitt uttalande; Jag är för gammal för trams.
Jag känner mig för vuxen för tramset som dessa unga män för med sig.
Oavsett hur mogna de anser att de är, så är de inte det.
De är ulvar i fårakläder utskickade med det enda syftet att förvränga huvudet på de kvinnor som älskar deras sorgsna uppsyn.
Men no more.
Jag är klar med dem.
Nej, nu ska jag hitta på något vettigt (ska åtminstone försöka). Idag står Veggie-gryta och bakning på schemat, och ikväll ska jag med gott samvete sjunka ner i soffan med tyg i handen och nålen redo. För att jag helt enkelt gillar det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar