En rustning av garn.

Those Dancing Days – Dream About Me

Jag har spenderat hela helgen på soffan med regnbågens alla färger på garn kring mig, med låten ovan på repeat. Har den inte varit igång på Spotify så har den ekat i mina tankar i alla fall.
Det enda som ens kommer i närheten av att vara vettigt som jag gjort på hela helgen är att laga massa mat och planera morgondagens resrutiner till Malmö.

Ok.. Om ärligheten ska fram så har jag nog stickat in en massa grubbel i mössan jag håller på med också. Massa grubbel, massa tankar och massa döda känslor. Fast det går ju inte riktigt in i kategorin vettigt..

I låten sjunger hon; "you say that you're lonely, well so am I". Och jag kan relatera till det.
Stundvis kan jag känna mig som den eviga trösten för de ensamma tills de hittar något de verkligen vill ha.
En varm hand tills de hittar den hand de egentligen vill hålla, en människa som lyssnar på dem tills de funnit den de vill dela sina riktiga tankar med.
Medan jag oftast bara känner mig väldigt väldigt ensam.

Ungefär så har tankarna gått i helgen. S har snurrat förbi, A likaså. Även E tittade inom en kort stund. De var alla skamliga påminnelser om det som varit, som aldrig blev. Påminnelser om saker som dog, som försvann.

"Dream about me, I'll dream you."
Godnatt!