Tyst som i graven.

Jag vet att jag är väldigt tyst just nu, att det inte kommer många ord ur mig.
Men det är så just nu, oavsett forum.
Jag har precis jobbat mina första volontär-dagar på Diakoniforum.
Och det har varit.. Intressant.
Personalen är jättegullig, omtänksamma till tusen och verkliga original.
Sannerligen speciella.
Utöver att vara där inne så händer det inte mycket i mitt liv, allt är lugnt.
Tyst. Händelselöst rent av.
Inte ens min egen hjärna förpestar min tillvaro med sitt pockande, med sitt grubblande, med sina tvångsmässiga tortyrsessioner där den visar upp alla hemska, pinsamma och jobbiga stunder.
Den tiger stilla.
Och det är jag oändligt tacksam över.