Då vart man på väg..

Jag är i rörelse, sitter på ett tåg och ser verkligheten svepa förbi. Nakna träd, vita vidder och en grådisig himmel blandas till en ganska färglös palett. Då och då dyker det upp färgklickar, byggnader, snabba glimtar av människor. Men jag sitter tryggt kvar i min bubbla. Vilken metafor för livet egentligen...