Hmmm?!

Jag ska resa iväg imorgon, nästan 4 timmar på ett tåg. Och det ska bli oändligt skönt att lämna hus och hem. Jag ska lämna vardagens gråa lunk, jag ska lämna min plats. Jag ser fram emot det, men kan samtidigt inte låta bli att känna ett styng av melankoli och uppgivenhet. Jag vet inte varför, men jag känner mig miserabel ikväll. Jag kommer att ha tid att tänka, jag kommer att vara borta, ute ur mina gängor. Jag ska ge mig in i mina vänners famnar, och se om jag där kan hitta något som jag tror att jag tappat bort. Men jag vet inte vad det är jag förlorat, men jag vet att det är något som saknas. Jag har insikter bubblande under ytan. De bara väntar på att hitta rätt ögonblick för att visa sig, nu är nog det rätta tillfället. Jag börjar se intressanta saker, intressanta insikter och tankar. Jag förstår dem inte fullt ut, men jag vet vart de är på väg. Gör det mig gladare? Lyckligare? Intressantare? Snarare sorgsen, vilsen och lite uppgiven...