Regntunga skyar.

Helgen har varit hård. Givande, roande, oroande. Mycket skratt, mycket lek, mycket vackert och allt har samlats under gråa skyar som envist hotat med regn. Lördags kväll sprang jag till bussen i vippig kjol, med blommor i håret och ett paraply som enda skydd mot vädrets obarmhärtiga makter men jag kände mig verkligen ung. Jag kände mig som en skådespelerska i en fransk film. Väl på rätt plats dracks det rosa vin till ljudet av hårdrock. Välkommen till kontrasterna som kallas mitt liv. Kvällen blev kort av många anledningar men den var trevlig så länge den varade. Det är alltid trevligt att ha sina Vixens samlade. Söndagen spenderade jag med solglasögon på, någon hade sagt till en hel dagisklass att det var helt i sin rätt att röja i just mitt huvud. Jag hade gott sällskap via datorn dock, J underhöll mig med sin vanliga glada personlighet. Han visade mig sidor igår som jag inte visste fanns i honom, istället för vårt vanliga struntprat gav vi oss in på långa snåriga diskussioner om feminism och politik. Om allas rätt att välja. Han upphör aldrig att förvåna. DN gav mig ett par komplimanger som jag ska samla på och plocka fram vid rätt valda tillfällen och H ville desperat att jag skulle åka upp till honom av anledningar som jag aldrig kommer att förstå. Fröken J var som vanligt en roande punkt framåt kvällen, lustigt ibland hur man kan vara så lika men ändå så olika. Fröken Em förgyllde min baksmälla med sin eviga fascination för stadslivet, jag är hennes kontakt med "life in the fast lane". Ibland skojar vi om att byta liv i en vecka eller 2, men vi är båda väl medvetna om att det aldrig skulle gå. Hon skulle stressa ihjäl sig och min tristess skulle vara så fullkomligt överväldigande att vi lägger de planerna på hyllan ett tag till.